Bokens digitala framtidsutsikter

Boken digitaliseras, det är nästa stora skifte i innehållsdistributionen. Dels i form av ljudböcker som ju fått mycket uppmärksamhet de senaste åren (och förutsägbart nog drabbats av samma problem som annat digitalt innehåll). Och dels i form av e-böcker för läsplattor: Förläggareföreningen har gett ut en rapport med den talande titeln E-boken – lätt att göra, svår att sälja.
Här finns mycket att fundera över, alltid läsvärde historikern Rasmus Fleischer drev exempelvis tesen att boken är av en annorlunda sort än t ex musik i ett inlägg på Newsmill i höstas. Därmed kommer piratdistributionen inte att drabba bokvärlden lika hårt, eller snarare öka intresset för pappersböckerna om jag förstår Fleischer rätt. Intressant tes, det verkar dock inte som att vare sig Förläggareföreningen eller Författarförbundet delar den uppfattningen. De förra bl a i nyss nämnda rättsprocess och de senare i en litteraturpolitisk plattform som presenterades i förra veckan, där den tredje punkten lyder ”för att säkra ett självständigt och dynamiskt kulturliv är en stark upphovsrätt på kulturskaparnas sida nödvändig”. Formuleringen är avsiktligt dubbeltydig, dels syftar betoningen på kulturskaparna på den ständiga dragkampen mellan förläggare och författare, men det kan inte råda någon tvekan om att författarna också är bekymrade över olovlig spridning, se t ex det här brandtalet av förbundets ordförande Mats Söderlund. Mycket träffande och välskrivet, som anstår en poet. Utöver intressemotsättningarna inom bokbranschen finns höger/vänster-aspekter på den här frågan, DN:s ledare igår måndag föreslår sänkt skatt på royalties vilket väl måste ses som ett tydligt liberalt förslag.
Men det jag egentligen vill ta upp idag är läsplattornas påverkan på facklitteratur och läroböcker. För medan skönlitteraturen kan ha en stark identitet bunden till papperet och själva läsupplevelsen är nyttolitteraturen av en annan sort. Läsplattorna är eller blir snart uppkopplade mot nätet och då öppnas ju enorma möjligheter till interaktiv gestaltning: filmer, interaktiva illustrationer, övningsuppgifter i läromedel, länkar till fördjupning, diskussionsforum, automatiska faktauppdateringar. Man kan förvänta sig ett pedagogiskt språng när allt det blir verklighet, men samtidigt undrar jag om det går att tala om böcker då. Eller muterar de till en sorts webbsidor anpassade för läsplattor? Och vad är i så fall nästa steg i den utvecklingen? Jag har själv varit del av ett snarlikt skeende, på nittiotalet när multimedia på CD-rom slog igenom gavs det ut en massa fackböcker, uppslagsverk och liknande på CD. Men den marknaden försvann lika snabbt till webben där samma information fanns, men mycket bättre på de flesta sätt: uppdaterat, billigare, med möjlighet till dialog osv. Om det mönstret går igen, står läromedlen och facklitteraturen inför en större omvälvning än någon av de andra innehållsbranscherna vill jag påstå.

Och så finns det förstås en annan stor diskussion om bokens framtid, om Google Books, digitala bibliotek och konflikten mellan spridning av existerande material och produktion av nytt. Men det ämnet sätter vi tänderna i en annan dag.

8

Kommentarer

  1. Schkeptiska jag

    Problemet med litteraturen idag är att den på det stora hela suger rejält feta elefantballar, om jag får uttrycka mig så.
    Var är dagens S King? Var är dagens I Asimov? Var är nästa Hitchhikers guide to the galaxy?
    Problemet för författarna idag är inte fildelning. Det är att de på det stora hela är rätt dåliga författare.

