Teknik och tro

Idag skriver Anders Rydell Netopias torsdagskrönika om religiösa inslag i teknikutvecklingen. Det är en text som jag länge sett fram emot att läsa. På ytan handlar IT-samhället om torra data, automatiserad analys, inget rum för mänskliga misstag. Datorn kan bättre än vi själva. Men just i detta övergår detta torra analytiska till ett slags metafysiskt förhållningssätt där informationen är större än människan. Vi kan inte begripa systemet, vi kan inte kontrollera internet. Det är en sorts underkastelse. Samme Anders Rydell skrev Aftonbladet Kultur (i samband med rättegången mot The Pirate Bay förra året) om ”förståelsen”. (Jag har tipsat om den här texten tidigare, men jag återvänder ofta till den själv.) Där för han ett resonemang om att för att kunna ha en åsikt om internet måste man ”förstå” (dvs acceptera) premissen att all information sprids utan kontroll. Den som har avvikande uppfattning har inte ”förstått” Internets struktur och därmed avvisas alla sådana uppfattningar (liknande resonemang finns i mängd i kommentarsfälten här på Netopia). Detta är för mig ett annat uttryck för underkastelse.

22

Kommentarer

  1. ”Där för han ett resonemang om att för att kunna ha en åsikt om internet måste man ”förstå” (dvs acceptera) premissen att all information sprids utan kontroll.”

    Som jag skrivit tidigare är det inte tekniken som är det centrala. Det centrala är människors önskan att kommunicera fritt med varandra. Precis som det inte gick att stoppa och kontrollera människor från att kommunicera fritt när tryckpressen kom så kommer det inte att gå att stoppa människor från att kommunicera fritt med hjälp av Internet.

    Den enda skillnaden nu är att Internet möjliggör kommunikation och interaktion mellan människor på en skala som inte liknar någonting annat i mänsklighetens historia.

    Det vi behöver förstå och acceptera är alltså den grundliga mänskliga strävan efter kommunikation, som är ett uttryck av det ännu mer grundläggande mänskliga behovet av interaktion med andra människor. Vi är helt enkelt i grunden kommunikativa varelser.

    Tekniken är bara en möjliggörare för detta och det finns ingenting deterministiskt i tekniken i sig. Däremot kommer människor inte att acceptera att deras möjligheter till kommunikation med varandra begränsas genom övervakning, censur, filtrering och kontroll.

    Det är med andra ord människan man måste förstå, inte tekniken. Och visst kanske det handlar om ”underkastelse”. Underkastelse inför det mest grundläggande (och även mest goda och konstruktiva) i den mänskliga naturen, nämligen strävan efter kommunikation, interaktion och relaterande med och till andra.

  2. Alla stora tekniska revolutioner – som t ex den industriella revolutionen – har inneburit inte bara omvälvande förändringar i samhällsstrukturer utan också genomgripande förändringar i människornas beteende och attityder – så också den digitala revolutionen.

    När Internetutvecklingen fortfarande var i sin linda var det främst privatmänniskor som använde den för att kommunicera med varandra – t ex chat och email och fanns det få kommersiella aktiviteter

    Det var dessa privatmänniskor som stod för många av dem innovationer vi idag tar för givit – Napster var en sådan innovation som öppnade helt nya möjligheter för människorna att kommunicera med varandra och miljoner Internetanvändare i världen fick upp ögonen för möjligheten att kunna dela musik de själva förfogade över med varandra

    I Sverige brydde sig ingen över företeelsen – Inte en enda organisation eller politiker brydde sig då om fildelning – eftersom dom flesta inte hade en aning om Internet och vad det innebar

    Det var först när den Amerikanska musikindustrin började oroa sig och med köpta politiker och domare lyckades stänga Napster som lobbyorganisationerna som Ifpi och Antipiratbyrån började sitt lobbyarbete i Sverige och den fd justitieministern till synes utan någon anledning – och utan en enda dokumentation som kunde legitimera åtgärden – plötsligt skärpte upphovsrätten och därmed kriminaliserade då 1,5 miljoner fildelande svenskar – en åtgärd som gick stick i stäv med normal rättstradition – där lagstiftarna – efter noggrann utredning och synpunkter från dom berörda parter – normalt brukar ta hänsyn till BÅDA parters intressen i lagstiftningen

    Detta var början till den strid vi ser idag – där politiker och journalister som har sin egen agenda för att ”värna upphovsrätten” gaddade sig samman med den Amerikanska storindustrin – och idag även med den Amerikanska filmindustrin

