Hans Pandeyas okända snilledrag

The Pirate Bay har varit lite extra i fokus de senaste dagarna, efter diverse domar (idag beslutade t ex Danmarks högsta domstol att Telenor måste blockera domänen för sina abonnenter). Tanken far till karusellen förra sommaren när börsnoterade Global Gaming Factory X med huvudägare och VD Hans Pandeya skrev avtal om att köpa The Pirate Bay av grundarna för sextio miljoner kronor. Det blev aldrig någon affär, men alla påståenden att TPB inte är kommersiell verksamhet punkterades en gång för alla. Jag ska inte tråka ut er med alla turer och ni minns säkert det mesta. Men en detalj har fått förvånansvärt lite uppmärksamhet, inte minst mot bakgrund av diskussionen om hur laglig distribution av innehåll ska ske på nätet. Pandeya var tydlig med att han ville göra TPB:s verksamhet legitim och han hade en intressant idé om hur rättighetsägarna skulle ersättas. På ett seminarium i Almedalsveckan i juli förra året förklarade Hans Pandeya att konflikten mellan pirater och rättighetsägare helt enkelt beror på att tekniken är föråldrad. Med ny och bättre fildelningsteknik skulle problemet försvinna. Utöver The Pirate Bay avtalade GGFX om förvärv av Peerialism, ett företag i Stockholm som utvecklar mjukvara för effektiv datadistribution över nätet: mjukvara som gör det möjligt för användare att låna ut datorkapacitet till molntjänster i en sorts distribuerat, virtualiserat alternativ till dagens gigantiska datacenter. Utöver diverse TPB-merchandise (allt från nappar till vodka!) och ett slags fildelningsabonnemang, skulle det pånyttfödda Pirate Bay få intäkter genom att användarna delar ut outnyttjad datorkapacitet till molntjänster genom Peerialism-tekniken, TPB skulle så ta betalt av molntjänsterna och dela intäkterna med rättighetsägarna. Onekligen en elegant lösning! Jag inser förstås att det finns en massa frågetecken (inte minst kring rättighetsklareringen) men det liknar ändå ett alexanderhugg. Tyvärr lär den dagen aldrig komma när vi får veta om idén hade fungerat i praktiken, men det kan åtminstone tjäna som inspiration för hur framtida affärsmodeller kan konstrueras.

(Sammanfattningen är baserad på medieuppgifter från förvärvsprocessen i fjol, komplettera gärna!)

17

Kommentarer

  1. Per, förklara gärna lite närmare hur det skulle fungera och varför det blir problem med pph.rättsindustrin(det blir det väl alltid vid förändringar)
    , du har ju tidigare pratat om nanobetalningar i din bransch, går det inte att applicera det i vidare sammanhang, krockar det också med upph.rätten som den ser ut idag?
    Alla här på bloggen är inte tekniknördar 🙂

    • Per Strömbäck

      Jag vet inte detaljerna, men principen var att t ex en tjänst där du kan lagra bilder, så skulle den kunna spara data på TPB-användarnas maskiner snarare än i stora datacenter och på så sätt kunde TPB få betalt.

      • Scary Devil Monastery

        Fenomenet peerialism gällde en variant av ”cloud computing”. Inom traditionell fildelning bidrager varje användare med material lagrat på den egna datorn till alla som är intresserade. Med Pandeya’s peerialism-koncept skulle varje användare förutom att bidra med material upplåta tom diskplats dessutom.
        Resultatet skulle bli ett nätverk där multipla kopior av varje verk eller fil som var upplagd snabbt skulle kunna slussas till närmaste förfrågare.

        Det här ör främst en logistiklösning – även om hårddisk är billig har bandbredd blivit eftertraktad vara. Genom att företag X i stället för att hyra en serverhall i ett land skulle kunna hyra ”plats” på Pandeya’s nätverk skulle de webbsidor och/eller filer för nedladdning som företaget erbjöd existera i multipla kopior upplagda hos lokala användare.

