Storebror och alla andra ser dig hela tiden

Tänk om man inte kan vara osynlig på nätet. Tänk om allt man gör syns och spåras och analyseras. Tänk om allt man gör övervakas och registreras. För på nätet beter vi oss som om vi var osynliga, när vi mailar, surfar, skypar och använder nätet på andra sätt. Vi känner oss osynliga och det gör att vi säger saker som vi inte skulle göra i vanliga fall, både goda och onda. Det har pratats mycket om kränkningar och mobbning, men det omvända finns också – omotiverade hyllningar och kärleksförklaringar från främlingar, inte minst till den som gjort eller sagt något offentligt. Vi beter oss lite konstigt när vi tror att vi är osynliga. Och så gör vi saker som är otrevliga, omoraliska och i vissa fall brottsliga. Om man är osynlig kan man inte åka fast och det som händer på nätet är ju inte riktigt verkligt i alla fall.

Men kan man vara osynlig på nätet? Scott McNealy, då chef för Sun Microsystems*, uttalade redan 1999 den berömda frasen ”Privacy is dead – get over it!”. Vi lämnar digitala fotspår, våra surfningar kan spåras, alla mail kan läsas av vem som helst, sparas, filtreras, blockeras, teleoperatörerna kan se trafiken till din dator, kreditkortsföretaget vet vad du köper, genom att kartlägga dina vänner på Facebook kan man avgöra din sexuella läggning. Och all kryptering kan knäckas (åtminstone i teorin). McNealy hade nog rätt, i alla fall om man med ”privacy” menar anonymitet.

Snarare är det så att man känner sig osynlig eftersom man försvinner i mängden.Visst sker kreditkortskapningar, men det troligaste är att det drabbar någon annan. Det finns så mycket information att just min drunknar i bruset. Men analysfunktionerna blir bättre och bättre, Moores lag säger att det ständigt blir billigare att bearbeta allt större datamängder, forskningen går framåt. (Läs Andreas Ekströms torsdagskrönika om ansiktsigenkänning, från i mars). Att gömma sig i mängden ger bara en skenbar trygghet.

Övervakning på nätet kom inte med FRA. För tio år sen var det mycket snack om NSA:s Echelon-system som övervakade alla teletrafik (ni som sett filmen Enemy of the State känner igen er!). På den tiden hade jag ett tag en signatur på alla mina mail där det stod typ ”nuke, AK47, mujaheddin” och femtio liknande ord som borde vara flaggade i Echelon, i ett slags civil-olydnad-försök att störa systemet. Övervakning var utgångspunkten då, rimligen är det samma nu (och inte bara av amerikanska säkerhetsmyndigheter!).

Tänk om man inte kan vara osynlig. Vad betyder det för integriteten om allt du gör är synligt för alla hela tiden? Jag tror att det är just så vi måste tänka. Släpp idén om osynlighet och anonymitet som svar på integritetsfrågan. Om det inte är borta idag så är det definitivt det imorgon. Istället för att fråga hur vi ska begränsa samhällets övervakning, så måste frågan vara hur samhället ska skydda individen givet den ständiga övervakningen.

* Sun är en av världens största mjukvarutillverkare, operativsystemet Unix ligger till grund för Linux. Numera ägs Sun av Oracle.

25

Kommentarer

  1. <i<"Vi beter oss lite konstigt när vi tror att vi är osynliga. Och så gör vi saker som är otrevliga, omoraliska och i vissa fall brottsliga. Om man är osynlig kan man inte åka fast och det som händer på nätet är ju inte riktigt verkligt i alla fall."

    Som psykologkandidat vill jag protestera å det grövsta mot denna beskrivning. Det finns inget som helst stöd i forskningen för att människor i allmänhet beter sig omoraliskt bara för att de upplever att risken för upptäckt är liten eller obefintlig. Tvärtom så förefaller de allra flesta ha en tydlig moralisk kompass som fungerar även när de inte är iaktagna.

