Seminarierapporter

Ketchupeffekt i seminarieprogrammet, både Cecilia Wikströms seminarium om digital kulturspridning på måndagen och Tännsjö/Falkvinge-debatten på tisdagen. Jag vill förstås dela med mig av intrycken. Wikström först, här är mitt anförande (dock ej exakt återgivet):

Kul att vi sitter här idag, vem hade trott för ett år sen att vi skulle diskutera upphovsrätt på det här viset. För ett år sen var vi mitt i stormen med Ipred-debatt, The Pirate Bay-rättegången, Piratpartiet fick 7% av rösterna i EU-valet och diskussionen var minst sagt polariserad: den som var för internet var för allt med internet, den som tyckte det var viktigt med rättigheter var bakåtsträvare. Att ”reformera” upphovsrätten var närmast ett kodord för att avskaffa den. Ett år senare är samtalet ett helt annat, t o m Piratpartiet accepterar att webbsidor med vissa typer av olagligt innehåll (okej, barnporr) ska stängas. Vi diskuterar verkliga reformer om europeisk harmonisering och hur upphovsmännens intressen bättre kan tillgodoses i den digitala miljön. Idag finns det en gråskala och samtalet är mycket mer konstruktivt. Som representant för dataspelsbranschen är det befriande, vi har alltid känt oss vilse i polariseringen – själva resultatet av spelutvecklarens alla ansträngningar är upphovsrätten till spelet, det är det enda som kan kommersialiseras t ex genom rättighetsöverlåtelse till ett förlag. Så upphovsrätten är central, samtidigt som dataspel knappast kan klandras för att inte förstå digitala medier. Vår branschs historia är en kamp för att ta betalat för vårt material, från åttiotalets kopierade kassetter på skolgårdarna till dagens situation med s k modchips som används för att kunna spela piratkopierade spel på konsoler som Xbox och Playstation. På åttiotalet var över 99% av alla spel olovliga kopior idag är nio av tio PC-spel – nej, inte lagliga exemplar, utan olagliga. Men den lagliga delen av marknaden är ändå mångdubbelt större än då (och på de andra formaten är situationen bättre). Det är en kapplöpning mellan tekniska skydd och nya slags intrång. Nya tjänster förutsätter också investeringar som kräver tydliga gemensamma regler.
Jag menar att alla vinner på en mer nyanserad diskussion om lösningar. Frågan är inte OM utan HUR och svaren finns hos branscherna själva, upphovsmännen, lagstiftaren (ofta föremål för stora förhoppningar), men också mellanhänderna: teleoperatörer, teknikföretag och dominerande tjänsteleverantörer som Google och Facebook (som i allt högre grad fungerar som samhällsinstitutioner) har en viktiga roller i o m att de i praktiken har störst inflytande över utvecklingen.
Jag vill tala om ett digitalt språng. Amerikanen Vint Cerf – ofta kallad ”Internets fader” – har sagt att 99% av alla program återstår att uppfinna. Detsamma gäller nog för innehåll. Och idag lever vi kvar i ett arv från det analoga samhället. Det finns ingen anledning att en långfilm ska vara just två timmar eller att ett musikalbum ska innehålla tio låtar. Det är de analoga formatens begränsningar som lever kvar. Samma sak med releasedatum, omslag och annat. Det digitala språnget är ett löfte om konstnärliga uttryck som gjort sig fria från den analoga bojan. Alla förändringar bör syfta till att ge bästa möjliga förutsättningar för det digitala språnget!

15

Kommentarer

  1. ”Ett år senare är samtalet ett helt annat, t o m Piratpartiet accepterar att webbsidor med vissa typer av olagligt innehåll (okej, barnporr) ska stängas.”

    Så oerhört oärligt. Du vet mycket väl att Piratpartiet alltid accepterat och argumenterat för att sajter med olagligt innehåll ska stängas ned. Åtminstone gav du uttryck för att förstått detta när det diskuterades i kommentarerna till en tidigare bloggpost.

    Det Piratpartiet är emot och du är för är ju censurering (filtrering) och blockering av sajter baserat på blotta misstankar och utan att en dom avkunnats i en domstol (en censurering och filtrering som för övrigt kräver övervakning av människors privata och förtroliga kommunikation för att vara möjlig). Piratpartiet vill att samma lagar och samma rättssäkerhet ska gälla på nätet som utanför det.

