Ung Pirat: Det är IT-politiken som skapar ungdomsjobben

Idag är ungdomarbetslösheten hög. Oavsett vilket politiskt läger du frågar ses den som ett växande problem i det svenska samhället. Störst potential för att ta in ungdomar på arbetsmarknaden idag är IT-sektorn. Det är en sektor som i snabb takt utvecklas och expanderar och även den sektorn där ungdomar i jämförelse har störst erfarenhet och kunskap.

Men för att kunna utöka den svenska marknaden för internetbaserade innehållstjänster med de 200% som Netopia enligt sin nya undersökning säger finns potential för inför 2012, så är det ett antal faktorer som spelar in. För att nå målet behövs en politisk vilja att leda Sverige vidare och framåt i informationssamhället, utan att rygga tillbaka av rädsla inför utvecklingen. Det behövs framåtriktade samhällsvisioner, en färdplan, där politiska partier tar ansvar och lyfter upp IT-samhällets frågor och potential till den nivå som gör att Sverige fortsätter att vara attraktivt.

God kunskap om användning av IT och telekommunikationer har varit en starkt bidragande orsak till Sveriges tillväxt och produktivitetsutveckling under senare år. Det är här som möjligheterna för ungdomsjobben ligger. Vi lever i ett informationssamhälle, där tillgången till information ger kunskap, och kunskap ger förutsättningar för tillväxt och konkurrensförmåga. Teknikutvecklingen går rasande fort, den globala konkurrensen ökar kraftigt. Sveriges position som en av de ledande IT-nationerna i världen måste vårdas och förstärkas om vi ska behålla den konkurrenskraft som vi behöver för att lyckas bygga upp och utveckla en nyuppkommen arbetssektor. Ett konkret förslag som skulle skapa jobb till ungdomar redan idag är ett så kallat RIT avdrag, alltså avdrag för hushållnära tjänster inom IT-sektorn. Där finns många socialt skickliga och tekniskt kompetenta unga människor som skulle kunna starta företag och ta anställning, om marknaden bara öppnades.

IT är också en strategisk del i lösningar på samhällets stora utmaningar; klimatfrågan, den demografiska utvecklingen och den globala konkurrensen. En bred användning av IT ger förutsättningar för innovation och nya företag, vilket i sin tur ger exportmöjligheter och möjlighet att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle.

För att skapa ungdomsjobben krävs ett intresse, en ambition och en tydlighet från beslutande politiker både i kommunen, landstinget och riksdagen. Det krävs ett långsiktigt perspektiv som kommuniceras till invånare, näringsliv och offentlig sektor. Det saknas idag. Många länder utarbetar nationella planer för ökad IT-användning, men i Sverige finns inga offensiva satsningar för att behålla vår framskjutna position inom IT utan snarare en tendens att studera backspegeln och konstatera att vi ligger bra till. Oavsett färg på politiskt styre, så måste engagemanget bli större för att vårt samhälle ska fortsätta utvecklas.

Ung Pirat och Piratpartiet vill genomföra en politik som lyfter kunskapssamhällets frågor och potential till den nivå som gör att Sverige fortsätter att vara attraktivt att forska, utveckla och verka i, en plats där innovationer och företag kan utvecklas, ge en ökad sysselsättning och ge exportinkomster. Som i sin tur ger samhället de förutsättningar som krävs för att kunna ge välfärd till en åldrande befolkning. Piratpartiet ställer upp i valet till riksdagen, kommuner och landsting på en politik som handlar om framtidens industri.

Stefan Flod
Förbundsordförande Ung Pirat

14

Kommentarer

  1. Mycket bra sammanfattning av piratpolitikens vikt i samhället. Att göra Sverige till ett attraktivt land för arbetskraft är viktigt, och i synnerhet modern arbetskraft – framtidens jobb. Att gå samma väg som Island nu gjort kommer visa sig vara en mycket god investering för framtiden.

  2. Scary Devil Monastery

    Inte enbart Island. Varje land som inte anammat otroligt konstiga regler sitter numer med en totalt oproportionerligt IT-resurs. Där man nu kan hyra fem indier för samma lön som en svensk programmerare eller tre östeuropeer så har vi kostnaden för en svensk. Alltså gäller att det vi bejakar måste vara globalt gångbart.

