Nätentreprenör: Nya medier ersätter inte gamla

Inledningstalet på årets upplaga av Nordic Game-konferensen hölls av Kristian Segerstråle, vd för Playfish som utvecklar spel för Facebook och som i november köptes av dataspelsgiganten Electronic Arts för 275 miljoner US-dollar. Netopia fick en pratstund med Kristian, som är från Finland men bor i London sedan många år.

Det är tydligt att Facebook är en bra plattform för dataspel, men hur ser du på möjligheterna för annat slags material?
Facebook är helt nödvändigt för andra sorters innehåll. Det Facebook gör är att förvandla internet från ett anonymt medium till en social miljö. Det går inte att överdriva hur stor den skillnaden är, det påverkar alla sorters uttryck. Facebook gör det möjligt för var och en att kommentera och gilla olika saker som sig själva, inte anonymt. Det är centralt för t ex nyheter – om CNN publicerar en nyhet så kan jag gilla den och kommentera den och det skapar en relation mellan mig och CNN i det fallet. En dimension som kompletterar nyheten i sig.

Förresten, när jag talar om Facebook som menar jag egentligen sociala nätverk i stort, men jag håller mig till Facebook som exempel eftersom det är det största och mest sofistikerade.

Möjligheten att dela saker via Facebook innebär att alla dina vänner kan ta del av din upplevelse. Förr kunde du kommentera de senaste nyheterna till kanske fem personer vid kaffemaskinen på jobbet, men nu når du alla du känner. Det gör att nyheter som kanske skulle glömts bort kan få uppmärksamhet och det gäller inte minst insändare, debattinlägg och andra uttryck för åsikter. För nyhetsmedierna betyder detta att de bör uppmuntra sina användare att ge sina åsikter, snarare än att försöka optimera för att sökmotorer ska hitta fram till dem. Det är publiken som sköter distributionen.

Hur ser du på utvecklingen utanför rena nöjesapplikationer, det har t ex funnits idéer om att man ska kunna rösta i lokala val via Facebook?
Framgången för Facebook visar att användarna föredrar en miljö där de kan ge uttryck för sina åsikter. Här är det nya Open Graph-verktyget ett intressant exempel, det gör det möjligt att ”like” allt möjligt på nätet, dvs även sånt som inte finns på själva Facebook. Men vi har bara börjat skrapa på ytan på det här området! När jag säger ”vi” menar jag dataspel. Andra branscher har hittat andra möjligheter och sätt att använda Facebook som plattform. Det innebär att Facebook driver social förändring, även utan att möjligheter att rösta och liknande. Facebook är en öppen plats som hjälper och uppmuntrar användarna att dela med sig och det i sig är en stor omvälvning.

Det finns många exempel på att användarna själva betraktar sig som ägare till de sociala nätverken, snarare än företagen bakom. Jag tänker på de starka reaktioner som förändringar i funktioner ofta väcker. Vad innebär det för dig som gör affärer på Facebook?
Ja, någon användare beskrev det som att om Facebook ändrar på funktionerna så är det som om man kom hem och upptäckte att möbeltillverkaren har flyttat på alla ens saker och möblerat om, bara för att det är de som har gjort möblerna. Svaret för Playfish är att ta användarna med sig. Vi har tio miljoner spelare än vanlig dag och det krävs att vi för en genuin dialog med dem. Alla kan inte bli nöjda hela tiden, men de har stor förståelse för att vi måste ha vissa regler som att stänga av spelare som fuskar till exempel. Företaget måste ha ett eget ansikte, man kan inte gömma sig bakom PR-avdelningen. Det krävs en genuin röst. Ibland är vi oeniga med våra spelare, men det är ofta som spelarna säger att de vet vad de vill, men det är inte alltid det stämmer. Bra ändringar blir accepterade förr eller senare.

Hur ser du på skillnaderna i att skapa spel för Facebook jämfört traditionella dataspel?
Designutmaningarna i de flesta spel handlar om att skapa en intressant resa genom spelet, med gåtor, intressanta miljöer, belöningar mm. Det kan påminna om att skriva en roman eller göra en film. Sociala spel är det rakt motsatta, där handlar det om att låta spelet bli ett verktyg för verklig interaktion där spelarna kan berätta sina egna historien. Ta till exempel vårt mest populära spel Pet Society som spelas av tjugo miljoner människor varje dag. Den mest populära sak vi hittat på till det spelet var en kamera, som spelarna kunde använda för att ta bilder på sina djur i olika situationer som när de hälsar på en vän i spelet och djuren börjar kramas. Sen byter de bilder med varandra och skapar på så sätt en berättelse. En sån sak som en kamera hade varit meningslös i ett vanligt dataspel! Man ska alltså använda spelet för att förstärka interaktionen. Det funkar bäst när man ger spelarna saker som liknar legobitar snarare än modellera. Vi bestämmer hur klossarna ska se ut och spelarna bygger med dem. Det är ett stort nöje för en spelutvecklare att se hur spelarna användare det jag skapat för att uttrycka något eget. Vi gjorde en filmprisgala i Pet Society och uppmuntrade spelarna att återskapa sina favoritfilmer. På några veckor fick vi in tiotusen bidrag, det var Matrix, Casablanca och allt möjligt. Spelarna skapar egna uttryck med spelet.

Betyder att singelspelar-spelen kommer att försvinna?
Nej, medieutvecklingen fungerar inte så. Nya medier ersätter inte gamla, TV tog inte bort bio. Bio slog inte ut böcker. Nya distributionsformer har aldrig slagit ut gamla, de kompletterar och utvecklar! Däremot tror jag att singelspelar-spel i större utsträckning kommer att ha inbyggda sätt att dela med sig av sin upplevelse. De flesta medieupplevelser är bättre när man delar dem med andra.

Åter till Facebook, med tanke på att det är en sån viktig plattform för många aktörer, tycker du att de har något särskilt ansvar som följer med den positionen?
Ja, det ligger i Facebooks långsiktiga intresse att se till att plattformen är både trygg och fri för användarna. På så sätt kan man säga att de uppträder som lagstiftare, de bestämmer reglerna för oss företag som är verksamma på Facebook och för alla användare. Det är ett enormt arbete. Reglerna ses ständigt över och företag kan bli avstängda om de inte sköter sig. Många gånger uppträder Facebook som en sorts stat.

Per Strömbäck
Redaktör Netopia

1

Kommentarer

  1. […] den gamla tesen att nya medier inte konkurrerar med gamla, utan kompletterar dem. Se t ex Netopias intervju med Facebook-spelgurun Kristian Segerstråhle från i våras. Dela inlägget på FacebookDela […]

Kommentera artikeln