    Men anden hade kommit ur flaskan – dom fildelande människorna i Sverige och andra delar av världen var inte beredda att ge upp utan strid – Nya Internetapplikationer och tjänster dök upp för att ersatte Napster och den Amerikanska musikindustrin – som idag har fått sällskap av den Amerikanska filmindustrin började då sitt korståg mot fildelare – applikationer och tjänster som hotade deras monopol

    Vi ser idag hur den mäktiga och inflytelserika Amerikanska underhållningsindustrin använder miljontals $$ – höguppsatta men korrumperade politiker inte bara i USA utan i dom flesta utvecklade länder och pressen för att stifta lagar i deras fördel och föra ut deras propaganda

    Ingen brydde sig om dom idag 2 miljoner fildelande svenskar – Ingen organisation förde deras talan – all lagstiftning i upphovsrättsfrågor har i princip alltid gått denna mäktiga industrins vägar – kanske med undantag för Betamax fallet

    Inga oberoende utredningar – rapporter eller forskning finns som på något sätt kan legitimera dessa genomgripande förändringar i lagen som så uppenbart våldför sig på människornas integritet och grundlagsfästa demokratiska rättigheter som yttrandefrihet och informationsfrihet

    Att som Per Strömbäck segervis publicera en artikel som visar att många forskare är överens om att fildelningen i viss mån har haft någon effekt på den sjunkande CD-försäljningen och använda det för att försvara dom tilltagande övervaknings- och kontrollåtgärder samhället inför mot Internetanvändarna än mer än patetisk

    Det finns inte EN ENDA oberoende forskning som kan visa att fildelningen på något sätt skadar samhället och/eller upphovsmän – Man verkar helt glömma bort att upphovsrätten inte finns till för att skydda en girig – och i huvudsak Amerikansk – underhållningsindustri vars underlåtenhet att ta vara på Internets nya affärsmöjligheter är största anledning till deras eventuella förluster

    Man verkar helt glömma att upphovsrätten också avsåg att alltid hålla en balans mellan upphovsmannens intresse att tjäna pengar och allmänhetens intresse till fri information – Ingen kan väl idag hävda att sådan balans fortfarande existerar? – Som sagt har upphovsrätten ändrats flera gånger under årens lopp – men ALDRIG i allmänhetens fördel

    Hur en intelligenta och förhoppningsvis demokratisk sinnade människor som Per Strömbäck – Anders Ekström mm helt kan förbise sådana fakta och fortsätta med att utbasunera propaganda som försvarar införda skärpningar av upphovsrätten och IPRED och mena att man måste ”reglera” Internetanvändningen med ytterliga övervaknings- och kontrollåtgärder som aldrig skulle ha accepterats i den verkliga välden för att bekämpa alla ”brott” är en gåta för mig

    När skall dessa debattörer börja bry sig om sina egna landsmän och inse att dessa också har rättigheter – Rättigheter som är grundstenar i hela vårt demokratiska samhälle? –

    När skall dessa debattörer inse att anden är ur flaskan – och att det inte finns något som kan ändra människornas attityd och beteende i den här frågan så länge det inte finns mycket goda och ärliga argument som kommer överens med den allmänna rättsuppfattningen?

    Vilka som har underkastats sig och för vem/vilka – det är frågan!

  3. Konst åt alla?
    Av PaljettenQ
    Om man vill ge sitt stöd åt Konst åt alla, så kan man skriva på en namnlista som ska lämnas in till kulturdepartementet och kulturministeriet. Det här säger Konst åt alla- kampanjen:

    Vi tycker att barn, unga och vuxna ska kunna möta konsten i hela Sverige. I bibliotek, möteslokaler och parker. Vi vill se konst också utanför storstädernas konsthallar och museer. Därför jobbar vi med KONST ÅT ALLA – en folkrörelsesatsning som har smyckat det offentliga rummet med konst sedan 1977. I år, 2010, gör regeringen drastiska neddragningar i anslaget till KONST ÅT ALLA. Det minskar från 3,5 miljoner till 1,5 miljoner. Nästa år tar regeringen bort stödet helt och hållet. Därmed försvinner konsten i verkligheten. Tycker du som vi – skriv på protestlisten mot regeringens neddragning! Vi som kämpar för konsten i hela landet kallar oss Samsam. (Våra Gårdar, Bygdegårdarnas Riksförbund och Folkets Hus och Parker)

    • Konst för alla
      Det nordiska miraklet, en krympt värld och en medelklass som blivit bildad. Det här är berättelsen om hur svensk konst blev global.
      ..se focus.se

    • Rädda konst åt alla!
      Samtidigt som regeringen säger sig vilja föra ”kulturen närmare medborgarna” slår de sönder den kulturella infrastruktur som får unga, barn och vuxna att möta konsten i vardagen.

