Netopias valanalys – nätpolitiken har mognat

De digitala frågorna uteblev helt från valrörelsen och det trots att det fanns mycket nytt att diskutera. Wikileaks satte fokus på många viktiga frågor om publiceringar, offentlighetsprincip, informationsfrihet, statshemligheter, meddelarskydd, ansvarigutgivarskap med mer, men det förvandlades till snaskigast möjliga skvaller i o m våldtäktsanklagelserna mot frontmannen Julian Assange (alla som tror på att det var en ”honungsfälla” riggad av Pentagon räcker upp en hand). Synd för alla inblandade och för debatten.

Det stora polistillslaget mot Scenen för två veckor sedan hade också kunnat leda till en större diskussion, inte minst eftersom SVT:s Uppdrag granskning kultur tog upp ämnet veckan efter. Förra sommaren hade samma händelser gett stora rubriker, men nu blev det bara något TT-telegram och de obligatoriska upprörda rösterna från piratbloggosfären (och min debatt med Christopher ”Intensifier” Kullenberg på SvD Brännpunkt). Och Piratpartiet som hade sådan medvind i EU-valet förra sommaren kämpade tappert för att synas och höras genom att upplåta sina servrar åt först The Pirate Bay och sedan även till nämnda Wikileaks, men uppmärksamheten uteblev. Istället var det förvirringen kring barnporrdiskussionen månaden före valet som dominerade bilden av Piratpartiet, mest genom Lars Gustafssons spektakulära avhopp och diverse internt käbbel. Ingen valmagnet direkt.

Enligt de senaste rapporter Netopia har tagit del av fick Piratpartiet cirka 0,7% av rösterna, vilket är nästan exakt samma som i riksdagsvalet 2006 och förstås ljusår från de 7,1% man bärgade i valet till EU-parlamentet i juni 2009. Räcker partiets egna PR-blunders för att förklara fiaskot? Jag tvivlar starkt på det, mycket av den stora eftervalsdebatten om de Rödgröna och Sverigedemokraterna har handlat om i vilken utsträckning det är kommunikationen eller politikens innehåll som har brustit. Mitt intryck är att det i samtliga fall är bekvämt att skylla på kommunikationen men i praktiken är det politikens innehåll som avgör för väljarna. Men låt oss ändå titta närmare på kommunikationen. För det först är medieklimatet helt annorlunda 2010 jämfört med 2009. Då hade vi FRA-debatten i färskt minne, Ipred-debatten var högaktuell och domen mot grundarna till The Pirate Bay hade just fallit i Stockholms tingsrätt. Medierna omfamnade piraternas verklighetsbeskrivning med hull och hår, det var osynlighet som var svaret på integritetsfrågan, alla måste förstå att allt innehåll ska flöda fritt på nätet och all form av reglering var ett hot mot grundläggande demokratiska värden. TPB-profilen Peter Sunde hånade åklagaren, eldade upp skadeståndsbrevet i en Youtube-film och spelade rollen som rebell med bravur. Ingen vettig människa vågade uttrycka någon annan åsikt, då riskerade man mailstorm, hackad hemsida, blogghån och att bli stämplad som bakåtsträvare.

Ganska snart efter EU-valet förändrades medieläget, The Pirate Bay inledde förhandlingar med finansmannen Hans Pandeya (som liksom dök upp från ingenstans) om att sälja sajten (domänen, varumärket, databasen, ja vad det nu var som skulle säljas – Rasmus Fleischer talade om ett ”assemblage”) för sextio miljoner kronor, vilket ledde till en svekdebatt i piratleden. Det blev inget av med den affären, istället kom fler domar mot The Pirate Bay från olika delar av världen. Den juridiska världen började hinna ikapp piraterna. Tekniken utvecklades också, idag är illegal streaming snarare än fildelning via torrents det snabbast växande hotet mot den lagliga innehållsdistributionen på nätet. Spotify tog marknadsandelar från piratdistributionen. En viss trötthet kring den här frågan inträdde under vintern och medierna nappade inte lika lätt på utspel om Hollywoods hemska lakejer som försöker göra internet till kinesisk polisstat. Idédiskussionen förändrades också under det gångna året och Piratbyrån som haft en central roll under flera år lade ner verksamheten. Och så de PR-misstag som nämndes inledningsvis. Idag är den organiserade piratrörelsen betydligt mer stukad. Ungdomsförbundet Ung Pirat lyckas visserligen om och om igen med reptricket att få statliga miljoner från Ungdomsstyrelsen och via EU-mandaten i Bryssel finns också en säker inkomstkälla för kommande år. Men förmågan att sätta dagordningen för debatten har minskad avsevärt.

