Archive for februari, 2010

Hackare hyllas som virtuell Robin Hood i Lettland

söndag, februari 28th, 2010

BBC rapporterar att en hackare hyllas som en modern Robin Hood i Lettland då han avslöjat hemligheter om lettiska banker och statsägda företag. Hackaren själv hävdar att han vill avslöja vilka det är som tjänar pengar på recessionen i Lettland.

Hackaren använder Twitter för att offentliggöra informationen han kommit över om de lettiska företagen. Hittills har bland annat information om utbetalningar till chefer för banker som fått statligt stöd läckt ut. Enligt uppgifterna har många av cheferna inte sänkt sina löner som de tidigare lovat.

Den anonyma hackaren, som använder namnet Neo som alias, säger sig tillhöra gruppen Fourth Awakening People’s Army som laddat ner mer än sju miljoner hemliga skattedokument från myndigheterna.

Svenskarna tittar mindre på nedladdad film

fredag, februari 26th, 2010

Mediamätning i Skandinavien (MMS) skriver i ett pressmeddelande att nedgången i konsumtion av nedladdat som uppstod efter att IPRED infördes förra året består.

- När vi jämför hösten 2009 med motsvarande period 2008 ser vi att konsumtionsminskningen från i våras består. Om det är en skrämseleffekt eller om det är för att de legala tjänsterna har blivit bättre är svårt att sia om men troligen spelar båda roll, säger Tobias Lidholm, projektledare på MMS.

Lidholm ger flera möjliga förklaringar till nedgången.

- Under året har de legala tjänsterna blivit bättre, liksom utbudet på TV-kanalernas webbsidor och releasefönstren för TV-serier har kortats, vilket är några förklaringar till det minskade tittandet på nedladdat, säger han.

MMS rapport Rörliga Bilder 2010:1 bygger på en webbenkät med ca 3000 svenskar med en fältperiod i december 2009. MMS undersöker sedan 2007 svenskarnas hela konsumtion av rörliga bilder.

Kling prisad

fredag, februari 26th, 2010

Johan Kling tilldelades på torsdagen Borås tidnings debutantpris för romanen Människor helt utan betydelse, med motiveringen ”För en drivet minimalistisk flanörroman som med blytung lätthet skärskådar tomheten i sekelslutets Stockholmsliv”. Jag tycker mycket om den boken, men tycker att den mest påminner om James Joyces Odysseus fast med en jagsvag nittiotalsstockholmares stream of consciousness. Och så känner jag igen miljöerna och typerna från mitt eget nittiotal i Stockholm. Läs den!
Johan Kling är i sanning en mångsysslare, förutom författarskapet är han långfilmsregissör (bl a den hyllade Darling) och var en av originalmedlemmarna i åttiotalets stora popfenomen Ratata. Han har också engagerat sig i diskussionen om kultur på internet, bland annat med den här debattartikeln i Expressen (januari 2008).

Grattis, Johan!

Vad är värt att betala för på nätet?

fredag, februari 26th, 2010

Jag har förmånen att arbeta för ett bolag – Allopass – som har sitt ursprung i Frankrike, där sjuttio- och åttiotalister växte upp med en Minitel-terminal i hallen. Redan 1982 kunde de ”handla på nätet”. Dagens konsumenter växte upp med en vilja att betala och mikrobetalningarna för innehåll på nätet var ett faktum långt innan World Wide Web ens var påtänkt.

I många andra länder i världen har befolkningen i princip inte upplevt ”gratisinternet”. Förra året var 18% av brasilianarna internetanvändare (2) (mot 89% i Sverige) men så många som 79% av dem har en mobil (3). Situationen är likadan i andra latinamerikanska länder medan Afrika har en ännu mer utpräglad mobilkultur. De börjar oftast ta del av digitalt innehåll genom att betala för det med mobiltelefonen och inte via en bredbandsuppkoppling. Därmed är det självklart att allting kostar pengar och för dem är det inget märkligt att betala några real eller naira för en nedladdning av ett program, 1000 virtuella guldmynt eller för att skicka en lustig exploderande igelkott till sina vänner på Sonico eller något annat socialt nätverk.

En undersökning som Allopass nyligen genomförde visade att 46% av internetanvändarna i Frankrike och 51% i USA gör mikrobetalningar på nätet. (1) (En mikrobetalning definierar vi som en mindre (<200 kr) betalning för en virtuell vara.) Medan betalning med kontokort fortfararande är vanligast på nätet (42% i USA, 47% i Frankrike) används redan nu många lösningar som är tillgängliga för den som inte har något kort och/eller är minderårig – t ex SMS (13% i USA, 26% i Frankrike), betalsamtal (14% i USA, 29% i Frankrike), förbetalda kort (19% i USA, 12% i Frankrike) eller E-plånböcker (10% i USA, 16% i Frankrike) (1).