    Känns det inte jobbigt att ständigt slira på sanningen och föra den här typen av oärliga resonemang. Jag respekterar fullständigt dina åsikter och din ståndpunkt, men dina debattmetoder är stundtals motbjudande.

    • Martin – om det är ståndpunkten så är det svårt att förstå kritiken mot Ipred, där det ju handlar om dubbla domstolsbeslut och ingen övervakning. För mig är detta ett skifte i PP:s ställningstagande och jag uppfattar det som att man har haft en stor intern debatt kring saken. Jag kan förstås ha fel, á la bonheure, desto bättre att vi diskutera formerna för hur nätet kan regleras då!

      • ”Martin – om det är ståndpunkten så är det svårt att förstå kritiken mot Ipred, där det ju handlar om dubbla domstolsbeslut och ingen övervakning.”

        Kritiken mot Ipred gäller att privata företag får befogenhet att leka Polis och större befogenhet att begära ut personuppgifter än Polisen har, för ett extremt trivialt brott dessutom. Kritiken mot Ipred handlar om rättssäkerhet och att Polisen, inte privata bolag ska beivra brott. Det har ingenting överhuvudtaget att göra med huruvida man ska stänga olagliga sajter eller inte.

        ”För mig är detta ett skifte i PP:s ställningstagande och jag uppfattar det som att man har haft en stor intern debatt kring saken.”

        Då har du verkligen fantiserat ihop någonting på egen hand. Jag har aldrig stött på en Piratpartist som inte anser att man ska stänga ner sajter med olagligt innehåll och jag har aldrig sett till någon debatt kring detta inom partiet.

        ”Jag kan förstås ha fel, á la bonheure, desto bättre att vi diskutera formerna för hur nätet kan regleras då!”

        Nätet är inte i behov att ”regleras” på något speciellt sätt. Samma lagar ska gälla på nätet som i samhället i övrigt. Likaså ska samma rättssäkerhet och grundläggande medborgarrätter gälla på nätet som i samhället i övrigt.

        Det är förövrigt nästan parodiskt att du säger att du vill ”diskutera formerna för hur nätet ska regleras” med tanke på att jag åtminstone 20 gånger ställt frågan till dig om vilka regleringar och åtgärder du anser vara nödvändiga. Du har hittils kategoriskt vägrat svara på den frågan, så ursäkta om jag ifrågasätter om du verkligen har någon önskan att diskutera detta.

        Men för all del, vi kan ju testa en tjugoförsta gång: Vilka åtgärder anser du vara nödvändiga för att ”reglera” nätet?

  2. Scary Devil Monastery

    En bra redogörelse. Dock vill jag i sak hävda att du missar nyansering när du talar om ”mellanhänder”. Sony Station med sin launchpad, Microsoft med sin Games For Windows Live och Valve Games med sin Steam-klient är mellanhänder. En bittorrent-klient är en mellanhand.

    Teleoperatörerna är liksom Posten och Vägverket leverantörer av infrastruktur och har den gemensamma nämnaren att för att samhället skall kunna fungera, de inte kan eller skall ta ställning till annat än att trafik skall ta sig från punkt A till punkt B.

    Låt mig exemplifiera utifrån din egen utgångspunkt: Den dagen när leverantörerna av infrastruktur får lov att ta ställning till det som färdas i näten är den dagen spelbranschen går under.

    Anledningen är enkel – om leverantörerna av infrastrukturen får ta ställning kommer varje utgivare av ett spel bli vtungen betala för att köpa prioritering framför alla andra intressen hos varje ISP som kundkretsen kan tänkas finnas hos. Att i det läget konkurrera inte bara med andra speltillverkare utan även med samtliga andra företag, oavsett marknad, som kan tänkas representera sig själva på nätet…Ja, tänk själv på en framtid där månadskostnaden för ett WoW-abonnemang eller Everquest 2 skulle kosta 600 i stället för runt 120? Måste speltillverkaren betala mer i att köpa bredbansprioriteringar hos hundratusen leverantörer i sju olika världsdelar så kommer kostnaden för det snabbt att överstiga själva utvecklingen av spelen. Den kostnaden hamnar naturligtvis direkt hos konsumenterna.

