onsdag, mars 31st, 2010
Idag publicerar nyhetsbrevet Kulturekonomi en intervju med undertecknad om Netopia.
Det är också kul att publicera Henrik von Sydows artikel om De nya moderaternas internet- och upphovsrättspolitik. Viktigt att de etablerade partierna formulerar egna visioner kring det här ämnet, så vi kommer bort från den dominerande för-eller-emot-internet-dikotomin som lamslagit diskussionen. Netopia kommer att lyfta fram de här perspektiven ytterligare framöver, stay tuned!
onsdag, mars 31st, 2010
”Vi ska älska fildelning men ogilla piratkopiering”, är ett centralt uttryck i diskussionen om upphovsrätt, digitalisering och framtidens möjligheter. Fildelning är en fantastisk teknik som dramatiskt förenklar distribution av digitalt innehåll. Det möjliggör varje dag nya upplevelser och öppnar för nya marknader och nya affärsmodeller.
Problemet är att när entreprenörer i dag hittar nya affärsmodeller och skapar nya tjänster så står den redan spridda piratkopieringen i vägen för skiftet till det digitala samhället. Det blir för riskfyllt att investera i affärsmodeller som bygger på digitaliseringens villkor. Striden mot piratkopiering är en strid mellan gammalt och nytt. Men det är piraterna som står för de gamla och de lagliga tjänsterna – som Spotify och Voddler – som står för det nya.
Samtidigt måste parlament och politiker vara ödmjuka inför skillnaden mellan upphovsrätten och den klassiska äganderätten. Det finns, trots allt, grundläggande skillnader mellan fysiska och digitala kopior. Materiella tillgångar är av naturen begränsade. Upphovsrätt är inte detsamma som äganderätt, men det är en viktig rättighet.
Motiven för upphovsrätten är dels moraliska och dels att upphovsrätten ger drivkrafter för skapande och att det löna sig att investera i skapande. De skapandevillkor och drivkrafter som följer av upphovsrätten är viktiga att vårda för att människor ska kunna leva på sin talang, sina idéer och på att utveckla kreativa tjänster, ny musik och ny konst.
När argumenten för upphovsrätt vilar på den grunden så måste upphovsrätten också vara demokratisk förankrad för att blir väl fungerande och effektiv. Idén om upphovsrätt – och det sätt som den upprätthålls på – ska vinna en bred respekt också i framtiden.
För ett land som vill ligga på framkant är det angeläget se på fältet som ett minst lika centralt reformområde som andra fält med bäring på företagsamhet, kreativitet och skapande. Upphovsrätten är inte en gång för alla fixerad i offentliga beslut som för alltid är omöjliga att förändra. Det är långtifrån säkert att balansen mellan olika intressen för all framtid är given. Låt mig lista tre möjliga reformer som öppnar för en upphovsrätt med större legitimitet.
1. Förenkla för avsägelse av upphovsrätt. I dag är det inte möjligt att enkelt avsäga sig både den ekonomiska och den ideella rätten till sina verk. Sverige borde införa ett offentligt standardförfarande där upphovsmän på ett enklare sätt – och utan svåra avtalslösningar – kan välja att frivilligt korta ned eller avsäga sig upphovsrätten och öppna för fritt användande av andra. Det ökar tillgången på lagligt material och minskar efterfrågan på piratkopierade verk.
2. Förenkla användande av föräldralösa verk. I de fall där det är oklart vem som är upphovsman och rättighetsinnehavare kan vi tala om så kallade föräldralösa verk. Vi kan öppna för att enklare använda så kallade föräldralösa verk med standardförförande som balanserar möjligheten att skydda upphovsmannens intresse med det stora intresset att använda det som en alltför begränsade upphovsrätt idag – ofta i onödan – förhindrar.
3. Förenkla rättighetsklarering i EU. När det gäller tillhandahållande av digitalt innehåll – som film och musik – kan EU inte hävda att Europa är världens största marknad. Tvärtom så finns det 27 separata och nationella marknader. Innehållsleverantörer – som till exempel Spotify och Voddler – möts av onödigt komplexa och nationella licenssystem, vilket gör det svårare för de digitala företagen att erbjuda ett attraktivt lagligt innehåll. Detta begränsar tillgången till lagligt innehåll på nätet, och det hämmar utvecklingen av nya medietjänster. Vi ska verka för en ursprungslandsprincip för rättighetsklarering införas. Har rättigheter klarerats i ett land ska tjänsten också kunna erbjudas i alla andra medlemsstater. Det ger Sverige och svenska företag bättre förutsättningar vara basen för tjänsteinnovation på hela den europeiska marknaden.
