Praktisk demokrati från Ulvskog till Sunde

Marita Ulvskog blev gruvligen nedröstad en gång på en S-kongress, jag minns inte om vad. Efteråt frågade en tv-reporter hur det kändes.
”Det känns bra!” sa Marita Ulvskog med sitt patenterade småleende.
”Hur kan det göra det”, undrade reportern.
”Jo, för det är detta som är demokrati.”

I januari skrev jag en snabb och ogenomtänkt bloggpost som blev mitt ”Marita Ulvskog moment”. Jag provocerades, igen, av en text av Peter Sunde. Jag blir ofta provocerad av Peter Sundes texter, och har alltid tyckt att hans skapelse The Pirate Bay är det sämsta med hela piratfenomenet. En sajt som huvudsakligen kom till för en enda sak, att möjliggöra lagbrott, har jag inte kunnat hitta något sätt att sympatisera med. Peter Sunde som person gillar jag däremot. Vi mejlas vid då och då, har ibland berömt varann för ett argument eller en bra formulering. (Kanske borde vi göra det mer i offentligheten, kanske borde han bjudas in till Netopia för mer samtal. Han är mycket mer än en uppkäftig snubbe med keps, vilket inte riktigt alla i det rättighetspositiva lägret tycks ana.)

Sällan har så många varit så överens om att jag i en enda bloggpost hade fel om så mycket. Bitvis måste jag dessutom hålla med. Jag skrev om Peter Sundes projekt ”Ipredator”, som bland annat finns till för att man ska kunna fildela illegalt med mindre risk för upptäckt, och ville lyfta frågan om hur demokratiskt det är att organisera möjligheter att kringgå en demokratiskt stiftad lag, som till exempel Ipred. Diskussionen blev vildvuxet rolig, förutsättningslös och prövande.

Men så är det inte alltid. Det finns bland dem som vill ta bort all upphovsrätt en tendens till krav på tolkningsföreträde – man säger ”tycker du inte som vi så har du inte förstått”. Problemet är att sådana som jag, som tycker att en reformerad men någorlunda stark upphovsrätt är en bra idé, då och då uppvisar samma tendens. Den som nu börjar följa det som skrivs på den här sajten bör ha det i åtanke – och hela tiden uppmana och uppmuntra oss som skriver här att ha blicken konsekvent riktad mot det som verkligen spelar roll:

Framtiden.

För hur ska vi göra? I vilken riktning ska vi leta för att hitta lösningar som på ett seriöst vis tar hänsyn till alla rättigheter och skyldigheter som skakas om av den digitala revolutionen? Det är ingen liten utmaning för politiken och samhället. Jag vill inte att all debatt ska definieras av Piratpartiet, vars trosvisshet ter sig närmast maoistisk ibland. Men jag vill heller inte att ett ideologiskt och juridiskt motstånd enbart ska formuleras av de mest hårdföra bland de rättighetspositiva. För alla som vill delta i de här framtidsinriktade diskussionerna gäller det att inte låta det faktum att man provoceras av motståndarsidan (vare sig det är piraternas Rosa Parks-anspråk på att ingå i en historisk ”frihetsrörelse” eller om det är Hollywoods ”vi går i konkurs”-ljug) minska respekten för motståndarnas upplevelse av situationen. Vi har ännu mycket att lära av varann.

Därmed inte sagt att det inte finns ideologiska skillnader som kan bli näst intill omöjliga att överbrygga. Vilket i sig inte är något problem – för då röstar vi om saken. Flest röster vinner. Marita Ulvskogs poäng är faktiskt helt självklar: Det är det som är demokrati.

Andreas Ekström
Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund. Han är en av få etablerade skribenter som under flera år har försvarat den moraliska idén med upphovsrätten. Han är kolumnist i facktidningen Journalisten, och bloggar på andreasekstrom.se. Andreas Ekström har utkommit med fyra egna böcker, den mest kända är föräldraskildringen ”Hemliga pappan” från 2006. Under våren 2010 kommer han ut med nya boken ”Google-koden” där han granskar verkligheten bakom fasaden på världens största internetföretag.

31

Kommentarer

  1. Det skulle vara intressant att få reda på vilka ”de[m] som vill ta bort all upphovsrätt” är.

    Upphovsrätten, ”äras den som äras bör”, är lika gammal som västgötalagarna om inte äldre, och är väl förankrad i folksjälen. Jag tvivlar på att du kan hitta mer än något enstaka, opåläst stolpskott, som framhärdar med att den skall avskaffas.

    Kopieringsrätten däremot, det är något helt annat — även om den fortfarande klumpas ihop med upphovsrätten i såväl lagtexterna som i vulgärdebatten.

  2. Ja Andreas Ekström – jag vet inte riktigt vad jag ska tro om dig. Det är väl skönt med någon som försöker nyansera debatten – men i det där blogginlägget om hur det är fel att försöka kringgå FRA-lagen, sprunget ur Peter Sundes ”massivt-paket-krypteras”-idé, där gjorde du rejält bort dig.

