Vem ska äga min digitala identitet?

Den amerikanske journalisten David Kirkpatricks bok ”The Facebook Effect”, utkommen i juni, har fått märkligt lite uppmärksamhet i Sverige. Det är synd. Jag håller tummarna för att något svenskt förlag tänker sig att låta översätta boken – storyn har romanens dramaturgi och kvaliteter.

Samtidigt missar David Kirkpatrick det som jag för min del tror skulle kunna göra Facebook till den digitala världens absoluta mittpunkt: identitetsfrågan.
Redan i dag accepterar massor av sajter en Facebookidentitet för inloggning, för att rösta, för att kommentera. Ingen större debatt pågår om förfalskade konton och förfalskade identiteter, och det tycks heller inte vara ett utbrett problem. Facebook började strikt knutet till studenters universitetsmejl. Någon anonymitetskultur har sajten aldrig riktigt lockat. Ditt Facebook-konto och du är eller uppfattas på det hela taget som samma sak.

Vad händer om man tar den tanken vidare?

Den blir snabbt rätt stor.

Vilken bank blir först med att låta kunderna göra ärenden via Facebook? Vilken amerikansk delstat eller svensk kommun blir först med att acceptera röster i lokala val via Facebook? Vilket flygbolag blir först med att tillåta biljettköp och incheckning via Facebook? Vilken mataffär blir först med att låta dig lagra och kanske offentliggöra dina inköpslistor via Facebook, kopplat till både betalning och hemkörning? Och, förstås: vilket stort mediebolag blir först med att ordentligt prova användarbetalda prenumerationstjänster den vägen?

Regeringens e-delegation har lagt ett förslag om att Skatteverket ska få uppdraget att utfärda e-legitimation, snarare än som i dag, då bankerna vanligen står för den tjänsten. (ofta med ofärdiga lösningar och kompatibilitetsproblem). Vad säger då den ekonomiskt pressade stat som får ett generöst erbjudande från Facebook om att utfärda e-legitimationer för hela befolkningen, gratis?

Någon invänder nu: så där skulle en myndighet aldrig göra, abdikera till ett amerikanskt företag, sätta massor av privata medborgardata på en amerikansk server långt bortom vår fysiska kontroll.

Verkligen? Minns då hur Lunds och Linköpings universitet, och många hundra andra universitet världen över, numera låter Google sköta studenternas samtliga digitala arbetsverktyg. Gratis, självklart. Betalning utgår i digital fostran. Betalning utgår i inskolning av lojala användare.

Facebook må revolutionera hur vi umgås på ett fantastiskt roligt och effektivt sätt, med massor av ännu outforskade affärsmodeller och sociala beteenden som följd. Det är ändå ingenting mot makten och intäkterna som väntar i världssamfundets möjliga uppdrag: att definiera varje människa digitalt. Det skulle inte ens behöva vara särskilt komplicerat. Facebook tar hand om den krävande driften, säkerhetsverktygen, användarvänligheten. Var och en matar själv in sina data. En snabb godkänd-stämpel från lämplig myndighet och saken är klar.

Snart finns varannan svensk på Facebook. Enligt nya siffror finns 3,7 miljoner svenska användare. Och snart finns, utan minsta överdrift, större delen av den uppkopplade världen på Facebook (antalet människor med tillgång till internet brukar bedömas till en siffra strax under två miljarder). I somras passerade Facebook halvmiljardvallen och inget antyder att tillväxten skulle minska. Den ligger för närvarande på ungefär fem procent i månaden. Användarna är dessutom hängivna – i genomsnitt är de inloggade 50 minuter om dagen. Detta har gjort Facebook till jordens näst mest använda webbsida efter Google.

Egentligen är det inte konstigt alls. Användarnyttan är ju uppenbar:

Vi flyttar. Vi byter jobb. Vi byter mobilnummer och e-postadress, och efternamn när vi gifter oss. Bara våra Facebook-konton förblir desamma. Facebook blir vår enda ”kontaktkonstant”. Facebook blir vår digitala identitet.

Utmaningen för Facebook är att garantera säkerheten och privatlivsfrågorna. Det ena har man varit rätt bra på, det andra väldigt mycket sämre. Men när börsintroduktionen kommer – jag tror inte att den är så långt borta – kommer Facebook plötsligt att sitta på ett enormt eget kapital.

Det måste användas till något tillräckligt stort.

Andreas Ekström
Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund. Han är en av få etablerade skribenter som under flera år har försvarat den moraliska idén med upphovsrätten. Han är kolumnist i facktidningen Journalisten, och bloggar på andreasekstrom.se. Andreas Ekström har utkommit med fyra egna böcker, den mest kända är föräldraskildringen ”Hemliga pappan” från 2006. Under våren 2010 kom han ut med nya boken ”Google-koden” där han granskar verkligheten bakom fasaden på världens största internetföretag.

4

Kommentarer

  1. En stor utmaning till om Facebook verkligen ska kunna bli en nätidentitet för myndighets- och bankärenden: Att koppla konton på sajten till fysiska individer. Att mitt Facebook-konto är jag är ju i dagsläget bara en synvilla. Det kan ju lika gärna vara du som skapat ett konto i mitt namn. Så val via Facebook dröjer nog.

  2. hej Andreas, några rader från en ”gnällgubbe”
    Kan du någorlunda kort förklara för mig, varför jag bör vara med på Facebook, vad är det jag missar, kamrater?
    Mina barn är där förstås, men resonemanget hos dem idag är att de går ur, det börjar bli ”skämmigt”, där alla är , är ingen. trots allt 🙂

    • läste just vad Viggo Cavling publicerat;

      Nu är det även vetenskapligt fastlagt.
      Facebookanvändare är narcissistiska och har låg självkänsla.
      FörstoraWEBB
      Soraya Mehdizadeh, forskare på York University i Kanada, jämför uppdateringar på Facebook med att spegla sig.

      Slutsatserna är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cyberpsychology, Behaviour And Social Networking och baseras på en studie av 100 studenter. Innan de redogjorde för sina Facebookvanor genomgick de en psykologisk test för att sätta sin nivå av narcissism, vilket definieras som ett tydligt mönster av överdriven uppfattning om sin egen storslagenhet och ett stort behov av att bli beundrad. Det här innebär också en låg självkänsla.

      Det som hamnade på en hög narcissistisk nivå var de som hängde på Facebook och uppdaterar sin profil.

      Det narcissistiska Facebookbeteendet skiljer sig mellan män och kvinnor. Män framhäver sig ofta genom att skriva uppdateringar medan kvinnor ofta väljer nya bilder på sig själv.

      Soraya Mehdizadeh säger till Daily Mail att flitiga Facebookanvändare inte godtar hennes slutsatser att de har dålig självkänsla.

      – Ingen vill få den etiketten på sig.

      Det framgår inte om diagnosen endast gäller Facebookanvändare och/eller om Twitterberoende har andra problem.

  3. […] ämne för Netopia, inte minst i frågan om digitala identiteter som ju t ex Andreas Ekström har berört. Men man får inte glömma att Zuckerbergs snilledrag var att göra en tjänst där man uppträder […]

Kommentera artikeln