Sommarföljetong: Digitala berättelser

Arbetsgivarorganisationen Medieföretagen har gett ut en skrift med titeln Digitala berättelser. Den presenterades vid ett uppmärksammat seminarium i Almedalen (jag var med i panelen, se tidigare inlägg). Frågan som skriften tar upp ligger väldigt nära Netopias frågor: hur tar man betalt för innehåll på nätet? Åtta företag – entreprenörer såväl som mediejättar – beskriver sina metoder och erfarenheter.

13

Kommentarer

  1. ..rötmånad
    passar inte det här inlägget bättre här;
    http://www.dataspelsbranschen.se/blogg.aspx?b=1
    , per, Netopia är inte facebook

  2. Per Strömbäck

    Det kommer mera! Kul att du nämner Facebook, Netopia finns numera på Facebook. Mer om det snart.

  3. Scary Devil Monastery

    Mnja. Jag väntade mig inte mycket framåtanda…men Aftonbladets och Planetos berättelser visade klart och tydligt att entreprenörerna på marknaden faktiskt redan kör om den etablerade modellen.

    Klart står att de som nyttjar internet med dess obegränsade marknadsföringspotential på rätt sätt – genom att eventuellt använda sin ”kärnverksamhet” som reklam enligt principen ”gratis är gott”, kan nå en oproportionerligt stor kundkrets att sälja sina betaltjänster till – se Aftonbladets digitala berättelse om hur de hanterar sina plus-tjänster, viktklubben, med mera, exempelvis. Har man hundratusen personer som är villiga att betala en femtiolapp i månaden så har man ett garanterat kassaflöde på 60 miljoner om året. Tillräckligt för att täcka omkostnaderna för att ett dussin personer skall jobba heltid med saken fem gånger om.

    Sak samma ser man i ökande grad hos online-MMORPG och frågetjänster.

  4. Scary Devil Monastery

    @kjell

    Massively Multiplayer Online Roleplaying Game.

    Onlinespel där spelare agerar med varandra och omgivningen. Ofta rör det sig om flera tusen spelare som samtidigt spelar i en och samma virtuella miljö – de klassiska typexemplen är Blizzard’s World of Warcraft, Sony’s EverQuest 2, eller Mythic Entertainment’s Warhammer Online.

    Men även ett antal hundra flash-baserade spel (kan spelas direkt i webbrowsern) som Travian eller Utopia hör in under denna kategori.

    Vissa av dessa erbjuder själva spelet gratis och tar betalt för prenumerationen, andra (exempelvis Anarchy Online, Guild Wars eller Florensia) erbjuder mer eller mindre hela spelupplevelsen gratis men man kan betala för att få extra förmåner eller förmåner man hade blivit tvungen att spela hårt och länge för att få annars.

    Det ”klassiska” MMORPG’et utspelar sig i en avancerad 3D-miljö med konstnärligt skapad grafik (ex, EverQuest 2), men termen har även kommit att appliceras på många icke grafiska strategi/simulatorspel som utspelas turn-by-turn i webbrowser (ex. Travian).

  5. scary, har jag förstått rätt ang. utvecklingen av spel och övriga programvaror;
    lägg ut betaidén på ex. Facebook och låt idén utvecklas samt förbättras av medlemmarna, så låser man inte in programmet eller spelet, efter ett tag kan man ev ta en prenumerationsavgift,vad jag kallat nanobetalning tidigare, på så sätt skulle man komma runt dyra utvecklingskostnader samt tramset med upph.rätten.

  6. Scary Devil Monastery

    Det är en av varianterna med modellen ja – Farmville är en av landsplågorna man får dras med på facebook, efter vad jag förstått. 🙂

    Sak samma kan man idag ladda ned Spelet Anarchy Online gratis och spela gratis – men om man köper ett abonnemang öppnas ett par fler områden, mer exklusiv utrustning man kan skapa för sin karaktär i spelet, samt ett par unika yrken man kan ge sin karaktär.

    Travian är gratis att spela, men för ett par kronor kan man skaffa ”spelkrediter” som man kan använda i spelet och därigenom skaffa sig fördelar man annars hade behövt lägga ut ett flertal timmar på att skaffa..
    Florensia är ett grafiskt MMORPG där man kan köpa unik, speciell och/eller sällsynt utrustning för onlinekrediter man köper för riktiga pengar. Samma där.

    I samtliga fall drar man dessutom in annonsintäkter varje gång man klickar sig igenom spelets hemsidor. Lyckas man uppnå den punkt där man erbjuder en spelupplevelse som är tillräckligt fängslande för att uppnå en viss kritisk summa av besökare så kan man driva själva ”spelet” som en gratisupplevelse där kassakon blir de ”sidoaffärer” man sysslar med. Man resonerar att den som fångas av spelet och tillbringar ett flertal timmar i veckan där förr eller senare kommer att vilja lägga en femtiolapp i månaden på att berika sin upplevelse, av nyfikenhet om inte annat.