    Håller också med B.Felten ovan, piratpartiet vill *inte* ta bort upphovsrätten! Reformen som kommer ett steg närmre varje dag (ursäkta att jag är en sådan retsticka men det måste även de mest hårdföra inse att den gör) går i kort ut på att begränsa den kommersiella delen av upphovsrätten – vem som får ta betalt för ett visst av upphovsrätten skyddat verk – till en tidsperiod som är mera i häraden 5-10 år och mindre i häraden 100-150 år. Däremot är inte den ideella upphovsrätten på något sätt under angrepp från PP! Den ideella upphovsrätten är viktig för pirater; det handlar bland annat om licenser som CreativeCommons, som möjliggörs av den ideella upphovsrätten.

    En helt annan sak är kopieringsförbudet – det som på gammelspråk kallas illegal fildelning – detta vill piratpartiet helt stryka ur lagtexten.

    Mvh

  3. Jag skulle också uppskatta om du gav ett exempel på någon som vill ”ta bort all upphovsrätt”. Gärna genom en länk till en blogg eller liknande. Jag har faktiskt inte sett någon som argumenterar för en sådan åsikt. Speciellt inte några piratpartister.

  4. Hej, och tack för kommentarer!

    Pirater som vill ta bort all upphovsrätt har jag i min mejlkorg varje vecka… Om de är organiserade piratpartister vet jag förstås inte.

    Men saken är att Piratpartiets absolut första maxim då Falkvinge formulerade det första programmet var att ta bort upphovsrätten. Sedan dess har PP mildrat det till att minska skyddstiden – men jag tycker att det rimmar illa med hur argumentationen och beteendet sedan ser ut. Vanligt är ju hyllningar av The Pirate Bay, till exempel, som inte beaktar någon som helst upphovsrätt, varken ekonomisk eller ideell.

  5. Och, just det, det glömde jag i hastigheten: Den som går in på min sajt, eller ännu enklare knappar in upphovsrattsidustrin.se, kommer till en ösregnslång text där jag gör ett försök att säga något om varför jag bryr mig om den här frågan och varför jag gillar upphovsrätten som konstruktion. Kolla gärna!

  6. En enkel fråga A.Ekström: vill du behålla kopieringsförbudet?

  7. ”Pirater som vill ta bort all upphovsrätt har jag i min mejlkorg varje vecka…”

    Det där var den luddigaste referensen jag sett på länge. Kan du inte hänvisa till något som jag själv kan läsa och verifiera? ”Jag får mail om det” är en ungefär lika hjälpsam referens som sagt att det är så”.

    ”Vanligt är ju hyllningar av The Pirate Bay, till exempel, som inte beaktar någon som helst upphovsrätt, varken ekonomisk eller ideell. ”

    Att göra icke-kommersiell kopiering mellan privatpersoner tillåtet är inte att ”vilja ta bort upphovsrätten”, på precis samma sätt som det inte är att vilja ta bort upphovsrätten att tycka att det är okej att låna ut en bok till en kompis eller spela in en film från teve.

    Det Pirate Bay möjliggör är icke-kommersiell kopiering av filer mellan privatpersoner, vilket jag anser borde vara tillåtet. Men det innebär inte att jag anser att upphovsrätten borde tas bort, bara att den behöver reformeras så den passar med en ny verklighet.

  8. OlofB: Om kopieringsförbud, jag är osäker där, jag kan nog inte ge dig något klart svar på det. Inte än i alla fall! Vad tycker du själv? Jag hör gärna på goda argument.

    Martin: Tack för klarläggande, jag gissar att många tycker ungefär som du vad det gäller reformbehoven. Vad det gäller icke-kommersiell kopiering från vän till annan – där tycker jag att volymen och systematiken är sådan att det inte riktigt blir jämförbart. En sak är att dela med sig till en kompis, en helt annan är att dela med sig till alla kompisar i hela världen. Det är ett klassiskt internetfenomen: Volym och systematik blir så stor att gamla modeller måste byggas om eller återuppfinnas. Därför ogillar jag alltid fraser av typen ”det är ingen skillnad bara för att det är på internet”, när det ju bevisligen kan göra all skillnad i världen, både bra och dålig. Men låt oss hålla framtidsfokus här, som vi har sagt att vi ska försöka – om du tittar in igen, Martin, hur vill du reformera upphovsrätten? Och ser du något samband mellan en minskad ekonomisk upphovsrätt och en minskad respekt även för den ideella rätten?

  9. A.E.: Kopieringsförbudet är den del av upphovsrättslagstiftningen som förbjuder privatpersoner att icke-kommersiellt kopiera filer mellan varandra. Alltså det som du förmodligen kallar illegal fildelning.

    Anledningen till att jag tycker att kopieringsförbudet behöver försvinna, är att i en avvägning mellan två olika intressen väger det ena intresset tyngre. De två intressena är: behovet av icke-övervakad kommunikation i en demokratisk rättsstat, och upphovsrättsindustrins intressen av att kontrollera så att privatkopiering inte blir för utbredd.

