Lästips från NY Times

I söndagens NY Times kommenterar skribenten Michiko Kakutani en tendens i vårens bokutgivning som ligger nära Netopias tema: en våg av titlar som är cyberskeptiska eller cyberreformistiska. Lanier har förstås en central roll, liksom nya böcker av gamla bekanta som Nicholas Carr och Andrew Keen, men också ett kärt återseende i Steven Johnson (i o f s inte bokaktuell utan med en artikel i Wall Street Journal) och flera nya namn.

Johnson var en av grundarna till tidiga webbmagasinet Feed och hans Interface Culture (Harper 1997) är fortfarande något av det viktigaste som skrivits om digitala medier. Sen dess har han skrivit om självorganiserande system i Emergence (Scribner 2001), hjärnforskning (på ett betydligt intressantare sätt än t ex Lanier) i Mind wide open (Scribner 2005) och kolera, den moderna läkekonstens födelse och megastäder i The ghost map (Riverhead 2006). Jo, jag är fanboy, det medges. Men den Johnson-bok som betytt mest för mig är utan tvekan Everything bad is good for you (Riverhead 2005) där han övertygande argumenterar för att populärkulturens ökande komplexitet är åtminstone en del av orsaken till att IQ-nivån ökar i varje generation (den s k Flynn-effekten, läs också svenske hjärnforskaren Torkel Klingbergs Den översvämmade hjärnan [Natur & Kultur 2007] för den neurologiska förklaringen till Johnsons resonemang!). Everything bad är en svidande kritik mot idén om ”fördumning” och ett försvarstal för allt från våldsamma dataspel till dokusåpor. Jag har nog gett bort två lådor av den boken till olika personer som jag tycker borde läsa den!

NY Times-artikeln sammanfattar dessas och andra aktuella böckers kritik mot mashup-kulturen, informationsrelativism, värdenihilism, post-modernism och dekonstruktivism. (Johnson hade pekat på mottrender, se t ex den här Wired-artikeln) Kevin Kellys tes om att alla böcker kommer att förenas i en enda jättebok är en central måltavla för Kakutani. Jag tänker också på Isobel Hadley-Kamptz som skrev ett mycket läsvärt kapitel i Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor (Volante, 2009) om det kollektiva skapandet och myten om upphovsmannen som ensamt geni. Läs det gärna som kontrast till NY Times-artikeln och nämnda böcker.

Se där, ett blogginlägg som sammanfattar en sammanfattning av idéer som kritiserar förenklingar och generaliseringar – en remix av en mash-up. – Define irony, som Steve Buscemi sa i Con Air.

0

Kommentarer

Kommentera artikeln