        I stället för att streama en video ifrån en central server belägen en kontinent bort skulle videon streamas i smal bandbredd från de tio närmaste deltagarna i nätverket exempelvis. En smart lösning om de hade fått det till att fungera rent praktiskt.

        ”Användarna” var tänkta skulle bli kompenserade för att de tillhandahöll bandbredd och hårddisk genom att deras bidrag i Mbit/timme och GB tillhandahållen disk skulle räknas som betalning gentemot ett ”fildelningsabonnemang”.

        I teorin lysande. internet har skapat goda förutsättningar inte bara för mikrobetalningar i form av pengar. Det har också öppnat dörren för ickemonetära transaktioner i form av tjänsteutbyte av typen som Pandeya hade tänkt sig.

        Det är egentligen talande att det endast är mindre bolag eller sådana som inte har något att förlora som gör den här typen av nysatsningar. De stora drakarna som verkligen skulle haft resurser att investera i och utnyttja sådana nätverk – Sony och Warner exempelvis – skulle ha kunnat sjösätta en sådan plan alldeles utmärkt.

        Historiskt nöjer dessa aktörer sig dock oftast med att sitta på svunna tiders lagerkransar vilket ofta leder till att de gärna trampar på uppstickare snarare än tar till sig nya metoder.

  2. Per, där ser du ,det finns hopp, utveckla tjänsterna, vi får väl se om det blir över ngt till Uggla, därav är det många som tvivlar.
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/spotify-lyfter-svenska-skivbolag_4777093.svd

    • Per Strömbäck

      Ja, mn digitala intäkter står inte i proportion till digitalt lyssnande, där är det långt kvar!

      • hur vet man det?

      • Scary Devil Monastery

        Envisas man med en GM på 1000%+ på digitalt lyssnande precis som man gör med de silverfolieförsedda plastbitarna så är det mer än bara långt kvar. Marknaden har tydligt visat att den paradigmen är omöjlig att upprätthålla, som man gör just nu.

        Trent Reznor lyckades sälja en miljon ex av sin ”gratisskiva” Ghost I-IV med en GM på 100-200% genom att sänka priset till ~50 SEK/styck. Det gav honom som artist 50-70% av intäkterna vilket är rimligt.

        Däremot kan man tydligt se att de stora distributörerna med en rimlig modell inte kan vara tillnärmelsevis lika stora i framtiden – det finns ingen nisch kvar för den saken enbart. De får göra som alla andra industrier, optimera personalstyrkan, och anpassa sig till verkliga marknadsförhållanden.

  3. Nej, det var inte en så dum idé. Tekniken finns, både för distribution och betallösningar. Synd bara att innehållsbranscherna helst inte vill dela med sig av sitt material. Undrar hur förhandlingarna med Voddler lät, ”OK, ni kan få streama Con Air, men ta inte ett öre mindre än 37 spänn!”

  4. Scary Devil Monastery

    ”alla påståenden att TPB inte är kommersiell verksamhet punkterades en gång för alla.”

    Nu finns det två saker att säga här. Det första är att det faktum att om det räcker att ett domännamn i sig blir eftertraktat skall räcka för att verksamheten skall räknas som komersiell så har du öppnat dörren för laghantering som inte ens dina uppdragsgivare vill se.

    För det andra måste påpekas att om inte skatteverket och domstolen har kunnat komma fram till att TPB har drivits i vinstsyfte så bör du ha litet mer på fötterna om du skall ange åsikt tvärsemot om du vill bli tagen på allvar.

    • Per Strömbäck

      Jag förstår att du vill försvara TPB, men 60 millar talar sitt tydliga språk (många TPB-användare var också upprörda över sell-outen) och tingsrätten konstaterade ju att verksamheten var kommersiell.

      • Scary Devil Monastery

        TPB behöver inte ”försvaras”. Däremot bör man rätta till faktafel när de uppstår. Det som egentligen var till försäljning var själva domännamnet http://www.thepiratebay.org. Inget annat.