    På somrarna brukar jag besöka kafét på en närliggande 4H-gård. Där tar man vad man vill ha och lägger pengar i en burk. Systemet fungerar utmärkt trots att vem som helst skulle kunna både nalla bullar och stjäla hela kassan.

    Att endast bete sig moraliskt för att man riskerar upptäckt är ett ganska ”lågt” stadium i moralutvecklingen om man ser till det hela psykologiskt. De flesta av oss har en moralisk kompass som fungerar på en högre nivå än så.

    Men hur är det då med den oerhört utbredda piratkopieringen då? Min analys är att människor inte upplever privatkopiering som något omoraliskt. Att halva svenska folket skulle ägna sig åt något som de upplever som omoraliskt bara för att de upplever att risken för upptäckt är minimal stämmer inte alls överens med vad vi vet om de psykologiska mekanismerna bakom människors moraluppfattning och inre moraliska kompass.

    • Håller med till fullo, men vågar nog till och med sträcka mig så långt att jag påstår att upphovsrättsindustrin själva motverkar den moral de hoppas att folket ska ha. Genom att ständigt strida mot potentiella kunder, stifta lagar ingen vill ha, begränsa produkterna osv har folket, som borde vara deras kunder, litet eller inget förtroende för dem.

      Självklart känner man i det läget inget moraliskt fel med fildelning.

    • @Martin Bra invändning! Vad är då din förklaring till hårda tonlägen på anonyma forum, Bjästa mm?
      @Hank – om vi nu ska diskutera upphovsrätt så visar alla undersökningar jag tagit del av att de flesta tycker att det är fel att piratkopiera och att man helst vill att upphovsmannen ska få betalt etc. Argumentet att skivbolagen är dumma (och varianter av det) verkar vara en ursäkt snarare än en anledning

      • ”Vad är då din förklaring till hårda tonlägen på anonyma forum, Bjästa mm?”

        Samma hårda tonlägen, smutskastning och skvaller förekommer även utanför nätet, det såg vi tydligt i granskningen av Bjästafallet. Att det är anonymiteten som lockar fram det håller inte.
        Visst finns det ett och annat troll, men i huvudsak är det faktiskt folk som tragiskt nog har de här åsikterna även utanför nätet.

        Ang fildelningen så ifrågasätter jag att du sett så många undersökningar där de flesta tycker det är fel att fildela för privat icke-kommersiellt bruk. Att folk vill att upphovsmannen ska få betalt är en helt annan sak. De behöver absolut inte stå i motsats till varandra.

      • ”@Martin Bra invändning! Vad är då din förklaring till hårda tonlägen på anonyma forum, Bjästa mm?”

        Mekanismen har nog inte så mycket med anonymitet utan mer med avhumanisering av den man angriper att göra. För att vi ska kunna attackera en annan människa så måste vi se dom som annorludnda än oss själva, som sämre, som mindre värdiga, som mindre mänskliga. Detta är mekanismen som krävs för att vi ska kunna skada andra. Innan man kan mörda judarna/bögarna/tutsierna/svartskallarna/borgarna/etc så måste man se dem som lägre stående, som djur, som ohyra.

        Det är i detta perspektiv som kommunikation på Internet kan bli ett problem. När man relaterar till någon endast i text så tappar man nyanserna, man glömmer att det är en människa av kött och blod som man hoppar på och man misstolkar lätt det som skrivs. Anonymiteten är ett problem, men inte anonymiteten i den meningen att vår identitet är okänd eller att den andres är det, utan anonymiteten i den meningen att vi inte möter en människa ansikte mot ansikte och att det på så sätt blir mycket lättare att häva ur oss både det ena och det andra.

        Detta löser vi genom att alla ta vårt ansvar och behandla människor, även de vi möter i text på forum på nätet, med respekt. Vi löser det genom att hjälpas åt att gjuta olja på vågorna när tonen blir hätsk, irriterad eller hatisk. Vi löser det genom att behandla även de värsta forumtroll med tålamod, medkänsla och förståelse. Att möta hätskhet med hätskhet, irritation med irritation eller hat med hat är att hälla bensin på lågorna.