Men det var inte kommunikationsbrister som sänkte Piratpartiet i riksdagsvalet. Det var politikens innehåll. Inte nödvändigtvis förslagen om att tillåta all fildelning för privat bruk, gratis är fortfarande gott. Men få personer kan 2010 hålla med om att osynlighet och anarki är det bästa för internet, efter allt som varit med näthetsen kring Bjästa-fallet i våras, obduktionsbilderna på Arboga-barnen som läckte på The Pirate Bay, bedrägerier och intrång på bankkonton, phishing-attacker, kapade identiteter, falska läkemedel, trafficking, barnporr, olagliga droger och så vidare. För all del även sånt som existerade före internet, men som multipliceras med den digitala, globala distributionen och förstärks av anonymiteten. Det är tydligt att samhället behöver ha en funktion på nätet, av precis samma skäl som i köttvärlden. Det är inte samma sak som att säga att internet ska begränsas, tvärtom kräver utvecklingen fungerande regler i takt med att allt fler samhällsfunktioner flyttar in på den digitala arenan. 2010 har anonymitetskulten och laglösheten som bärande idéer för hur internet ska fungera kommit till vägs ände. Det finns inget att hämta där för den fortsatta samhällsutvecklingen. Det insåg också svenska folket och la sina röster på andra partier. Detta betyder inte att de digitala frågorna är mindre viktiga, tvärtom. Men de måste diskuteras från nya utgångspunkter, som inte betraktar internet som ett samhälle för sig, utan som en del av resten av världen. Det digitala perspektivet måste genomsyra alla delar av politiken, inte göras till frågor om infrastruktur och bandbredder. Det blir utmaningen för den kommande mandatperioden.

Per Strömbäck
Redaktör Netopia

9

Kommentarer

  1. ..Per, du jobbar å står i; Har du läst ”efter the pirate bay” än?, det är ett intressant kapitel av riksdagsmannen och moderaten Karl Sigfrid som du absolut måste läsa, eller är du för stressad bland alla ”goa gubbar”?

  2. Newsdesk;
    Miljöpartiet de Gröna i EU-parlamentet
    Gröna gruppen i EU-parlamentet försökte stoppa Gallorapporten
    2010-09-22 17:01
    Idag röstade EU-parlamentet om Gallorapporten, som handlar om skyddet av immateriella rättigheter på den inre marknaden.
    Den Gröna gruppen i parlamentet lade fram en alternativ resolution för att förhindra att bland annat kraven på hårdare tag mot fildelare skulle gå igenom.
    – Tyvärr lyckades vi inte få majoritet, säger Carl Schlyter, EU-parlamentariker för Miljöpartiet.

    – Gallorapporten innehåller många saker vi är kritiska emot, säger Carl Schlyter. Framförallt gäller det kriminalisering av fildelning. Resolutionen jämställer varumärkesförfalskning med fildelning och det kan man inte göra.
    – Det är uppenbart att lobbyisterna haft stort inflytande, menar Carl Schlyter.
    Den stora majoriteten i den gröna parlamentsgruppen röstade emot Gallorapporten och för det alternativa förslaget som även stöddes av vänstern och socialdemokraterna.

    För mer information:
    Carl Schlyter 070 238 25 15

  3. Gallorapporten antagen, tyvärr
    AV LENA EK ONSDAG 22 SEPTEMBER, 2010
    Alldeles nyss voterades den så kallade Gallorapporten i plenum. Alla tre resolutioner som var uppe hade stora problem och jag röstade därför nej till alla.
    Efter voteringen avgav jag följande röstförklaring för att motivera min röst:
    ”Ingen av de rapporter som har voterats i kammaren idag är bra. Jag har därför röstat nej till alla tre.