    Därom teleoperatörerna. Det samhälle där de tar ”ansvar” för det som finns i själva trafiken – d.v.s. lägger sig i vilken trafik som förs, är ett samhälle som vi inte vill leva i. Det förutsätter nämligen den kontinuerliga totalövervakningen av all trafik för att ens bli möjlig. Som teledatalagringen visat (och den är en mygga jämfört med den elefant som förlorad nätneutralitet innebär). Vi vet redan två saker empiriskt: Det fungerar inte, och där man har försökt har man i samtliga tillfällen fått ett samhälle som bara kan beskrivas med ordet ”diktatur”. DDR och Kina, exempelvis.

    Sedan har vi teknikbranschen. Jag antar att du är inne på tanken ”trusted computing”. Den tanken ger att man avskaffar den personliga PC’s och ersätter med en spelkonsoll där användaren under inga omständigheter kan få ha administratörsrättighet till sin egen dator. Vi vet redan att det inte ens är ett farthinder, vilket bevisats åtskilliga gånger.

    Rykande färskt har vi här Kinas ”Green Dam”-experiment som har kostat riktigt mycket pengar och blivit ett helt otroligt slag i vattnet. De flesta konsumenter är inte benägna att betala högre priser för hårdvara som fungerar markant sämre på grund av konstgjorda begränsningar. Vilket i sin tur leder till fenomen som att idag det är svårt att hitta en moped som inte är trimmad eller en spelkonsol som inte blivit chippad.

    • Scary – du talar som om nätneutralitet var ett faktum idag, men det tycker ju inte ens ISP:arna – de prioriterar ständigt och inte minst mellan voice och data. Nätneutralitet är ett teoretiskt tillstånd som möjligen är önskvärt, men det är inte så dagens situation ser ut. Har du sett Näringsdepartementets utredning nätneutralitet? Nähä, inte det. Nej, inte många andra heller, den gjordes i våras men är inte publicerad någonstans vad jag kan se. De har i a f intervjuat ett stort antal intressenter inkl nästan alla ISP:ar och kommer till slutsatsen att nätneutralitet inte är något krav för internets funktion, anonymitet, yttrandefrihet etc. Det tycks som att tonläget kring begreppet är onödigt uppskruvat.

      • Per, läs gärna och bemöt kommentarerna i ditt förra inlägg om nätneutralitet. Känns som vi haft den här diskussionen tusen gånger och du är obstinat som ett litet barn i din uppfattning, som du verkar vara helt ensam om.

      • Scary Devil Monastery

        Det är förvisso sant att nätleverantörerna skiljer på en typ av trafik och en annan. Däremot skiljer de inte mellan olika leverantörer och anger, exempelvis trafik till och från Sony företräde framför trafik till eller från Microsoft.

        Jag börjar tro vi diskuterar olika saker. Nätneutralitet är ett absolut måste när det gäller att man inte ger preferens – inte till vissa typer av trafik – utan till och från individuella aktörer.

        Det är den senare frågan som hotar bli akut problematisk i exemplet ovan.

        Man kan dock konstatera att det tekniskt sett är ett oskick att rent allmänt skilja på olika sorters trafik ur praktisk synvinkel då det egentligen vore helt onödvändigt – exempelvis prioriterar Comhem upp sin digitaltelefonitrafik framför datatrafik. Det gör de eftersom de envisas med att köra överföringen så nära realtid som möjligt. Skype däremot kör överföringen i krypterade packets via bittorrent-protokoll. Detta kan ge en halv sekund till en sekunds fördröjning av trafiken, men i gengäld är Skype relativt okänsligt för störningar i nätverket, vilket de flesta som använder digitaltelefoni hos Combort…oops, Comhem, har haft praktisk erfarenhet av minst en gång (samtal som slocknar mitt i, brusproblem, m.m.).

        Även när det gäller prioritering av trafiktyp har man facit i hand när man sneglar utomlands där man kan konstatera att exempelvis leverantörer som ägnat sig åt begränsning av bandbredd (”throttling”) för trafik av bittorrent-typ råkat illa ut när upprörda kunder helt plötsligt undrar varför det helt plötsligt tar timmar att uppdatera diverse program och operativsystem.

        Samtidigt har de helt misslyckats i sitt syfte då ett en ström data i ett bittorrent-protokoll som sedan krypterats helt plötsligt blev omöjligt att skilja ifrån, säg, en https-överföring eller bulkdatatransfer från eller till en bank. De som krypterat sin överföring gick därmed fria, vilket inkluderar den stora delen av de som exempelvis fildelade. De som fastnade i throttling var till stor del vanlig hederlig Svensson som inte ansåg han hade orent mjöl i påsen och därmed inte körde med anonymisering/kryptering.

