Debatten om nätneutralitet har nått tabloiderna, Expressen rapporterar ambitiöst idag och intervjuar Alexander Bard och Andreas Ekström som båda borde vara välbekanta för Netopias läsare. Det finns en parallell till det omdiskuterade ACTA-avtalet här, problemet med det avtalet är att det är väldigt svårt att veta vad det egentligen står (här finns en konflikt mellan diplomatins och politikens principer, den förra är ofta hemlig men den senare måste vara helt öppen), så diskussionen kan lika gärna handla om något helt annat än det faktiska innehållet. Nätneutralitet diskuteras som något som är norm idag, men det är inte sant: operatörerna prioriterar ständigt trafik, filtrerar e-post och spärrar innehåll (t ex skadlig kod). Det vore rimligare att föra diskussionen som om nätneutralitet är något som skulle kunna införas. I båda fallen kan man tycka att det som sker borde ske i det öppna så att vi kan diskutera under demokratiska former (jo, jag är lite influerad av Tännsjö) och komma fram till hur det bör fungera. I fallet ACTA finns hopp om att processen blir mer politisk (=öppen) när det är dags att diskutera avtalet i de folkvalda församlingarna. När det gäller nätneutraliteten måste vi nog kräva att lagstiftaren ställer krav på internetoperatörerna att redovisa hur trafiken prioriteras.

Igår presenterade den borgerliga alliansen sitt valmanifest. Man får leta för att hitta något om den digitala utvecklingen, men det här stycket fångade Netopias intresse:
”Under nästa mandatperiod behöver polisens och rättsväsendets arbete effektiviseras
och moderniseras. Fler brott ska förebyggas och fler brott som begås ska klaras upp
och lagföras. Polisen behöver bli bättre på att använda modern teknik och IT-stöd i
sitt arbete, dels för att bli effektivare, men också för att bekämpa den växande brottsligheten
på Internet.”
Bra att man tar upp brott på nätet som särskild punkt och det är förstås utmärkt om polisen blir ”bättre på att använda modern teknik”. Därifrån är det nog en bit till cyberpoliser à la Sydkorea, men kanske ett steg i riktning mot fungerande rättsordning på nätet? Kommer de rödgröna att ta upp den kastade handsken? Det verkar inte som något av blocken tycker att de digitala frågorna är någon väljarmagnet direkt…

Som utlovat ska jag berätta lite om Tännsjö/Falkvinge-seminariet också. De två möttes redan på morgonen i en debatt i TV4:s morgonsoffa men samtalet på ABF-huset blev något helt annat. Tännsjö tillämpar i boken fyra olika etiska synsätt för att pröva hur man bör förhålla sig till övervakningssamhället och kommer till väldigt tydliga slutsatser om att vi bör se övervakningen som något positivt, med villkoret att storebror även öppnar sig för oss (hemligstämplade papper bör exempelvis offentliggöras efter fem år, föreslår Tännsjö). Det räcker med ett mycket litet privat rum (som bör vara verkligt, fysiskt) för hemligheter och den som vill ha såna bör får acceptera att avstå från att diskutera dem via digitala medier där man får räkna med övervakning. Falkvinge invände att själva kännedomen om övervakningen påverkar människors beteende och det enda verkliga skyddet för integritet är osynlighet inför storebror. Tännsjö svarar att övervakningen ändå kommer att ske och att det är bättre att det sker öppet och känt av alla. Falkvinge tog upp kryptering som ett exempel på hur privata rum kan skapas även i digitala medier, men Tännsjö menade att det är farligt att lita på att krypteringen inte kan knäckas. Den intressantaste publikfrågan kom från Netopias flitigaste kommentarsskrivare Scary Devil Monastery, som menade att oknäckbara krypton nu finns tillgängliga för alla och det kan inte jämföras med något tidigare historiskt skede. Tännsjö fick medge att om det stämmer så måste han överge sitt argument. (Haken är att det är först efteråt man vet om ett krypto är oknäckbart eller ej!)

Hela seminariet kommer inom kort på webben, publicerar länk så snart jag får den.

Ketchupeffekt i seminarieprogrammet, både Cecilia Wikströms seminarium om digital kulturspridning på måndagen och Tännsjö/Falkvinge-debatten på tisdagen. Jag vill förstås dela med mig av intrycken. Wikström först, här är mitt anförande (dock ej exakt återgivet):

Kul att vi sitter här idag, vem hade trott för ett år sen att vi skulle diskutera upphovsrätt på det här viset. För ett år sen var vi mitt i stormen med Ipred-debatt, The Pirate Bay-rättegången, Piratpartiet fick 7% av rösterna i EU-valet och diskussionen var minst sagt polariserad: den som var för internet var för allt med internet, den som tyckte det var viktigt med rättigheter var bakåtsträvare. Att ”reformera” upphovsrätten var närmast ett kodord för att avskaffa den. Ett år senare är samtalet ett helt annat, t o m Piratpartiet accepterar att webbsidor med vissa typer av olagligt innehåll (okej, barnporr) ska stängas. Vi diskuterar verkliga reformer om europeisk harmonisering och hur upphovsmännens intressen bättre kan tillgodoses i den digitala miljön. Idag finns det en gråskala och samtalet är mycket mer konstruktivt. Som representant för dataspelsbranschen är det befriande, vi har alltid känt oss vilse i polariseringen – själva resultatet av spelutvecklarens alla ansträngningar är upphovsrätten till spelet, det är det enda som kan kommersialiseras t ex genom rättighetsöverlåtelse till ett förlag. Så upphovsrätten är central, samtidigt som dataspel knappast kan klandras för att inte förstå digitala medier. Vår branschs historia är en kamp för att ta betalat för vårt material, från åttiotalets kopierade kassetter på skolgårdarna till dagens situation med s k modchips som används för att kunna spela piratkopierade spel på konsoler som Xbox och Playstation. På åttiotalet var över 99% av alla spel olovliga kopior idag är nio av tio PC-spel – nej, inte lagliga exemplar, utan olagliga. Men den lagliga delen av marknaden är ändå mångdubbelt större än då (och på de andra formaten är situationen bättre). Det är en kapplöpning mellan tekniska skydd och nya slags intrång. Nya tjänster förutsätter också investeringar som kräver tydliga gemensamma regler.
Jag menar att alla vinner på en mer nyanserad diskussion om lösningar. Frågan är inte OM utan HUR och svaren finns hos branscherna själva, upphovsmännen, lagstiftaren (ofta föremål för stora förhoppningar), men också mellanhänderna: teleoperatörer, teknikföretag och dominerande tjänsteleverantörer som Google och Facebook (som i allt högre grad fungerar som samhällsinstitutioner) har en viktiga roller i o m att de i praktiken har störst inflytande över utvecklingen.
Jag vill tala om ett digitalt språng. Amerikanen Vint Cerf – ofta kallad ”Internets fader” – har sagt att 99% av alla program återstår att uppfinna. Detsamma gäller nog för innehåll. Och idag lever vi kvar i ett arv från det analoga samhället. Det finns ingen anledning att en långfilm ska vara just två timmar eller att ett musikalbum ska innehålla tio låtar. Det är de analoga formatens begränsningar som lever kvar. Samma sak med releasedatum, omslag och annat. Det digitala språnget är ett löfte om konstnärliga uttryck som gjort sig fria från den analoga bojan. Alla förändringar bör syfta till att ge bästa möjliga förutsättningar för det digitala språnget!