    När man tänker igenom saker och ting så långt, blir det ganska självklart att kopieringsförbudet ska tas bort. Det handlar om grundläggande rättigheter.

    Detta är den viktigaste delen av reformen av upphovsrätten enligt mig.

  10. [...] om upphovsrättsreformer Jag har diskuterat lite upphovsrättsreformer på netopia (en site sponsrad av IFPI bland andra). Det är under en artikel av Andreas Ekström, ni vet han [...]

  11. ”Och ser du något samband mellan en minskad ekonomisk upphovsrätt och en minskad respekt även för den ideella rätten?”

    Jag som musikhögskolestudent tycker mig se ett tydligt samband mellan en minskad ekonomisk upphovsrätt och ökad respekt för den ideella rätten. För mig är det tydligt att det finns få incitament till till exempel plagiat när originalet finns allmänt tillgängligt, och remixkulturen är i min erfarenhet betydligt bättre än t.ex. skivbolagen på att ange källor och länka till original.

  12. Ok, men då är det egentligen effekten av en eventuell övervakning som är ditt största skäl att ta bort kopieringsförbudet? Om det hade funnits ett sätt att övervaka detta som hade inneburit rimliga inskränkningar eller rimliga metoder, så hade det varit okej om förbudet hade funnits kvar?

    Det här är ju – om jag förstår dig rätt – också lite av en klassiker i sammanhanget. Det vill säga: intressen som krockar. Är det viktigare att en upphovsman kan tillvarata sina rättigheter, eller är det viktigare att ingen digital trafik övervakas eller på annat sätt kontrolleras?

    Jag är fortfarande kvar där att jag hoppas att det ska vara intressen som ändå går att förena. På något sätt. Många teknikkunniga brukar ju säga att det är omöjligt, och det kanske stämmer. Jag tycker bara att effekten av det, som ju faktiskt är att internet till stora delar blir laglöst land, är oroande. Total ospårbarhet och anonymitet i varje läge, är det eftersträvansvärt? Jag är osäker.

    Och samtidigt är det lite paradoxalt att det blir allt svårare att vara anonym i det ”fysiska” livet. Leg krävs hart när överallt. Och Google är inte långt bort från att behärska tekniken ansiktsgoogling – det vill säga att du knäpper en bild på någon på lite håll, varpå sökmotorn känner igen vem personen är. Det tycker jag är direkt läskigt, och jag tror heller inte att Google kommer att lansera en så kontroversiell teknik. Men någon annan gör det alldeles säkert. Då skulle man kunna testa att vända på det, och säga: eftersom vi inte längre tillåts vara anonyma i vår fysiska tillvaro är det kanske desto viktigare att vi får vara det online? Då har utrymmet där vi är ”privata” och utrymmet där vi är ”offentliga” på sätt och vis bytt plats – för gick det att vandra inkognito överallt, men det var svårt att piratkopiera eller skicka hotbrev eller köpa nazimemorabilia utan att lämna tydliga spår. Framtiden kan bli omvänd.

  13. ”Men låt oss hålla framtidsfokus här, som vi har sagt att vi ska försöka – om du tittar in igen, Martin, hur vill du reformera upphovsrätten? Och ser du något samband mellan en minskad ekonomisk upphovsrätt och en minskad respekt även för den ideella rätten? ”

    Det viktigaste och mest brådskande är att ta bort kopieringsförbudet. Att människor utan ekonomisk vinning kopierar filer mellan varandra bör vara tillåtet. Vad gäller den ekonomiska delen av upphovsrätten anser jag att skyddstiderna måste kortas avsevärt, kanske till 5 år eller något i den stilen.

    Internet skulle upphöra att vara ”laglöst land”, som du uttrycker det, om man tog bort kopieringsförbudet. För övrigt kommer köttvärlden också att bli allt mer ”laglöst land” i takt med att lagringskapaciteten på och överföringshastigheten mellan våra mobiltelefoner och dylikt ökar. Om några år kommer det att vara möjligt att ha i princip all musik som någonsin publicerats på sin mobil och att omedelbart utbyta den med vem som helst som man möter på en fest eller på bussen, eller var som helst. Om kopieringsförbudet finns kvar då så kommer köttvärlden att bli minst lika mycket ”laglöst land” som du anser att Internet är idag.

    Kopieringsförbudet måste upphöra. Detta är den absolut mest viktiga aspekten av den nödvändiga reformeringen av upphovsrätten. Det är inte moraliskt försvarbart att inskränka människors äganderätt och kommunikationsfrihet på det sätt som kopieringsförbudet gör (för att inte tala om aspekten med oacceptabel övervakning som nämnts ovan).

