Thursday Column

Idag prövar Netopia ett nytt grepp, en artikel på engelska. Det är ett experiment, Netopia är egentligen på svenska och tidigare har texter på utrikiska översatts till svenska. Men debatten om internet och samhällsfrågor är i högsta grad internationell och det är bra om Netopia kan vara tillgängligt även för utländska läsare. På sikt kan det finnas skäl att ha en engelsk språkversion, men idag är det alltså ett test.

Andrea Renda är en mycket respekterad forskare i Bryssel, tankesmedjan Centre for European Policy Studies är inflytelserik och ofta citerad även i svensk press. Andrea Renda själv är en auktoritet inom lagstiftningsfrågor och nätet. Jag träffade honom första gången på en paneldebatt i Bryssel våren 2009 som svenske EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) arrangerade och sen dess har vi hållit kontakten. Andrea Renda skrev ett kapitel i ”min” antologi Gratis – om kvalitet, pengar och skapandets villkor (Volante 2009) med titeln ”Akilles och sköldpaddan”, där han gick igenom femton år av strider om upphovsrätten på nätet och sammanfattade de erfarenheterna.

Det stiftas många lagar om nätet nu, inom många olika områden även utanför upphovsrättsfrågorna. Förutom välkända svenska exempel som FRA och Ipred, franska HADOPI och brittiska Creative Economy Bill m fl. På EU-nivån diskuteras hur den s k digitala inre marknaden ska skapas och regleras. Men i många fall handlar det om att tillämpa traditionella, analoga verktyg på den flyktiga, digitala, decentraliserade nätmiljön. Här finns helt klart en utmaning för lagstiftaren, är det ens möjligt att lagstifta om saker på nätet och hur ska dessa lagar i så fall upprätthållas? Det var den frågan jag ställde till Andrea Renda och svaret blev veckans Torsdagskrönika, in English.

11

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Intressant krönika, men han sitter med ett antal sakfel eller i bästa fall riktigt udda vinklingar av hur verkligheten ser ut. Man kan sluta sig till att hans kunskap om internet är i hög grad teoretisk. Inget ont om den saken.

    Men han missar ett par poänger. Vi kan i verkliga livet inte avkriminalisera en hel stad, oavsett hur mycket resurser vi lägger ned.
    Det svårslaget effektivaste sättet att förhindra brott på internet är det samma som i verkliga livet. Skydda din kortkod. Lås dörren efter dig. Gå inte med dina samtliga besparingar stickande halvvägs upp ur byxfickan. Lägg inte ifrån dig plånboken på bordet i en skum bar. Vandra inte in i Hells Angels klubbhus oannonserad. Se dig om innan du går över gatan.

    Visserligen garanterar våra lagar att du skall känna dig säker till liv, lem och egendom även under desa omständigheter, men det finns idag inget skydd mot sådant beteende i verkliga livet, och kommer ej heller att finnas. Som enda garanten till din egen säkerhet har du fortfarande att tillse att du inte lever som en kroniskt självmordsbenägen människa.

    • Per Strömbäck

      Jag svarar inte för Andrea Renda, men min egen kommentar till det är att det inte är rimligt att kräva att den enskilde ska ansvara för att skydda sig själv, individens trygghet måste vara ett samhällsansvar. Självklart finns det en gråskala, men samhället kan inte abdikera från ansvaret att skydda de som inte kan skydda sig själva. Inte i meatspace och inte på nätet. Det är rentav en grundläggande definition av civilisation.

      • ..men Per, förväntas det inte av dig att du (och din fru) skall ta ansvar över familj och barn, det är ju det som fallerat de senaste 40 åren , skolan skall ta ansvar över dina barn, nej det faller nog på dig och din famil.Även att du skyddar bankkoden och ej lämnar bort korten på restaurang, mer och mer av ansvaret har gått från bank till individ, när det gäller skattelagar är det ju absurt, du är skyldig tills du bevisat motsatsen, (det är lite IPRED över skattelagstiftningen). SDM har nog rätt klicka inte på okända porrsidor, då kan du hamna i ”maskin”. Se till att du har råd med bra advokater om du skulle hamna i delo med en sajt ex. Staten skyddar dig inte, varken förr eller senare etc etc

        • Per Strömbäck

          Jag tycker att det är en gränsdragningsfråga. Var man hamnar är noog delvis en fråga om ideologisk tillhörighet, men att det gemensamma har något grundläggande ansvar för de enskildas rättigheter är fundamentalt i en demokrati.