  3. Jag tycker att det är välkommet att se att Ung pirat engagerar sig i frågan om ungdomsarbetslöshet, inte minst när Piratpartiet brottas med problematiken att uppfattas som ett enfrågeparti. Men låt inte lösningen bli teknokratisk.

    Missuppfatta mig inte nu – teknisk utveckling är förstås bra, särskilt när den gör nytta på en bredd av områden. Mig intresserar det naturligtvis särskilt hur nyttan kan se ut för de ungdomar som vill bli yrkesverksamma som skådespelare, filmare, sångare, dansare, musiker, författare, konstnärer och andra kulturskapare.

    Hur ser Ung pirat på framtiden för unga kulturskapare i förhållande till den tekniska utvecklingen och i förhållande till IT-jobben? Hur tycker Ung pirat att dagens och morgondagens ungdomar ska kunna arbeta yrkesmässigt med kultur i en tid när många vill att kulturen ska delas fritt och gratis? Är det möjligt att kombinera dessa två önskemål i Ung pirats framtidsvision?

    Jag har träffat andra ungdomsförbund och med dem diskuterat deras syn på de här frågorna och hört deras förslag. Jag vill också gärna höra Ung pirats förslag till hur kultur och yrkesmässighet ska kunna gå hand i hand även för morgondagens kulturskapare.

    Anna Carlson
    Ordförande Teaterförbundet,
    talesperson nätverket Kulturskaparna

  4. [...] Stefan Flod, förbundsordförande för Ung Pirat skriver på Netopia. [...]

  5. Hej Anna! Det är väldigt intressanta och viktiga frågor du ställer, jag sitter just nu å skriver ett svar som jag kommer posta på sourze.se samt här. Så jag återkommer om någon dag. Ska verkligen försöka ta fram en framtidsvision.

  6. Stefan,

    jag ser fram emot att höra mer om er jobbpolitik och om er kulturpolitik. Fortsätter också gärna samtalet i Almedalen – välkommen på vårt open space 6 juli.

    Anna

  7. Scary Devil Monastery

    @Anna Carlsson

    Det beror helt på vilket medium kulturarbetaren uttrycker sig i. Skulptörer, fotografer, Dansare, koreografer, målare, etsare, med mera, behöver bara fortsätta som tidigare.

    Vad angår filmare, sångare, låtskrivare, musiker däremot angår så har den tekniska utvecklingen rent praktiskt sett till att den metod man hittills använt sig av – anställning via distributionsindustri, och utbetalning i form av royalties – rent praktiskt har börjat falla bort ur marknaden.

    Det innebär långt ifrån att de berövas chansen att tjäna pengar – tvärtemot har man sett många exempel på artister som med en obegränsad gratis marknadsföring har lyckats över förväntan med den saken; Nine Inch Nails, Radiohead, Beastie Boys, David Byrne, Snoop Dogg har tjänat otroliga pengar genom att använda sig av Creative Commons som bas.
    När marknadsföringskostnader i stort sett faller bort finns få gränser för de möjligheter en artist har att tjäna pengar på sitt varumärke.
    Ett roande exempel är George Lucas som vid sin första film avsade sig royalties i utbyte mot rätten till all merchandising. Filmbolagen log i mjugg – tills första filmen kom ut, varefter det léendet bytte ägare snabbt.

    Kulturen har i alla tider ”delats fritt och gratis” – när var man har möjlighet att lagra det som visas eller hörs direkt vial radio/TV/dator innebär det per definition att kontrollen över hur verket sprids avskaffas i och med det att det framförs överhuvudtaget. Det fenomenet är i sig teknikneutralt – samma gäller egentligen oavsett om man sitter i sten- eller rymdålder.
    Det har faktiskt i mänsklighetens historia bara under försvinnande korta ögonblick funnits möjligheter att kontrollera spridning av information överhuvudtaget – samtliga gånger utfall av drakoniska och diktatoriska åtgärder som förr snarare än senare fallerat helt. Om informationen är i form av text och tankar eller i form av toner spelar egentligen ingen roll i det fallet.

    Det är det här fenomenet som gör att Kina inte lyckas hindra sina dissidenter från att sprida sin information, varför Iran trots ihärdiga försök inte kan lägga locket på när det smäller i Teherans gator…och varför hundratals miljoner fildelare världen över agerar som lättillgängliga distributionsnät för varje tänkbar typ av information – från egenskrivna böcker och låtar, till open-source mjukvara, fotografier, medborgarjournalistik, protestskrivningar….och assorterat piratgods.