  14. Jag svarade inte på frågan om sambandet mellan minskad ekonomisk upphovsrätt och respekt för den ideella. Jag tror att den ideella upphovsrätten gynnas av en försvagad ekonomisk dito. En av de mest fantastiska utvecklingarna på senare år är att artister och andra kommer närmare sina fans när mellanleden kapas. Denna utveckling stärker respekten för den ideella upphovsrätten. Jag ser ingenting som tyder på att respekten för den ideella upphovsrätten håller på att urholkas. Tvärtom.

  15. Där hoppas jag verkligen att du har rätt! Jag oroar mig för det – när man betraktar till exempel musik som något som ”bara finns”, så betraktar man det snart också som något man kan använda till vad man vill, inte bara lyssna på. I dag är det den lagstadgade ideella upphovsrätten som skyddar den kompositör som inte vill höra sin låt i reklam för något vad som helst. Det är alltså samma rätt som garanterar en kompositör rätten att säga: ”nej tack, jag vill inte förekomma i din remix med mitt verk”.

    Kan den ideella rätten överleva i sin nuvarande form i en allt starkare remixkultur? Det är jag, tyvärr, allt annat än säker på.

  16. Jerker Wågberg

    @Andreas Du har fortfarande inte angivit någon referens eller länk till någon piratpartist, utöver sådana i din mejlbox, som vill avveckla den ideella upphovsrätten.

  17. ”Kan den ideella rätten överleva i sin nuvarande form i en allt starkare remixkultur? Det är jag, tyvärr, allt annat än säker på. ”

    En allt starkare remixkultur är en oundviklig utveckling. Den tid vi har upplevt de senaste hundra åren eller så, där kulturen varit enkelriktad och gått från en sändare till en mängd mottagare (det Lawrence Lessig kallar ”read-only culture”) är en historisk parentes. Nu rör vi oss in i en tid där människor allt mer blir medskapare i kulturen (”read-write culture”). Det är så kultur ska fungera. Den ska flöda fritt, omformas, korsbefruktas, utvecklas.

    Denna utveckling är i princip omöjlig att stoppa och framförallt så är det inte önskvärt att stoppa den. Vad som är inspirerande är dock att allt fler kreatörer släpper sina verk under creative commons-licenser som uppmuntrar och möjliggör just denna fantastiska read-write kultur.

    Och precis som med den ekonomiska upphovsrätten måste man även här skilja på kommersiellt bruk och privat bruk. Det har alltid varit fullt tillåtet för mig att trycka upp exempelvis dina texter på en t-shirt till mig själv. Oavsett vad du tycker om den saken så har aldrig den ideella upphovsrätten givit dig möjlighet att förhindra det. Vad som händer i och med Internet är att omfånget på min privata sfär sväller.

    Min upplevelse är dock att människor har stor respekt för artister, filmare, författare och så vidare. Man ärar den som äras bör och man lyssnar på den som har åsikter kring hur deras verk används.

    Framtiden får utvisa vem av oss som har rätt, men en sak borde vi faktiskt kunna vara överens om, och det är att remixkulturen inte går att stoppa, precis som det inte går att förhindra att människor delar kultur med varandra. En framtida upphovsrätt måste anpassa sig till dessa två faktum. Jag tror inte det kommer vara några som helst problem i framtiden att leva på att skapa kultur och jag tror inte heller att det kommer att vara några som helst problem att bli respekterad som upphovsman.

    Det gäller bara att våga släppa sargen och välkomna alla de fantastiska möjligheter som möjliggörs genom massiv och ögonblicklig kommunikation mellan människor.

  18. @Jerker wågberg ”Du har fortfarande inte angivit någon referens eller länk till någon piratpartist, utöver sådana i din mejlbox, som vill avveckla den ideella upphovsrätten. ”

    Andreas har faktiskt inte givit någon referens eller länk till någon, vare sig piratpartist eller någon annan, som vill avveckla den ideella upphovsrätten. Om nu mailboxen är full av mail från de som vill ”avskaffa all upphovsrätt” borde det inte vara så svårt att hänvisa till någon av dem (någon av dem borde ju rimligen ha publicerat dessa åsikter på nätet, om de nu är så många).

  19. Jerker och Martin: Jag har ju inte påstått att det finns en massa piratpartister som vill avskaffa all upphovsrätt, utan att det finns personer som vill det. Menar ni att det inte skulle finnas sådana personer alls? (Eller, Martin, att det är sannolikt att de inte finns för att de i så fall inte har en blogg…?) Och: spelar det någon roll exakt hur de formulerar sig, för sammanhanget? Det är ju inte det som frågan alls handlar om, huruvida det existerar sådana personer eller inte? Jag måste, hur som helst, ha diskuterat med fler än tio sådana personer via mejl och IRL, personer som helt enkelt tycker att det är omoraliskt att åberopa någon ekonomisk upphovsrätt eftersom den gemensamma kulturskatten i varje läge är viktigare än den enskildes rättigheter i rollen som upphovsman.