        Men som sagt, anonymitet i sig tror jag inte är problemet. Problemet är att 95% av det som kommuniceras när vi kommunicerar är icke-verbalt. Detta gör att vi går miste om oerhört många dimensioner när vi kommunicerar vi text på ett forum. Och om vi inte passar oss så hamnar vi i fällan att avhuminisera våra meningsmotsåndare och plötsligt tycka att det är okej att behandla dem illa på ett sätt som vi aldrig skulle gjort om vi satt mittemot dem ”face to face”.

  2. Scary Devil Monastery

    Tyvärr har inte de flesta länder som Sverige en lag för elektronisk kommunikation som kräver at trafikdata/kundregister skall utplånas så snart de använts till det ändamål de insamlats för. Och även i Sverige vet man med sig att många operatörer myglar eller är släpphänta med raderingen.

    Därför är det viktigt att allmänheten blir bättre informerad om de verktyg som står till buds för att säkra sin person digitalt. Det är egentligen ingen skillnad från hur vi agerar i verkliga livet.

    1) Information. Vara medveten om att det man skrivit/publicerat kommer att vara tillgängligt för fler än man tror under lång tid framöver. Tragiska exempel sker varje dag med vad jag bara kan kalla mindre bemedlade individer som lägger ut sina personliga liv på Facebook och sedan undrar hur chefen fick reda på att de gjort långa utlägg om hans personliga hygien eller vanor. Jag rekommenderar att varje person som vill skaffa ett facebook-konto först tar en snabbtitt på sidan ”failbook”.

    2) Kryptera: Aldrig överföra information av känslig eller personlig natur okrypterat. Hotmail, Gmail, Yahoo, ägnar sig inte att skicka lösenord eller intima bilder med. Att lära sig krypteringsfunktionen i vanliga outlook eller Thunderbird säkrar en åtskilligt. Gör man köp över internet så enbart där sidan använder https-protokoll genom hela transaktionen.

    3) Proxy: Det finns hur många verktyg som helst som kan säkerställa anonymitet även av ens datavanor. Det finns en uppsjö av tjänsteleverantörer, både gratis och till billiga summor som man kan bruka för att säkerställa att vad man sysslar med ej kan knytas till egen person.
    Bruket av VPN, onion routing (av typen TOR/Privoxy) exempelvis.

    Sammanlagt är det egentligen pinsamt enkelt för vilken användare av internet som helst att dra bindeln för storebrors ögon. En vanlig PGP-kryptering idag är tillräcklig för att det skall krävas direkta nationella resurser av en större säkerhetstjänst för att komma åt vad som skickats. Finslipar man ytterst llitet och ävergår till AES-algoritmer på 192 eller 256 bit så kan även NSA stirra sig blinda utan framgång.

    Echelon blev mer eller mindre värdelöst i och med att moderna krypteringsalgoritmer blev till. Detta var grunden till att USA övervägde att ”lagstifta” mot export av krypteringsalgoritmer starkare än 128-bits RSA under <2000. De insåg det befängda i ett exportförbud mot information och idag kan varje människa säkra sin kommunikation på ett fullgott sätt.

    Men det hela faller på resonemanget att det inte hjälper att ha tillgång till en modern larmanordning och en stark säkerhetsdörr om man glömmer att låsa efter sig och slå på larmet när man går ut.

    Storebror ser oss förvisso. För att vi är släpphänta och som regel okunniga. En dator slår man trots allt på och den skall bara funka.
    Man skulle tro att ett samhälle där nördarna visat sig vara så pass framgångsrika skulle inspirera till att var man ville lära sig lika mycket om sin dator som varje man med körkort vet om sin bil exempelvis.

    Innan vi har nått den graden av IT-allmänkunskap så kommer skojare på nätet att kunna plundra allmogen fortsatt ohämmat. Precis som biltjuvarna skulle haft fest varje dag om nio av tio glömde sina nycklar i bilen.