    Det man rent praktiskt kan kontrollera är själva upphovsrätten i sig – rätten att stå som verkets upphovsman. Creative Commons/GPL/GNU har i detta visat sig vara en rykande framgång – och i dagsläget, en av de få fungerande lösningarna på det rent praktiska problemet att nära nog samtliga medborgare rent praktiskt totalt struntar i nuvarande lagligt gällande tolkning.

    Det man kan förutspå är att det i framtiden kommer att vara så att en artists enskilda alster etablerar hans/hennes varumärke och namn – och att artisten, precis som ovan nämnda exempel, använder själva varumärket som grund för att tjäna sina pengar.

    På precis samma sätt som Lady Gaga äger och driver en modestudio, Isabella Löwengrip (och hundratals andra kända exempel) tjänar gott om pengar bara genom att skriva en blogg, och Tiger Woods får (eller fick, tills han förfalskade sitt eget varumärke) hundratusentals dollar i sponsring bara av att synligt bära skor från Nike, kläder från Adidas och en klocka från Rolex. Ett samhälle där miljoner människor betalar tjugo kronor för en liter kolsyrat vatten visar vilken ofantlig marknadskraft ett varumärke har. Och en artist med obegränsad marknadsföringskapacitet måste bara prestera i kvalitet som folk vill ha för att få marknadsvärde i sitt namn.

    Det finns naturligtvis många artister som hellre skulle föredra att sälja sina alster i annan modell, eller att hålla fast vid den kortvariga distributionsmetoden som de stora mediabolagen representerar – men där har vi samma problem i dag som att metallarbeter som vill försörja sig som medeltida smeder i de flesta fall får förvänta sig att de inte realistiskt sett kommer ha möjligheter till detta. Framtiden ligger i mikrobetalningar i stor skala, och för artistens räkning i om de kan etablera en ”Fan-base” lika rabiat som den som köpte en miljon skivor från Trent Reznor av musik han redan hade ute för fri nedladdning.

  8. Ditt svar är alltså att du inte tycker att man ska kunna ägna sig yrkesmässigt åt kulturskapande därför att den fria och gratis delningen av densamma är överordnad?

  9. Ledsen, svarade faktiskt på Scary, även om det blev fel. Håller dock inte med om invändningen. Scary pekar på flera sätt att ”försörja sig”, men inget som handlar om en yrkesmässig relation till sitt skapande.

    Märkligt, förresten, att ett nytt distributionssätt ”måste” påverka betalningsviljan. Den som gör musiken gör ju fortfarande samma jobb, som alltjämt efterfrågas. Jämförelsen med smeden borde göras med t ex CD-plasttillverkare eller skivaffärer, inte med musikern. Det var musikerns möjligheter till yrkesmässighet Anna Olson funderade kring, inte distributören/smeden.

    Sedan tror jag inte att t ex fotografer håller med Scary om att de inte påverkas av utvecklingen. Jag låter det vara osagt om det är positivt eller negativt, men internet innebär väl en lika stor omställning av distributionen av stillbilder som av rörliga bilder?

  10. Scary Devil Monastery

    @Bosse

    Det är inte alls en ny företeelse att teknologi i sig förändrar samhället. Hur många yrkesmässigt arbetande grovsmeder, isutkörare, sadelmakare, vävare, kalligrafer, härolder, etc hittar du idag?
    Detta trots att behovet av Is, bearbetat metallgods, sadlar, tyg, artistisk skrift, och massmedia om något har ökat explosivt. Kreatören påverkas alltså direkt av utvecklingen.

    Det behöver inte nödvändigtvis vara en negativ utveckling – som många artister och kreatörer upptäckt är kombinationen av obegränsad fri marknadsföring och distribution en given vinnare, förutsatt att de kan locka till sig tillräckligt många fans. Däremot är det bleka döden för one-hit wonders.

    Vad gäller fotografer – liksom de flesta andra kreatörer, gäller att en fotograf eller exempelvis målare i stort sett alltid har fått använda sina alster primärt i reklamsyfte och som merit. En professionell fotograf som skapar bra bilder blir känd och får uppdrag. En bra dansare får jobb beroende på uppvisad kompetens. Ett bra band får spelningar och konsertbesökare helt och hållet beroende på hur många som lyssnat på och gillat deras musik.

