Internet – en historikers prognos

Internet är underbart. Att på blott några sekunder kunna ta del av forskningsresultat och bidra till diskussioner om allt mellan himmel och jord är fantastiskt. Endast genuint okunniga och/eller inbitet teknikfientliga kan rimligen vara emot fenomenet som sådant.

Men det finns problem – barnsjukdomar som vittnar om att mediet är ungt. Det faktum att alla med tillgång till en dator kan publicera vad som helst på nätet ställer höga krav på internetanvändarens källkritiska förmåga. Hur vet den ovane läsaren vad som är gedigna kunskaper och vad som är gissningar eller rentav lögner.

Ett typiskt exempel på dilemmat är Wikipedia. Artiklarna är inte sällan vetenskapligt undermåliga, kopierade ur föråldrade uppslagsverk (som Nordisk Familjebok) eller inskrivna av amatörentusiaster, varför de blir allt annat än forskningsmässigt uppdaterade. Någon akademiskt initierad kvalitetskontroll värd namnet finns inte. Allra allvarligast är att artikelinläggen inte är signerade, vilket omöjliggör ett vetenskapligt ansvarstagande. Den som inte tar ansvar för sin text utan gömmer sig bakom anonymitet bidrar till att undergräva en av grundpelarna i det demokratiska samhällets offentliga kultur – rätten och plikten att stå för sina åsikter. En fungerande demokrati förutsätter och kräver allas rätt till yttrande- och tryckfrihet, rätten att kunna använda det skrivna och talade ordet till att bedriva opinion utan att riskera efterräkningar av politiska (eller andra) skäl.

Hur bör då internetutvecklingen gestalta sig, sett ur min egen disciplins (historievetenskapens) synvinkel?

Först och främst bör inte bara färdiga forskningsresultat utan också den väldiga mängd skriftliga källor som idag endast finns tillgänglig i arkiv och bibliotek lagras på nätet. Detta bör givetvis ske med hänsyn till copyrightlagar, men i flertalet fall rör det sig om texter som är så gamla att dylika problem inte är aktuella. Åtskilligt är redan tillgängligt via elektroniska resurser, men det är en bråkdel jämfört med allt material som fortfarande är förbehållet experter. I och med tillkomsten av vetenskapligt auktoritativa och lättillgängliga källutgåvor på nätet vidgas möjligheterna att forska kraftigt. Vem som helst kan göra vad den professionaliserade historievetenskapens fader, Leopold von Ranke, predikade på 1800-talet – gå direkt till källorna.

För det andra: skapa tydliga, och akademiskt välgrundade, auktoriteter för publicering inom ramen för omfattande encyklopediska databaser som gör Wikipedia och alla andra nuvarande faktasamlingar på internet obsoleta. Det offentliga samhället har duckat för denna utmaning eftersom det kräver stora insatser i form av tid och pengar. Följden är att fältet har blivit fritt för envar, inklusive anonyma historieförfalskare, att skapa ohotade och oproblematiserade ”sanningar”. Min förhoppning är att offentliga satsningar, gärna via universitetsvärlden, kommer att resultera i att den kreativa anarkin finns kvar (alla skall fortfarande kunna skriva om i princip vad som helst) men att det blir lättare för gemene man att skilja agnarna från vetet, lättare att låta forskning och etablerad kunskap utsättas för granskning, lättare att låta god populärvetenskap nå direkt ut till kunskapssamhället i stort.

Slutligen: med all respekt för internet och de möjligheter nätet rymmer – en dag skall komma då vi skakar på huvudet åt hela fenomenet och betraktar det som ett kuriöst kulturfenomen av anno dazumal. Internet lär, förr eller senare, bli lika föråldrat som runstenar och papyrusdokument. Detta är det enda vi kan vara helt säkra på. Människans förmåga att ideligen skapa nya tekniska lösningar som revolutionerar kommunikationen är välbelagd. Och eftersom dylika lösningar har anlänt i allt snabbare takt ju mer teknikutvecklingen accelererat lär kommunikationsmedlen avlösa varandra ännu snabbare i framtiden.

Dick Harrison

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet. Han har en omfattande produktion böcker och artiklar, bland annat Stora döden som kom ut 2000 och som han tilldelades Augustpriset för. Han har även skrivit romanen Ofärd (Ordfront 2007).