Vår erfarenhet visar att användare i de flesta länder är villiga att betala främst för följande onlineinnehåll:

• Virtuella varor/valutor i spel
• Radannonser
• Visst tidningsinnehåll, t.ex. horoskop, skvaller och reseguider
• Nedladdning av programvara
• Nedladdning av film, musik och e-böcker

Produkter som fungerar mindre bra att ta betalt för inkluderar t ex nyheter (särskilt om du vill ta betalt per artikel) och produkter billigare än c:a 10 kr (detta p g a att besväret att bedöma om det är värt att betala eller inte ofta överskrider värdet av produkten).

Här i Sverige är vi inte riktigt lika benägna att betala för oss på nätet, men vi blir bättre och bättre på det. Mitt råd till de svenska företagare som vill tjäna pengar på sin kreativitet just nu är därför att bredda sin kundkrets till att inkludera åtminstone delar av de 6,792,100,000 (4) människor som inte bor i Sverige.

Fungerande betalningssystem är ett fundament för att en marknad ska kunna existera. På internet är dessa fortfarande under utveckling och på Allopass arbetar vi varje dag för att skynda på den processen. En tjänsts eller varas verkliga värde är hur mycket någon är beredd att betala för den, men utan fungerande transaktioner faller den principen. Därför är digitala betalningssystem en avgörande faktor för utvecklingen av lagliga digitala marknader.

Dan Hörning
Dan Hörning är VD för Allopass Scandinavia AB, ett dotterbolag till det franska bolaget Allopass som är marknadsledande på mikrobetalningar i Europa.

(1) Allopass Barometer, Micropayments: What is the reality today. Undersökning genomförd I Frankrike och USA under oktober 2009 genom CAWI – Computer Assisted Web Interviewing). Tillgänglig på begäran från nordic@allopass.com
(2) Netgiro: Online payments in Brazil – opportunities, challenges and risks. Webinar oktober 2009.
(3) wirelessfederation.com/news/
(4) Wikipedia

Skola stäms för spionage på elever

torsdag, februari 25th, 2010

SVT Rapport rapporterar att en skola i USA stämts för att ha spionerat på eleverna i deras hem. Spionaget uppges ha skett genom att inbyggda webbkameror på datorer som lånats ut till eleverna fjärraktiverats av skolan. Se inslaget här.

Nätet är inte och bör inte heller vara värderingsfritt

torsdag, februari 25th, 2010

När jag var ung var biblioteket och skivaffären mina andra hem. Bland LP-skivorna fanns skatter och ledtrådar till fantastiska upplevelser. Producenten på U2-skivan hade också haft ett finger med i många andra skivor. Det var bara att följa Brian Enos yrkeskarriär. Jag drogs med på olika musikaliska äventyr genom att följa olika trådar, och fick mycket av min musikaliska skolning i samtalen med andra kunder och anställda i affären.

Min son, David, är nu elva år och nästan helt innesluten i sin musikaliska värld. Han spelar, sjunger och andas musik. Timmarna framför internet har gjort honom till ett kunskapsfyllt barn som diskuterar gitarrsolon, instrumentalisternas personliga utveckling och de olika bandens inspirationer. Vi sitter tillsammans framför datorn och söker information om Metallica, som vi varvar med youtube-klipp för att kunna följa bandets musikaliska utveckling. David vet mer än jag om det mesta som rör musik numera. Han är lite imponerad över att jag lyckas pricka in rätt toner, för det mesta, när vi spelar Guitar Hero. Musiken för oss samman på ett lustfyllt sätt och jag är oerhört tacksam över att ytterligare en generation Demirbag håller musiken nära.

Lägg då till att han får extra undervisning i engelska för att den i skolan är alldeles för enkel. Visst är han ett fött geni, värdigt Einstein, men det är nog mer internet som hjälpt honom på traven. Ibland ropar han på mig för en snabböversättning. Intresset för musik är drivkraften. För att kunna förstå vad idolerna säger och sjunger om på youtube har han lärt sig engelska i en häpnadsväckande fart. Ibland hamnar han lite fel på nätet. Det är framförallt youtube-klippen som kan vara förödande, om man stavar fel. Det har gett oss anledning att prata om att det finns en förlegad kvinnosyn, rasism och homofobi. När en klasskamrat försökte sig på ett bögskämt svarade min son väldigt självsäkert att:

- Det är liksom supergammalt att tro att homosexuella är konstiga. Det trodde man för länge, länge sedan, typ på 1950-talet. Innan man hade mobiltelefoner och allt du vet. Amen, alltså, det är så konstigt att man trodde så.

Så rabblade han upp alla idoler som var homosexuella. Störst av dem alla är Freddie Mercury. Varav klasskamraten instämde och de fortsatte med sökandet efter nya musikaliska fynd på youtube.

Internet med allt vad det innebär är ett oändligt stort bibliotek. Fylld med information och kunskap. Men som i det verkliga livet behöver barnen en vuxen vid sin sida i äventyret framför datorn. Våra barn behöver vuxna som kan leda dem igenom djungeln av bilder, filmer, texter och sociala forum som tillsammans utgör underverket internet.

Nätet är inte och bör inte heller vara värderingsfritt. Att illegalt ladda ner musik eller filmer är stöld. Det förstår min elvaåring. Kanske är det så att många som ser nätet som en gratismarknad inte hade en vuxen som filtrerade informationen genom ett värderingsnät. Men många vuxna lämnar barnen framför datorn och begränsar sin inblandning till ett gnällande om nätet som asocialt och konstigt. Ett ställningstagande som inte för med sig mycket gott eller skapar kontakt mellan generationer.

