Läromedlens spännande framtid

00-talets senare hälft har fört med sig en explosion av ny digital teknik. Det som startade på 90-talet med storslagna visioner om att framtidens läromedel minsann skulle etableras lika fort och snabbt som den traditionella tryckta läroboken visade sig dock vara felkalkylering. Läromedelsförlag som gjorde enorma investeringar i tron på att visionerna skulle ge goda förutsättningar inför framtiden blev snabbt återhållsamma. Visionerna och drömmarna fick läggas på is och de investeringar som gjorts i dyr teknik förde med sig röda siffror i resultaträkningarna. Under 90-talet blev vi upphovsmän betraktade av förlagen som mindre viktiga. Helt klart mindre viktiga än tekniken. Dyr teknik sattes före det pedagogiska textinnehåll som läsaren, eleven eller studenten skulle ta del och lära sig av. I början av 00-talet blev läget därför det omvända. Eftersom många förlag hade gjort kostsamma felsatsningar i dyr teknik under 90-talet drogs svångremmen åt i början av 00-talet och nya digitala satsningar var inte i fråga. Förlagen hade visionerna men förstod inte hur de skulle lösa ekvationen med bokkalkylerna.

2005 fick vi en definierad juridisk term i upphovsrättslagen (URL) nämligen överföring till allmänheten. En publicering på Internet är ett förfogande likväl som andra förfoganden och det är upphovsmannens rätt att erhålla ersättning. Det kan tyckas juridiskt överbeskyddande att behöva detaljreglera något som redan är självklart men det är nödvändigt för att trygga och skydda upphovsmannens verk. Den grundläggande principen i URL är att upphovsrätten alltid tillkommer den fysiska personen och hon eller han har rätt att bestämma verkets förpackningsform.

För det är just det som det handlar om – förpackningsformer! Som vi ser det ligger alla spännande möjligheter alldeles runt hörnet. En del sitter vi med just nu och ska ta ställning till. Och det är nu som alla intressenter flockas runt upphovsrätten. Vi har alla vår del i denna framtid och för varje steg vi tar gäller det att etablera och förankra nya reformer som ska passa och gälla för alla som har del i detta ekonomiska system, och i detta räknar vi även in piraterna. Alla behöver blåslampor, och kritik från pirater är bra om det leder till debatt med hög takhöjd. Upphovsrätten har fått utstå många påfrestningar, men den är etablerad och förankrad i hela världen och det vore osant att påstå något annat. Så skäll inte på upphovsrätten när det egentligen är något helt annat vi diskuterar – nämligen avtalsvillkoren för de nya tekniska förpackningsformerna. De kommer alltid att finna sina former inom ramen för den etablerade upphovsrätten eftersom den ekonomiska kalkylen måste gå ihop. Och det är vi upphovsmän som ska sätta villkoren i avtalen.

Under året kommer många nya tekniska förpackningsformer att lanseras. Det är inte längre e-böcker och ljudböcker i våra egna datorer som är det nya utan vi har den senaste tiden fått lära oss om molntjänster där vi har tillgång till vårt egna bibliotek via utomstående server. Vi köper helt enkelt tjänsterna som exempelvis funktioner, lagring och processorkraft över nätet och behöver således inte själva ha den tekniska kontrollen. I dagarna börjar Apples hypade mediedator Ipad att försäljas. På denna tunna tryckkänsliga 10 tums skärm kan man läsa e-böcker, surfa på nätet, se på film m. m. Apple har alltid varit känt för sin tekniska användarvänlighet och när deras mobiltelefon Iphone kom för ett par år sedan tog de ett rejält kliv in i stugorna och fick även de mest teknikfientliga på sin sida. Det ska bli intressant att se om Ipad:en tas emot på samma entusiastiska sätt.