    Det finns vidare personer – och nu kommer vi till huvudfrågan här – som tycker att den ideella rätten inte heller bör respekteras i remixsammanhang; de tycker alltså att man dels inte ska behöva be om tillstånd för att remixa någons verk, dels att man inte ska ha rätt att i efterhand neka verkets närvaro i någon annas verk i de fall de inte har frågat. Det finns en fantastisk dokumentär om remixkultur som jag såg i sällskap med många andra på Inkonst i Malmö förra året, osäker på om den har visats i tv, men den finns på webben. Kolla ripremix.com. Den fångar problematiken suveränt bra.

    Och jag håller helt med om din analys där, Martin, i att remixkulturen är en naturlig och sund utveckling i all kulturproduktion. Men jag tycker att upphovsmän ska ha rätten att neka att deras verk används i sammanhang som de själva inte godkänner, det är den ideella rättens viktigaste beståndsdel.

    Jag kan ta ett exempel från min egen bransch. Anta att jag är politisk reporter på en dagstidning. Anta att jag skriver ett analytiskt hållet reportage som förklarar varför den rödgröna koalitionen har misslyckats med sin integrationspolitik historiskt sett. I en värld utan lagstadgad ideell rätt kan Sverigedemokraterna ta den texten ur tidningen och använda den i propagandistiska syften. De kan till och med låta mitt namn stå kvar som undertecknare i ett häfte som de trycker upp och delar ut.

    Ett annat exempel: Anta att jag är fotograf. Anta att jag gör ett reportage från Västbanken och tar en dramatisk bild där israeler och palestinier drabbar samman. Jag kommer hem och får veta att en konstnär, som är starkt proisraelisk eller propalestinsk, vill köpa bilden av tidningen för att använda i en utställning som ska bevisa vilken ondska som finns på den politiska motståndarsidan. Tidningen, som äger halva eller hela den ekonomiska rätten till bilden, beroende på vilket avtal vi har, säger ja. I en värld utan lagstadgad ideell rätt har jag då ingen rätt att neka att min bild används i ett sådant sammanhang.

    Man kan förstås tänka sig en rad olika exempel som är mindre stötande och mer troliga: reklam, framför allt, för vad som helst från skönhetsoperationer till sms-lån. Alla stoppas i dag av en stark ideell rätt. Och den, menar jag, är viktigare än att enskilda konstnärer som vill ägna sig åt remixkultur ska kunna göra det utan att först göra detta: Fråga om lov.

  20. AE: ”Man kan förstås tänka sig en rad olika exempel som är mindre stötande och mer troliga: reklam, framför allt, för vad som helst från skönhetsoperationer till sms-lån. Alla stoppas i dag av en stark ideell rätt. Och den, menar jag, är viktigare än att enskilda konstnärer som vill ägna sig åt remixkultur ska kunna göra det utan att först göra detta: Fråga om lov. ”

    Jag håller med om att detta är viktigt – i kommersiellt sammanhang. T.ex. om bilden ska användas som reklam eller propaganda.

    Att förhindra remixkultur i stil med de musikvideor/remixar som florerar på youtube tycker jag dock är för ”kvävande” för kreativiteten. Ett konkret exempel är ”Sagan om de bannlysta”, där ett gäng kreativa människor gjort voice-over på snuttar av Sagan om ringen-filmerna. De byter ut rösterna till svenska, hittar på nya roller för karaktärerna (Arragorn = Arrogant, Gandalf = virrig osv) och det blir jätteroligt. Att Peter Jackson ska kunna beordra youtube att helt enkelt ta bort sådana roliga icke-kommersiella verk, som dessutom sannolikt hjälper till att sälja hans egna filmer/kringmaterial, tycker jag är för dåligt. Varför blockera kreativa människor som inte ens gör saker för vinnings skull?

    (Det svåra blir såklart gränsdragning ”vad är kommersiellt bruk”.)

    Låt diskussionen fortsätta!

  21. Jag håller helt med OlofB. I icke-kommersiella, privata sammanhang har jag svårt att tycka att en upphovsman ska ha full kontroll över sitt verk. Om jag exempelvis filmar en fest som jag har hemma och publicerar resultatet på Youtube så ska upphovsmännen till de låtar som råkar fastna på filmens ljudspår inte ha rätt att tvinga Youtube att ta bort filmen. Det är en privat film skapad för ett privat ändamål.

    ”Problemet” är det jag skrev om ovan, att med Internet så växer den privata sfären. Detta är centralt i konflikten mellan upphovsrättslobbyn och Internetanvändare. Så länge privatkopiering och det privata remixandet bara skedde i hemmet så förstod alla att det inte var rimligt att stoppa den. Nu när privatkopieringen och det privata remixandet sker på en arena som blivit global, då förstår inte alla att det inte är rimligt att stoppa dem. Istället skriker man ”stöld” och ”laglöshet” och kräver övervakning och repressiva metoder som skär rakt in i den privata sfär som tidigare varit fredad.

