Framtidens jobb för unga

Sverige är en IT-nation i världsklass. 90 procent av befolkningen har tillgång till internet och användningen av datorer och mobiltelefoner är hög i ett internationellt perspektiv. Detta skapar unika förutsättningar för uppfinnare och utvecklare av nya tjänster. Vi har en hög kompetens, bra infrastruktur och är jämfört med många andra länder mycket snabba att ta till oss nyheter och förändringar. Med dessa förutsättningar och denna kunskap om världens största mötes- och marknadsplats (Internet) kommer stora möjligheter. Möjligheter att möta en ekonomisk världskris, utflyttning av industrijobb och en potentiellt tilltagande ökad arbetslöshet.

För fem år sedan startade jag och några kompisar företaget X5 Music Group. Vi var ett gäng med brinnande intresse för musik och som alla hade jobbat med musik i olika former sedan tidigare, bland annat som producenter och låtskrivare. Vi hade under en tid sett våra intäkter krympa kraftigt och det hade blivit svårt allt svårare att leva på musiken. En varaktig ekonomisk kris kom helt enkelt till musikbranschen redan för tio år sedan. Vi ställde oss då frågan, hur kan vi då göra det här på ett nytt sätt? Hur kommer världen se ut i framtiden och hur kommer man att sälja musik? Resultatet blev ett företag inriktat mot digital försäljning av musik. I samarbete med artister och skivbolag tog vi ansvar för distribution och produktion av digitala musikprodukter till musiktjänster såsom Itunes Music Store, Amazon.com och nu Spotify med flera.

Vid denna tid fanns det ingen legal struktur i Sverige som passade dessa framtidens tjänster och den illegala nedladdningen var stor. Användandet fanns där men artister och låtskrivare fick inte något betalt och hade ingenting att säga till om rörande distributionen av sin musik.

99 procent av vårt företags försäljning skedde därför utanför Sverige, framför allt i USA där det framstod som självklart med en fungerande nätmarknad. I USA kom många nya företag fram och unga musikintresserade personer fick arbeta med det de älskar mest. Genom vår internationella verksamhet fick vi en liten del av detta och har i dagsläget ca tjugofem anställda mellan 20 och 30 år, ungdomar som gillar musik och brinner för det och som kanske annars inte haft jobb. På den svenska marknaden hände just ingenting och omkring 40 procent av de som arbetat med musik inom den lokala musiknäringen hade inte längre möjlighet att leva på detta.

Under 2008 kom de första lagändringarna i Sverige som gav nya tjänster och företag förutsättningar att driva verksamhet även här. Sedan den legala strukturen kom på plats i Sverige hände något. Ett flertal tjänster som beskrivs som framtiden för digital kulturkonsumtion har nu sitt ursprung i Sverige, däribland musiktjänsten Spotify. Sverige har tagit tillbaka lite av den position som vi är vana att ha.

I framtiden skulle det kunna finnas 100 företag i vår bransch i Sverige, och som tillsammans anställer uppemot 10 000 anställda, men som det ser ut idag så är våra konkurrenter nästan uteslutande amerikanska. För mig är det uppenbart – det är på nätet, med tydliga och rättvisa spelregler på plats, som vi skapar framtidens jobb.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson nämnde i slutet av förra året vikten av att ta tillvara de möjligheter som den digitala infrastrukturen skapar. Att användningen av IT kan stärka Sveriges konkurrenskraft, tillväxt och innovationskraft. Detta ingår även i EU:s strategi för att främja tillväxt och sysselsättning. Nätmarknaden för distribution av kultur såsom musik, film och litteratur är en framtidssektor med stark tillväxt och många nya jobb – det är bland annat vi ett bra exempel på. Snart kommer ett riksdagsval där båda sidor väntas driva jobbfrågan. Det är min stora förhoppning att båda sidor i valrörelsen kommer att behandla nätet och musikområdet som de viktiga tillväxtområden för nya jobb som de verkligen är.

