Trollen, anonymiteten och näthatet

Trollfenomenet är en av internets obehagliga baksidor. Att normalt fredliga personer uppträder hatiskt och oresonligt i diverse nätforum har nog de flesta varit med om. I grupp kan en sorts flockbeteende uppstå som kan få allvarliga konsekvenser, det är tydligt inte minst i när det gäller det fallet med våldtäkten i Bjästa som SVT:s Uppdrag granskning uppmärksammade häromveckan. I det fallet gick förföljelsen så långt att våldtäktsoffret med familj tvingades flytta till annan ort. Det är svårt att hävda att det inte går att göra verklig skada med ord, fallet Bjästa tyder på motsatsen. Därför bör näthatet tas på allvar.

Anonymiteten är förstås en del av det, dold bakom ett alias eller helt anonym är det lätt att göra och säga saker som man annars skulle avstått ifrån. I andra sammanhang måste man möta personerna om och om igen och ta konsekvenserna av sina handlingar, i nätmiljöer är relationerna ofta flyktiga och det sociala kittet ser annorlunda ut. Det finns förstås fördelar med det, i online-spel som World of Warcraft kan funktionshindrade samverka med icke-funktionshindrade på lika villkor (läs gärna rapporten Att leva i World of Warcraft från Medierådet och Göteborgs universitet om den saken!).

Ett annat skäl till att våra sämre egenskaper ibland kommer fram på nätet tror jag är att det inte känns riktigt verkligt. Lite som med gratiskulturen, det digitala finns inte riktigt, det är flyktigt, illusoriskt, inte lika verkligt som det fysiska. Just den dimensionen kan bli alltmer problematisk framöver, med tanke på att allt fler samhällsfunktioner blir digitala. Men känslan är lätt att fånga – sedlar i handen är mycket mer verkliga än siffrorna i internetbanken.

Ett omvänt exempel: efter parkeringsplatsmordet i Landskrona nyligen startades en facebook-grupp som utgav sig för att driva en rasistisk kampanj mot en man som var misstänkt för mordet. Den lockade snabbt över tusen anhängare och stämningen i kommentarerna var ofta hatisk. Sen visade det sig att allt var fejk! Efter en vecka bytte gruppen namn till ”Vi som vill bygga ett öppet och tolerant Landskrona” rapporterar Dagens Nyheter. Enligt en intervju i DN var det en planerad aktion för att ”samla all skit i samma potta” och avslöja rasisterna.

I en intervju i Sveriges Radio P4 dagen efter Uppdrag Gransknings program om Bjästa beklagar justitieminister Beatrice Ask det inträffade och kallar det ”oacceptabelt” och ”ett växande problem”. Sen säger hon att ”nätet är och ska naturligtvis fortsätta vara fritt, men det kräver också ansvar” och resonerar om nätanvändarnas beteenden. Är det ett rimligt förhållningssätt? Kan man säga att nätet är fritt när det blir på det här viset?

Att den enes frihet kan inkräkta på den andres är en klassisk motsättning i liberal filosofi. Vad bör vara samhällets hållning i detta? I princip kan det röra sig om åtalbara fall av förtal i Bjästa-exemplet, men det är svårt att driva rättsligt. Måste vi acceptera konsekvenserna för flickan i Bjästa, för att kunna avslöja rasisterna i Landskrona? Är det ett rimligt pris?

12

Kommentarer

  1. Trollande behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Det finns faktiskt konstruktiva troll också.

  2. Scary Devil Monastery

    Jag kan faktiskt inte identifiera mig här. Det näthat du beskriver finns i verkliga livet. De kommentarer som föranledde hetsjakten på flickan i bjästa uttalades först och främst i verkliga livet vilket är där baktalandet började och drevet gick.

    Skillnaden är mycket enkel – ord som sagts i verkliga livet lämnar ett intryck och är sedan borta. Ord upplagda på en blogg förblir kvar. För varje skrivet ord på nätet fanns säkerligen flera hundra droppar etter och galla – insinuationer viskade mellan kamrater och grannar. Förlöjligande, insinuanta små utfall för att förringa flickans trovärdighet och omdöme. Lögnaktiga och fega omskrivningar av flickans karaktär tills man till slut hade målat om den skitstövel som vid det laget begått ytterligare en våldtäkt som en samhällets stöttepelare.

