Google missar människan

Under hösten och vintern har jag under arbetet med min bok om Google fått skäl att fundera över den klassiska SWOT-analysen. Minns ni den? En managementfavorit från nittiotalet? I svensk översättning handlar en SWOT-analys om att bedöma styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Google jobbar oftast inte så. Analysen är mycket mer komplex. Allt ska göras storskaligt, allt görs med hänvisning till det religiösa mantraordet ”data”. Kan du inte mäta det? Då finns det inte.

Den här sortens tänkande har gjort Google enormt framgångsrikt. Genom att i nästan varje läge utgå från ingenjörens behov och idé har Googles tjänster blivit snabbare, effektivare och framför allt mer skalbara än konkurrenternas. Google tänker ingenjörsmässigt på allt. Personalpolitiken till exempel: mätbara mål, detaljerade utvärderingar, rigorösa anställningsprocedurer där gymnasiebetyg kollas upp även om det är tjugo år sedan du tog studenten. Data, data, data.

Det finns förstås en baksida. Jag ska strax komma till den.

Google nöjer sig aldrig med mindre än den bästa av de bästa. Bra folk. Bra maskiner. Breda bredband. Världens bästa sökalgoritm. Så varför är Googles svenska hemsida då inte perfekt översatt från engelska? Varför är inte Gmail det? Varför lyckas inte Google perfekt med sina etiska avvägningar? Hur kommer det sig att problem som kräver mänskligt omdöme rättas till så långsamt? Hur kommer det sig att kontroversiella publiceringar via Blogger eller YouTube eller Google Video inte hanteras med samma ingenjörsmässiga säkerhet som ett kodfel?

Därför att ingenjörer inte, hårt uttryckt, förstår vad humanvetenskaper är. Därför att Google som organisation är bäst i världen på att identifiera ingenjörsbegåvning, men som en följd av det lika dålig på att se skillnaden på en godkänd och en riktigt bra översättning.

Googles sökmotor ska vara ”opartisk”. Det i sig är förstås helt omöjligt, eftersom den alltid är ett resultat av tusentals mänskliga beslut hos Google. Det är dessutom svårt, eller förmodligen omöjligt, att maskinellt bedöma alla sorters sökresultat.

Bildsök är det enklaste exemplet. Ingen maskin kan avgöra om en bild på en person är så missklädsam att den är att betrakta som integritetskränkande, ingen maskin kan avgöra om någon begår ett brott på en bild och ingen maskin kan dra de slutliga gränserna:

Ska man eller ska man inte någorlunda enkelt visa vägen till sajter som demonstrerar hur man lättast tar livet av sig? Ja.

Ska man eller ska man inte någorlunda enkelt visa vägen till sajter som demonstrerar hur man bygger ett förödande datavirus? Nej.

Två svar direkt från Googles värld. Två svar som en av de ledande ingenjörerna där har gett mig under intervjusamtal. Två svar som bevisar att maskiner aldrig kan göra människors jobb fullt ut.

Ändå är det ingenjörer, teknikexperter, som sitter med beslutsansvar för den typen av frågor hos världens viktigaste vägvisare till information.

Givetvis borde Google anställa professionella översättare och professionella redaktörer för den här typen av uppdrag. Men så blir det inte. Google som organism vill inte riktigt gå med på att det finns något så irriterande som svår- eller till och med omätbar kompetens.

De nöjer sig med att ingenjörer sitter med de etiska besluten, eftersom de inte identifierar skillnaden mellan hängiven amatör och erfaret proffs inom just sådana kunskapsområden. Hade de tänkt likadant inom teknik eller ekonomistyrning hade vi inte vetat vad Google är.

Den som vill kan kanske se ett samband i den stora avprofessionalisering som just nu drabbar yrken vars värden är svåra att mäta. ”Det är inte meningen att man ska kunna försörja sig på att skriva musik, även om många människor vill lyssna på den”, sa webbgurun Chris Anderson då jag träffade honom.

Jag undrade – men frågade av någon anledning inte – vem som har bestämt det.

Andreas Ekström

PS. Kom gärna och diskutera Google och min bok ”Google-koden” på författarkvällen som Netopia arrangerar den 20 april i Stockholm. Mer info finns här. DS.

Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund. Han är en av få etablerade skribenter som under flera år har försvarat den moraliska idén med upphovsrätten. Han är kolumnist i facktidningen Journalisten, och bloggar på andreasekstrom.se. Andreas Ekström har utkommit med fyra egna böcker, den mest kända är föräldraskildringen ”Hemliga pappan” från 2006. Under våren 2010 kommer han ut med nya boken ”Google-koden” där han granskar verkligheten bakom fasaden på världens största internetföretag.

15

Kommentarer

  1. Hade du bara låtit bli sista stycket hade det här ju varit en ganska intressant artikel med ett innehåll väl värt att diskutera. Nu föll allt platt eftersom det egentliga syftet blev allt för tydligt.