    Ungefär som Aftonbladet kan driva sin nätupplaga som gratis tillgänglig tack vare annonsering och sina välutvecklade plus-tjänster som i dag bidrar i en högst signifikant grad till deras övriga verksamhet.

    Spelare och för den delen övriga mediakonsumenterär normalt sett inte korkade. De kräver en viss kvalitet, en viss användarvänlighet, och ett rimligt pris. Nyckelordet är ”Mervärde” – kan man erbjuda rätt utbud av bekvämlighet och valfrihet till en eftersträvansvärd produkt så kommer betalningsviljan mer eller mindre per automatik. Allt enligt marknadens oskrivna lag.

    Samtidig sjunker produktionskostnaderna av dataspel betydligt i och med att fler och fler standardiserade ”engines” – grundprogrammering – kommer ut i open-sourcefältet. Kan man för att skapa ett underhållande spel av hög kvalitet helt plötsligt nöja sig med att skapa grafiken, historien och ”världen” i spelet ovanpå existerande ”byggklossar” i stället för att varje utvecklare måste programmera minsta detalj from scratch så blir spelskapandet helt plötsligt något som små bolag med ett halvdussin anställda kan ge sig på.

    Förut satt varje programmerare och spelskapare med ekvivalenten av en svarvbänk metallsåg och blev tvungna att skapa allting själv, nedifrån minsta kugghjul. Idag har de för att fortsätta jämförelsen tillgång till allt mer raffinerade mekanobyggsatser att tillgå – eller legoklossar, om man så vill. Där det krävs ohemul investering idag är i MMORPG’er där man måste bygga hela virtuella världar på det viset – men lyckas man sälja produkten till prenumererande spelare och bibehåller deras intresse så har man en kassako med nära nog obegränsad potential.

  7. Scary Devil Monastery

    Att tillägga…ett av de absoluta kraven förutom upplevelsen och enkelheten är att det även skall vara enkelt att betala och att betalningssättet i sig inte stör upplevelsen. Det är här vi ser spotify glänsa.

    ”Att konkurrera med gratis går inte” hör man överallt. Och det stämmer inte och har aldrig gjort det i en marknad där man kan sälja vatten med bubbel i för femton kronor flaskan. Poängen är att internet och dess möjligheter till resultat ”här och nu” har gjort att vi mer och mer börjar se på tidsåtgång och möda som en form av valuta.

    Tar det en timme att köpa en film på nätet och jag sedan måste slåss ytterligare en timme med allt som DRM ställer till med för mitt system i övrigt så tankar jag i stället ned den. Finns den däremot på Voddler…

    Och det är här bolagen hugger sig själva i foten. Regionalisering i ett land med planerad rollout i nästa efter sex månader garanterar att de som ville se filmen nog redan har gjort så. Den modell som använts och vuxit fram de senaste trettio åren har blivit omöjlig under de senaste fem. Vi går inte längre till banken när vi kan ha vårt bankid på simkortet i vår androidlur eller iPhone. Vi går inte till kiosken för att skaffa SvD om vi kan läsa den där vi sitter på T-banan.

    Bara meningen ”Att gå till biblioteket” blir lika exotiska som om de yttrats av en tentakelprydd herre från mars för någon som suttit och sett Projekt Runeberg drivas under universitetstiden. Det är det här skiftet i förförståelse som man på många håll missat helt. Vilket också är anledningen till hela striden mellan pirater och antipirater. Hade spotify lanserats tio år tidigare tvivlar jag kraftigt på om man hade haft fog att göra mer än muttra litet surt över fildelarna.

    I stället sitter vi idag med rent förfärande planer på att bygga om samhället enligt sovjetmodell för att grovsmedsskrået och diligensbolagen inte skall konkurreras ut.

    • ”mina universitet” Maxim Gorkij. tack Scary.
      Tillbaka till aftonbladet, man säljer knark o sex på plussidan, det är väl inget svårt, hur kan man förädla kunskap och sälja den ex till en sådan som mig , jag har i 40 års tid konsumerat media i alla dess former, med en viss tonvikt på kultur ,senare år med tonvikt på ekonomi och kultur, ekonomiskribenterna är öppnare och har större fantasi än kulturnissarna. Sett genom den här erfarenheten fattar den s.k. branschen( med Per i spetsen) NOLL, det är så inriktade på VINST enligt deras gamla analoga modell, jag fattar inte att en sådan som Per förstår det, är det så mycket pengar i potten, det börjar på minna mig om när Facit i Åtvidaberg konkade, de förstod inte att det mekaniska ersatts av binära talsystem, det tog 30 år för Åtvidaberg att komma tillbaka, när man kokat ner allting till botten står URL ivägen det är bara och se på Copyswede´s senaste idiotförslag….puh
      stay tuned

      • De mekaniska räknemaskinerna som Leibniz uppfann är baserade på det binära talsystemet. Facits mekaniska och elektriska skrivmaskiner konkurrerades ut av elektriska datorer.

        Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

  8. Scary Devil Monastery

    Mnja. Skall man titta på det är ”vinst” visserligen ett absolut krav. Enligt gamle Adam Smith uppstår den fria marknaden i snittpunkten mellan just vinning och konsumentmakt.

    Problemet är att en fri marknad är en oändlig sådan kamp – alla bolag som har lyckats ta sig till en nisch vill minimera utgifterna och maximera inkomsterna. Det konsumenterna vill ha är å andra sidan rätt varor till ett pris de är villiga att betala. Paradoxalt nog vill alltså varje stort bolag eller stor bransch helst övergå till planekonomi på direkten, så de slipper mödan med att anstränga sig genom att konkurrera eller behöva lyssna på krav. Det är därför vissa advokatsbolag nu hoppas på en vinnande modell genom att skicka lagliga utpressarbrev på ohemult lösa grunder till tiotusentals medborgare i storbritannien, exempelvis. En oerhört lönsam affärsmodell om den lyckas.

    Men i sak tänker varje människa likadant. Vi är villiga att lägga ned en viss möda och tid på att uppnå vissa mål. Och vi använder pengar som en annan form av valuta att betala den tiden och ansträngningen med. Jag har full förståelse för att mediabolagen försöker behålla sin gamla modell, men mycket mindre förståelse för att de inte inser att de gräver och bäddar sin egen grav och kista – att lägga all ansträngning på att kämpa emot samtidigt som nya aktörer villigt omfamnar den nya paradigmen ger bara i håven att när Warner äntligen släpper sargen så har de sedan länge blivit omkörda av uppstickare som konkurrerar ut dem på alla plan med en affärsmodell uppstickaren vid det laget har flera år av erfarenhet i. Det Google gjorde med sökmotorer och internettjänster kan det vad gäller kultur sitta en driftig entreprenör inom mediaindustrin och spåna på i dag.

    Vad gäller Aftonbladet försöker de tilltala så många som möjligt – och då säljer snaskiga detaljer väl. Å andra sidan har vi deras viktklugg och så vidare – så de skjuter med ett särdeles brett spektrum och får alltså därigenom tag på en mycket bred kundbas.

    Att sedan själva nyhetsrapporteringen lider och alltid lidit av det fenomenet är nog självklart.

    Att sedan förädla kunskap och sälja den är egentligen inte svårt, särskilt då inte kultur. Den saken har spotify och voddler visat. Där det finns efterfrågan finns en marknad. Tillämpa nyckelorden ”snabbt, billigt och bekvämt” så är det snarare ett mirakel om man inte kan slå grova mynt av saken.

    Det får mig att tänka på hur exempelvis Usenet kunde sett ut om man hade uppmuntrat fildelning via abonnemang i stället för, som nu, stå maktlöst vid sidan, hyttandes med händerna och gnälla över ”Tjuvar!”…

    Bevisligen finns en marknad med oanad potential, men vad man har gjort i stället för att bejaka den är att man tvingat den under jorden. Precis som under förbudseran i USA har man då inte bara förlorat en enorm inkomstkälla, utan har ådragit sig skyhöga kostnader och problem med att försöka beivra beteendet. Samt urvattnat respekten för lagen ordentligt genom att förklara miljoner medborgare vara grova kriminella för ett beteende man inte ens kan påvisa skadligt.

  9. Scary Devil Monastery

    Kan tilläggas att nättjänsterna har funnits i gång länge men först nu börjat rota sig – illustrerad vetenskap, national geographic…till och med abonnemang på nationalencyclopedin.

    Då det ofta är bökigt och svårt att hålla koll på dussintals med abonnemang så börjar fler och fler ”samlingstjänster” uppstå. Det är många som skulle uppskatta ett aktuellt ”kunskapspaket” som innehåller prenumeration på National geographic, ett antal nyhetstjänster, samt discovery science-varianter och idg tror jag bestämt. Med ett potential på dussintals miljoner kunder västvärlden över kan man driva affären med lönsamhet även om varje ”utbud” bara drar in en krona per prenumerant och år.

    Nyckelordet är ”mervärde”. Det är här jag tror journalister och skribenter som Anders Ekström och Per Strömbäck kan hitta en givande fortsatt existens – insamling och tolkning av information ur olika perspektiv kommer alltid att vara eftertraktat. Kvalitet och etablerade varumärken säljer, och har alltid gjort det.

Kommentera artikeln