Men hur etablerar vi all denna nya teknik även i skolan? Skolans uppgift är att överföra samhällets samlade kultur och kunnande till nästa generation och i det ligger implicit att följa med i utveckling och se till att dagens elever får en för deras framtid så bra utbildning som möjligt. Dessvärre visar statistiken att eleverna i Sverige i bland annat ämnet matematik har sämre kunskaper jämfört med elever för 10 – 20 år sedan. Här har vi ett stort bekymmer att tampas med. I dagsläget används på tok alldeles för lite av skolornas resurser till läromedel. Skolornas budgetar skulle vinna på att ha ett öronmärkt konto för läromedel. Detta skulle gälla för såväl kommunala skolor som friskolor. Alla elever har rätt till en likvärdig utbildning oavsett skola. Elever som inte har möjlighet till tekniken i hemmet ska kunna erbjudas den i skolan. På det sättet får vi en skola med läromedel som följer med tiden. Kvalificerad läromedelslitteratur är både sak- och fackgranskad och håller en hög nivå. Att tumma på den sänker utbildningsnivån i skolan. När det gäller just matematikundervisningen så skulle en möjlighet vara att öka kunskapen hos eleverna genom att flytta undervisningen till konkreta miljöer utanför klassrummet. Det här kallas augmented reality vilket betyder förstärkt eller förhöjd verklighet. En verklighet simuleras virtuellt genom en mobil enhet som möjliggör för eleverna att befinna sig på en speciell plats t. ex en historisk plats. Där ska eleverna hitta lösningar på matematiska problem och för att lösa dessa måste de ge sig ut i den virtuella miljön.

Genom att göra mätningar och beräkningar i en konkret miljö ökar förståelsen för hur matematiken fungerar och eleverna kan tillgodogöra sig kunskapen på ett mer realistiskt sätt. Att öka lust och tilltro till den egna förmågan att lära sig är A och O. Vi läromedelsförfattare har förmågan att skapa goda läromedel. Det gäller dock att skolan ges ekonomiska resurser att använda dessa.

Jöran Enqvist och Jenny Lundström

Jöran Enqvist är ordförande och Jenny Lundström förbundsdirektör för Sveriges Läromedelsförfattares Förbund, www.slff.se.

34

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Förvisso är utbildningen av idag av usel kvalitet. Matte är illa nog, men gymnasial samhällsundervisning idag tar mig veterligen knappt ens upp grundlagen som fenomen.
    Vi ska inte tala om skämtet man kan kalla datorundervisning. När eleverna är mer kvalificerade att programmera routrar i UNIX/Linux än vad läraren har kompetens i Word så blir man litet skrämd. Att fler och fler universitet nu börjat standardisera distanskurser i den grad de gör är otroligt positivt, och man skulle önska att även grundskolan blev mer aktiv och interaktiv på nätet.
    Det har jag och många andra nördar sagt i tio-femton år. Man tackar att det lyfts av även andra.

    Vad angår resten…
    Mig veterligen har ingen piratpartist vid sunda vätskor gått till anfall mot upphovsrätten i just den koppling som beskrivs ovan.
    Exemplarframställning utan egen vinning är däremot det vi finner det ens teoretiskt omöjligt att begränsa och då bör man heller inte ens försöka. På samma sätt som det blir omöjligt att förhindra en privatperson baka exakt likadana kakor som de som säljs av ICA och dela med sig utan vinning.

    Vad gäller paketering – har jag en sträng ettor och nollor och väljer att paketera om dessa till ett annat format så anser jag personligen inte att det angår någon annan än mig själv. Lika litet som man kan klandra en person för att han scannar in sin nyinköpta pocketbok till .pdf-format och laddar över den på sin iPad.

    Som avslut:
    …Vi köper helt enkelt tjänsterna som exempelvis funktioner, lagring och processorkraft över nätet och behöver således inte själva ha den tekniska kontrollen…

    En sysadmin sade en gång som följer: ”I work for an investment bank. I have dealt with code written by stock exchanges. I have seen how the computer systems that store your money are run. If I ever make a fortune, I will store it in gold bullion under my bed. ”

    Det är lika sant då som nu. Att vilja lyfta informationsutbytet och utbildningen av elever med hjälp av modern teknik är lovvärd. Men att paketera upphovsrättsligt skyddat material i ett såll gjort av papiér maché låter som en aningen udda idé. Ur säkerhetssynvinkel förblir end-point protection (d.v.s. lokala inställningar med personlig kontroll) det enda alternativet som inte i längden lider av BOBE-problemet (Break Once, Break Everywhere).

  2. Tack för intressant kommentar Scary Devil Monastery ! Och roligt att läsa Din synpunkt att ”Mig veterligen har ingen piratpartist vid sunda vätskor gått till anfall mot upphovsrätten i just den koppling som beskrivs ovan.”

