Bjästa Revisited

UPPDATERING: Läs även tidigare inlägg om Bjästa

Alltid kloka Elza Dunkels skriver under Sista ordet i Computer Sweden om Bjästa-debatten och menar att sociala medier har mycket lite att göra med den händelseutvecklingen, tvärtemot vad som präglat diskussionen i stort. De tidiga ryktesspridarna hade inte tillgång till internet, påpekar Dunkels, och säger att fokuseringen vid nätets roll står i vägen för en förståelse om de verkliga orsakerna, nämligen de maktstrukturer som ”gör att vi sviker barn för att skydda vuxna” och ”sviker flickor för att skydda pojkar”. Jag har rätt stor sympati för det resonemanget, inte minst för att jag själv ofta diskuterat i de banorna när det handlat om dataspel: fixeringen vid dataspel och –spelande som problem har ofta stått i vägen för förståelse av verkliga orsaker till aggressivitet, social isolering, depression etc. Man blandar samman orsak och konsekvens. Så jag håller med Dunkels om att det är andra, djupare, strukturer som ligger bakom massmobbningen. Men jag tycker att Dunkels gör det lite för enkelt för sig när hon avstår från att diskutera hur sociala mediers och webbforums utformning påverkar, hur de flyktiga och ofta anonyma relationerna kan förstärka och multiplicera de maktstrukturer som Dunkels pekar på.

Netopia är förstås by definition ett exempel på sociala medier (åtminstone blogg-delen) och här finns diskussioner med alias snarare än verkliga namn. Det väcker förstås frågan om vilka format som riskerar att bli problematiska. Tanken på att något som liknar Bjästa-händelserna skulle ske på Netopias webb är närmast skrattretande. Hur kommer det sig? Jag tror att en viktig förklaring är att Netopia diskuterar rena sakfrågor. Diskussionen här hettar till ibland, det är lite av poängen. Men det handlar inte om någon persons egenskaper eller relationer! Det är i sådana fall som anonymitet och uppskruvade känslolägen kan bli problematiska på riktigt. Snilledraget i sociala medier är att de representerar verkliga människors verkliga relationer i digital form. Nästa steg i utvecklingen måste vara att representera de egenskaper som får oss att uppträda värdigt mot varandra, i digital form.

3

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Pingbacks krävs till ditt tidigare inlägg om sociala medier tror jag. Föreslår att du editerar dit en direktlänk för oss lata besökare.

    Elza Dunkel gör det förvisso enkelt för sig, men Ockham’s rakkniv är och förblir det bästa verktyget för att ta fram kärnan i en diskussion. De sociala mediernas roll i ”mobbingkulturen” (lös definition) beror i stort på vilken av de ”sociala medier” man talar om:

    Hemsida/Blogg, Forum: Närmast att jämföra med en talarsal där reglerna för inlagda kommentarer och frågor sköts av salens ”ägare” (moderator/er).
    Beroende på de regler moderatorn sätter upp kan en bjästa-situation utan problem uppstå på en löst modererad blogg. Hittar fel folk till netopia exempelvis är det du och andra delegerade moderatorer som står mellan en förnuftig diskussion och trolleträsket.

    Förtal och baktaleri kan förhindras genom blockering av de mailadresser som används, alternativt via ip-blockering. Ingen av dessa metoder är säker men under normala omständigheter är ett farthinder tillräckligt för att en mobbare eller ett nättroll skall söka sig annorstädes.

    Kommentarer till tidningsinlägg, eller exempelvis twitter har sällan samma moderering vilket ger att när man bläddrar i SvD eller DN hittar man allt som oftast de mest hårresande uttalanden.

    Än så länge har vi ingen skillnad mellan verkliga livet och nätet – du kan komma undan med mer en sen fredagskväll på en sunkig pub än vad du kan i plenumsalen, innan du ombeds gå.

    Skillnaden mellan nätet och verkliga livet är att andra regler gäller för anonymitet och hur länge ett meddelande förblir lagrat. I bjästa-fallet startades ett antal förtalsåtal helt enkelt för att den organiserade mobbingen på nätet blev bevis ristade i sten (nå, glas och järn) möjliga att knyta till de som organiserade mobbningen.
    Vad gäller anonymiteten så medför den förvisso att det är svårt att se vem det är som egentligen har skrivit ett meddelande – men det gör å andra sidan att man inte kan förlita sig enbart på sitt namn när man skriver utan även måste argumentera för sin sak. Något jag personligen finner vara en fördel.

  2. Per Strömbäck

    Bra point, uppdaterar med pingback. Tack! Håller med om att det är lite begreppsförvirring, sociala medier bygger på att man är tydlig med sin identitet, anonyma kommentarer och alias på motsatsen. I Bjästa-fallet verkar det ha lett till liknande beteenden, men jag tror inte att det är någon fullständig slutsats.

  3. Scary Devil Monastery

    Tja…man behöver inte vara tydlig med sin identitet heller på sociala medier – eller åtminstonde inte ”offentlig”. Betänk att jag skriver under ett anagram, exempelvis, och inte med namn.

    Däremot är man vad jag skulle betrakta som ”finkvarteren” i de sociala medierna alltid underkastad kontroll av tredje part, som på facebook eller de flesta bloggar. Vilket betyder att man får låta argumente och resonemang, fakta och logik tala för sig.

    Samma fenomen finns på twitter men där finns ofta ingen moderering av tredje part vilket betyder att både anonymitet är säkrad på helt annat sätt och att kommentarerna ligger kvar. Kortheten i twittring gör också att ingen direkt argumentering framgångsrikt kan föras.

    Slutligen röstar internetanvändarna med fötterna på många sätt. Ett forum där trollen regerar tolereras enbart av troll i slutänden, ett där mer resonlig ton framföres innehåller ofta läsvärda argument och mothugg förda med blanka vapen, vilket jag tror är något som eventuellt kan höja argumentationsnivån i IT-täta länder betydligt i längden.

Kommentera artikeln