    Upphovsmän har aldrig haft total kontroll över sina verk. Det kommer de inte ha i framtiden heller, vilket är helt i sin ordning. Upphovsrätten måste alltid balanseras mot andra värden och över den privata sfären ska aldrig upphovsrättsinnehavare kunna utöva någon kontroll. Om jag vill sjunga en låt i duschen ska jag ha rätt att göra det även om den som innehar den ideella upphovsrätten inte vill det. Att duschen är privat förstår alla, men att min privata sfär numera innefattar Facebook, Youtube och de bittorrentsvärmar jag ingår i, det verkar vara svårare att förstå.

  22. Hej Andreas

    Citat är en form av remix – en del av ett verk lyfts från ett sammanhang och sätts in i ett nytt sammanhang och en ny helhet (fast med angivelse av källan).

    Du skriver: ”Men jag tycker att upphovsmän ska ha rätten att neka att deras verk används i sammanhang som de själva inte godkänner, det är den ideella rättens viktigaste beståndsdel. (…)
    Och den, menar jag, är viktigare än att enskilda konstnärer som vill ägna sig åt remixkultur ska kunna göra det utan att först göra detta: Fråga om lov. ”

    Anser du att vi även bör slopa citaträtten så att du i din roll som journalist först måste fråga om lov när du vill citera någon?
    Hur många av dem du citerar idag tror du skulle ge dig lov att göra det? Hur mycket jobb skulle det innebära att söka tillstånd? Hur ofta skulle det vara tillräckligt krångligt för att det inte skulle vara värt att gå igenom processen utan helt enkelt strunta i att citera?

    ”I en värld utan lagstadgad ideell rätt kan Sverigedemokraterna ta den texten ur tidningen och använda den i propagandistiska syften. De kan till och med låta mitt namn stå kvar som undertecknare i ett häfte som de trycker upp och delar ut.”

    I en värld med citaträtt kan Sverigedemokraterna citera väl valda delar av din artikel i propagandistiska syften så länge det sker enligt god sed. De måste då dessutom ange ditt namn. Är detta ett argument mot citaträtten?

  23. Tor: Det är en bra poäng, och kul att du är här och diskuterar! Jag rekommenderar alla som kommer hit och läser att också följa Tors blogg på http://upphovstratan.wordpress.com.

    Till saken: Då är ju då frågan om ”fair use” vi talar om. Där har praxis på de flesta håll blivit ett slags kombinationsbedömning, såvitt jag förstår det. Det vill säga: Man bedömer dels citatets storlek, rent kvantitativt, och i citatsammanhang brukar man ofta tala om 20 procent som rimlig omfattning, åtminstone i min bransch. Dels bedömer man vad saker används till. Svåra etiska och juridiska bedömningar från gång till gång, och dessutom med väldigt olika tradition och syn beroende på i vilket land både upphovsman och citerare eller remixare befinner sig.

    Sedan tycker jag att det är skillnad på citaträtt och ”remixrätt”. Citaträtt är ju ett rakt återgivande, medan en remix till naturen är omstuvande. Det spelar roll för graden av respekt för upphovsmannen, eller kan göra det i alla fall.

    Frågan blir om citaträtt och ”remixrätt” styrs av principer som är rakt av jämförbara. Jag tycker inte riktigt det, just av den anledningen att ett remixat verk omarbetas. Jag skulle också för min personliga del bli väldigt mycket mindre upprörd om en av mina artiklar citerades till, säg, 20 procent av Sverigedemokraterna än om den återgavs i sin helhet.

  24. Jerker Wågberg

    Andreas: ”Jag skulle också för min personliga del bli väldigt mycket mindre upprörd om en av mina artiklar citerades till, säg, 20 procent av Sverigedemokraterna än om den återgavs i sin helhet”
    Även om citatet då uttaget ur sitt sammanhang gör att du framstår som stödjande av SD:s linje? Skulle det inte vara mindre risk för detta om din text återgavs i sin helhet?

    • Precis. Skriver man en argumenterande text kan det vara väldigt lätt att plocka ut citat som ensamma ser ut att illustrera en helt motsatt poäng än den ursprungliga.

  25. Andreas,
    du har naturligtvis rätt i att citaträtt och ”remixrätt” inte är helt jämförbara. Men faktum kvarstår att det i många fall är tillåtet att citera någon på ett sätt som får denne att framstå i dålig dager och det utan att fråga om lov, samtidigt som ett gäng högstadieelever inte får spela in sin egen version av en Metallica-låt och lägga ut på nätet för att visa sina kompisar eller skapa någonting nytt genom att remixa existerande bild och musik. Jag skulle nog vilja hävda att det finns många citat (för att inte tala om konstkritiken) som skadar den som citeras långt mer än vad en ökad acceptans för amatörkultur skulle skada upphovsmännen.

    Dessutom sätter jämförelsen fingret på det som Lessig brukar kalla för permission culture. Om vi inte vill att det ska gälla citaträtten varför ska det då gälla för amatörkultur och remixning? Leder omstuvandet i sig generellt till en så mycket högre risk för att upphovsmannens anseende skadas? Det ställer jag mig tveksam till.