    Från upphovsmannens synvinkel handlar det kort och gott om rätten att erhålla skälig ersättning för sitt arbete. Många är de timmar som läggs ned på att skapa och utveckla bra läromedel och där i ligger också de nya intressanta möjliga förpackningsformerna för läromedel. Utgångspunkten för skapandet av läromedel är lusten och glädjen att få lära ut och ge kunskap! Förpackningen omsluter verket och upphovsmannen bestämmer dess förpackningsform. För att öka kunskapen hos elever behöver skolan ges resurser att köpa de här nya intressanta läromedlen. Det här står högt upp på vår önskelista, roligt att läsa att det gör det hos Dig också!

  3. god morgon Jenny
    …glöm inte bort att det alltid är kunden som bestämmer om ”förpackningen” känns
    komfortabel, aldrig avsändaren.

    • Tjenare Kjell!
      Förvisso kan det vara så men Du talar om marknaden. Jag talar om upphovsrätt och att det är upphovsmannen som styr och råder över förpackningsformen d. v. s. marknaden då hon eller han måste ge sin tillåtelse till formen för verket. Det är det som är upphovsrättens koncept.

      • Poängen är att det är skillnad på kommersiellt och privat i denna fråga. Om jag som privatperson vill läsa den bok jag köpt i pappersformat eller scann in den och läsa den på min läsplatta, eller om jag vill lyssna på min cd-skiva i cd-spelaren eller rippa den och lyssna på den i mobilen så ska jag ha rätt att göra det. Om jag vill kopiera boken eller skivan till någon annan privat och utan ekonomisk vinning bör jag också få göra det.

        Att sälja boken eller skivan är en helt annan sak. Där är upphovsrätten relevant, även om den borde begränsas och kanske gälla 5 år istället för 70 år efter upphovsmannens död.

        Problemet är att ni försöker förhindra privatkopiering vilket inte är görbart med mindre än att man tar till oacceptabla verktyg som övervakning av privat kommunikation. Det är heller inte önsksvärt. Upphovsrätten borde inte vara tillämpbar när det rör icke-kommersiell kopiering för privat bruk. Om jag vill sjunga en låt i duschen, om jag vill kopiera en skiva till en kompis eller om jag vill fildela en låt så bör jag ha all rätt att göra detta och inte förhindras av upphovsrätten.

        Upphovsrätten bör gälla den kommersiella arenan, inte den privata!

        Förstå detta och den gordiska knuten är löst.

      • ….god morgon ”Det är det som är upphovsrättens koncept.” skriver du, precis som ingenting har hänt, upphovsrätten önskar agera i en kontext, där tekniken håller på att förändra förutsättningarna,bl.a. existerar inte längre ngt kopieringsmonopol samt distrubitionen är gratis.
        ”Teknik slår politik” (Jan Stenbäck 1942-2002)

        • Nja, att hänvisa till Stenbeck är kanske inte så relevant i denna bemärkelse. Upphovsrätten är ju äldre än så.

          Och visst förstår vi att saker och ting händer på marknaden, men det är ju just det som är spännande, att det öppnas nya vägar och möjligheter att erhålla ersättning för våra verk. Teknikutveckling är positivt och urholkar i sig inte upphovsrätten.

  4. Scary Devil Monastery

    @Jenny Lundström

    Många pirater – och även fildelare som helhet – är kunskapssamlare. Samlare är en säregen skara redan från början, men du kommer att finna att de flesta av oss sitter med fler hyllmeter lagligen inköpta media i form av inbundna böcker, DVD/CD i originalförpackning med mera på hyllan. Både för att det ser bra ut och för att det är tusan så mycket lättare att lägga vantarna på rätt verk om man kan läsa ryggtiteln utan att behöva bläddra i en CD-spindel eller samlingspärm efter just det inbrända verk man letar efter.

    Att de flesta av oss sedan sitter på en flyttlåda med brända skivor som står och samlar damm i källaren eftersom vi inte orkat hala den till tippen eller sortera den…är en annan sak, och inte mycket att orda om.

    Att man är villig att sponsra författare för att ha en bok stående i hyllan är helt enkelt én sak, som inte någon, vare sig pirat eller icke, har några som helst problem med att förstå sig på.

    Skiljelinjen kommer mellan det filosofiska resonemanget att kreatörer bör få betalt för sina verk och det rent praktiska argumentet att för att det med säkerhet skall ske med dagens betalnings/distributionsmodeller så måste man avveckla stora delar av grundlagen om man vill förhindra motsatsen.

