Techno-utopia

Georgetown-professorn Evgeny Morozov skriver i Wall Street Journal online den 20 februari om hur det ironiskt nog kan vara så att sociala medier försvårar för oliktyckande att organisera sig i diktaturer. Intressant som parallell till Martin Gelins krönika här på Netopia i torsdags. http://online.wsj.com/article/SB10001424052748703983004575073911147404540.html

(tack till Jason för tipset)

6

Kommentarer

  1. De kan alltid komma åt alla som försöker att organisera sig mot förtryck. Ska lösningen vara att inte göra något alls?

    Sedan tycker jag personligen att exemplet är ett wcs minst sagt.
    Men det jag tycker är att det klart och tydligt visar på ett starkt behov att hålla övervakande klåfingriga medianissar borta från lagstiftning och regleringar. Det ska inte vara samhället som ska lida för att staten (eller ekonomiska särintressen) vill övervaka folket. Lagar som tillåter såna system att komma på plats är idag det största hotet mot folks frihet och mot demokratin.

    • Hur ser du på den övervakning som utförs av t ex banker (alla dina transaktioner) eller molntjänster som Facebook eller Gmail där omfattande information om ditt online-beteende ackumuleras? Jag tycker att det här är några av de saker som behöver regleras (eller avregleras för att riva de murar som byggs upp) och om det sker till priset av ökad statlig närvaro så är det ett pris jag är beredd att betala. Individens integritet kan hotas från olika håll och demokratiska instrument kan vara en del av lösningen.
      Sen håller jag inte med om det du antyder att innehållsbranscherna vill övervaka folket. Immateriella rättigheter är inget särintresse utan en grundläggande samhällsnytta (allt viktigare i takt med digitaliseringen) och dessa kan förstås skyddas utan generell övervakning. Det du beskriver är en illusorisk motsättning.

  2. Alla tidigare bloggkommentarer ger ”Page not found”. Kan ni fixa?

  3. ”Hur ser du på den övervakning som utförs av t ex banker (alla dina transaktioner) eller molntjänster som Facebook eller Gmail där omfattande information om ditt online-beteende ackumuleras?”

    Detta är inte övervakning. Företagen använder information som jag frivilligt ger dem för att kunna erbjuda en bättre tjänst (Google använder mitt sökbeteende för att kunna erbjuda bättre träffar, exempelvis). Skillnaden jämfört mot övervakning (som exempelvis FRA) är exakt samma som skillnaden mellan att ha sex och att bli våldtagen.

    Jag kan välja att inte vara kund hos en viss bank, eller hos Google. Däremot kan jag inte värja mig när staten lagstiftar om övervakning.

  4. Bra synpunkt. I praktiken är det dock inte självklart att man kan välja bort att vara kund hos någon av dessa aktörer, alternativt är det inte möjligt att hitta någon leverantör som inte kräver dylik byteshandel. Det fina med staten är att det kommer med ett antal rättssäkerhetsmekanismer och att du kan påverka utformning genom det offentliga samtalet och i allmänna val. Någon sådan motsvarighet finns i de flesta fall inte hos privata företag. Jag tycker att det finns problem med att allmänningar privatiseras (Google Books är ett bra exempel!) – ser du inga baksidor med det?

  5. I praktiken kan du just välja att inte vara kund hos dem. Det är enkelt, Och marknaden (förutom upphovrättsindustrin) anpassar sig efter kunden för att överleva.

    De ”rättsäkerhetsmekanismer” du nämner är just de som blir satta ur spel med t ex datalagringsdirektivet. Jag har ingen lust att aktivera mig politiskt om allt jag gör sparas, och alla mina hemligheter tillhör ett privat bolag. Och valet du nämner har jag inte heller sett röken av. Många röstade in miljöpartiet för att de sa sig hålla på integriteten, att individens rättigheter skulle gå före en industri’s vinstbehov. Nu tänker de rösta FÖR en lag, för att de anser sig inte ha ett val. Är det att ha ett val? Att kunna rösta ja, men inget annat?

Kommentera artikeln