    Problemen är många. Bland annat blandas varumärkesintrång ihop med upphovsrätt, röster höjs för reglering och övervakning och ett orimligt ersättningssystem uppmuntras, samtidigt som man medger att effekterna av befintlig lagstiftning måste utredas först.

    Jag tror istället att grundläggande rättigheter och den fria marknaden kan kombineras. Om principen om mere conduit är hotad skulle vi riskera det dynamiska Internet som vi känner idag. Om en internetleverantör (=ISP) skulle göras ansvarig för legaliteten i innehållet skulle det tvinga dem att minimera risken genom att övervaka och sortera trafiken. Detta skulle leda till försiktiga företag som inte kan växa och anställa, samt problem för nya företag att få tillgång till nätet.

    Genom att avskaffa mere counduit utvidgas internetleverantörernas roll till att också vara övervakare. Ingen annanstans i samhället är det budbäraren som har ansvaret för innehållet. Det finns heller ingen annan plats där vi instruerar våra medborgare att INTE bryta mot lagen varje gång de använder sig av en tjänst. Tänk till exempel om vi skulle ha obligatorisk information vid frimärksförsäljning om att det är förbjudet att skicka brev med mjältbrandsbakterier.

    Jag ger istället mitt helhjärtade stöd till Neelie Kroes och hennes Digitala Agenda. IT-kommissionärens flaggskeppsinitiativ visar prov på en förståelse hur marknadsperspektivet kan kombineras med respekt för grundläggande rättigheter, också på nätet.

    Kina är ett exempel på hur Internet har förstörts genom ingrepp i yttrandefriheten och övervakning. Låt oss inte gå samma väg. Länder i norra Europa har visat vägen genom frivilliga överenskommelser och en fungerande konkurrens. Det är norrut, inte österut, som vi ska vända blicken.”

  4. Rapport om upphovsrätt – stäng inte av folk från internet!
    Cecilia Wikström hade en hektisk utskottsvecka i Bryssel med sammanträden både i rättsliga utskottet, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och arbetsmarknadsutskottet. I det rättsliga utskottet röstades bland annat en viktig rapport om upphovsrätt, den s.k. Gallo-rapporten. Eftersom en paragraf som öppnade upp för att stänga av personer från internet inte tagits bort ur rapporten röstade Cecilia emot hela rapporten.
    saxat från Folkpartiets hemsida

  5. Vilken härligt uppfriskande, överraskande och objektiv valanalys.

    ”Gratis är fortfarande gott”. Jo, för det är precis så diskussionen förs va? Snälla, mogna ni också.

  6. Tror du glömmer bort ett par saker.
    För det första har vi haft en oerhört jämn valrörelse, med många stora skillnader i partiernas politik. Valet verkar ju knappt vara avgjort ens nu. Både folk till höger och vänster tänker sig alltså för en extra gång innan man lägger sin röst på ett parti som kanske inte kommer in i riksdagen. Så resonerade tex. jag och röstade på ett av de klassiska partierna.

    Dessutom har flera partier sagt att fildelning bör legaliseras. Om jag minns rätt anser både V och MP det iallafall. Troligt är att många som ville stödja vänsterkanten helt enkelt röstade på de partierna om de ansåg piratfrågorna viktiga.

    Kom ihåg att piratpartiet kanske är de som tar integritetsfrågorna på störst allvar, men de är inte de enda som åtminstonde på papperet säger sig vilja driva en likanden politik!

    Frågan är istället hur nästa val till EU-parlamentet går, där många vågar rösta på andra partier. Kommer piraterna få fler eller färre röster då? Jämför man förra riksdagsvalet och nuvarande riksdagsval visar väl det på att piratfrågorna är lika viktiga för väljarna…

    Och framförallt: vad händer om ni lobbyister får igenom lagförslag till den grad att säker fildelning kraftigt försvåras, och det dimper ner skadestånd hos Svensson när deras ungar laddat ned hitz for kidz? Det är väl snarare det som är Piraternas styrka- för varje lag ni får igenom ökar de i antal.