  4. Schkeptiska jag

    Ja jösses. ”… Ske din vilja, Enter!”

    Att påstå att en dator inte kan göra fel är lka korkat som att fadern är sonen och att de är tre. Datorer är gjorda av människor och så länge det är fallet så är datorer och program aldrig bättre eller felfriare än människorna bakom.

    Beträffande det där med att förstå internet kan ju också betraktas som att försöka förstå HELA världen på en och samma gång. Internet idag är mer och större än vi någonsin kunnat föreställa oss tidigare. Det är helt enkelt som världen i övrigt, alldeles för mycket för att kunna förstå helt. Att påstå att det gör alltihop till en religion är bara ett bevis för vissa människor inte kan hantera en verklighet de inte riktigt förstår utan att åberopa någon slags gudom, lite grann som tossingarna som vill införa ID istället för Darwin i skolan.

  5. Scary Devil Monastery

    ”Där för han ett resonemang om att för att kunna ha en åsikt om internet måste man ”förstå” (dvs acceptera) premissen att all information sprids utan kontroll. Den som har avvikande uppfattning har inte ”förstått” Internets struktur och därmed avvisas alla sådana uppfattningar (liknande resonemang finns i mängd i kommentarsfälten här på Netopia). Detta är för mig ett annat uttryck för underkastelse.”

    …jaha, och…?

    Per, information kommer att spridas utan kontroll i verkliga livet, och så även på internet då de involverade mekanismerna och möjligheterna att kontrollera/hämma spridningen är exakt likadana på internet som i verkliga livet.

    Vi har två tusen år värt av idoga försök att i verkliga livet försöka förhindra spridning av information. Det finns inte tills dagens datum ett enda exempel på ett land eller styrelseskick som faktiskt har lyckats med den saken.

    För det första är det skriande hybris av dig att tolka detta faktum som ett tecken på underkastelse – det är ett levande bevis på mänsklighetens inneboende kreativitet, drivkraft, och nyfikenhet.

    För det andra är det faktum att den mänskliga naturen omöjliggör kontroll över spridning av information ett i högsta grad önskvärt beteende.

    Per. Får jag…återigen…be dig att höja ribban en aning? Att se det som underkastelse att bokbål och censur inte lyckas väl antingen i verkliga livet eller på internet målar inte direkt ut dig i fördelaktig dager.

  6. …här har vi ialla fall några rader där Per formulerar sig runt upphovsrätten i anknytning till Almedalsveckan, branschen ( Ifpi) har kidnappat uttrycket ”Kultur för alla” , vad som nu menas med det. Man har kostat på att anlita en PR-byrå Taste PR AB, tänk att inget kan få växa fram organiskt av egen kraft utan med pengakraft skall klockan vridas tillbaka.
    Per´s utsaga finns att läsa på Ifpi.se
    Beskrivning
    Integritetsdebatten har främst rört statlig övervakning men övervakning utförs även av privata aktörer i form av filtrering av mail, blockering av webbsidor, kartläggning av användarnas intressen. Åtgärder som liknar de som kritiserats när de förts fram i lagförslag. Är statliga integritetshot mer allvarliga än privata? Bästa skyddet för den enskilde har varit anonymitet på internet. Det är lätt att övervaka och spåra användarna, det är identifieringen som kan vara svår. Internetleverantörerna sätts i en problematisk situation då de utgör länken mellan de digitala spåren och användarnas identitet. Viktiga principer står i motsats till varandra. Det har införts flera nya lagar som berör nätmiljöerna. Det är angeläget att reglerna formuleras med hänsyn till Internets struktur som globalt, decentraliserat, virtuellt nätverk. Hur kan detta ske med lagstiftarens traditionella instrument? Hur ska globala nischmonopol hanteras ur konkurrensperspektiv? I samarbete med Netopia (www.netopia.se).