    Slutsatsen är att det är marknadsmodellen som måste bearbetas då det idag finns många kreatörer som lyckas alldeles förträffligt i en tid där det de publicerats sprids, ofta inna materialet utgivits.

    Vad gäller förpackningsformen så är det omöjligt att bibehålla ett material bestående av information i given förpackning – det säger sig självt. högläsning av en bok eller inscanning kommer att förvandla informationens paketering utan att mycket kan göras för att förhindra saken.
    En bok i digital form kan visserligen DRM-låsas, men rent allmänt finns det få tekniker som inte är skeptiska mot DRM.
    Ju mer hårt ett skydd är desto större att själva DRM-skyddet orsakar skador på datorn som system. Och förr eller senare bryts den typen av DRM varvid det blir helt verkningslöst.
    Eller så förlitar det sig på ett centralt styrt serverstöd vilket om tredje part slutar stödja nyckelservern förvandlar den inköpta boken till en meningslös massa ettor och nollor på hårddisken.

    Vad gäller överföring individer emellan av information är det omöjligt att förhindra i annat än hårt slutna intranät (och även där svårt att begränsa helt – se antalet poliser/kommunanställda som bevisligen lyckats porrsurfa hårt och mycket inifrån ett hårt styrt kommunalt intranät).

    Man kan säga två ting:

    1) Information kan inte hindras att spridas. På många sätt likt de gamla guldreglerna ”Three can keep a secret if two are dead”, ”Security is inversely proportional to convenience” och ”Supply and demand”.
    2) Trots ohämmad fildelning och distribution kvarstår att alla seriösa studier som gjorts visar att de ivriga fildelarna även tillhör de som lägger ned svårslaget mest pengar på inköp av media, jämfört med icke fildelare.

    Det finns alltså inga problem för upphovsmannen ur den synvinkeln att få pengar ur en produkt som marknaden vill ha. Att bibehålla kontrollen över information när den väl blivit känd är däremot en tanke lika udda som att Marx idag skulle kunna patentera sina idéer och kräva Kina på procent och ett stopp på piratprodukten ”Mao’s lilla röda”.

    Man får även leva i verkligheten.

  5. Hej igen!
    Det gör oss upphovmän gott att höra!
    ” Många pirater – och även fildelare som helhet – är kunskapssamlare. Samlare är en säregen skara redan från början, men du kommer att finna att de flesta av oss sitter med fler hyllmeter lagligen inköpta media i form av inbundna böcker, DVD/CD i originalförpackning med mera på hyllan. ”

    Dessvärre är det inte så bra som beskrivs om möjligheten att tjäna förträffligt på våra alster. Där ser vi gärna att vi kan få stöd, att få till bättre avtalsvillkor för upphovsmännen. Genom stöd i lagtext t. ex. Då först är det möjligt att påbörja väg till förträfflighet.

  6. Scary Devil Monastery

    @Jenny Lundström

    Ang. möjligheten att tjäna på sina alster måste man oavsett type av kreation först ha en publik villig att samla och värdera det varumärke som är kreatörens person och namn. När det väl är etablerat finns hur många tillfällen att tjäna pengar som helst. Tiger Woods får trots allt väldigt litet för att bara slå på boll med klubba, Blondinbella har (ursäkta den personliga reflektionen) noll och intet att erbjuda i sina skriverier på sin blogg, Conan Doyle är fortfarande en storsäljare. Nine Inch Nails lyckas sälja en miljon CD-skivor av ett verk de samtidigt erbjudit gratis via TPB och sin hemsida.

    Samtidigt syns att de kreatörer som inte vårdat sitt varumärke eller ej lyckats med det ligger sämre till (Metallica efter att ha bränt sina egna fans på bål, Tiger Woods efter sina 14 otrohetsaffärer, m.m.)

    Det finns sätt att tjäna pengar men först och främst måste man som kreatör veta att alla helt enkelt inte kan skriva en bok och förvänta sig att leva på den. Det har varit sant i alla tider och fildelning gör ingen som helst skillnad i den frågan. För varje lyckad författare och artist finns ett hundratal som inte under några omständigheter lyckas leva på den karriär de valt. Att tjäna förträffligt på skapande kommer alltid att vara de få förunnat som lyckas etablera sitt varumärke som marknadsmässigt.

    Stödet i lagtext finns mig veterligen redan. Av all kommersiell verksamhet baserad på upphovsrättsskyddat verk skall skälig ersättning utgå till upphovsman.