    Min uppfattning är snarare att ”näthatet” är en blek spegel av det som så ivrigt tisslas och tasslas om i verkliga världen.

    Den samling fega hundar i bjästa som hårdast drev kampanjen mot flickan kunde inte hålla sig utan blev bara tvungna att lägga upp sina alster på ett medium där dessa ord lagrades framöver i offentliga forum. Hade de inte gjort det hade vi nog inte haft ett enda av de förtalsmål som nu dragits igång då ord mot ord sällan eller aldrig är tillräckligt för åtal och dom.

    Vi kommer aldrig åt den mänskliga naturen, vare sig i verkliga livet eller på nätet. Och vi har redan lagar mot sådant beteende. I bjästa-fallet visade det sig vara flickans smala lycka att förtalet utfört på nätet faktiskt var möjligt att lagföra och beivra vilket förtalet i verkligheten inte var.

    Vad sedan ”Tant Gredelin” har sagt anser nog de flesta idag irrelevant då hennes senaste större uttalande var en tanke om att avveckla oskuldspresumptionen och återinföra skamstraffen. Tätt följt av ett tjugo minuter långt försvar av det uttalandet. Långt senare fjt av en halvt död frammumlad pudel om att vi visst alla var för korkade för att förstå vilket hon tyckte beklagligt.
    En justitieminister som tar sex dagar på sig att komma på att det är mindre lyckat med uppmaningar om att avskaffa grundregeln ”Oskyldig tills motsatsen bevisats” kan man helt enkelt inte ta på allvar.

  3. Anonymiteten ger oss möjlighet att skicka hatbrev på posten, men den ger oss också möjlighet att i trygghet kontakta en journalist för att avslöja missförhållanden. Så är det i samhället i stort och så är det även på nätet. Om du frågar godtycklig känd person så är jag dock helt övertygad om att de kommer att berätta att de fortfarande får fler hatbrev via vanlig post än via nätet.

    Anonymitet är en fundamental och oerhört viktig rättighet i ett öppet och demokratiskt samhälle. Visst kan den hatiske gömma sig bakom den, men detta fenomen är inget specifikt för nätet. Framförallt kan vi inte avskaffa meddelarskydd, rätten till ett privatliv, rätten till privat och förtrolig kommunikation, brevhemlighet och så vidare för att det finns människor som skickar hatbrev eller skriver hatiska kommentarer på bloggar.

  4. Scary Devil Monastery

    Förutom den saken att folk anpassar sig. Varje forum har sina regler. Vandrar jag in på en blogg som ägs av privat person eller institution – säg exempelvis Netopia eller varför inte Rick Falkvinges blogg – med inställningen att jag befinner mig på flashback så får jag nog en överraskning när mitt nick, min angivna epost och mitt ip blockeras för vidare inlägg.

    M.a.o. takt, ton och sedvanlig kutym varierar beroende på var man befinner sig. Både på nätet och i verkliga livet. Samma beteénde och bordsskick man uppvisar på MacDonalds möter ej framgång på en nobelfest. Undantaget pristagare i fysik och matematik som förväntas uppvisa den sorts galenskap som tillåter genombrott i de disciplinerna.

    Troll har vi fått stå ut med sedan vi som art lärde oss tala. Innan dess fick extra lågpannade idioter nöja sig med att knacka folk i bakhuvudet med en klubba eller sten. ”Näthatet” är bara samma gamla skåpmat i nytt medium och ingenting att hänga upp sig över mer än vad man gjorde när skrivkunnigheten blev allmän och vissa mindre bemedlade lärde sig skicka anonyma hatbrev med posten.