    Ännu en av alla lakejer till mediamaffian som får sin chans att skriva här.

  2. Andreas,
    Ditt ingenjörsförakt är väldigt svenskt, men inte mindre fel för det.

    Jag antar att det är Sydsvenskan som är det fantastiska företag där alla etiska bedömningar görs korrekt?

  3. Hank: Så eftersom min poäng gick fram vill du INTE diskutera den? Kom igen, jag vill gärna höra dina reflektioner!

    elak: Men jag föraktar inte ingenjörer, jag är ENORMT imponerad av ingenjörer! Det tror jag att du kommer att märka om du läser vad jag har skrivit om Google. Jag har i arbetet med min bok träffat några av de så vitt jag kan förstå skickligaste ingenjörer som finns inom några områden. De är helt enkelt fantastiska. De kan åstadkomma saker som är till godo för världen, och gör det också. Allt jag säger är att jag tycker att det är rimligt att dessa ingenjörer inte förväntas vara experter på helt andra sakområden också, det är att ställa orättvisa och orimliga krav på dem.

    (Sedan tycker jag nog att vi lever i ett samhälle där ingenjörens, teknikerns, lösning nästan alltid väljs. Ofta är det så hos Google också. Det kan behöva diskuteras.)

    • Det visade sig att du egentligen inte var intresserad av att diskutera ingenjörer vs humanister, utan att det egentliga syftet var bara att finna ännu ett sätt att försöka övertyga massorna om att vi måste lagstifta att musikskapare ska få betalt.

      Så här enkelt är det i en marknadsekonomi: Folk betalar det de anser produkten är värd. Om det är enklare och billigare att ladda ner illegalt kommer man inte köpa produkten. Lösning: Gör det enklare att köpa och sätt ett pris som kunderna är värt att betala.

      Och för att svara på ditt lilla snedsteg i krönikan: Nej, jag tycker inte att man per definition ska kunna försörja sig på musik bara för att man är musiker. Hade jag kallat mig musiker och krävt att folk skulle försörja mig hade varenda en nog skrattat ut mig eftersom min musikaliska förmåga är ungefär som hos en normalbegåvad 5-åring, vilket kan vara nog så underhållande att lyssna på. Ett kort tag. Bara för att folk vill lyssna på en sak betyder det inte nödvändigtvis att man är beredd att betala för det.

    • Andreas, jag försöker här istället….
      ”jag tycker att det är rimligt att dessa ingenjörer inte förväntas vara experter på helt andra sakområden också, det är att ställa orättvisa och orimliga krav på dem.” skriver du;
      Du är väl väl själv ett tydligt exempel på relativiseringen av kunskap, uttalar dig mot betalning om allt möjligt i tidningarna o bloggar och kallar dig för
      kulturjournalist (jag säger inte att du alltid är dålig). Jag skulle säga att du fyller tre journalisttjänster med ditt skrivande, vad tycker du själv att du behärskar bäst ?
      fortsatt, må väl

      • …glömde,
        andreas
        upphovsrätten har aldrig varit och kommer aldrig att vara ett incitament för konstnärligt skapande. allvarligt talat förstår jag inte varför just journalister vill kalla sig kulturarbetare.

  4. Kjell: Jag svarade på ditt mejl i går, men det gick alltså inte fram? Jag sänder om.

    Hank: Ja, det här är ju en klassisk diskussionspunkt. Jag håller med om din definition av marknadsekonomi, men skillnaden är ju betydande: Det normala är att någon prissätter sitt arbete eller sin produkt, varpå konsumenten köper eller låter bli. I fallet med upphovsrätten säger konsumenten ”jag gillar dina resultat, men inte din affärsmodell och/eller din prissättning” – men avstår därför inte resultaten. Utan tillgodogör sig det ändå. Det är inte marknadsekonomi, det är marknadsekonomi satt ur spel.

    Och nu, med det sagt: Någon som är sugen på att prata vidare om humanisters behov av ingenjörer och ingenjörers behov av humanister?

    • andreas, tack för svaret
      humanister och tekniker en klassisk motsättning, vad jag tidigare försökte säga var alltså att kunskapsrelativismen har nivillerat skillnaderna idag, kanske vi alla är exempel på detta även Du andreas fast du inte tycks se det, däremot bjälken i grannens öga
      ser du kristallklart. Näringslivet försöker definiera ”konstnärliga värden” för att finna mervärden, sådant får man utbildning i på handelshögskolor. För mig är det inte speciellt märkligt att ingenjörer bestämmer, hellre det än humanister med svaga jaguppfattningar som med ängslan sneglar över axeln.
      ”Den som vill kan kanske se ett samband i den stora avprofessionalisering som just nu drabbar yrken vars värden är svåra att mäta.” -skriver du
      -Just det! det var det jag menade.