    • Tack för en initierad kommentar. Men jag tycker inte att det måste vara den enskildes ansvar att skydda sig, det är ociviliserat. Samhällets roll är att skydda sina medborgare, även på nätet.
      Facebook förresten, när man delar med sig av information på Fejan så tänker man typ ”det här fotot gör inget om andra ser, det står jag för” (så tänker jag i alla fall!), men det är ju inte bara andra användare, det är ju också själva maskinen som man lär upp och matar med information (exemplet med sexuell läggning). Hur det ska hanteras är en samhällsfråga.

  3. Scary Devil Monastery

    @Per

    Ang. din kommentar:
    ”Och all kryptering kan knäckas (åtminstone i teorin). ”

    Ja, men AES-128 som är nuvarande standard är bara teoretiskt knäckbar givet hårdvara som inte existerar idag ens teoretiskt. Alla framgångsrika ”anfall” på en kryptering idag utgår ifrån att man helt eller delvis redan har chiffernyckeln.

    Du knäcker alltså normalt sett inte en krypterad överföring förutsatt att lösenordet du använt som säkerhet ligger på 20 tecken med hög entropi. Inte om FRA sätter alla resurser på det. Och inte om NSA gör det heller.

    • Jag har inga invändningar mot det. Men jag tycker att man ska se det som en kapplöpning mellan kryptering och knäckmetoder. Det kan komma oväntade lösningar som gör det bästa chiffer obsolet. Osynlighetsparadigmet står i vägen för en bra utveckling av nätsamhället.

  4. ”det som händer på nätet är ju inte riktigt verkligt i alla fall.”

    Allvarligt, vem tänker så? Inte är det då dagens unga som inte ens skiljer mellan online och afk.

    • Mitt intryck är att många tänker så. Men jag räknas iofs inte till ”dagens unga”, denna berömda grupp som anses förstå digitala medier mycket bättre än vi som jobbat med dem i närmare två decennier.

      • Haha, det lät småbittert.

      • Schkeptiska jag

        i 2 årtionden och har så dålig koll på varför saker ser ut som de gör? Ajajaj.
        Jag har förvisso en del grundläggande men sovande kunskaper i DOS men har ändå förstånd nog att inse att det som sker på nätet bara är en spegling av samhället och det hjälper inte att dra på skygglappar.

        Anledningen till att nätet framstår som så hårt och brutalt i Bjästa-fallet är helt enkelt att ”bevisen” finns kvar att läsa. Ord som uttalats IRL hänger liksom inte kvar i luften där de talades för senare granskning.

        Sedan andas hela ditt inlägg en anda att eftersom det går att göra så ska det göras, vilket givetvis är befängt. Det enda du har rätt i är att det inte ska vara den enskildes ansvar att skydda sig, det ska åligga lagstiftarna att skydda privatpersoner från tex dina uppdragsgivare. Och även skydda den enskilde från statens och politikernas nyfikna näsor.

  5. Scary Devil Monastery

    @Per
    ”Men jag tycker inte att det måste vara den enskildes ansvar att skydda sig, det är ociviliserat. ”

    Det beror på mot vad. Är det samhällets ansvar att se till att du på egen hand inte uppsöker en sunkig pub där du får höra något du helst sluppit höra? Är det samhällets ansvar att se till att du inte köper porrtidningar på den lokala macken? Är det samhällets ansvar att se till att du inte dricker dig fullare än vad ditt omdöme räcker till?

    Svaret är att det är inte i något av dessa fall samhällets roll att skydda dig ifrån konsekvenserna av dina egna handlingar – eller för den delen placera ut permanent polis på varje sunkig pub då någon gud förbjude kan få för sig att yttra förtal eller hets mot folkgrupp.

    Sammalunda har vi i samhället av idag insett att om en människa inte låser sin egen dörr och därefter blir rånad så täcks han inte av försäkring.