  2. […] Dagens andra Netopia handlar om e-böcker och det är ju något som är right up my alley. Jag har ju inte bara varit bokförlagschef. Jag är dessutom författare och har jobbat som översättare. Kort sagt, jag har sett bokbranschen från diverse olika håll och har en del att säga om den i sin helhet och om e-boksmarknaden i synnerhet. […]

  3. Per Strömbäck

    @Schkeptiska jag Bra synpunkt! Jag håller inte med, men det är väldigt bra att få in ett kvalitetsperspektiv i den här debatten. Kvalitet är ju oftast något som avfärdas med ett ”det är subjektivt” (t ex Chris Anderson i Free), men jag tror inte att man kommer vidare i diskussionen om innehåll på nätet utan att ta hänsyn till kvalitetsperspektivet.

  4. Hoppar in med en kommentar här eftersom artikelförfattaren uppmanade mig att upprepa en kommentar jag postade annorstädes. Det jag skrev riktat till Per rörde specifikt läromedel, jag utvecklar och försöker göra mig lite tydligare här, även om det blir en synnerligen lång kommentar.

    Låt oss fundera lite över lärobokens framtid, inte utifrån författaren eller förlagets utgångspunkt, utan istället utifrån dess syfte. Ur detta perspektiv blir inte författarens levebröd huvudfrågan, det blir sekundärt. Den meningen kan kännas provocerande, men håll ut, jag tror att jag kan förklara mig.

    Jag kommer ihåg hur Wikipedia bemöttes i början, som en absolut omöjlighet. – Det går inte att göra ett uppslagsverk om förafattarna inte får betalt. – Samma tänkande har kunnat skådas kring fria datorprogram med frågan: Skall programmerare jobba gratis? På sätt och vis är det förståeligt, vi är alla födda och uppväxta under industrisamhällets doktriner, ja blivit indoktrinerade däri. Det kan vara mycket svårt att tänka på andra sätt, i vissa fall handlar det ytterst om att omdefiniera delar av sin egen världsbild. Kan kännas som om ens hela fundament gungar.

    För läromedel i synnerhet så tror jag att vi kommer att få se utveckling som närmar sig de fria datorprogrammen. Den sortens utveckling står faktiskt mycket nära den vetenskapliga metoden av ”peer review” och därmed skolväsendet. Vi ser ju också hur en del universitet börjat lägga ut både kurser och föreläsningar på nätet, så att folk utanför faktiskt kan ta del av exakt samma kunskaper, fast då förstås inte få några fina betyg. Steget till att läremodelen trycks ”on demand”, på användarens bekostnad, och utvecklas på precis samma sätt som datorprogram på Sourceforge.net (~200 tusen olika fria programprojekt) är verkligen inte långt just i läromedlens fall. En annan likhet med datorprogram är att det är text skriven i ett specifikt syfte, texten har en uppgift på ett lite annat plan än skönlitteratur. Ur en immaterialrättslig synvinkel finns också en liknelse, i jämförelsen mellan mjukvarupatent och läromedel. Datorkod är skrivna verk, precis som en mattebok, men i mattebokens fall ges inte författaren exklusiv beslutanderätt över hur matematiken som hans verk avhandlar sedan används av läsaren. Det där brukar få folk att tänka till en smula. Nåja, sidospår.

    Om läromedel börjar utvecklas på ett sätt som liknar fria datorprogram, det som i programmerar-kretsar kallas bazaar-modellen, så innebär det förstås att läromedelsförfattaren som titel nästan försvinner (från Eric S. Raymonds essä The Cathedral and the Bazaar -lästips, finns på nätet och i tryckt form isbn:1565927249). Men det innebär inte att varken läromedel upphör att skrivas och utvecklas, eller att ingen får betalt. Detta i likhet med datorprogrammen. Fria datorprogram har ju knappast inneburit att färre människor skriver datorprogram, inte heller att färre människor får betalt för att skriva datorkod, tvärt om. Utvecklarna (författarna) som bidrar med kod (text och kunskap) till olika projekt har bara hamnat närmare användarna, där programmerarna bidrar med kod utifrån sina jobb som IT-konsulter, säkerhetsexperter, webbutvecklare osv. jobb där de givetvis får betalt. Ja även reklamfolk, företags it-avdelningar, tillverkare av hårdvara, ja hela samhället där fria datorprogram används och underhålls. Syftet med datorprogram är ju inte att avlöna programmerare, i likhet med att läromedel inte har som syfte att avlöna författare.