    • …jag sticker emellan,
      ”jag gillar dina resultat, men inte din affärsmodell och/eller din prissättning” – därför vänder jag mig till en annan leverantör, enklare och billigare, den heterChina, precis som du plägar göra andreas.

  5. […] finns en ny krönika hos Netopia som, Google-relaterat, handlar om ingenjörers behov av humanister, och så en text om […]

  6. Scary Devil Monastery

    ”Ska man eller ska man inte någorlunda enkelt visa vägen till sajter som demonstrerar hur man lättast tar livet av sig? Ja.

    Ska man eller ska man inte någorlunda enkelt visa vägen till sajter som demonstrerar hur man bygger ett förödande datavirus? Nej.”

    Faktum är att svaret borde varit ”Ja” på båda frågorna. Kunskapen i hur man bygger förödande datavirus är ofrånkomligen direkt kopplade till kunskapen i hur man ser att datorn blivit drabbad av ett sådant samt till vilka motåtgärder man lättvindigt kan vidta.
    Att göra det svårare att hitta den informationen betyder bara att jag som relativt it-kompetent får leta litet grann. Vilket även per definition alla som har intresse av att bygga sådana virus redan gör. Informationen undanhålls alltså med den metoden endast de som kanske skulle behöva informationen men inte ids söka på obskyra forum och usenet-grupper efter den.

    Det är samma fenomen som att medlemmarna i kärnvapenklubben sedan länge gett upp att hålla kunskapen i att bygga kärnvapen dold och i stället satsar på att förhindra Iran exempelvis, att anskaffa de nödvändiga verktygen och materialet.

    Man brukar säga att systemvetare kan delas upp i de bittra cyniker som vill att alla användare skall lära sig grundläggande kompetens så de slipper korkade frågor/krav, och de bittra cyniker som helst ser att användare inte petar på en enda knapp de inte skall eller bör.

    Ofta följt av ett utlägg om vilka som jobbar med Linux och vilka som arbetar med MacOS. 🙂

    Man kan undra vilken typ av ingenjör som alt som oftast arbetar för Google? Google erbjuder enorma mängder med tjänster och till följd av deras ”20%-projekt” ett antal riktigt intressanta verktyg till intresserade. Men man kan klart se att deras verktyg ofta är högst begränsade i ”out-of-the-box” flexibilitet där det verkligen vore viktigt.

    Relevant exempel är Gmail där möjligheten för användare att kryptera den lagrade datan i helhet med egen PGP-nyckel effektivt hade avskaffat riskerna med att någon hackade google-konton som i exemplet med de kinesiska hackerattackerna nyligen.

  7. Scary Devil Monastery

    Förlåt, Andreas, slutklämmen kom bort…

    Jag tror inte det är motsättningen mellan humanister och ingenjörer som är det viktiga utan snarare motsättningen mellan graden av förmyndarskap man uppvisar.

    Ingen ingenjör vill bli tvungen att städa upp efter klåfingriga fantaster eller bli tvungna att utföra tidskrävande och totalt onödigt arbete. På svaret om man bör låta virusbyggarinformation vara allmänt tillgängligt tror jag de flesta ingenjörer reagerar med ryggmärgsreflex enligt indelningen jag beskrivit ovan.

  8. Jag hoppas verkligen att du har rätt – Google resonerar oftast så också. Det vill säga: bad speech ska mötas med more speech. Men det är lite pikant att det är just datavirus som Google inte vill visa vägen till, det är en så tydlig ”var och en sig själv närmast”. (Så finns det visserligen fler exempel.)

  9. Scary Devil Monastery

    Jag kan inte direkt klandra Google’s ingenjörer för den ryggmärgsreflexen. Däremot håller jag med om att det är något man borde fundera över.

    Kunskap i sig borde vara totalt teknikneutral. Det är en farlig väg att gå att resonera att vissa kunskaper borde undanhållas folk i allmänhet. Även det mest välvilliga förmynderi blir i längden en negativ företeelse.

    Vi kan nog inte vänta oss så mycket hjälp av ’Chefen För Inlärd Hjälplöshet'”
    – Dilbert

  10. Scary Devil Monastery

    Tanken att man kan förbjuda kunskap är hårt rotad i de mer diktatoriska politiska förgreningarna, både från rött och blått håll.

    Nu i dagarna har tydligen återigen någon mindre bemedlad politiker hävt ur sig att man borde förbjuda kunskapen om hur man tillverkar explosiva ämnen. Månne någon talar om för honom att han just övervägt förbjuda kemiundervisning på högstadienivå och högskolenivå samt bannlysa alla läroböcker i ämnet?

    Man hör tyvärr relativt ofta ropen skalla efter censur i stort eller smått, ofta med hänvisning till att ”vanligt folk” inte har behov av att veta. Vilket enbart leder till en fördumning av allmänheten som inte längre har möjligheten att ta egen ställning.

Kommentera artikeln