Johan Lagerlöf, VD X5 Music Group
X5 Music Group är ett europeiskt musikföretag specialiserat inom digital musikdistribution. Företagets musikkatalog omfattar idag över 180 000 låtar inom olika genres. Låtarna säljs genom ett stort antal digitala musikbutiker, mobiltelefonioperatörer och mobiltelefontillverkare över hela världen, bl.a. musiktjänsten Spotify.

17

Kommentarer

  1. Om framtiden i er bransch kräver IPRED-lagar och än värre påfund har jag inget intresse av att se er frodas. Då hoppas jag snarare att ni går under tillsammans med er lagstiftning.

    10 000 hysteriska lobbyister som vill ha allt större befogenheter över Internet och hur det används är inte den framtid jag vill ha.

  2. Vad vill du ska frodas då Hank? Amatörvideor på Youtube där folk filmar bråk på tunnelbanan med sina mobiler? Samhället behöver kulturen och kulturen behöver betalt för att kunna leva vidare, så enkelt är det.

  3. Om kulturen kräver att vi raserar det rättssamhälle vi är vana vid, där rättsväsendet och inte privata aktörer, står för rättsskipandet, då är kulturen inte värd att försvara.

    Men faktum är att det aldrig kommer inträffa. Hela det nuvarande systemet för musik- och filmdistrubution (och skapande) kan raseras, men folk kommer inte sluta skapa musik och film för det. Därför kommer musiken aldrig försvinna.

    Möjligen försvinner de artister som är mediamaffians små produkter, som tex A-teens och Idol-vinnarna, men dessa kommer vi nog ändå inte sakna.

  4. Tro mig, det är fler artister och kulturarbetare än så som blir tvungna att ta strökurser på universitet eller köra taxi på helgnätterna för att klara vardagen som det ser ut idag. Jag har alltid lyssnat mycket på musik men flera artister som jag tidigare uppskattat, TTA, the Knife och Jens Lekman för att ta några exempel, har helt slutat släppa ny musik. Jag har svårt att inte dra parallellerna…

    Det obefintliga skyddet för kulturarbetarna är rättssamhällets egentliga förfall, ingenting annat.

    • ..micke… tro mig nu, både the Knife och Lekman har förlänge sedan tröttnat på popmusik, de vill vidare in i ”finkulturen” eller göra ngt som har substans, än en gång upph.rätten har aldrig och kommer aldrig att vara ett incitament för konstnärligt skapande.

    • Åtminstone The Knife var ett ganska dåligt exempel. Karin Dreijer firar numera stora triumfer med Fever Ray och gästspelar med diverse andra artister, t ex Röyksopp.
      The Knife slog dessutom igenom 2003, ganska långt efter fildelningens genombrott, så att denna på något sätt skulle fått dem att lägga ner är en sjukt långsökt parallell.

      Skapandet kommer frodas även i fortsättningen, oavsett exemplarförsäljningens vara eller icke vara.

      • Tack för tipset Rob, jag har inte hört Fever Ray.

        Jag skulle inte vilja påstå att det har varit omöjligt för artister att slå igenom sedan fildelningens uppkomst, inte heller att fildelning i sig är något dåligt. Nya fildelningstjänster såsom Soundcloud där musikskapare kan dela egenkomponerade verk mellan sig är en mycket positiv utveckling.

        Man kommer dock inte ifrån att vissa artister skapar musik för att försöka försörja sig och att illegala fildelare hittills varit framgångsrika i att sätta stopp för denna ambition. Det handlar om brott mot upphovsrätten och obefintlig respekt för kulturskaparnas integritet. Hur kan man försvara det?

        • ”Det handlar om brott mot upphovsrätten och obefintlig respekt för kulturskaparnas integritet. Hur kan man försvara det?”

          Enkelt. På det sätt mediaindustrin behandlar alla sina potentiella kunder och hela svenska folket finns ingen anledning att stötta galenskaperna.

          Det största problemet med denna ”kreativa” bransch är att alla är så fullkomligt okreativa när det kommer till att hitta fungerande affärsmodeller år 2010. Alla vill ha det serverat på fat, alternativt att vi ska lagstiftas tillbaka till stenåldern.

          Det är inte rättsväsendets puck att lösa mediaindustrins bristande kreativititet och affärsmodell.