10

Kommentarer

  1. _YTTERLIGARE_ en som inte fattat ett dyft om vad wikipedia och de flesta andra wikis är för slags uppslagsverk, samt blandar ihop wikipedia med resterande Internet?

    Jag blir trött, måste sova, för att sen komma tillbaka och mala ned den här texten ordentligt i leran där den hör hemma. I övrigt hänvisar jag till wikipedias artikel om wikipedia.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia

  2. ”Internet lär, förr eller senare, bli lika föråldrat som runstenar och papyrusdokument. Detta är det enda vi kan vara helt säkra på”. Tänkvärt!

  3. Powernap.

    För att inte bli långranding och peka på varenda konstighet och argumentationsfel i texten, samt låta bli de flesta svordomarna, så går jag direkt på att förbättra Harrisons krönika, samt ge några bra lösningar och svar.

    A: Nationalencyklopedin. Bra och oftast riktigt uppslagsverk som nyttjas av många av mina studerande små. Ett av fåtal uppslagsverk som går att hänvisa till i uppsatser och rapporter på lägre nivå. Alla mina studerande små är rörande överens om att ”NE och wikipedia är utmärkta komplement och fungerar utmärkt som uppslagsverk”.

    B: Komplement. Hade Harrison endast haft bibeln som historisk källa hade Stora döden tilldelats Lukaspriset. För att söka informtion om ett ämne på nätet använder man i tur och ordning Google, Wikipedia, annat uppslagsverk, forum, kontakter, redan kända databaser, allmän chatt och slutligen Fejsbok.

    C: Källor. Uppslagsverk är inte källor. En historiker borde veta detta, så vad säger Harrison egentligen? Det finns otal många som hänvisar till wikipedia när de ska försöka ”bevisa” något eller peka på en ”källa”. Antagligen är det samma personer som hänvisar till något YouTube-klipp för att koppla samman judar och WTC. Vi andra hänvisar till wikipedia på samma sätt som vi säger jfgi.

    D: Databaser och _elitism_. Gör det! Lägg upp allt och låt experter sköta innehållet och presentationen. Gör det, snälla. Ni får betalt och ni blir hyllade hjältar. Just f do it.
    Men kom inte och tro att wikipedia blir omodern och sparkad ur tiden för det.
    Har våra forum blivit omoderna sedan Romarnas tid kanske? Skulle vilja peka på att det förhåller sig precis tvärtom.
    Kom ihåg;
    § För varje databaspar skall uppstå en tredje databas att knyta ihop dessa par med.
    § För varje databas som försvinner skall minst en ny uppstå.

    E: Papyrus, skakar vi inte huvudet åt. Von anno dazumal, men vi skakar inte.

    F: Användarna. Källkritik övas möjligtvis mer än någonsin i dessa tider (källa på det?). Vi sitter och läser dokument och rapporter veckofärska från EU-parlamentet, vi skrattar och gråter till http://www.iccwbo.org/uploadedFiles/BASCAP/Pages/Building%20a%20Digital%20Economy%20-%20TERA(1).pdf .
    Var i hela kommer problematiken upp? Att människan inte hinner anpassa sig på fyrtio år? Att vissa grupper fortfarande vägrar arbeta efter den vetenskapliga metoden? Att några fler än en fortfarande inte kan hitta en källa om de så skulle få den slängd i ansiktet?
    De ”problemen” kommer ständigt finnas, har alltid funnit och finns och vi kan inte på konventionella sätt ändra detta.

    G: Hur vet den vane läsaren vad som är gedigna kunskaper och vad som är gissningar eller rentav lögner?
    Hur vet man det? Egentligen. Hur i hela vet man det? Vet. På riktigt. Hur?

    Anon A
    Internet

    Anon A är självutnämnd professor i källkritik vid Internets universitet. Den har en omfattande produktion artiklar och artiklar, bland annat några wikipedia-artiklar som kom ut någon gång och som han tilldelades redigeringspriset för (källa?). Han har även skrivit Romaren Roman på näsan.

  4. Äsch, så togs hans inlägg bort.. Jag som så gärna hade velat veta vad som hade svarats för att försvara ett sådant inlägg.

    För er som undrar så bestod inlägget något kortfattat av ”kukHarrison stjäl och gapar”, varpå jag ville veta vad i hela som menades och varför man tar till något som låter som direkta löstagna personangrepp.

