Internet är ännu en lynnig tonåring

Piratrörelsen är död! När rättegången mot männen bakom The Pirate Bay går in på andra varvet skrivs det redan dödsrunor över den svenska piratrörelsen. Och visst har mycket hänt sedan den stora stormen i februari 2009, som sköljde upp pirater så långt bort som i Bryssel.

Två av ”piratrörelsens” tre ben har vittrat. Den filosofiska kärnan, Piratbyrån, lade ned verksamheten i somras och The Pirate Bay förlorade i ett kast sin rebellroll vid förra sommarens misslyckade försäljning till Global Gaming Factory X. Den kvarstående bastionen Piratpartiet har långsamt förskjutit sin politiska kärna från fildelning till den mer gångbara integritetsfrågan. Det svenska medieintresset för rättegången tycks mer pliktartat än initierat. Den nyligen släppta boken ”Efter The Pirate Bay” betraktar som titeln antyder fildelningen som gårdagens nyheter. Den svenska piratismens egna husfilosof Rasmus Fleischer skriver i en debattartikel på Svt Debatt att det aldrig ens funnits en piratrörelse – utan att det varit en media konstruktion (av bland annat mig). Naturligtvis har han rätt. ”Piratrörelsen” är en generalisering, men är inte alla rörelser det i någon mån?

Men är då dödsrunorna är motiverade?

Jag skulle kunna sluta mig till den slutsatsen om jag inte mindes året 2007. Då satt jag tillsammans med min kollega Sam Sundberg och skrev på en bok vi allvarligt började ifrågasatte skulle bli verklighet. Den var tänkt att handla om svenska pirater, men just 2007 kändes frågan inte särskilt aktuellt. Det var nämligen högst osäkert om det ens skulle bli någon rättegång av den uppmärksammade razzian mot The Pirate Bay 2006. ”Experter” spådde att det hela skulle rinna ut i sanden i brist på bevisning. Piratpartiet som hade startat med buller och bång i januari 2006 hade lidit ett stort nederlag i riksdagsvalet – om man räknar in att målet var att nå riksdagen.

När Piratbyrån samma år symboliskt begravde fildelningsfrågan genom att bränna sin bok ”Copy Me” började vi fundera på om det skulle finnas något mer att berätta överhuvudtaget. Vi hade naturligtvis fel. Till och med Piratbyrån återupptog något motvilligt fildelningsfrågan vid rättegången.

Nuförtiden är jag försiktigare med att skriva förhastade dödsannonser. I fildelningsdebatten har man aldrig har snålat med stora ord och dramatiska utspel. Den mediala dramaturgin har malt ner frågan i den gamla vanliga kvarnen av uppgång och fall. Just nu är man inne på ”fall”. Media skapar med andra ord sina egna nyheter, extra absurt blir det när man gör en ”nyhet” av att det är få ”nyheter” kring The Pirate Bay just nu.

Bortom den mediala dramaturgin syns dock få tecken på att olaglig fildelning skulle vara på tillbakagång. Själva sajten har aldrig slocknat och har fler användare än någonsin. Tekniken har även gått vidare från traditionell ”fildelning”. Idag använder allt fler olagliga streamingtjänster, enligt Mediavision 500 000 svenskar. Med andra ord, fler bryter mot lagen än någonsin.

De idéer som piratengagemanget en gång formades kring har idag vunnit stor spridning, och återfinns numer i flera riksdagspartiers valmanifest. Fildelningsfrågan har öppnat upp för en bredare politisk debatt kring internet – där själva fildelningen kanske blivit den allra minst viktiga. Upphovsrättdebatten har kompletterats med frågor om personlig integritet, övervakning, nätneutralitet och censur.

Erfarenheten från de senaste åren visar att ett stort engagemang närsomhelst kan blossa upp kring detta ”paket” av frågor. Det hände under FRA-omröstningen sommaren 2008 och det hände vid fjolårets rättegång mot The Pirate Bay.

Engagemanget tycks hos de nätanvändande generationerna ligga som en vilande underström, som när som helst kan brista ut till en flodvåg. Viktigt är dock att detta engagemang inte på något sätt verkar kunna kontrolleras av någon piratorganisation. Piratpartiets misstag har varit att man trott just det. Två val i rad har däremot tydligt visat att integritet och frihet på internet inte är viktigare än frågor om skatt, integration, sjukvård m.m i ett riksdagsval. Så kommer det med största sannolikhet att förbli.

Vad som verkligen får dessa tillfälliga vågor av engagemang att slå upp är svårt att sia om. Förmodligen handlar det om en mycket konkret hotbild mot de friheter man tar för självklara på nätet – och inte en spekulativ sådan.

Det är osannolikt att vi kommer att få se någon våg i oktober 2010. Men det är samtidigt lika osannolikt att vi sett den sista.

De som utropar något slags seger just nu riskerar därför att bita sig i tungan. Vissa år är det helt enkelt 2007 – men rätt som det är kommer ett 2009. Vi får inte glömma, internet är ännu en lynnig tonåring.

Anders Rydell

Anders Rydell är chefredaktör på tidningen Konstnären och författare, bland annat till Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade Hollywood (med Sam Sundberg).

5

Kommentarer

  1. Anders, kan du vara vänlig och peka lite mer direkt istället för generellt vilka partier i riksdagen som har piratengagemanget i sitt valmanifest? Och ännu bättre, de som faktiskt implementerar det också och tänker på individerna i samhället?