  2. Scary Devil Monastery

    @Per

    Du läste uppenbarligen inte vad jag sade.

    Visst, vandrar du in i slumkvarteren en svart natt iklädd en pajaskostym med din årsinkomst och hemadress tydligt inristad i neon så är det teoretiskt din fulla rätt att komma hem helskinnad.

    Men det kan vi inte och har aldrig kunnat garantera. samhället kan inte hjälpa en person som envisas hoppa utför stup eller sticka huvudet i lejons käftar. Oavsett hur mycket krut vi lägger ned på den saken. Där finns ingen gråskala.

    Vi kan inte hjälpa eller skydda pensionärer som svarar på nigeriabrev och slänger sina livs besparingar på lurendrejare. Men vi kan inte hindra dem från att lura av dem samma pengar i dörren i dag heller, vilket vi läser om minst lika ofta.

    Vad är det egentligen du kräver att samhället skall göra, Per? Låsa in folk som kan tänkas skada sig själva?
    Det är bra med en vision av nolltolerans, men som min körlärare en gång sade, ”det kommer aldrig att ske att vi blir av med bilolyckor på grund av slarv eller idioti”. Ibland beter sig folk korkat och det ger följder. Den saken kan vi inte ändra på. Inte på internet och inte i verkliga världen.

    Faktum är att den verkliga världen är väsentligt mycket mer riskabel än internet och mycket mer riskfylld.

    • Per Strömbäck

      Samma svar som till Kjell ovan, plus att jag instämmer med din sista kommentar med skillnaden att i den ”verkliga världen” (du sa det!) finns en enorm mängd regler och skyddsfunktioner.

  3. Scary Devil Monastery

    Problemet är att mycket av det beteende man idag ser på internet är att jämföra med att en vit man vandrar in i harlem helt näck förutom en skylt med texten ”I hate N*****s, KKK 4-ever”…plus hemadress och persondetaljer.

    Visst. I ”meatspace” eller på nätet skall samhället råda till viss mån. Men det logiska är då att man antingen utbildar folk i samma folkvett de brukar i verkliga livet. Vägrar de lära sig såpass mycket (som att se sig om innan de går över gatan, eller att inte tala med gamla fula gubbar som vill bjuda på godis, eller att man inte skyddar koden till sitt bankomatkort) så kan samhället faktiskt inte ta på sig mer ansvar utan att låsa in de stackars förvillade personerna för deras egen säkerhet.

    Vi rör oss i en zon där vi sakta men säkert upptäcker att internet måste man också anpassa sitt beteende till på samma sätt som man gör i vanliga världen. Den mycket enkla saken är det förvånansvärt få som lärt sig ännu.

    • Per Strömbäck

      Japp, men early adopters får nog acceptera att reglerna måste förändras en del när kreti och pleti börjar använda nätet.

      • Scary Devil Monastery

        Det tror jag inte alls. Vi har inte gjort det obligatoriskt att folk måste ha rullator och skyddshjälm så snart de lämnar hemmet. Det står fortfarande fritt för vanliga medborgare att kunna klättra i träd. Vi har inte förbjudit biltrafiken, trots att den är osäker.

        Och går man mot rött mitt i rusningstrafiken så må det vara korkat men man kan göra det utan att det står officiell myndighet eller skylt med texten ”VARNING! GÅR MAN UT FRAMFÖR SKENANDE BIL RISKERAR MAN KROPPSSKADA”.

        De ”skyddsmekanismer” som finns i verkliga livet finns på nätet och mer därtill. Kreti och pleti måste helt enkelt lära sig ekvivalenten av att se sig om innan de går över gatan, och att inte kasta sig utanför stup.

        Det du förespråkar är ett dadda-samhälle där Svensson sätts under permanent övervakning och förmyndare från steg ett utanför hemmet. Det är ingen vacker bild.

  4. Scary Devil Monastery

    Jag kan lika gärna hävda att man inte borde få sälja borrmaskiner och sågar till folk i allmänhet för det rör sig ju om livsfarliga verktyg som man teoretiskt kan skada sig på.?
    Ärligt talat, Per…du tror inte på det du själv skriver, eller hur?

  5. Wham bam thank you, ma’am, my quotsiens are answered!

Kommentera artikeln