Almedalsreflektioner från hängmattan

Med några veckors perspektiv på Almedalen är det två frågor som nästan alla riksdagskandidater tog upp i Netopias webb-TV-intervjuer (finns här om du missat!): digitala bibliotek och teknikneutral lagstiftning. Det här är värt några tankar, trots att det är juli och de flesta funderar mer på getingar än internet.
Digitala bibliotek – det är svårt att hitta någon anledning till att biblioteken inte ska gå i takt med sin tid, men när samlingarna digitaliseras kan relationen förändras mellan biblioteken och marknaden. Det fysiska exemplaret (och rummet) har som bekant en massa begränsningar som inte finns i det digitala. Det här måste förstås tas på allvar, om bibliotekens samlingar görs tillgängliga utan begränsning blir det på samma sätt som med fildelningen en konkurrent till den reguljära marknaden där begränsad tillgång är en förutsättning för att kunna ta betalt. Som svar på det duger inte nåt licenssystem (i likhet med biblioteksersättningen till Författarfonden) utan spridningen behöver ha någon form av inskränkning. Det har dock visat sig med all tydlighet att det är hart när omöjligt att begränsa spridningen av digitalt material i den rådande digitala infrastrukturen. Den frågan måste besvaras innan bibliotekens samlingar (som ju innehåller mycket mer än böcker) släpps ut på nätet. Digitala bibliotek framstår som ett förslag som alla kan gilla, men en ansvarkännande politiker måste blicka förbi det. Den bästa kommentaren om digitala bibliotek fälldes f ö av Susin Lindblom från Dramatikerförbundet på ett av Kultur för allas seminarier: ”Digitala bibliotek är ingen lösning på fildelningsfrågan”
Teknikneutral lagstiftning förespråkas av representanter för alla politiska läger och det låter ju bra. Men kan lagstiftningen i praktiken vara teknikneutral? Det skifte som digitaliseringen innebär jämförs ofta med tryckpressen. Men tryckpressen är ju urkällan till en massa teknikspecifik lagstiftning som idag ligger till grund för yttrandefrihets- och medieregler: ansvarig utgivare/utgivningsbevis, meddelarfrihet/källskydd, upphovsrättsregler mm – allt bygger på det tryckta exemplaret och den fysiska distributionen, allt det som leder till principkonflikter i det digitala. Hur kan lagstiftningen vara teknikneutral, när tekniken fullständigt förändrar villkoren för kommunikation och produktion? Är det inte mer konstruktivt att se att lagarna måste anpassas till teknikens villkor, men att principerna bakom lagarna bör vara universella?
Slutligen, bredbandslicens är en idé som vägrar dö, den återkom i många olika sammanhang i Almedalen. Tanken är att man ska få sprida andras material fritt via t ex fildelning och så ska upphovsmännen ersättas via en avgift på bredbandsräkningen. Det förslaget är en stark kandidat till titeln som 00-talets sämsta idé. Det skulle innebära att även de som inte tar del av materialet betalar. Det sätter effektivt stopp för all tjänsteutveckling kring nya distributionstjänster (de mytomspunna ”lagliga tjänsterna” som alla är överens om är framtiden för innehåll på nätet) eftersom alla investeringsincitament försvinner. Det kanske hanterar den ekonomiska delen av upphovsrätten, men den ideella rätten (att avgöra när ett verk offentliggörs, att erkännas som upphovsman etc) kränks eftersom rättigheterna inte kan klareras (godkännas av rättighetsägarna). Det kräver att en omfattande byråkrati byggs upp för att fördela intäkterna till upphovsmännen, och det kräver troligen total trafikövervakning för att kunna avgöra hur den fördelningen ska ske. Och, värst av allt, det fryser utvecklingen av nya format på nätet, det fysiska exemplarets digitala inkarnation fortsätter att vara norm (roman, långfilm, album, låt etc) när det digitala språnget har potential att beskriva helt nya format, fria från det fysiska exemplarets begränsningar. Bredbandslicens skulle vara ett effektivt sätt att kväva den digitala utvecklingen. Det är en lösning som ingen vill ha, utom den som söker ett bekvämt svar på en komplicerad fråga.

3

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Per, det är sant som du säger att ett antal frågor kräver svar. Lika sant är att ”bredbandslicensen” – eller för den delen Copyswedes senaste utspel om kollektiv beskattning med ”kopieringsavgifter” är sanslöst usla och ej verklighetsanpassade förslag.