    Om ”stödet i lagtext” går ut på att upphovsmannens rätt till skälig ersättning skall försäkras genom exempelvis att man fråntager alla människors grundlagsskydd – som exempelvis genom att kräva att begreppet personlig och sekretesskyddad kommunikation avskaffas (exempelvis genom att operatörer tvingas ta ansvar för kundtrafik vilket bara kan ske genom direktanalys av kommunikationen) – då sitter man tyvärr i ett läge där man får acceptera att den lagstiftningen är totalt oacceptabel och att upphovsmännen måste undersöka de rimliga alternativ som finns.

    Det borde dock inte vara så svårt då man kan se att mediabranschen fortsatt växa rekordartat även under de tider då 90% av övriga marknaden backat kraftigt.

    • Stödet i lagtext finns till viss del men skulle kunna vara ett mycket bättre stöd för upphovsmannnen. Eftersom upphovsrättslagen (URL) är en skyddslagstiftning som skall skydda och trygga upphovsmannen – den fysiska person och dennes alster. Dock är lagstiftningen som styr avtalen (se 3:e kap i URL) dispositiv idag, vilket betyder att den kan förhandlas bort och vilket tyvärr också görs. Upphovsmannen är ju typiskt sett i svagare ställning i förhandlingar gentemot kommersiella företag. Så svaret på Din fråga är att det dessvärre inte alltid är en skälig ersättning.

      • ”Eftersom upphovsrättslagen (URL) är en skyddslagstiftning som skall skydda och trygga upphovsmannen – den fysiska person och dennes alster.”

        Upphovsrätten skapades för att främja skapande. Men det verkar helt ha glömts bort.

  7. Scary Devil Monastery

    Jag skulle kunna ta upp tanken att om man jämför det vida begreppet ”kreativt arbete” eller ”upphovsman” med exempelvis ”metallbearbetning” så finns det idag inte utrymme för många grovsmeder på marknaden eller ett smedsskrå. Det är ej heller önskvärt att anpassa lagstiftningen för att specifikt skydda smedsyrket.

    Utsikterna på arbetsmarknaden är däremot lysande för civilingenjörer i materialfysik, svetsare, CNC-operatörer, verktygsmakare, och ingenjörer inom metallarbete i övrigt.

    Även det kommer att ändras. De yrken som finns och de roller ett yrke eller område ger som marknadsdugliga förändras med samhället. I samhället av idag vad gäller hur upphovsrätt tillämpas och nyttjas kan man klart och tydligt se att den gamla modellen i stort upphört att hålla, varvid en ny måste till.

    • Nja, här gäller det att hålla isär begreppen kring skapande. Alster inom ramen för smedsyrket kan likväl bedömas och skulle kunna skyddas i enlighet med URL. Om det ses ur perpektivet från det konstnärliga skapandet dvs.

      När det gäller arbetsmarknaden för civilingenjörer etc. så skyddas dessa grupper av arbetslagstiftningar och gemensamt träffade kollektivavtal.

      Inom upphovsrätten finns URL som är dess skyddslagstiftning.

      • jenny
        det är många som vill vara under URL paraplyet, ex journalister och läromedelsförfattare, men smeden når inte deras verkshöjd, menar du på fullt allvar att läromedelsförfattandet utgör ett konstnärligt skapande? , eller missförstod jag ditt svar till #12?

        • Ett litterärt skapande! Läromedelsförfattande är litterärt skapande.

          Det är smeden som i princip skulle kunna hamna under konstnärligt skapande, beroende av verkshöjden såklart.

  8. jenny, skulle du säga att det här som skrivs på Netopiabloggen, skulle kunna vara ett litterärt skapande, och kunna ligga under URL eller är verkshöjden för låg?

    • Min bedömning är att lösryckt håller bloggkommentarerna inte tillräcklig verkshöjd, men jobbar man med texterna och sakgranskar dem samt att man har ett syfte att förmedla en kontext skulle det kunna funka och bli något. Det är ju just det som är roligt att jobba med texter och att kunna förmedla det till andra. Det är fantastiskt roligt att skriva, även om det innebär oerhört mycket jobb.

      • jenny,intressant resonemang, ” på nätet blir vi alla producenter” när övergår det till att komma under URL här på nätet och man har rätt att få betalt när man läses av andra,här är det ju inte fråga om exemplarframstälning som i den analoga världen, hur skulle det fungera i Din värld här på nätet?,dvs när du önskar sälja en text som är kodad eller som du säger är ”förpackad” meddelst ettor o nollor, jag fattar inte, m.a.o. hur vill Du se hur det skulle kunna fungera?