Det är här tre reformer med den gemensamma nämnaren att de öka utbudet på lagligt material och med detta minskar efterfrågan på piratkopierat material. De är reformer som kan vinna anhängare både i copyright och copyleft-rörelserna. Och det är tre reformer som värnar upphovsrättens respekt och legitimiteten i framtiden.
Henrik von Sydow
Riksdagsledamot och Moderaternas talesman i Internetfrågor.Välkommen att följa mitt uppdrag som riksdagsledamot på twitter.com/HenrikvonSydow
onsdag, mars 31st, 2010
Enligt en undersökning utförd av analysföretaget Ipsos Reid under 2009 är Internet idag mer populärt än TV:n i Kanada, rapporterar Computer Sweden. Kanadensiska invånare tillbringar i genomsnitt 18 timmar per vecka framför internet, att jämföra med 16,9 timmar framför TV:n. Kanadensarna tillbringar dock mer tid framför båda medierna jämfört med 2008.
Undersökningen visar vidare att personer mellan 18 och 34 år tillbringar i genomsnitt 20 timmar på internet i veckan, jämfört med personer över 35 som tillbringar i genomsnitt 18 timmar.
tisdag, mars 30th, 2010
På FilmNyheterna (Filminstitutets webbtidning) pågår en debatt mellan regissören Joakim Hansson (Jägarna, Noll Tolerans, m fl) och Telias chefsjurist Patrik Hiselius. Positionerna är förstås de förväntade, Hansson kritiserar Telia för att skydda brottslingar, Hiselius pekar på lagliga tjänster som lösning på innehållsbranschernas problem. Inte heller oväntat står Netopia närmare Hansson. Jag har två problem med Hiselius resonemang: för det första är teleoperatörernas dubbla roller ett bekymmer, dels vill de erbjuda lagliga tjänster (egna och andras), samtidigt vill de sälja så dyra uppkopplingar som möjligt och drar närför nytta av all trafik, inkl illegal (eller egentligen potentiell trafik, den bästa abonnenten är förstås den som betalar mycket och laddar lite). Det skapar en märklig konkurrenssituation mot övriga aktörer inom lagliga tjänster – som saknar dessa gungor och karuseller – och skadar förstås teleoperatörernas trovärdighet när de säger ”Våra satsningar förutsätter dels en fungerande upphovsrätt, dels kundernas förtroende” (Hiselius). Lägg till det hur just Telia agerat i de pågående IPRED-ärendena, där man genom förhalande framgångsrikt fördröjer slutligt avgörande och prejudikat om lagens tillämpning. Att det är detsamma som att värna om kundernas förtroende är jag inte så säker på.
För det andra är det svårt att ta resonemanget om lagliga tjänster som slutlig och enda lösning på allvar, varje marknad kräver ett fungerande regelverk och det är samhällets roll att upprätthålla det. Det finns ingen motsättning mellan lagliga tjänster och fungerande regler, tvärtom förutsätter de varandra. När det gäller internet så gör teleoperatörernas grindvaktsposition att de är nyckeln till en fungerande rättsordning. Det är inte samma sak som att de ska övervaka trafiken. Men i diskussion är teleoperatörernas perspektiv viktigt för att komma fram till konstruktiva, fungerande och rättssäkra lösningar. Tyvärr står den nuvarande ”see-no-evil”-attityden i vägen för ett sånt samtal och det kommer att leda till sämre, trubbigare, mindre effektiva lösningar som i längden hindrar internets utveckling.
tisdag, mars 30th, 2010
Music Matters är ett nystartat initiativ inom musikbranschen. Ett stort antal aktörer, såväl artister som låtskrivare, återförsäljare, skivbolag och managers, har gått samman för lyfta frågan om musiken värde och vikten av att ta del av musiken på ett etiskt sätt.
För att hjälpa musiklyssnarna på traven har man tagit fram en särskild märkning, certification mark, som ska användas av lagliga musiktjänster på nätet. På så sätt kan man som användare se skillnad på lagliga och olagliga tjänster, och därmed vara säker på vilka tjänster som har upphovsmännens tillstånd att distribuera musiken.