    För de som till äventyrs ännu inte sett hur fria program kan utvecklas av betalda programmerare tar jag ett litet exempel:

    Företag A börjar använda det fria programmet Z, mycket för att det är fritt. Konkurrenten B står inför en kostsam uppgradering men får nys om det och vill göra samma sak, men de har lite andra krav och behöver göra några förändringar i programmet. De räknar på det och kommer fram till att det trots allt blir lönsamt att hyra in en specialist att göra förändringarna, specialisten får alltså betalt för att utveckla fri mjukvara. Specialisten gör sedan ändringarna offentliga genom programprojektet i enlighet med GPL-licensen eftersom de även är distributör. Företag A ser att det nu finns en uppdaterad version som är bättre än den version de har, de uppdaterar givetvis men upptäcker en liten bugg introducerad av specialisten som B aldrig märkt av, en av de anställda på företag A ser felet direkt och rapporterar buggen med vidhängd fix (en till avlönad kodare). Både programprojektet och konkurrenten blir givetvis glad åt buggfixen och uppdaterar.

    Summa summarum: A är nöjd, B är nöjd, specialisten fick betalt och är nöjd, den anställde hos A fick givetvis sin lön och är också nöjd. De som driver programprojektet är givetvis också glada för att ha fått hjälp med förbättringar och buggfixande av specialisten och den anställde hos företag A.

    Dessutom, resten av världen har nu fått en förbättrad version av programmet att ladda hem om de har behov av det. Börjar man sedan se det i lite större sammanhang, i stil med hela länders offentliga förvaltning, administration, försvar, skolväsende m.m. så ser man snabbt snöbollseffekten.. Många avlönade programmerare blir det, även om var och en av dem bara bidrar med sin lilla del.

    De avlönade programmerarna byter med andra ord arbetsgivare i detta skifte, från företag inriktade på att sälja licenser för kopior av program med hemlig källkod där kunden inte har någon insyn och begränsad frihet gällande kopiering och användande, till allsköns andra företag och organisationer. Den stora fördelen kommer i form av öppenheten, i likhet med offentlighetsprincipen inom politiken, men givetvis också i form av användar och spridningsfrihet. Ett kunskaps-samhälle byggs ju inte genom att artificiellt påföra bristekonomin på kunskap, det samhälle där spridning av kunskap verkligen var en brist, var tiden före tryckpressen.

    Men visst innebär det en förändring, av ganska stor magnitud med starka intressen som motarbetar, som försöker förstå och även försöker dra nytta av förändringen själv. Jag tror att detsamma kommer att ske inom läromedel på sikt, till nackdel för vissa av dagens verksamheter, men givetvis också med stora fördelar för andra verksamheter och samhället i stort.

    • Per Strömbäck

      Tack för att du gjorde besväret att kommentera här också!
      Mycket intressant inlägg, när det gäller läromedlen så ska jag kolla om inte någon som vet mer om sånt än jag kan svara. När det gäller öppen/sluten källkod tror jag att det bästa är om båda systemen kan samexistera. Jaron Lanier har ett intressant resonemang om begränsningarna i open source i boken ”You Are Not a Gadget” som vi recenserar här på Netopia inom kort.

  5. @Steelneck: Jag tror din vision om läromedel/skolböcker håller på att skapas här: http://sv.wikibooks.org/wiki/Wikibooks:Huvudsida (förutsatt att någon jobbar på den förstås)

  6. Per Strömbäck

    @Steelneck – Jag vill gärna komma i kontakt med dig för att utveckla det här ämnet, men mailadressen du lämnade på Netopia verkar inte funka. Kan du höra av dig på stromback@netopia.se?

  7. @Per Strömbäck: Du vill alltså kommunicera med mig privat? Den frågan är inkompatibel med verkligheten. Har du helt missat att FRA-lagen införts? Privat kommunikation förbjöds den dagen. Jag slutade att använda e-post efter omröstningen.

    Men om du inte har något att dölja från publik insyn, så prata på publikt på bloggen bara, så får vi se om jag svarar.

Kommentera artikeln