        • Jenny Lundström

          Detsamma får jag säga! De här frågeställningarna är mycket intressanta!

          Helt korrekt uppfattat att upphovsmän på nätet även kan vara sina egna producenter/utgivare. I princip övergår det till att härröra till URL redan vid publiceringen på nätet som lagtekniskt är ett förfogande, kallas ”överföring till allmänheten”. Säljer man som upphovsman t. ex. en artikel för nätpublicering begär man ersättning för den eller man har även rätt att själv välja avstå från ersättning. Både den ideella och den ekonomiska rätten är ju sålunda upphovsmannens, så länge man väljer att vara sin egen producent/utgivare vill säga. Upphovsmannaorganisationer som vår/SLFF eller t. ex. Journalistförbundet har tagit fram rekommendationer för ersättningarnas storlek. Det är bara att höra av sig och fråga.

          Tackar för möjligheten att redogöra för hur jag ser nätets möjligheter och hur upphovsrätten fungerar och kan fungera. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men det får i så fall rendera i en ny artikel.

  9. Under mitt halvår som lärare på en högstadieskola gjorde jag mitt yttersta för att lära eleverna rätt och fel när det kommer till piratkopiering.

    Rätt är att bruka civil olydnad mot hysteriska lagar. Fel är att starka mediaintressen kan köpa lagar som ingen vill ha. Det var alla elever väl överens med mig om.

    Sådan utbildning tycker jag alla våra elever ska få, då tryggar vi framtiden.

    • Bra att Du gjorde Ditt yttersta för att lära eleverna vad som är rätt och fel. Det är en skyldighet man har som lärare.
      Dock kan jag tycka att Du har en tämligen cynisk syn på upphovsrätten.
      Och en cynisk syn, oavsett ämne, är aldrig bra att förmedla, även om det bara är under ett halvår.

      • Sa jag något i mitt inlägg om min syn på upphovsrätten? Jag sa bara att jag tyckte att IPRED-lagen var hysterisk. För oavsett var man står i debatten kring upphovsrätten tror jag de flesta kan enas om att IPRED-lagen inte på något sätt är en bra lagstiftning.

  10. En ny dag igen Jenny, god morgon
    Jag frågar vidare, har jag per automatik avsagt mig upph.rätten genom att lägga ut ”denna text” utan att begära ersättning från Per?
    ”I princip övergår det till att härröra till URL redan vid publiceringen på nätet som lagtekniskt är ett förfogande”- skriver du, det verkar som om det här blir ett problem på nätet,Detta kan ju inte vara en naturlag huggen i sten, kanske närmar vi oss pudelns kärna här beträffande nätet, kanske ett annat ”tänk” behövs, antagligen sämre betalt men chans till flertal betalningstillfällen?? Det analoga och digitala kan inte vara 1:1.
    Du skriver i artikeln att ni förhandlar bort en del av ersättningen, till ett förlag förmodar jag, reklam, lager och distrubitionskostnader bl.a. svarar de säkert, sådant existerar ju inte på nätet eller hur?

    • Jenny Lundström

      Upphovsrätten delas in i en ekonomisk rätt och en ideell rätt. Den ekonomiska rätten kan man som upphovsman upplåta till ett förlag/utgivare/producent att förpacka verket på visst sätt (för t. ex. publicering på nätet) , eller välja att ge ut verket på egen hand. Den ideella rätten, rätten att benämnas vid namn, har man alltid kvar och den kan endast efterges.

      När en text publiceras för nätet så har man i regel ingått ett avtal med någon som vill köpa och publicera den. Upphovsrätten förvinner inte bara för att texten läggs på nätet, under förutsättning att den har verkshöjd såklart. Texten i sig ska vara unik och tillskansar sig någon den för egen vinning är det ju ett upphovsrättsintrång.

      När det gäller specifikt bloggkommentarer, insändare eller debattartiklar (som ses som kvalificerade insändare) är praxis att det inte betalas ut ersättning för dessa. Däremot har man ju alltid rätt att benämnas vid namn för det man skrivit (den ideella rätten). Bra, om man då också har skrivit under med sitt hela namn annars blir det ju svårt att härröra texten till någon.