  7. Scary Devil Monastery

    @kjell

    Hade Per varit lika rakryggad här som det du citerade där hade man kunnat börja prata ordentligt…istället för att, som nu, bli tvungen gång på gång upprepa ”Men…det är ju inte så det fungerar!!”.

    Debatten hade I långa loppet gynnat alla parter mer om fakta hade varit inblandade.

  8. ..ur verkliga livet, vad gör Per åt det här, lagstiftning?
    Dataspelsberoende

    Min 16-åriga son är svårt fast i WOW (World of warcraft). Han har inga vänner, utom på nätet, och går aldrig ut. Skolan fungerar ej.

    Finns det någon här som haft sådana problem och kunnat lösa dem? Hur har ni burit er åt? Vet att situationen till stor del är vårt fel som föräldrar, som inte satt gränser i tid, och nu är det ohanterligt. Att bara säja att vi ska stänga av datorn (vilket vore det enda vettiga) är inte en lösning som vi klarar av. Sonen blir svårt aggressiv bara vi nämner det och vi fixar det inte.
    Vi har ansökt om hjälp.
    Det jag undrar är just om det finns någon här som har rett ut en liknande situation och hur ni gjorde.

    • …fortsättning följer

    • Scary Devil Monastery

      Svårt, det där. Jag spelar själv MMORPG, men i högst begränsad skala.
      Jag vet inte exakt vad din son har fastnat i för vanlig MMORPG-fälla, men det vanligaste när det gäller WOW brukar vara ”end-game raiding”. När det gäller den typen av spel så händer det lätt att man blir indragen i ”guilds” där majoriteten av medlemmarna och vännerna ser det som professionellt att regelbundet ”raida” (d.v.s. att i trupp om 40 personer gå ihop mot motstånd som byggts av speltillverkarna för att vara nästan omöjligt, vilket in-game kan ge utrustning som inte annars är möjligt att få tag på.), alternativt att utkämpa strider mot andra spelare.

      Grupptrycket kan bli mycket hårt för den enskilde individen då man ofta får ställa upp på längre sessioner där man är en av länkarna som håller hela gruppen vid liv i pressade tillfällen.

      Även om man inte är indragen i ”end-game” och ”guild raids” så har Blizzard (och de andra tillverkarna av online-spel) gjort sitt absolut bästa för att se till att man fastnar. Det finns en uppsjö av sidor på nätet som behandlar just WoW-addiction, och sätt man kan ta sig ur det.

      Vissa rekommenderar att man ”lär sig fuska” – sätter upp WoW på en server man själv kontrollerar med adminrättigheter, eller kör på en privat server där levlande blir otroligt mycket lättare – när utmaningen försvinner, tar den ofta med sig mycket av fascinationen för spelet i sig. Precis som med alla andra typer av beroende krävs det dock att spelaren till slut av sig självt stöter på insikten att han slösar bort sin vakna tid utan annat att visa i håven än ett virtuellt konstrukt. De ”vänner” som ser en som en ”on demand heal-bot/tank” är från ett vuxet perspektiv inte mycket att ha – men det hör på många sätt sextonåringar till att den fasen i livet hitta någonting som man har helt för sig själv – och bli helt oresonlig om man förnekas det. Aggressiva utbrott mot föräldrar är en spontan reaktion på att riskera fråntas kontrollen över det man ser som ”sitt”.

      Jag tror att på det ena eller andra sättet måste en gräns sättas, då helst utan att det ses som försök till föräldrakontroll.

  9. …tidigare, har jag ställt frågan om det inte bör införas en extra dataspelsskatt liknande alkoholskatt då man nu kan se de otroliga skador ett felaktigt spelande innebär för individ och samhälle.Skulle man inte kunna ”blocka” dessa missbrukare som man tänkt sig ”blocka” ”upph.rättsmissbrukare”
    Här kommer hjälp
    Behandling av dataspelsberoende
    GameOFF erbjuder öppenvårdsbehandling för dig som är 18 år och uppåt som är motiverad att trappa ner ditt dataanvändande. Öppenvård gör det möjligt för dig att bo hemma och eventuellt fortsätta att arbeta eller studera under tiden som du jobbar med att minska ditt dataanvändande.
    Första steget är att komma till oss för ett kostnadsfritt möte. Vi gör då en bedömning tillsammans med dig om dina spelvanor och eventuellt lämplig behandling. Mötet är helt förutsättningslöst och vi har givetvis tystnadsplikt.