        Just nätneutralitet som jag beskriver det ovan, med preferenser givna – där har vi ett av de ämnena där just leverantörer bör övertygas hålla fingrarna ur fatet, då man där verkligen kan tala om lönsamma affärer på bekostnad av samtliga andra. Tänk själv världen där du betalar först för abonnemanget och därefter ytterligare en variabel summa i för att du skall slippa vänta tills alla stora aktörer slutat skicka innan din egen överföring till eller från får påbörjas.

        ”Jaha, Blizzard betalar inte tillräckligt mycket till Telia för att hamna över prioritering 10000…du kan glömma att spela WoW. Däremot har de Sony högt på listan så ibland kan du köra Everquest 2. Svenska dagbladet vägrar betala för representation, så de sidorna tar tio minuter att ladda hos Comhem och Telenor…”.

  3. Scary Devil Monastery

    Vad sedan gäller exempelvis Google och Facebook har vi förvisso problem på många håll och kanter med deras storlek och inställning till information – det kan sägas att Googles affärsmodell i sig är eller var till stor del beroende på den information som deras tjänster samlar in.

    Fullt godkännbart när det rör sig om trendanalyser där man bara konstaterar hur stort intresse folk för tillfället har i vissa fenomen. Mindre lyckat i och med de tjänster som av ren bieffekt samlar in direkta persondata av användarna.

    Nu använder jag själv Googles tjänster, men alltid under förutsättningen att jag vet att den information jag delar ut förr eller senare kommer att användas emot mig – med eller utan Googles samtycke.

    Det jag finner intressant är däremot hur enorma Google har lyckats bli, med deras marknadsmodell att först uppfinna något som folk vill ha, därefter dela ut det gratis, och till sist försöka hitta ett sätt att tjäna pengar på den nya applikationen – har gjort att Google skaffat pengar som om de själva hade ägt sedelpressen. Det finns en läxa här att lära sig. Att de inte har någon nämnvärd konkurrens att tala om tror jag beror till största delen på att ingen annan aktör verkar ha insett att den metoden fungerar, eller kunnat omsätta den i praktiken.

    Facebook hamnar i samma fack. Även där har vi fenomenet att marknadsföringen är kung. Jag har hört det ena exemplet efter det andra där folk gått med i Facebook enbart för att kunna delta i landsplågan ”Farmville” – vilket bara är toppen på isberget.

    Du talar om det digitala språnget – jag refererar till det som det nya paradigmet – den nya världsbilden. Vi har hört här på netopia mycket om symptomatiska fenomen som gestaltar detta – det massiva bruket av mikrobetalningar, exempelvis, eller efekten av militär grad av kryptografi i var mans händer, eller som Rick brukar kalla internet, ”Alexandria 2.0” – men allt detta är ett exempel på att vi i och med internets uppkomst har ritat om världskartan och maktförskjutningen mellan stora organisationer och medborgare på ett sätt lika omvälvande som när Galileo första gången riktade sitt teleskop mot månen.

    När man insåg att jorden inte var platt, solen inte snurrade runt jorden, och att månen inte var en aristotelisk perfekt sfär så fann man sig med liknande diskussioner som de man har idag.

    De problem som exempelvis upphovsrättsindustrin idag har att lösa måste börja utredas i rätt ände – för att fritt citera Rick Falkvinge ”Allting är ju möjligt, men om man måste börja med att bygga om hela internet jobbar man faktiskt i en uppförsbacke”.

    • …scary, jag bugar mig 🙂

    • Bra – din slutpoäng är hela utgångspunkten för Netopia: upphovsrättsbranschernas utmaning är bara ett exempel på de samhällsfrågor som den digitala utvecklingen väcker. Gemensamt är avsaknaden av fungerande rättssamhälle på nätet. Varför ska internet vara heligt? Det är teknikdeterminism, om vi vill att det ska fungera på annat sätt så får vi ändra – mycket eller lite – på tekniken.

      • hej Per tack för din sammanfattning, håll med om att scary´s inlägg var suveränt.
        hur kan du tro att URL är huggen i sten? du vill ändra på tekniken !
        Har du glömt vad Jan Stenbäck sa? ; Teknik slår politik. Mitt råd blir , var flexibel annars kommer ingenting av URL finnas kvar i framtiden.
        För övrigt anser jag att ”URL” aldrig har varit och kommer aldrig att bli ett incitament för konstnärligt skapande, tro mig.