    I båda fallen ovan får den enskilde stå för skadan han lidit själv. Däremot kan och bör de som gjort sig skyldiga till att orsaka skadan för honom lagföras rättsligt vilket också sker.

    Jag tror du kraftigt förväxlar begreppen här. Det du beskriver är ett flertal problem, inte ett enskilt. Och det rör sig om samma problemform som vi fått stå ut med sedan vi klättrade ned ifrån träden. Vi vare sig kan eller skall bygga ett förmyndarsamhälle. Vi måste ha ett där de mest grundläggande försiktighetsåtgärderna enskilda personer kan ta faktiskt tages.
    Alternativet du förespråkar låter litet grann som att du säger att om någon blir bestulen då han klistrat fast sin förmögenhet med självhäftande tejp på ryggen och sedan gått på krogrunda så skall det vara statens ansvar att se till att han inte kan bli bestulen och därefter om så skett, gottgörs.

    Så är ej fallet och borde aldrig vara det.

    Samma regler som gäller i verkliga livet måste självfallet gälla på internet – vilket de även gör. Vad vi lider stort av är att samma försiktighetsåtgärder som gemene man vidtar i vanliga livet skiter han helt enkelt i så snart det gäller vad han gör med sin dator. Ett förfarande som om det hade gällt bilen hade medfört att han hade fått körförbud vid varje besiktning och poliskontroll.

  6. Scary Devil Monastery

    @Per

    ”Det kan komma oväntade lösningar som gör det bästa chiffer obsolet. Osynlighetsparadigmet står i vägen för en bra utveckling av nätsamhället.”

    Förvisso. NSA ger godkänt för att AES-192/256 kan användas för att skydda regeringshemligheter klassade upp till ”TOP SECRET”. Det innebär att de inte ens tillmäter teoretiskt möjligheten att ett land med USA’s resurser kan knäcka det chiffret inom de närmaste tjugo åren, oavsett vilka tekniska landvinningar som de teoretiskt kan förutspå nu.

    Det är förvisso ingen garanti som sådan, men det är värt att tänka på att NSA inte ger sådana klassifikationer om de inte själva bedömer att risken att deras förutsägelse bryts är i det närmaste obefintlig. Vilket, då det rör sig om världens främsta kryptografer och matematiker, måste sägas väga tyngre än lekmannamässiga gissningar, och då bör gälla som beslutsunderlag.

  7. Scary Devil Monastery

    Vad sedan gäller att drunkna i datamängden…jag rekommenderar läsning av det här länken. Bruce Schneier är en av världens största experter på IT-säkerhet och säkerhetsanalys.

    http://www.schneier.com/blog/archives/2006/03/data_mining_for.html

    Han kan till och med leverera bevis på varför ”data mining” är totalt värdelös om man inte redan vet vad man letar efter och var man kommer att hitta det. Bankfusk är relativt lättupptäckt. Terrorism, är exempelvis inte det. Fildelning är mer diffust att klarställa än terrorism, och förtal/åsikter hamnar ofta någonstans mitt emellan bankfusk och terrorism i svårighetsgrad att beivra.

    Rekommenderad läsning innan man uttalar sig om hur ”osynlig” man är eller inte.

  8. ” Omställningen är så stor, så fantastisk och så oförutsägbar till sina konsekvenser att ordet revolution är det enda rätta.” ; det är Andreas ingress till sitt debattinlägg idag och jag håller med, tyvärr är han inte beredd att vilja se konsekvenserna av revolutionen.
    Jag återkommer till upph.rätten; det finns ingen motsättning mellan att ladda ner för privat icke komersiellt bruk från ex TPB samt att upphovsmannen skall kunna få betalt, det behöver inte vara som eld och vatten.
    …då säger Per ”jamen TPB, där miljoner människor vistas kan inte ses som en privat sfär, han har en viss poäng. …då säger jag ”finns det över huvud ngn privat sfär på internet, (kan man äga ngt på internet?) ” Kanske är det här Andreas ord passar in ” så oförutsägbar till sina konsekvenser att ordet revolution är det enda rätta.” Vi skulle ju rent hypotetiskt kunna vara 5 miljoner här på bloggen tekniskt är det väl inga hinder, hur kan vi då tro att vi kan äga dessa våra ord som här publicerats med en sådan fraktal spridningseffekt att en ny dimension har uppstått, exemplarframställning samt kopieringsmonopolet är utraderade, det går inte att blunda längre för denna spridningseffekt.-du kan inte äga något-, däremot skapa dig ett namn vårda ditt varumärke, som SDM tidigare påpekat.
    ” ännu ett försök”