  10. Scary Devil Monastery

    @kjell, #14

    MMORPG = Massive Multiplayer Online Roleplaying Game. Alltså ett spel som antyder ”rollspel online i massiv skala”. Genom att tillverka en spelvärld som erbjuder massivt öppna horisonter, samt interaktion mellan tusentals andra simultant inloggade spelare blir ”spelet” i sig en form av ”virtual world” likt Second Life-fenomenet.

    Bästa sättet att gestalta det vore kanske att jämföra det med att läsa Tolkien’s böcker om härskarringen…och sedan utöka begreppet till att ”läsandet” är interaktivt. Man bygger en ”avatar” som börjar klent men allt eftersom man spelar och bygger på med erfarenhet, utrustning, och taktiker så blir avataren till slut inom spelet en Legolas, Aragorn eller Gimli…eller gandalf.

    Första steget till att lösa ett problem är alltid förståelse. Jag skulle rekommendera att läsa på World of Warcraft på wikipedia. Samt att titta på någon av de myriader videor som WoW-spelare lagt upp på youtube, som den här:
    http://www.youtube.com/watch?v=e0it3BpzOfo&feature=related

    Utan förståelse av vad sonen/dottern sysslar med…alltså, jag skulle nog börja med att för egen del ladda ned trial-versionen av WoW och sätta mig in i exakt vad som kunde fascinera telningen så. Men så länge man som förälder sitter som totalt okunnig om vad sonen sysslar med så har man inte ens möjlighet att kommunicera med honom. Utan möjlighet att relatera och utan förståelse finns heller ingen möjlighet till kompromiss.

    Vet inte om det hjälper, men det kan inte skada att veta mer…

  11. Scary Devil Monastery

    @kjell, #15

    Problemet med en ”alkoholskatt” är att den som missbrukar – d.v.s. den ofta omyndige sonen/dottern – inte är den som betalar skatten i slutänden. Alltså lär en sådan beskattning inte hjälpa. Särskilt inte eftersom de flesta onlinespel erbjuder en ”trial period”. Vem som helst kan ladda ned exempelvis WoW i full version gratis med ett abonnemang som varar i tio dagar.

    Efter den tiden är kostnaden oftast låg för att fortsätta. Runt 120 SEK/månad beroende på hur dollarn står i kurs. Även den snålaste veckopeng räcker alltså gott och väl nästan oavsett hur hög skatt det blir.

    Svaret lär alltså vara att precis som med alkohol eller fortkörning så är enda lösningen extremt drakoniska åtgärder och massiva insatser av polis som för merparten av samhället skulle anses totalt oproportionerliga.

  12. Scary Devil Monastery

    @kjell, #19

    På visa frågor finns inga bra svar. När alkoholen kostar för mycket får vi omfattande problem med smuggling och hembränning. Förbjuder man en typ av drog hamnar en annan, ej ännu olagligförklarad på marknaden. med mera.

    Det finns än idag ingen bot för när folk ägnar sig åt självdestruktivt beteende. Alltså har vi alkoholister och pundare på gatorna som vi ser varje dag i Stockholms T-bana och stadsparker. Det är ingen önskvärd situation, men de åtgärder som kan ge effekt har antingen redan visat sig vara eller kan direkt räknas ut vara ohållbart dyra, oaccceptabelt diktatoriska, eller både och.

    Exempel: Anställ tjugotusen personer att undersöka varje postförsändelse och utreda alla fall av skickade rusmedel, lätta på reglerna över under vilka omständigheter polis får föranstalta hus, och personundersökning, avskaffa domstolskrav för utdömande av knarkbrottslighet – ja, då kommer vi någonstans i hanteringen av Svea rikes knarkhandel.

    Vi har då också avskaffat även de medborgerliga rättigheter som till och med vikingatingen för tusentalet år sedan höll hårt på, och gått tillbaka till envåldsstyre. Och får hitta ett sätt att statligt betala de tjugo miljarder SEK per år som tjugotusen anställda skulle kosta. Men vi har ”löst” problemet.

  13. Scary Devil Monastery

    …så hur gör vi? Vi får acceptera att varje människa i sig har kontroll över hur de själva tänker och agerar. Om de missbrukar den möjligheten på annans bekostnad får vi utdöma proportionerliga straff.

    Men tanken att vi kan skydda folk från dem själva leder mycket snart till att vi har ett samhälle där hälften sitter frihetsberövade ”för sitt eget bästa” i preventivt syfte.

Kommentera artikeln