Nätet är inte ett parallellt universum. Verkligheten som bygger fysiska möten är fortfarande avgörande för barnens utveckling, men nätet är ett medel för kunskapsbyggande, relationer mellan människor som annars aldrig skulle kunna mötas. Jag vill inte undvara mina barn detta. Men som med allt annat måste stora upptäckter göras i trygghet och med stöd av vuxna. Nu väntar jag på att våra politiker, jurister, journalister och andra opinionsbildare också ska ta sitt ansvar för att upprätthålla nätet som en värld med samma spelregler som i det vi kallar verkliga världen. Jag och min son behöver samhällets stöd för att tryggt och rättssäkert fortsätta vår upptäcktsresa som tar sin början varje gång vi loggar in.

Dilsa Demirbag-Sten

Debattör, författare och kulturjournalist. Dilsa Demirbag-Sten är aktuell med boken Fosterland (Albert Bonnier förlag).

Internetoperatörerna väntas bli tvungna att överge fastpris-modell

torsdag, februari 25th, 2010

Flera experter är eniga om att internetoperatörernas fastpris-modell för tillgång till internet inte kommer att hålla i längden, rapporter Computer Sweden från mobilmässan i Barcelona.

”Modellen med fastpris kommer inte att hålla. Jämför med när elen kom. Då användes också fasta avgifter. Det gick bra när det handlade om en glödlampa. Men det blev inte så kul för operatören när det öppnade en fabrik i slutet av gatan” säger Hans Vestberg, VD på Ericsson.

Kenneth Karlberg, chef för mobiltjänster på Teliasonera, menar vidare att man ”måste på något sätt betala för volym på nätet”.

Chefen för produktmarknadsföring på Oracle, Dan Ford, pekar på andra sätt för operatörerna att tjäna pengar. ”Operatörerna har bra information om vem du är. Vi ser ett intresse från operatörerna att samla all information som de har och lägga in den i extremt sofistikerade informationslager. Och att sedan behandla informationen i hög hastighet. AT&T har ett gigantiskt sådant informationslager”.

DN Debatt – sista posten

onsdag, februari 24th, 2010

Med detta inlägg avslutar jag sammanfattningen av reaktionerna på DN Debatt-artikeln förra veckan. Den sista invändning formulerar jag så här:

Strömbäck tycker att Telias aktieutdelning tillhör innehållsbranscherna
Så skriver till exempel Full Mental Straight Jacket. Men min poäng med exemplet är inte att Telias intäkter (varav cirka 40% är bredbandsabonnemang enligt bokslutskommunikén) skulle bero på en överföring av intäkter från innehållsleverantörer till infrastrukturaktörer, även om det är ett intressant resonemang att utforska närmare. Nej, mitt resonemang på DN Debatt handlar om maktanalysen. Innehållsbranscherna beskrivs ofta som ”upphovsrättsmaffian” eller ”Hollywoods lobbyister” med ett enormt inflytande över politiska beslut. Men siffrorna talar ett annat språk, jämfört med telejättarna är innehållsbranscherna small fry. Flera (inkl Telia) är därtill helt eller delvis statsägda vilket rimligen ger ytterligare inflytande utöver det finansiella. I det perspektivet är det orimligt att framställa innehållsbranscherna som en så stark påverkanskraft. En rimligare tolkning är att lagstiftaren ser immateriella rättigheter som fundamentala för samhället och därför gång efter annan bekräftar det i konkreta beslut. Detta är problematiskt för piraterna eftersom bilden av en gräsrotsrörelse som reser sig mot etablissemanget får sig en rejäl törn.

En brasklapp: att jag valde Telia som exempel var för att det blev så tydligt med den färska nyheten om aktieutdelningen. Telia är inte sämre eller bättre än någon annan och jag tror inte något annat än att det är ett seriöst företag som vill tjäna kunder och aktieägare efter bästa förmåga. Det handlar inte om att vara ”god” eller ”ond” utan bara om att synliggöra intressen, inflytande och strukturer. För övrigt är jag själv en obrottsligt lojal teliaabonnent inom alla tänkbara områden och prövar alla tjänster de hittar på. När konkurrenterna ringer och försöker locka mig att byta med vackra ord så snäser jag av dem utan att blinka!

Detta var alltså de viktigaste invändningarna mot resonemanget i min DN-artikel. Till slut en kul krumelur: Futuriteter noterar att innehållsförsäljningen i Sverige, Telias aktieutdelning och svinnet i Sveriges butiker omfattar ungefär lika mycket pengar. Finns det ett samband?

Uppdatering
Scaber Nestor påpekar att uttrycket ”Hollywoods lobbyister” förekom i ett citat i den bloggpost jag tidigare länkade till. Därför har jag bytt ut den länken till en annan blogg som för ett liknande resonemang men där begreppet används av författaren själv. Rätt ska vara rätt, inte minst på internet!