  9. Scary Devil Monastery

    @kjell

    ang.
    ”finns det över huvud ngn privat sfär på internet, (kan man äga ngt på internet?) ”

    Trilla nu inte ned i samma grop som Herr Strömbäck, kjell. Svaret på frågan om det finns en privat sfär på internet är: ”Ja, precis så privat som man gör den”.

    Jag exemplifierar:

    Ute på gatan bär du som vanlig hederlig medborgare kläder, talar som regel med folk du känner och nöjer dig med korta ”Ursäkta”, ”Tackar”, och ”*grymt*” åt övrigt folk. Du ser utan att tänka till att ingen ser din kortkod när du knappar in den för transaktioner och uttag, samt ser till att undvika mörka gränder sena helgkvällar.

    Ute på nätet dansar vanlig hederlig medborgare naken fram genom rusningstrafiken på väg ned till slumkvarteren en sen helgkväll med sin hemadress och sitt kortnummer intatuerat på den ändalyjkt han stoltserar med. Han lägger ut de intimaste detaljerna ur sitt liv åt vilt främmande och hånar chefen när denne står inom klart synligt hörhåll. Som avslutning vandrar han in på ett sunkigt hak och börjar debattera filosofi med de påtända kåkfararna vid bardisken.

    Sedan klagar han över att chefen lyssnar, att folk läser det han själv lagt ut, att man har länsat hans konto, och att folk är otroligt oartiga.
    Jag förstår, för att vara riktigt ärlig, inte det tankesättet.

    Svaret på varje fråga som ställts angående internet och IT när det gäller vanligt folks säkerhet är och förblir: ”Lär er samma grundläggande försiktighet som vi använder i vanliga livet, för bövelen!”.

    • Scary, tack för din liknelse, försiktighet är att föredraga, skall vi då hålla inne med åsikter och TANKAR (”kortkoden”), som kan omvända, skada , reta upp eller såra ngn.
      vad jag försöker säga är att; när ngt är publicerat ”utlagt”( en datafil) är det utanför ditt ”ägande” ,till skillnad från en insändare i en tidning har vi den ”fraktala” spridningseffekten på internet som innebär den revolution, Andreas (är rädd för) beskrev.
      ”vem har sagt att det här är enkelt?”

  10. Scary Devil Monastery

    @kjell

    Det behöver man inte alls göra. Jag postar exempelvis under ett nick, och låter de tankar och argument jag har tala för sig själv.

    Det jag däremot inser att jag enbart vill dela med mig av till mina nära och kära vet jag bättre än att skriva ned där tredje part har bestämmanderätten över vad som sker med de orden.

    I övrigt har du dock rätt. Man kan utan problem vara privat på nätet, men det man en gång skrivit ned ligger där för evig tid. Samma sak gäller all form av publicering. Väl inkommet i den publika sfären finns ingen möjlighet att hindra ohämmad spridning av informationen.

    Inte ens innan det stora stygga internet fanns den möjligheten när man på sin tid försökte förhindra spridningen av vetenskapliga framsteg som exempelvis hur en kärnreaktion fungerar eller hur man rent teoretiskt bygger ett kärnvapen. Där tre världsmakter fick inse att det inte gick att hindra informationsspridning satsade man i stället på att förhindra suspekta länder från att anskaffa de praktiska möjligheterna.