    Jag tycker att det är rimligt att slå vakt om upphovsmannens ideella rättigheter, men jag undrar samtidigt om vi inte, för att få en balans mot allmänintresset, måste ta steget från dagens tillståndskultur till ett system där den eventuella skadan på upphovsmannens anseende/särart bedöms på ett litet mer objektivt sätt. Jag är alltså inte säker på att man i alla lägen måste lyssna på upphovsmannens uttalade tillstånd eller vilja – det gör vi ju trots allt inte när det gäller citat.

    ”Jag skulle också för min personliga del bli väldigt mycket mindre upprörd om en av mina artiklar citerades till, säg, 20 procent av Sverigedemokraterna än om den återgavs i sin helhet.”

    Är anledning till det att folk, om artikeln återgavs i sin helhet, felaktigt skulle kunna få intrycket att du stödjer Sd?
    Är det i sådana fall inte en funktion av att lagen ser ut om den gör eftersom Sd inte får göra så utan att få ditt medgivande?
    (Eller du kanske menade att skillnaden endast låg i att skadan bara är 20% så stor i fallet med citatet…)

  26. Hej i debatten..

    Ovan tråd behandlar i princip bara musik som IP. Är inte denna debatt egentligen större. Musik är ”kontentan” av en musikers arbete. Programkod (t.ex. ett datorspel eller ett ordbehandlingsprogram) är ”kontentan” av en programmerares arbete. Läkemedel (eller ”läkelmedelsrecept”) är resultatet av mitt arbete. Är dessa former av IP också att betrakta som OK att kopiera så länge de är för privat bruk (är inte nästan allt man ”skaffar sig” för privat bruk!?)? Vissa i tråden verkar vara av avsikten att det borde vara helt OK att kopiera ett verk (musikverk, i er diskusison) så länge det inte sker av kommersiella skäl. Är det enligt er lika OK att kopiera mjukvara, t.ex.?

    Vad är er inställning till patent (som ju är en form av ”säkerställande att ingen kopiera/använder min IP under en viss specificerad tid och på vissa specificerade marknader”)? Är dessa också OK att kopiera så länge det är för privat bruk?

    Jag uttrycker ingen åsikt här – jag är helt enkelt nyfiken på er.

    • Lättast är att läsa på http://www.piratpartiet.se.

      Upphovsrätt täcker även mjukvara, så det är samma som med musik eller film. Piratpartiet vill förkorta den kommersiella upphovsrätten till 5 år. Icke-kommersiell fildelning ska vara tillåten.

      Läkemendelsrecept kan skyddas av patent, inte upphovsrätt. Piratpartiet vill avskaffa patent helt och hållet. Det kan anses radikalt, men om man studerar patentens praktiska funktion så göder de bara advokater, samtidigt som de kraftigt bromsar utvecklingen av billiga och bra produkter. Tex läkemedel.

  27. En sista reflektion i den här tråden, för den som äventyrs hittar tillbaka: Trevligt med hög klass på kommentarerna! Jag funderar mycket över hur den ekonomiska och den ideella upphovsrätten hör samman, och hur svårt det är att dela dem, och över hur den ena riskerar att åka ut med den andra.

    Jag tycker mig då och då höra personer säga ”den ideella rätten vill vi absolut inte röra” – men om man testar sådana personer lite, och formulerar några problem, så kommer man snart fram till att… det vill de visst. Syns inte samma tendens i den här tråden? Något att tänka vidare på.

  28. @Filip (+ andra som finner det intressant): Det är helt i sin ordning att ”kopiera” uppfinningar för personligt bruk. Patenträtten reglerar bara vad du får göra med någon annans uppfinning i en industriell kontext. Ett industriellt tillverkningsmonopol som utdelas mot att samhället får del av kunskapen och produkterna därav. Ursprungligen sprunget ur ett ultimatum: Bevilja mig mononpol eller var utan min kunskap. Därav följer att ett patent alltid måste innehålla något tekniskt nytt som inte är uppenbart för de insatta i ämnet eller varit känt tidigare och dessutom vara av industriell karaktär. Att sedan syftet närmast inverterats de senaste åren genom att patent-etablissemanget inte behöver ta ansvar, det är en helt annan diskussion.

    Det är också i ganska få fall som upphovsrätten förbjuder kopiering allena. Det är helt i sin ordning att kopiera tex. ett datorprogram, dock inte att tillgängliggöra kopiorna till allmänheten. Samma sak gäller själva tillgängliggörandet sett isolerat om vi talar om exemplar, det är också helt i sin ordning. Du får ju sälja en bok du köpt begagnad, eller sälja din dator utan att permanent radera allt på hårddisken, det är ju faktiskt din egendom. Det upphovsrätten reglerar är när du gör både och, alltså både exemplarframställer _och_ tillgängliggör.