Bland de aktörer som stöttar initiativet finns bland andra Spotify, iTunes, MTV, Nokia, Tre och Myspace.
Music Matters, The Story (18-3-10) from Music Matters on Vimeo.
måndag, mars 29th, 2010
Georgi Ganev, VD Bredbandsbolaget, visar i sin replik i SvD den 13/3 prov på fortsatt arrogans inför situationen för svenska kulturskapare. Han passar samtidigt på att avvisa Kulturskaparnas medverkan i debatten som ett slöseri med resurser. Det är hög tid att internetoperatörerna tar till sig av kritiken och börjar samarbeta för att skapa förutsättningar för en fungerande nätmarknad.
Som nätentreprenörer med digitala tjänster för distribution av film och böcker har vi god inblick i hur den svenska nätmarknaden fungerar och vilka förutsättningar som gäller. Den olagliga fildelningen har under en längre tid urholkat möjligheterna för kreatörer att få ersättning för sitt arbete och möjligheterna för oss att etablera lönsamma lagliga alternativ. Det är av central betydelse att samarbetet mellan nätmarknadens olika aktörer stärks och Kulturskaparnas kritik av internetoperatörernas ointresse och bristande ansvarstagande är högst relevant.
I sin replik ger Ganev en sällsynt uppvisning på temat ”vi gör vad vi kan, det är alla andra som är problemet”. Han lyfter fram att Bredbandsbolaget minsann stöttar populära tjänster såsom Spotify och Voddler, men är sedan snabb att anklaga andra distributörer av kultur för att vara stelbenta och snarare försöka förhindra än möjliggöra tjänsteutvecklingen. Sverige har exempelvis världens mest utvecklade nättjänster inom ljudböcker men som tyvärr inte är lönsamma p.g.a. den illegala nedladdning och därför svårt att utveckla. Kulturskaparna beskylls för att lägga sina resurser på fel saker genom att delta i debatten och dagens nättjänster anklagas indirekt för att varken vara tillräckligt många eller tillräckligt attraktiva.
Problemet i dagsläget är dock inte att det saknas goda initiativ eller nya lagliga tjänster. Problemet är att dessa tjänster inte ges förutsättningar att växa och konkurrera på rättvisa villkor då internetoperatörerna indirekt håller de olagliga tjänsterna bakom ryggen och låter de fortsätta ostört. Vi frågor oss därför; när ska internetoperatörerna sluta blanda bort korten i debatten och sluta hindra utvecklingen mot en fungerande legal marknad?
Shadi Bitar, grundare och vd Earbooks
Gerre Versteegh, grundare Film2home ordförande SOLV
Artikeln är ett inlägg apropå den debatt som Kulturskaparna startade på SvD Brännpunkt den 10 mars 2010.
söndag, mars 28th, 2010
I förra veckan bestämde brittiska The Times bestämt vad priset ska bli för att läsa tidningen på nätet, rapporterar BBC. Läsare ska kunna välja mellan att betala 1 pund per dag eller 2 pund per vecka för att få tillgång till sajtens innehåll. Betalningsmodellen kommer att sjösättas i juni i år.
- Det här är bara början. The Times och The Sunday Times är de första av våra fyra titlar i Storbritannien som väljer den här vägen. Vi kommer att fortsätta utveckla våra digitala produkter och investera och skapa nyheter för våra kunder, säger Rebekah Brooks, vd för News International som äger tidningen, till BBC.
fredag, mars 26th, 2010
Google är en molnets kungar (Laniers uttryck) och kanske den enskilda aktör som har störst inflytande över internet. Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag tycker att Googles och andra privata aktörers kartläggningar av enskilda är ett större integritetshot än statens närvaro på nätet, den senare står under demokratisk kontroll, pressens granskning och hela rättsstatens integritetsmekanismer med ombudsmän, rätt till överklagande, meddelarskydd etc, den förra vet vi väldigt lite om – i bästa fall kan vi lita på mottot Don’t be evil. Det här är förstås bakgrunden till Netopia-krönikören Andreas Ekströms bok Google-koden som vi kommer att stifta närmare bekantskap med inom kort (se evenemang här intill!). Men i väntan på boken vill jag tipsa om den här filmen:
Ironiskt nog publicerad på YouTube, vilken som bekant ägs av Google (så helt igenom onda kan de ju inte vara, lite humor har de!).