    Vilket fungerade ända fram tills USA’s gode allierade Musharref i Pakistan sålde infrastruktur för att bygga kärnvapen till Kim Jong Il i Nordkorea.

    • ..scary, vi hade ju bokbålen på 40-talet också ett sätt att ”filtrera”
      …vad jag är ute efter är att det händer ngt när det publiceras på nätet, jag kallar det den ”fraktala spridningseffekten”, en slags interpollering, till skillnad från en analog publicering där du fortfarande kan hävda en slags äganderätt(vilket kan exemplifieras med fiktiva konstruktioner ex. biblioteksersättning till författarna BUS-ersättning till bildskaparna, det är ju skattepengar), på nätet skulle det aldrig kunna fungera p.g.a.
      den ”fraktala spridningen” ”hyperspridning”, det blir ju meningslöst (fast branschen ser intäkter) när 10-20 miljoner människor laddat ner min text eller musikstycke. För att förhindra denna ”hyperspridning” måste man CENSURERA med våldsmonopolets hjälp,
      därav min oro om Per och Antipiratbyrån p.g.a. rena pekuniära skäl ej moraliska, kommer att lyckas med censurlagar för att man ej förstått teknikskiftet.
      ”det om detta”

  11. Scary Devil Monastery

    Min största tanke om den filtrering som folk vill ha är att den ej går att begränsa. Historiskt sett har ingen nation i världshistorien, någonsin lyckats begränsa censurering när man väl tillåtit den.

    Idag barnporr som är boven, därefter fildelning. Men vänta, enligt varenda katolik i världen är abort = barnamord så abortrådgivning/familjeplanering skall också filtreras bort. Därefter kommer Litauen, Italien, Spanien, Portugal och några av de gamla öststaterna i EU och kräver att homosexualitet skall filtreras bort från nätet.

    Sedan har vi vår egen intelligensreserv där vissa folkpartister envisas med att kemikunskaper avancerade nog för att tillverka sprängämnen skall undanhållas folk (där gick allmän kemi årskurs 8 och uppåt), med mera, med mera.

    För att inte tala om alla religiösa fraktioner som rensar nätet från katolicism respektive protestantism, judendom, islam, eller de olika panteistiska religionerna…

    Vad blev sedan kvar? Här har vi problemet med filtreringen. Inte någonsin kan den begränsas. Klarast ser vi det i australien där de lovade dyrt och heligt att bara filtrera bort barnporr. Vid det här laget sägs att filterlistan i sig slöar ned det australiska nätet med 87%(!!) och inkluderar varje ämne som någon politiker alls fann gudi obehaglig.

    Nu kanske antipiratbyrån är tillräckligt befriade från vett och sans för att köra på i ullstrumporna med filtrering – men det kommer för det första inte att lyckas (Vi kan tacka Kina för demonstrationen i hur lönlöst försök att reglera informationsöverföring via nätet är). För det andra blir den reélla kostnaden väldigt snabbt uppenbar.

    Enda sättet att genomföra en framgångsrik filtrering är genom att blockera krypterade länkar via tredje part i annat land. Det betyder globala avtal. Globala avtal betyder helt plötsligt att inte bara får EU ställa krav på Kina och Iran om vad som skall filtreras – Kina och Iran får ställa krav tillbaka.

    Vilket är komplett oacceptabelt inte bara ur ideologisk utan även ur realpolitisk synvinkel, vilket gör att inte ens ifpi får igenom en sådan dundermiss.

    • Scary….önskarl göra en distinktion ang det privata; jag har använt ”det privata” slarvigt och är tacksam för dina synpunkter, vad jag syftat på är ”att kunna vara personlig”. Det ”privata=nära och kära” som du så fint skriver, det behövdes en natts sömn. Språket är viktigt.

  12. Scary Devil Monastery

    Ja, det blir en viktig distinktion, onekligen. Konsten att vara ”privat” om fakta som man förkunna med megafon på Sergels Torg är definitivt bland de mer problematiska. 🙂

Kommentera artikeln