    Jag förutspår helt enkelt att artisterna kommer att ledas in på indirekta inkomstmedel och tjänster mot betalning i stället för att försöka förlita sig på immaterierätt som inte är praktiskt genomförbar. Det finns klara problem med att direktförsörja sig på ren information i vars natur det ligger att man för att kunna ”sälja” den redan har spridit den.

    Nu kan man debattera och älta i det oändliga det önskvärda i att en artist vars alster är efterfrågade kan ta betalt direkt eller inte, men hela den filosofiska diskussionen saknar relevans när bakgrunden är att de rent praktiska möjligheterna att efterleva immaterierätt vilar på verklighetsförankring av samma soliditet som den gamla kommunismen.

    Fildelning som fenomen är i sig lika svårt att stoppa som intag av alkohol eller sex före äktenskapet. På samma sätt som teorin om att alla skall ha lika lön och villkor destruerade sovjetunionen finns inga praktiska möjligheter att hindra folk ifrån att i massiv skala dela med sig av information de kommit över eller media de sett, hört, och uppskattat.

    För att stoppa fildelningen måste man helt enkelt antingen förändra människans natur på ett sådant sätt att kommunism, abstinens, och nykterism faktiskt blir realiserbara i dagens samhälle. Det här ser jag helt enkelt inte som en möjlighet. Att i Sverige två miljoner vanliga hederliga människor genom lag förklarats vara brottslingar för ett beteende som till skillnad ifrån alkoholintag inte ens kan bevisas vara skadligt för samhället (trots ihärdiga försök) talar tydligt om den saken.
    Att dessa två miljoner i stället för att lyda lagen beslutat sig för att myndigheternas kompetens numera kan betvivlas och oförtrutet fortsätter fildela upphovsrättsskyddat material sätter mer eller mindre P för all vidare diskussion om hur fildelning skall hanteras.

    Vi har då valet att antingen avskaffa internet helt…eller att slå till med så pass drakoniska åtgärder att Kina och Iran i jämförelse kommer framstå som ultraliberala regimer. Det närmast jämförbara är när kyrkan försökte hindra almän skrivkunnighet och biblar översatta till vanligt folkmål från att sprida sig – men skillnaden när det gäller internet är att alla de väsentliga maktmedlen – teknologin och de protokoll som används för att kringgå upptäckt – ligger i fildelarnas händer, och som regel ligger tio år före myndigheternas infrastruktur. Det är löjeväckande att tänka sig en investering i att förhindra fildelning som kommer att kosta mer än vad vi lägger på nationell säkerhet och ordningspolis, så skillnaden i teknisk kompetens kommer att förbli lika stor eller fortsätta öka i samma takt som den gjort hittills.

    Mitt svar är alltså att man som yrkeskonstnär får omdefiniera hur man hanterar sin yrkesutövning. Och det har ingenting att göra med att den fria och gratis delningen av kultur är ”överordnad”. Utan med att den fria och gratis delningen av kultur är ett faktum, och ett som blir lika svårt att ändra på som det vore att få amerikanska förbudstiden eller sovjetstaten att fungera i verkligheten.

    Jag skiljer alltså på den filosofiska debatten och den rent praktiska hårda verkligheten där occam’s rakkniv ger att immaterierätten är ogenomförbar från för till akter som den är skriven idag.
    GPL/GNU och Creative Commons har visat sig kunna fungera – och det är den kompromiss vi kan bli tvungna att acceptera, då det ger ett starkt skydd och grund för artisten att kunna nyttja sina alster.

  11. [...] om dagen så skrev jag en debattartikel på Netopia om hur ungdomsjobben skapas på nätet: Det är IT-politiken som skapar ungdomsjobben. I en kommentar till denna artikel så frågade Teaterförbundets ordförande och talesperson i [...]

  12. [...] ungdomsarbetlösheten idag är så undrar jag varför det inte är ungdomarnas förslag och ideér kring hur vi ska motverka detta som lyssnas på? Vi vet bäst själva hur vi vill att vår arbetsmarknad ska se ut och vilka [...]

Kommentera artikeln