        • Jag ser verkligen inte det som ett brott mot kulturskaparnas integritet att man vill lyssna på och sprida deras musik.
          Jag är själv musiker, och min drivkraft är att jag vill att folk ska höra och gilla mitt bands musik. Väldigt mycket hellre en miljon gratislyssnare än hundra betalande lyssnare.
          Sen är det inte verkligen inte bara den illegala fildelningen som gör att skivförsäljningen minskar, om ens överhuvudtaget. Det har skett ett teknikskifte där både cd-skivor och exemplarförsäljning av musik har blivit helt förlegat, det kan du inte ha missat.
          Stimpengar för radiospelniingar av musik och gager för livegigs finns ju dock kvar-

          Och ja, för egen del ser jag inget negativt med att kulturskapande med pengar som enda drivkraft marginaliseras. Good riddance.

  5. Om industrin tog till sig av den nya världen och gjorde följande:

    1. Slutade jaga sina potentiella kunder med hot om stämningar etc
    2. Hittade moderna distributionskanaler som ger ett mervärde för kunder
    3. Anpassade prissättningen till rådande läget

    så skulle inte IPRED behövas. Varför har spotify blivit en sådan Succe? Jo, för att det uppfyller alla ovan nämnda villkor. Det är inte för att IPRED-lagen har skrämt folk, utan för att vi som lyssnar tycker att det är enklare att använda spotify än att ladda ner illegalt, samtidigt som det inte kostar mer än att det känns överkomligt.

    Det enda som håller mig från att skaffa ett premiumkonto på Spotify är att de ännu inte uppfyllt punkt 1 eftersom de ägs till stor del av mediamaffian. Men det kanske kan bli bättring och då kommer ett premiumkonto direkt.

    • Ja, för spotify är ju lösningen på allt… Om folk inte börjar betala för premiumkonton lär det försvinna och vara glömt innan lucia. Som jag ser det riskerar spotify att bara bli en parentes i piratmaffians korståg mot kulturen

      • Läste du ens vad jag skrev? Det är mediamaffians korståg mot oss svenskar som hindrar mig från att betala för mig.

        Så länge mediamaffian ser mig som en fiende och inte som en potentiell kund kommer de aldrig kunna vinna tillbaka mig. Och så unik är jag nog inte.

  6. En annan intressant aspekt av detta är debatten om att Facebook vill ha rättigheterna att fritt kunna använda sig av personlig information och foton från användarnas profiler. Detta skapar (rätteligen) uppror på hela nätet men när det kommer till musik så verkar det vara fritt fram för vem som helst att, mot lagen, ta sig den rättigheten och sprida andra människors material hur som helst. Nu kommer kommer det säkert invändningar om att det handlar om kommersiella syften men principen är mer eller mindre densamma. Kommers och annonsering verkar dessutom bli alltmer accepterat. Tidigare fördes debatter om för mycket annonser på tunnelbanan, nu vill alla ha annonser överallt så länge vi slipper lägga ut en krona extra för den kultur vi konsumerar.

  7. Scary Devil Monastery

    @micke

    Här rör det sig om realism kontra idealism. De flesta lär sig bättre än att förväxla Candide’s teori om ”denna den bästa av alla tänkbara världar” med verkligheten ungefär i hymnasietiden.

    Artister som Trent Reznor lyckas i dagens samhälle sälja en miljon CD-skivor av material han samtidigt gett ut gratis via torrent och från hemsida. Tiger Woods får egentligen förvånansvärt litet bara av handlingen att slå på en boll med en klubba. Blondinbella…ja, vad tillverkar och säljer hon egentligen? Men henne går det bra för.

    Poängen är att det finns marknadsmodeller som fungerar för artister/kreatörer rent allmänt. Om artisterna inte vill göra bruk av de modeller som fungerar på marknaden så sitter de egentligen i samma läge som medeltidens illuminatörer efter det att tryckpressen kom, eller vävarna efter att ”Spinning Jenny” uppfanns.

    De artister som då insett den saken och som har lyckats skapa och upprätthålla sitt varumärke lyckas alldeles utmärkt.