      • ”Gemensamt är avsaknaden av fungerande rättssamhälle på nätet. Varför ska internet vara heligt?”

        Detta är en felaktig bild. Situationen på Internet är exakt som situationen i samhället i övrigt. Faktum är att de flesta uppskattningar ger vid handen att det sker mer piratkopiering (för jag antar att det främst är piratkopiering du syftar på) utanför nätet är större än på nätet. Om det är ett tecken på avsaknad av rättsamhälle att människor privat kopierar upphovsskyddat material på nätet i stor utsträckning så måste samma logik ge vid handen att det finns en ännu större avsaknad på rättsamhälle utanför nätet.

        Alltså måste vi, enligt din logik, förhindra människor att gå till varandra med sin externa hårddisk och kopiera varandras mp3- eller filmsamling. Annars lever vi inte i ett rättsamhälle. Men att förhindra sådan kopiering mellan privatpersoner skulle kräva total övervakning. Detsamma är helt sant på nätet. För att förhindra att människor privat kopierar filer mellan varandra så krävs total övervakning.

        Så… Använder man ditt sätt att argumentera för att det inte finns något rättsamhälle på Internet så måste man med samma argument sluta sig till att det än mindre finns ett rättsamhälle utanför Internet.

        Det är en myt som upphovsrättsindustrin försöker odla att Internet skulle vara mer ”laglöst” än samhället i övrigt, eller i behov av speciella lagar, regleringar och avsteg från grundläggande rättssäkerhet och medborgarrätt.

        Samma lagar och samma rättsäkerhet ska gälla på Internet som i samhället i övrigt.

        En falsk myt.

        • Slutet på förra inlägget blev lite förvirrat då de två sista meningarna bytte plats. Det skulle varit så här:

          Det är en myt som upphovsrättsindustrin försöker odla att Internet skulle vara mer ”laglöst” än samhället i övrigt, eller i behov av speciella lagar, regleringar och avsteg från grundläggande rättssäkerhet och medborgarrätt.

          En falsk myt.

          Samma lagar och samma rättsäkerhet ska gälla på Internet som i samhället i övrigt.

      • Scary Devil Monastery

        Faktum är att nätet fungerar precis som vanliga värklden och det rättssamhälle vi har i vanliga världen fungerar lika bra eller i många fall bättre på nätet.

        När det gäller fildelning exempelvis, kan man jämföra med gamla hederliga ”sneakernets”. Det fanns inte, trots alla ihärdiga och ivriga försök, någon som helst möjlighet att hindra folk att kopiera kassetter och/eller spel åt varandra privat sinsemellan i verkliga världen. Icke kommersiell kopiering var totalt omöjlig att rå på. Sak samma gäller på nätet.

        Däremot hade man stor framgång med att beivra piratkopiering (det vill säga, i försäljningssyfte). Vilket man även inte har några problem med på nätet.

        Sak samma kan man konstatera att förtal är långt enklare att komma åt och beivra när det skötts på ett forum. Se Bjästa-fallet exempelvis där man lyckades få ett förtalsfall som i verkliga världen varit långt snårigare att driva till fällande dom.

        Bedrägerier i form av phishing och bankfusk går i mångt och mycket enklare att spåra och straffa än vad det skulle gjort om det hade rört sig om fusk i verkliga världen där dokumentationen blir långt mindre. Med mera.

        Nigeriabrev kan man inte göra mycket åt, lika litet som trojaner – men i verkliga världen kan vi bara skydda oss mot inbrott och bedragare med begränsat antal medel där med.

        Så var är egentligen problemet?

        Min syn är att internet inte är heligt annat än på samma sätt som det privata rummet idag är heligt. Det tillkommer ingen att på slentrianmässigt sätt öppna min post, påtvinga mig slumpmässiga husundersökningar, eller avlyssna mina samtal utan orsak. Samma bör och skall gälla på internet.

        De fenomen som man tillskriver all denna uppståndelse har alltid funnits i verkliga världen och vi har vant oss vid dem. På internet har detta tagit sig kraftigare uttryck och det lider vissa branscher av. Men alternativet kan och skall inte vara att vi avskaffar de mänskliga rättigheterna på just det media där vi numera bedriver allt större delar av våra sociala, politiska och finansiella liv.

        Det är ett fullständigt teknikneutralt påstående att hävda att vi inte bör göra skillnad i våra rättigheter i verkliga världen eller på nätet.

Kommentera artikeln