  11. @Jenny Lundström

    Anser du att privatkopiering i form av otillåten fildelning är ett problem? Om så, anser du att de åtgärder som skulle krävas för att stävja den, som övervakning av privat och förtrolig kommunikation, förhandscensurering och avstängning av människor från nätet, är önskvärda och rimliga?

  12. Scary Devil Monastery

    @Jenny Lundström

    Du får ursäkta att jag återkommer till det här uttalandet först nu – har ett arbete att sköta också, och på fem minuter i timmen hinner man inte skriva ihop det man måste tänka över först för att kommentera sakligt.

    Ang.
    ”Eftersom upphovsrättslagen (URL) är en skyddslagstiftning som skall skydda och trygga upphovsmannen – den fysiska person och dennes alster. Dock är lagstiftningen som styr avtalen (se 3:e kap i URL) dispositiv idag, vilket betyder att den kan förhandlas bort och vilket tyvärr också görs. Upphovsmannen är ju typiskt sett i svagare ställning i förhandlingar gentemot kommersiella företag.”

    Det här är något som borde lyftas mer. Ur ett rent praktiskt tillämpbart perspektiv förlorar man idag per automatik kontrollen över vad som görs med de ”verk” som oförbehållslöst kan kopieras, så snart de offentliggörs. En sång kan framföras av tredje part, en text kan skrivas av eller återberättas, en idé kan användas som underlag för vidare utveckling, en bild kan scannas och kopieras m.m.
    Den här utvecklingen kan inte vändas på annat än genom att stoppa tillbaka de senaste tjugo årens utveckling av teknik och infrastruktur i flaskan igen. Då måste man hitta på andra lösningar som både bevarar samhället fritt, och där en upphovsman har rättigheter som han/hon kan hävda framgångsrikt.

    Fildelningen ser jag som en storm i ett vattenglas vad gäller den saken – mer allvarligt är vad gäller dispositionsrätten till ett verk. Inom media kan vi se på de slavkontrakt som en Idol-vinnare underligger; Med vissa undantag blir de ”stjärnor” som skapas stolpskott vars skapande toppstyrs under de viktigaste åren av deras karriär vilket har gett det bisarra utfallet att allt som oftas är det alltid den som kommer tvåa som lyckas etablera sig och skapa ett eget varumärke.
    En uppfinnare eller en mindre firma som kommer fram till en revolutionerande upptäckt eller ett tekniskt framsteg har förvånansvärt få möjligheter att hävda sin rätt i domstol när en elektronikjätte som exempelvis Sony eller Samsung snappar upp och olovligen implementerar den tekniken i en produkt som kan omsätta hundratals miljoner.

    Man har inom IT och media gjort försök att implementera alternativa tolkningar och implementeringar av upphovsrätt som creative commons, GPL/GNU, där man betraktar kreatörens varumärke som det starka kortet man främst kan och bör skydda. Den metoden har visat sig framgångsrik och det har visat sig att kreatörer (främst artister och programmerare i det exemplet) både direkt och indirekt kan tjäna pengar givet tillräckligt mycket kreativitet, initiativ och uppfinningsrikedom.

    Den stora faran mot kreatörer som jag ser berör inte kopiering och spridning av verk, utan fenomenet urvattning av det varumärke som representars av kreatörens goda namn. Någon som blivit känd för goda alster regnar det pengar och möjligheter över (exemplet sportstjärnor är slående – Tiger Woods tjänar knappt till uppehället bara genom att vinna turneringar i golf. Men varje steg han tar på greenen kan ge ett par hundra tusen i sponsorpengar – eller kunde, innan han själv urlakade sitt varumärke).

    En kreatör’s namn – varumärket – är det som i förlängningen ger möjligheten att tjäna pengar på skapande. Kvaliteten i de produkter som skapas kan påverka direktförsäljning av samma, men det som verkligen är kassakon i ekvationen är och förblir namnet.

    När det gäller immaterierätt och möjligheten att avsäga sig dispositionsrätt idag skulle jag vilja se att man försöker ta ett blad från lagen om elektronisk kommunikation – där man idag som person och ”slutgiltig ägare” när som helst kan återkalla rätten att göra bruk av de personliga uppgifter som ett bolag förfogar över.

    En kreatör vars varumärke då missbrukas eller urvattnas av ett bolag har då makten att gå till bättre part vilket skulle skapa konkurrens även i hur kreatörer behandlas av de bolag de tillsätter att representera dem – något som har saknats länge.