    Upphovsrätten av idag är i lag alldeles otroligt bra skyddad – men än man skulle kunna tro. Att det skyddet ej kan upprätthållas när det gäller icke kommersiell distribution är helt enkelt på grund av att den rättens praktiska tillämpning som gängse modeller utgår ifrån inte har en verklighetsförankring vare sig i vanligt samhälle eller på marknaden. När man uppskattar att 8 miljoner svenskar har uppkoppling och att två miljoner av dessa fildelar så talar man om att 30% av svenska folket faktiskt direkt motverkar upphovsrätten som den nyttjas idag och större delen av resten av befolkningen mer eller mindre finner den vara ointressant i samma aspekt.

    Att i det läget försöka särlagstifta bort ett folkfenomen är lika dömt att misslyckas som rusdrycksförbudet under 1930-talet. Vilket tydligt demonstrerades under USA’s förbudstid.

    Sedan har vi de metoder man vill tillämpa för att trots allt försöka. Har du, Micke, någon aning om hur enkelt det är för en elementärt IT-kunnig att tillämpa IPRED med omvänd bevisföring? För det har jag. Det enda den lagen har öppnat dörren för är att vem som helst kan få sin grannes dator konfiskerad då det är löjligt lätt att ange någon annans ip – eller bruka dennes trådlösa anslutning för fildelning. Varefter ”rättsskyddet” blir obefintligt och det är upp till den som anklagats att det visst inte var han som tankat ned/upp. Vilket kostar i dagens läge runt 50000 ur egen ficka för att få en undersökning gjord av SKL.
    Bara för att ta till ett exempel, som finns i hundratals i de länder där liknande lagar implementerats (främst USA och England). Tursamt nog vad som är känt inte ännu i Sverige, även om samma princip rent lagligt är möjligt att använda redan nu.

    Övriga metoder som diskuterats för att komma tillrätta med själva beivringen av fildelning som fenomen liknar de som används av Kina och Iran i försök att stoppa dissidenter. Och även när man låter bli att lägga fingrarna i kors på grund av betänkligheter om yttrandefrihet, posthemlighet och budbärarimmunitet med mera, så visar det sig att Iran’s metod av sax mot kabeln har varit enda sättet att hindra fritt utbyte av data i landet.

    Vad vi egentligen tar ställning till, micke, betyder rent praktiskt:
    Antingen har vi internet och därmed fildelning.
    Eller så har vi inte internet och slipper fildelning.

    Eller så övertygar man på andra sätt fildelare att självmant sluta upp med fenomenet.

    Sedan var det facebook: Vad du kanske missat är att i de fall folk har avslöjat personliga detaljer på facebook, Google-tjänster, Lunarstorm med mera, så har det även där visat sig vara totalt omöjligt att stoppa tillbaka anden i flaskan. Väl publicerat är det ej längre möjligt att opublicera igen. Men den saken råkar du ut för oavsett var du avslöjar pikanta detaljer om dig själv.

    Nu har alla försök att lategorisera den ”skada” som illegal fildelning orsakar misslyckats, helt enkelt för att man i de seriösa forskarstudier som gjorts helt misslyckats påvisa ekonomisk skada. Snarare tvärtom. De studierna har utförts av åtskilliga universitet, minst tre regeringar(Holland, Norge, USA), samt amerikanska RIAA. Och har samtliga kommit fram till att om fildelningen skadar mediamarknaden så går det empiriskt inte att bevisa.

    Det finns en del halmgubbar och falska antaganden i den här diskussionen och du har ställt upp ett antal sådana själv. Medvetet eller ej.
    Att vissa nischer i samhället försvinner medan andra öppnar i samma eller närliggande fält har inte varit nyheter sedan Aristoteles dagar. Och med den bakgrunden är det helt fel att anta att exempelvis det skulle finnas tusentals jobb på en marknad när den marknaden uppenbarligen inte har utrymme för de jobben som man beskrivit dem.

    Med samma antagande skulle jag kunna hävda att det finns jobb för ett hundratal IT-tekniker där det idag bara finns ett tillsatt arbete…och ha precis lika rätt som du när det gäller artister.

Kommentera artikeln