    Men likväl måste jag få betona ett par saker – tryckpressen i sig utsattes aldrig mig veterligen i slutänden för en begränsning vare sig i vem som skulle få äga en och driva en. I de fall där man har ingripit mot vad som enskilda individer får lov att kommunicera med varandra eller ej (vilket är vad hela fildelningsfrågan handlar om) så har det uteslutande hittills setts som en typ av lagstiftning man enbart och allena har kunnat rättfärdiga i de fallen där det rör sig om dokumentering av verkliga övergrepp. Även där bör man vara försiktig. I Sverige har man i blodigt oförstånd skärpt barnporrlagen på ett vis som nu gör det till en ren bedömningsfråga om de flesta familjealbum i digitaliserad form skulle vara lagliga eller ren barnpornografi, exempelvis.

    Vad vi har sett hittills i de länder där man försökt i stor och liten skala med drakonisk lagstiftning så har man hittills bara lyckats med två saker – åsidosätta rättssäkerhet och urholka rättspraxis (för om man avskaffar bevisbörda eller krav på rättfärdigande inför personundersökning för fildelning, hur lågt har man då inte sänkt ribban för samtliga övriga brott som tänkas kan?) – och att förklara mellan 10-20% av befolkningen vara vanebrottslingar och övertyga gemene man att polisen och rättssamhället är något vanliga människor gör bäst att gömma sig ifrån.

    Man skapar alltså brottslingar och urholkar respekten för lagen utan att få någon som helst effekt. Där kan man med fördel titta på Frankrike som tack vare HADOPI fått en 3%-ig ökning av fildelning vad man kan uppskatta, samt en exploderande marknad i anonymiseringstjänster.

    Det är inte bara frågan om lagstiftningen skall vara teknikneutral. För att ens ha den teoretiska möjligheten att avgöra om person A som skickar mycket information via sin lina fildelar eller ej så måste man avskaffa teknikneutralitet gentemot samtliga mänskliga rättigheter som har att göra med yttrandefrihet och individuell integritet.

    Det går nämligen inte vare sig i teorin eller praktiken att avgöra om någon skickar otillåten information utan att övervaka just allt han skickar. Och då sitter vi i rävsaxen att samtliga medborgare på nätet måste övervakas i alla instanser.

    Det här lyckas inte ens Kina med, och jag följer med spänning det som läcker ut därifrån angående hur myndigheterna förtvivlat försöker sig på den ena metoden efter den andra för att kunna komma åt sina olydiga nätmedborgare. Det har visat sig att trots enorm politisk vilja, absolut autokrati och hög teknisk kompetens så är de i stort sett chanslösa. Vill kineser läsa ”västerländsk propaganda” eler fildela så gör de det.

    Du har i sak rätt när det gäller att lagarna måste anpassas till teknikens villkor, men då lagarna absolut måste vara i enlighet med demokratins grundvillkor ryker då mer eller mindre all förmåga till kontroll direkt ut ur fönstret.

  2. Naturligtvis är inte digitala bibliotek ett svar på hur vi ska upprätta exemplarförsäljning igen! Vi har ju drivit det för att vi tycker att den frågan är meningslös. Exemplarförsäljningens omfattning hänger i och med att fildelningen är en realitet på att den hittar något att erbjuda som inte kopieringsbart (allt från fysiska produkter till social betydelse).

    Biblioteken var inte ett svar på frågan hur bokhandlarna ska kunna sälja mer, utan på frågan hur fler ska kunna läsa fritt.

    F ö är det minst lika sant att de digitala biblioteken har begränsningar som inte de fysiska har. Folk kommer även i framtiden att många gånger föredra att låna en fysisk bok framför en e-bok, och att kunna läsa den i en fin läsesal framför att läsa hemma. Samma sak med de sociala rum som skapas i bibliotek – vi är långt ifrån lika bra på att skapa virtuella sociala rum, åtminstone hittills.

    Du skriver, utan att gå in på det, att licenssystem ”inte duger”. Varför? För författaren spelar det väl mindre roll om inkomsterna kommer från biblioteksersättning eller försäljning i handeln, om vi ser till att de är lika stora?

  3. Jo, en sak till: i det förslag vi lade (digitalabibliotek.se), och som hittills är det enda konkreta förslag jag sett, vill vi börja verksamheten inom ramen för dagens upphovsrätt. Det innebär att bara de upphovsrättsinnehavare som vill vara med kan vara det. Ersättningssystemet är ett av incitamenten.

    Hur ser du på det förslaget?

Kommentera artikeln