    Du har dock rätt i att ”Fildelningsfrågan har öppnat upp för en bredare politisk debatt kring internet – där själva fildelningen kanske blivit den allra minst viktiga. Upphovsrättdebatten har kompletterats med frågor om personlig integritet, övervakning, nätneutralitet och censur.”

    Problemet är bara att inte ett jävla parti faktiskt är MOT det sistnämnda förutom MOT personlig integritet. Annars driver de frågorna alldeles ypperligt.

    Att du ens kan säga att de frågorna om integritet och frihet (inte bara på internet förresten) inte är viktigare än skatt, integration och sjukvård är tamejfan absurt. Att folk inte uppmärksammas på urholkningen av dem är absurt. Och i slutändan så påverkar både friheten och integriteten vår skatt (ökade kostnader för övervakning av medborgarna), integration (vi ska väl inte släppa in vem som helst utan dubbelkolla alla med DNA), sjukvård (jasså, du hade en könssjukdom, då passar du inte för jobbet hoss oss), jobb (det är väl okej om vi läser dina mail, du har väl inget att dölja).

    Om du har rätt och att det förblir så, och fortsätta spiralen neråt, då är det tamejfan inte ett samhälle jag tänker leva i.

    Det handlar inte bara om frihet på nätet, utan om vår vardagliga frihet. Det finns inte online/offline om det någonsin har funnits. Allt i livet är sammankopplat! Det du gör online gör du också borta från datorn (kommunicerar, handlar, strosar runt, träffar kompisar, letar information) – men du har helt rätt i att piratpartiet missade att visa på detta. För om vår kommunikation och var vi är ska följas online, varför inte göra det offline som datalagringsdirektivet förespråkar? All information om alla, var de är och vem de ringer ska sparas utifall någon blir misstänkt för ett brott. Det är inte rätt.

    Om du verkligen inte tycker något av det jag sagt ovan är viktigt, då är jag rädd att jag inte kan förstå hur i helskotta du kan resonera som du gör. Det handlar inte om någon seger av ”Vi vs. Piraterna”… en urholkning av de värden som Piratpartiet förespråkar gör ALLA till förlorare – t o m dig.

    Och slutligen, internet är inte en lynnig tonåring som du kan läxa upp. Internet är ingen person. Det är ett medium olikt traditionella, där även de som tidigare ignorerats kan komma till tals. Där fakta kan kontrolleras, disputeras och förbättras. Det kräver inga speciella lagar, utan alla lagar är tillämpliga så som i alla medier. Det är inget som är separat från folks dagliga liv utan en normal del av det.

    Att utmåla det som separat gör det än svårare att se vart samhället är på väg.

  2. Scary Devil Monastery

    Jag tror vi kan konstatera med visst jämnmod att piratrörelsen är lika död som den var efter att dyningarna bedarrat när följande fenomen uppfanns:

    Radio.
    Kassettband.
    Video.
    CD.
    DVD.

    Du gör det litet lätt för dig, Anders. ”Piratrörelsen” är inte en organisation. PP mår alldeles utmärkt, tackar som frågar.
    Piratbyrån ”löstes upp”, knappast på grund av att folk slutat fildela – snarare då att det är svårt för en tankesmedja att kalla sig en motvikt till APB när 15-20% av Svenska folket fortsätter förkasta APB och deras illgärningar. Har man vunnit slaget går man helt enkelt vidare till nästa.

    Skriva dödsrunor för piratrörelsen kan man göra när man avskaffat internet. Inte tidigare.

  3. ..så här kan man också läsa ”efter the pirate bay” Anders,
    du är lite väl försiktig, det har säkert sina förklaringar, säkert pengar. 🙂

    Martin Aagård hyllar piratrörelsen – och hoppas på en fortsättning efter hovrättens dom
    Rättegången mot The pirate bay pågår som bäst.
    Sajten thepiratebay.org finns onekligen kvar.
    ”dagens Aftonblad”

  4. Opolitiskt korrekt: Du tycks tro att jag är en politiker? Jag säger inte att JAG ”tycker” att de frågorna är viktigare. Jag säger att väljarna i två riksdagsval verkar tycka det. Det är en stor skillnad.

    Scary Devil: Jag säger inte att Piratpartiet är en organisation? Jag vet inte var du fått det ifrån. Inte heller att Piratbyrån skulle avskaffats för att fildelningen försvunnit. Jag vet mycket väl skälen bakom att de omorganiserade sig. Om du läste lite mer noga skulle du förstå att jag opponerar mig just mot dödsrunorna.

    Kjell: Jag ser inte att min och Martin Aagårds text skiljer sig så mycket åt förutom i ton. Sådant som att han upptäcker att ”fildelning kan förändra vår kultur i grunden” tar jag redan för självklart, vilket mycket tydligt framgår i vår bok ”Piraterna” och i princip alla texter jag skrivit tidigare i ämnet. Jag är dock inte så intresserad av att vara entusiastisk, det överlåter jag till politiker och ledarskribenter.

    Till alla tre. Läs igen. Tänk!

    • Hej Anders,
      ”Martin Aagård hyllar piratrörelsen – och hoppas på en fortsättning efter hovrättens dom”
      jag begär inte att du skall apostrofera Martin, men du kunde väl ändå lyckönskat piratrörelsen, när det är det, du egentligen menar men inte vill skriva pga nån underlig anledning . Trevlig helg

Kommentera artikeln