    Vi har också upphovsrättens §12 i andra kapitlet om framställning av exemplar för privat bruk, som uttryckligen säger att var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Offentliggjort är en nyckelfras.

    En hemlighet är per definition något som inte får spridas vidare. Det skulle ju vara tämligen absurt om lagstiftningen föreskrev att offentliggjorda verk skall betraktas som hemligheter av medborgarna, rena snurren. Men därifrån till att säga att man inte får profitera på andras verk utan lov, det är en milsvid skillnad. Dessutom, att följa upp profiterande och hurvida det sker lagligt, kräver inte intrång i oskyldiga människors privatliv och kommunikation, ”just follow the money”, något t ex. skatteverket alltid sysslat med.

  29. Scary Devil Monastery

    Andreas, steelneck har redan tagit upp och förtydligat immaterierättsfrågor, så jag tänkte fortsätta med en litet strödd kritik av det övriga. Dessa farhågor om internet som ”laglöst land” mer specifikt. Något som oftast drivs av mindre bemedlade och är litet chockerande att se dig dra ur malpåsen. Vad sägs om följande omskrivning:

    ”Är det verkligen önskvärt att folk skall kunna tala om vad som helst med varandra privat?”

    Du kanske förstår? Om en liten grupp personer talar tillsammans på öppen gata i lågmäld ton så kan inte ett fritt samhälle fungera som att man skall kräva mikrofonövervakning av vad de talar om, bara för att det ”potentiellt” sett skulle kunna röra sig om hets mot folkgrupp eller anstiftan till brott. Övervakning av alla a la DDR är inte nu och har aldrig varit en lyckad idé.

    Sak samma med internet. Folk översänder information till varandra. Det kan vara fullt lagligt – nyaste distron av Ubuntu exempelvis, eller intima foton utbytta mellan partners – eller olagligt. Men att i förhand bedöma vad som skickas utan att avlyssna, läsa och tolka är omöjligt.
    Och vi kan ta för givet att det är ett oförlåtligt ingrepp i en människas privatliv om någon utan kraftiga laga skäl packar upp och läser igenom ett nakenfoto skickat i förtrolighet till en specifik adressat exempelvis. Vi kan utöka exemplet till att omfatta politiska åsikter, sexuella preferenser, bankärenden, eller övrig sekretesskrävande personlig information.

    Internet är laglöst på exakt samma sätt som privat kommunikation mellan folk på gatan är laglös. Fäller någon en otrevlig kommentar kan man gå sin väg, men vi har även i verkliga världen högst begränsade praktiska möjligheter att beivra om någon talar tyst om etniska folkgrupper eller med hot.
    Den saken har vi fått leva med sedan vi uppfann det talade ordet. Internet är ej annorlunda.

    Sedan angående din kommentar om vissa typer av piratpartister…
    Vi piratpartister beskylls ofta för arrogant elitism – eller i dina ord, ”blind maoism”. Det finns onekligen inom alla politiska partier personer som går efter ideologi snarare än realism, men för de flesta inom partiet som skriver med sammanhang så rör det sig ofta om att vi hela tiden finner det nödvändigt att förklara – återigen får vi ta en liknelse – för tekniska lekmän exakt varför en bil inte kommer att vara praktiskt körbar om hjulen måste vara fyrkantiga.

    Att tala om för en dator att en viss typ av information inte får kopieras innebär att man gör kraftiga nedskärningar i datorns funktioner – tidiga exempel som Sony’s ökända ”rootkit” förstörde ofta datorernas funktioner i övrigt. Mindre påträngande typer av DRM blir å andra sidan antingen knäckta efter en vecka varefter tillvägagångssättet blir allmänt kunskap – eller förlitar sig på att man inte kan använda materialet utan internetuppkoppling till en central serverdatabas, som om den upphör gör allt inköpt material obrukbart.

    Och talar vi om internet snarare än vad som kan göras med datorn…
    Det finns en gyllene regel när det gäller säkerhet – ”Security is inversely proportional to convenience”. Föreställ dig ett tag att du i verkligheten har kravet att faktiskt göra det omöjligt, med alla medel, att förhindra alkoholrelaterade brott eller exempelvis fortkörning. Du kommer att upptäcka att de metoder som skulle krävas mycket snabbt blir totalt absurda – ersätta bilar med statsstyrda spårvagnar, att förbjuda sprit totalt och införa obligatorisk nykterhetskontroll så snart man går utanför dörren. Extra bevakning för att tillse att ingen bryter mot reglerna, etc.

    Iran har haft stor motivation att förhindra utbytet av information, och har lagt ned beaktansvärda resurser på att förhindra det. Enda sättet de har lyckats på är att saxa kabeln varenda gång de förväntar sig upplopp och demonstrationer. Men mindre kraftiga metoder än så kommer ej heller vi i västvärlden vidare med att kontrollera vad som skickas eller inte skickas på nätet.

Kommentera artikeln