    Rent krasst kan man säga att en artist som får ut 80 öre per 200 kronors försäljning blir lurad när artister som ger ut i egenregi kan lyckas med konststycket att sänka priset till en fjärdedel, ta ut 30 SEK per skiva ren vinst, sälja rekordartade miljonen exemplar på amazon.com samtidigt som de prånglat ut samma skiva på the pirate bay (Trent Reznor/NIN).

    Till skillnad ifrån icke kommersiell kopiering/distribution är varumärket något som praktiskt kan skyddas. Och det är den delen av en kreatör som idag är samtidigt är mest utsatt, mest bortglömt som fenomen, och har det kraftigaste omsättbara marknadsvärdet.

    • Jenny Lundström

      God kväll Scary Devil Monastery !
      Nu börjar vi dra åt samma håll! Det här är korrekt uppfattat av Dig:
      ”Det här är något som borde lyftas mer.”
      ” Då måste man hitta på andra lösningar som både bevarar samhället fritt, och där en upphovsman har rättigheter som han/hon kan hävda framgångsrikt.

  13. Scary Devil Monastery

    Jag glömde bifoga ett par exempel från verkliga världen där materiella varor sedan länge åtnjutit fördelen av varumärket: Du kan idag skapa (lagligen) gods som är till all relevant jämförelse likadan, men marknadsvärdet representeras fortfarande till 50% eller mer av namnet i sig.

    Lagerfeldt, Lexmark, Nokia, Apple, Chanél, Björn Borg, Louis Vuttón, BMW, etc.

    Det är inte direkt ett okänt fenomen, så när det gäller artister börjar man få känslan att samhället när det gäller immaterierätt med våld skall skruvas tillbaka ett femtiotal år, vilket jag måste säga gör åtminstone mig aningen förbryllad.

    • Jenny Lundström

      Visst är det intressant att visa på starka varumärken som lyckats stort men upphovsrätten är vidare än så.

      Du har ju även de upphovsmän som heter Axel Karlsson och Stina Svensson som också måste ha möjlighet att leva på sin upphovsrätt. Och det är därför vi behöver en stark och tydligare upphovsrätt, främst i 3:kap URL som styr avtalen mellan upphovsman och utgivare så att man har möjlighet till en ”fair deal” och erhåller en skälig ersättning.

      URL är en skyddslagstiftning och är skriven och formulerad för upphovsmannen – den fysiska personen,

      • Är du medveten om att forskningen visat att fildelningen ökar kreatörers möjlighet att leva på sitt skapande. För det är väl skapandet de ska leva på, inte upphovsrätten? Det går inte att för hindra privatkopieringen och det är inte heller önskvärt.

  14. Scary Devil Monastery

    @Jenny Lundström

    ”Och det är därför vi behöver en stark och tydligare upphovsrätt, främst i 3:kap URL som styr avtalen mellan upphovsman och utgivare så att man har möjlighet till en ”fair deal” och erhåller en skälig ersättning.”

    Ja, den delen håller jag till fullo med om. I de fall där en utgivare säljer ett verk bör upphovsmannen få en skälig del av intäkten. Se mina tidigare kommentarer ang. nuvarande ordning.

    Min tanke är att de upphovsmän som lyckas få sådan skälig ersättning är de som själva står för distributionen. Att stärka upphovsrätten så att ”slavkontrakt” regleras, exempelvis genom att kräva att ett minimum i procentandel av marginalen vid försäljning skall tillfalla upphovsmannen vore ett nyskapande steg. Som det är nu kan en försäljningsmarginal på 1500% eller mer generera intäkter på under 1% till upphovsmannen, vilket är helt skriande fel.

    Ang. namn och varumärken…

    Madonna = Louise Veronica Ciccone Ritchie
    Bono = Paul David Hewson
    Tiger Woods = Eldrick Woods.
    BMW = Bayerische Motorwerke. (Bayriska motorverken)
    Apple = Äpple?

    Stina Karlsson och Lars Svensson med flera borde inte ha problem att göra sitt märke känt på samma sätt.

  15. [...] frågor väcks. Netopia har tidigare berört det här ämnet och den trogne läsaren minns en debattartikel från i fjol av Läromedelsförfattarnas förbund. Nu är ämnet aktuellt igen, inte minst mot [...]

Kommentera artikeln