    Vad det däremot pekar på är att man kanske skulle vara mer betjänt av en fundering i hur vi som art skulle kunna utveckla oss steget bortom där vissa finner ett nöje i att utveckla matk och dominans gentemot andra. Då strävan efter dominans har drivit evolutionen hårt de senaste par hundratusen åren av vår utveckling misstänker jag att vi inte ser det osmakliga draget försvinna eller mildras utan kraftiga ingrepp i vårt genom. Ett förslag som skulle kunna tänkas intressant när vi väl förstår konsekvenserna av ett sådant ingrepp. Vilket i bakgrund av mänsklighetens natur lär vara ett hundratal år efter att vi redan gjort det ingreppet…

  5. ”Då strävan efter dominans har drivit evolutionen hårt de senaste par hundratusen åren av vår utveckling misstänker jag att vi inte ser det osmakliga draget försvinna eller mildras utan kraftiga ingrepp i vårt genom.”

    Allt fler forskare driver tesen att det som drivit evolutionen i förmodligen än större grad är vår förmåga till samarbete och altruism. Det är lätt att glömma bort att den förkrossande majoriteten av alla mänskliga interaktioner är vänliga och att omtanke, samarbete, omsorg och vänlighet definierar oss i långt större grad än aggresivitet, illvlija, hat och så vidare.

    Det blir sånt fokus på näthat, men i förkrossande majoritet är trots allt nätvänligheten.

  6. Scary Devil Monastery

    @Martin

    Bakgrundsbruset av ett hundratusental människor som gör gott i det tysta eller sköter sig själva dränks i det ilskna frustrerade brölandet av ett tiotal troll (eller på nätet, någon enstaka urban med tio olika alias som för hetsiga och härskna diskussioner med sig själv, ivrigt gödslandes alla andra), menar du?

  7. ”Bakgrundsbruset av ett hundratusental människor som gör gott i det tysta eller sköter sig själva dränks i det ilskna frustrerade brölandet av ett tiotal troll (eller på nätet, någon enstaka urban med tio olika alias som för hetsiga och härskna diskussioner med sig själv, ivrigt gödslandes alla andra), menar du?”

    Jag tror det handlar om kognitiv bias. Vissa människor ser massor av näthat. Jag ser väldigt sällan något sådant. Om man tog ett stickprov av kommentarer på bloggar och kategoriserade dem så skulle de vänliga och konstruktiva hamna i överväldigande majoritet. Sättet som de dränks på är inte genom att vara färre i antal eller frekvens utan genom att uppmärksamheten (i exempelvis media) flyttas till de negativa aspekterna.

    Sedan handlar det ju om tolkning också. Jag anser exempelvis inte att det finns något ”näthat” bland kommentarerna här på Netopia. Men det finns säkert någon som tolkar något inlägg här där någon använt starka uttryck för att få fram sin poäng som ”näthat”.

  8. Scary Devil Monastery

    Jo, det stämmer förvisso. Hatiska kommentarer erbjuds långt mer vikt än fredliga och faktamässiga kommentarer.

    Om 3000 människor som dött till följd av terrorism erbjuds flertal spaltkilometer uppmärksamhet där 40000 dödsolyckor till följd av biltrafik årligen i samma land får på sin höjd en kort kommentar i ett bilmagasin.

    Vad vi väljer att uppmärksamma och lägga krut på blir i bakgrund av fakta ofta surrealistiskt. Media har mycket att svara för när det gäller vad man väljer att skriva om och fånga allmänhetens intresse med.

  9. ”Vad vi väljer att uppmärksamma och lägga krut på blir i bakgrund av fakta ofta surrealistiskt. Media har mycket att svara för när det gäller vad man väljer att skriva om och fånga allmänhetens intresse med. ”

    Nu börjar vi spåra lite off-topic, men jag tillåter mig ändå utvikningen eftersom jag helt håller med om medias roll: Dn hade precis en artikel som beskriver hur det dödliga våldet i princip halverats sedan böran av 90-talet, samtidigt som anmälningarna om dödligt våld har ökat kraftigt. Ungefär samma utveckling har skett vad gäller våldtäkter. Men vilken är bilden som presenterats i media? Jo att det dödliga våldet och våldtäkterna ökar kraftigt hela tiden, förstås.

  10. […] Läs även tidigare inlägg om […]

  11. […] justitieministern Beatrice Ask kommenterade händelserna i Bjästa tidigare i våras (se tidigare inlägg här på Netopia-bloggen). Det är också långt från Reinfeldts eget uttalande om att ”inte […]

Kommentera artikeln