  5. ”Den som inte tar ansvar för sin text utan gömmer sig bakom anonymitet bidrar till att undergräva en av grundpelarna i det demokratiska samhällets offentliga kultur – rätten och plikten att stå för sina åsikter.”

    Och här har vi återigen detta märkliga resonemang, att anonymitet är något fult och suspekt. En tes som drivs genomgående här på Netopia. Förmodligen är detta den mycket väl inlindade poängen med artikeln.

    Sån tur att det finns gott om människor som faktiskt förstår att möjligheten att vara anonym är en av grunderna i ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle.

    Vad gäller det borttagna inlägget och påståendet att Dick Harrison hittils mest skrikit ”stööld” och ”tjuuvar” när han yttrat sig i nätfrågan så tillåt mig hänvisa till några olika bloggposter.

  6. Anonymitet är en styggelse. Troll och barnsliga inlägg som ”kukHarrison” illustrerar med all önskvärd tydlighet att anonymitet enbart öppnar vägen till oseriösa personangrepp. I ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle ska alla medborgare kunna debattera offentligt utan att bli angripna personligen. Den som i Sverige inte vågar stå för personangrepp bör inte tillåtas debattera offentligt. Vi bor inte i Iran. Det vore oändligt mycket mer konstruktivt att bemöta de rationella och seriösa argument som ”A” framför i inlägg #4

    • ”Troll och barnsliga inlägg som ”kukHarrison” illustrerar med all önskvärd tydlighet att anonymitet enbart öppnar vägen till oseriösa personangrepp.”

      Nja… Anonymitet öppnar väl knappast endast för oseriösa personangrepp utan även för saker som valhemlighet och meddelarsskydd. För övrigt har ingen skrivit kukHarrison, men eftersom inlägget censurerats (censur är för övrigt en äkta styggelse) så är det inte så lätt att veta.

      ”Det vore oändligt mycket mer konstruktivt att bemöta de rationella och seriösa argument som ”A” framför i inlägg #4 ”

      Som han framför anonymt, ska tilläggas.

    • Nu blandar du ett problem med ett helt annat. Anonymitet är ingen styggelse pga troll och barn. Troll och barn är styggelser.
      Logiskt och statistiskt argumentationsfel du gör.

      Låt mig exempelifiera:
      *En proton består av tre kvarkar, kvarkar uppträder aldrig ensamma, alltså uppträder aldrig protoner ensamma.
      *Nästan allt av vad mediamaffian säger består av argumentationsfel, alltså gör man ett argumentationfel genom att tala för mediamaffian.

      Samt;
      ”… I ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle ska alla medborgare kunna debattera offentligt utan att bli angripna personligen…”
      Gör om detta till ”I ett öppet, fritt och demokratiskt samhälle ska alla medborgare kunna debattera offentligt”.

      ”…Den som i Sverige inte vågar stå för personangrepp bör inte tillåtas debattera offentligt…
      Nej, tvärtom. Ta bort helt och det blir rätt.

      ”…Vi bor inte i Iran…
      Men fortfarande är Iranier självklart välkomna att debattera och t.o.m. trolla över Internet. Hur tänkte du nu?

  7. Scary Devil Monastery

    Det Dick missar helt är att internet betraktat som en agora av oerhörda mått även i sig självt innehåller grunderna till en ”peer review” i en omfattning som inte det mest drivna forskningsforum någonsin uppnått.

    Idag finns det ett flertal bloggar som följs med spänning eller då och då som tillägg till dagens ”standardmedia” helt enkelt på grund av att de som driver bloggarna – och vissa kommentatorer – har gjort sig namn genom att tillhandahålla tänkvärd läsning, och ofta länkning till sina alster på sätt som moderna journalister sorgligt nog har frångått.

    Det innebär att för den som söker information finns oftast mer korrekt sådan att hämta på enkelt sätt, med fler och bättre källhänvisningar och skarpare analys, än vad man kan hitta i pappersformat.

    Att sedan vi bör och skall lägga upp vår samlade kunskapsbas i en eller flera databaser som kan borga för att innehållet har genomgått någon form av kvalitetskontroll är självskrivet, men här sparkar Dick in en öppen dörr då så redan sker i majoriteten av den forskning som förs i det offentliga rummet – något som jag har gottgjort mig av ofta under min utbildning via att besöka sites som NCBI och dylikt.

Kommentera artikeln