    Vill man vara elak skulle jag säga att få röstat pirat eftersom det enda du kan göra är att skriva vinklade artiklar, och det enda antipiratbyrån kan göra är att ljuga om sin kompetens och ta fast folk som okrypterat fildelar via urgamla metoder. Så länge ni bara är internets ofrivilliga komiker ses ni inte som något allvarligt hot, men när det väl dyker upp nya lagar som FRA och Ipred, så ökar, som du själv skriver, stödet för piraterna.

    MVH Jur.Stud

  7. Vilken fånig och självgod historiebeskrivning du kommer med Per. Låt bara kommentera något endaste stycke:

    ”2010 har anonymitetskulten och laglösheten som bärande idéer för hur internet ska fungera kommit till vägs ände. Det finns inget att hämta där för den fortsatta samhällsutvecklingen. Det insåg också svenska folket och la sina röster på andra partier.”

    Vem/vilka bedriver ”anonymitetskult”? Tycker Per att det borde det vara lag på att du MÅSTE legitimera dig då du går ut på stadens gator och torg. Om inte så blir den naturliga följdfrågan: varför bedriver du en anonymitetskult, Per? Själv tycker jag att man bör kunna få VÄLJA att vara anonym både i staden och på nätet – därmed inte sagt att detta är att föredra i alla situationer.

    Laglöshet? Här är det lite otydligt vad som menas men låt mig göra en liten jämförelse med ”verkligheten”: Ett betydligt grövre brott än fildelning – varjefall för oss som inte får betalt för våra åsikter via Netopia – är inbrott. Vad som verkar vara den senaste ”trenden” inom inbrott är följande; man gör ett snabbt ingrepp i en bostad då man primärt letar efter kontanter, juveler och (små) värdesaker. Dessa postas snarast till en medbrottsling utomlands – vilket undanröjer bevisning. Tycker Per att detta motiverar att samtliga brev i Sverige öppnas för inspektion? Om inte så blir den naturliga följdfrågan: varför vill du ha ett laglöst land, Per?

    ”Det insåg svenska folket också…” Det är naturligtvis INGEN tvekan om att de flesta INTE tycker att piratpartiets frågor är de överlägset viktigaste (eller alternativt: att piratpartiet inte är de som bäst hanterar dessa frågor) men de betyder inte att de snarare sympatiserar med Netopias filosofi. Tvärtom finns ju piratpartiets politik hos flera av de stora partierna!

  8. De exempel som du lyfter med Gallo där besluten togs i EU blir ju knepiga för en svensk valrörelse. Istället borde du kanske lyfta andra intressanta delar av upphovsrätten med Håkan Lans patent ( Se dagens di). Eller den totala bristen på analys över internets betydelse i Kulturutredningen. Att Piratpartiet inte har tagit sig in vare sig i en enda kommun, landsting eller i riksdagen beror nog knappast på att folk inte längre gillar fildelning och att de skulle blivit betydligt mer rädda för anarki. Utan istället brist på lokal organisation och idéer i de frågor som avgörs i val nämligen skola vård omsorg, skatter ekonomi, miljöpolitik, mm.
    Däremot har de och du helt rätt i en gemensam slutsats och det är att det behövs en bättre debatt om väldigt mycket som händer i takt med att kopian är som originalet och massproduktion av kopior i är princip gratis.Även om originalet kan vara mycket dyrt.

  9. Tråkigt att du inte verkar ta dig tid att svara på ett enda av inläggen Per, utan istället prioriterar att pumpa ut ditt budskap i nya artiklar. Det förstärker ju verkligen bilden av netopia som en lobbyorganisation, inte som det ”forum för digitala samhällsfrågor” som den desperat försöker framstå som. Jag har all förståelse för att du vill skriva artiklar om nya händelser, men prioritet ett måste ju vara att åtminstonde ta en viss debatt på varje inlägg. Även när man långsamt anar att man, återigen, gjort bort sig ordentligt 😉

Kommentera artikeln