        Själva koden, forumen, och samtliga upplagda torrentfiler är och har alltid varit offentligt tillgängliga. De kan du ladda ned via TPB’s hemsida, lägga på ett USB-minne, och starta upp ett exakt duplikat av TPB på din hemmalaptop – utan att TPB säger bu eller bä om saken.

        Deras logga är även den fri att bruka. Det enda du inte får göra med den är att patentera den och därigenom förvägra andra rätten att bruka den.

        Det står dig alltså redan idag fritt att sätta upp en exakt TPB-klon på egen server och kränga muggar och tröjor med TPB’s logotyp.

        Däremot kan du inte ange adressen som http://www.thepiratebay.org då den domänen redan är i bruk annorstädes. ”Köpet” av TPB är att jämställa med att man överlåter en tom lagerlokal på en viss adress till annan ägare. Inget annat. Varefter de eller vem som helst annan hade kunnat öppna siten igen på adress http://www.the-pirate-bay.org eller dylikt.
        Vill någon ge 60 miljoner för en URL så visst. Men det reflekterar inte TPB’s drift och än mindre kommersialiseringen av hanteringen.

        Problematiken med tingsrättens dom och den främsta anledningen till att jag ställer mig tvivlande är att om TPB drevs i vinstsyfte av Neij, Swartholm och Sunde, vart tusan är då pengarna? Det kan vara sannolikt att annonsintäkterna som TPB genererade gick åt till att upprätthålla TPB’s dåvarande serveruppsättning. Det kan vara sannolikt att det blev pengar över som användes till privatkonsumtion – vilket är definitionen på vinstdrivande, till skillnad från non-profit. Men vad som hände var att tingsrätten gissade vilt och lät detta stå som grund till dom.

        Överhuvudtaget anser jag det vara ett mycket dåligt tecken när en domare och ett par hundra experter granskar ett och samma mål, experterna kommer fram till en slutsats om vad som skett, domaren en annan…och sedan agerar domaren enligt de felaktiga grunder han antagit.

        Det är inget nytt att sveriges tingsrätt har problem med komplexa fall, vilket man tydligt ser i antalet domar i tingsrätt som sedermera rivs upp helt eller bedöms tvärtemot i hovrätt eller högsta domstol. En dom på medhjälp till fildelning som är grövre än vad som normalt avkunnas för fysiska övergrepp är milt talat underlig. Och ett vite som överstiger allt som utkrävts i Sverige under någon tid med faktor 200 för något brott, inklusive gruppvåldtäkt och mord…ärligt talat. Tingsrätten har aldrig varit respekterad, men i TPB-affären nådde den ett lågvattenmärke av sällsynta mått.

      • Per, tror du att det var reklamintäkterna som värderades till 60 milj ?

  5. Scary Devil Monastery

    @kjell

    Faktum är att det som egentligen skulle säljas var endast domännamnet TPB. dvs adressen och ingenting annat.

    Du får redan idag tanka ned en fullständig kopia av TPB från TPB, driva den i egenregi och kalla den för vad tusan du vill. Logotypen är det också fritt att använda.

    Däremot kan du av rent praktiska skäl idag inte sätta upp denna exakta kopia av TPB på just TPB’s internetadress.
    Och det var den som var till salu och ingenting annat.

    Att den sedan skulle vara värd 60 miljoner måste vara ett av de grövre skämten jag hört. Även om det ytterligare understryker hur mycket ett varumärke kan vara värt (eller i det här fallet TPB’s adress).

  6. Scary Devil, du har helt rätt, med molntjänster skapas en ny intäktsström för fildelare. Värdet av varumärket är dock mer än 60mkr. Ett globalt varumärke och en site med närmare 1 miljard sidvisningar i månaden ger stora utvecklingsmöjligheter. http://www.va.se/asikter/bloggar/natet/2009/08/20/hans-pandeya-innovator/index.xml.

Kommentera artikeln