Några veckor före rättegången mot The Pirate Bay i Svea hovrätt släpper Kungliga Biblioteket 400 matiga sidor internetrannsakan på mina tår. Det är tungt men det gör inte särskilt ont.
Antologin Efter The Pirate Bay ges ut i Kungliga Bibliotekets serie Mediehistoriskt arkiv, som senast utkom med den uppmärksammade boken Citizen Schein. 17 författare (majoriteten forskare) beskriver just det som titeln antyder, ett tillstånd ”efter” fildelningskrigen.
Enligt bokens redaktörer, Pelle Snickars och Jonas Andersson, befinner vi oss post-The Pirate Bay både tekniskt och juridiskt. Teknik som streaming ersätter utbytet av torrentfiler. Lagen rår inte på fildelningen, ”före” eller ”efter” tycks betydelselöst då sajter som The Pirate Bay närmast verkar juridiskt oantastliga. Tekniken häcklar juridiken, som Nicklas Lundblad skriver i sitt kapitel.
Redaktörernas argumentation för detta ”efter” blir dock något oklar. Kanske beror det på att detta tillstånd först och främst är en känsla, en tidsstämning. Efter The Pirate Bay är dock mer bakåtblickande än framåtblickande. Först och främst är det ett bokslut över de senaste fem årens tekniska och upphovsrättsliga konflikter där The Pirate Bay otvetydigt stått i centrum.
Framför allt är det fildelningsdebattens metaforer som utvärderas. Flera av bokens författare uppehåller sig vid de liknelser och metaforer vi använder när vi diskuterar informationstekniken. Rasmus Fleischer skriver om hur dessa metaforer ofta har handlat om ”vatten” i olika former, från piratskepp till streaming och moln.
Leif Dahlberg fördjupar sig i den symboliska bilden av hur pirater agerar på oreglerat vatten. Han argumenterar även för att vår postmoderna tid kännetecknas av ett ”flytande” tillstånd, en slags flytande modernitet.
Daniel Johansson skriver om hur den tidigare kontroversiella liknelsen mellan musik och vatten idag har vunnit fäste även inom musikindustrin.
Att språket hamnat i centrum är knappast förvånande, informationsteknikens abstrakta natur kräver mer än andra områden en slags kuliss, en scen med symboler, för att kunna göra sig förstådd utanför teknikernas sfär. En av de viktigaste saker som kommit ur fildelningsdebatten är just ett nytt språk där tekniker och samhällsvetare kunnat mötas. Dock är det, som just många av bokens författare gör, viktigt att ständigt ompröva dessa metaforer, eftersom de alltid i någon mån är förenklingar. En teknik stadd i snabb förändring kräver en snabb språkutveckling. Problemet är dock att kraftfulla metaforer som ”pirat” är oerhört svåra att göra sig av med när de väl etablerats.
Rasmus Fleischer konstaterar att den traditionella piratsymboliken med kroksablar och benknotor 2010 är överspelad – något som anknyter till bokens ”efter”-tema. Det må vara en sanning bland de närmast invigda, det lär dock dröja innan piratskeppen lämnat scenen för gott (bokens omslag har knotor).
Nina Wormbs tar an i ett än större perspektiv på språkfrågan och pekar på hur tillsynes neutrala tekniska begrepp egentligen är starkt värdeladdade, där digital blir något ”nytt” medan analogt är synonymt med ”gammalt”. Något som enligt Wormbs blir ett problem till exempel inom kulturpolitiken, då det digitala felaktigt alltid anses stå för någonting bättre.
Nicklas Lundblad analyserar konflikten mellan det programmerade och det juridiska språket i en av bokens mest intressanta texter. Han pekar på hur det juridiska språket under The Pirate Bay-rättegången behandlar den nya tekniken med ”en sorts avsky inför termerna”. Det är dyster läsning för dem som sätter sin tilltro till juridiska lösningar. Lundblad skriver hur den tekniska utvecklingen betraktar juridik som ett slags error som ska kringgås.
”När rätten tillämpas på tekniken blir resultatet nonsens” skriver han – något som stöds av utvecklingen internationellt och i Sverige. Juridik är ett har varit ett av de minst effektiva sätten att stävja fildelning. Istället har just det tillvägagångssättet fött den ”piratrörelse” som kommit att utmana rättsystemet inte bara underifrån – utan också ovanifrån genom att försöka söka parlamentariskt stöd.
I bokens slutord är det också denna slutsats, rättsystemets otillräcklighet, som bokens redaktörer trycker hårdast på. De anser att de olika turerna kring The Pirate Bay-rättegången har ”underminerat och urholkat rättsystemets trovärdighet”. Lagens kvarnar mal – men de förändrar ingenting.
Trots sin forskningsmässiga ansats är boken till stora delar politisk, den ropar på en reformerad upphovsrätt. Det speglar också urvalet av skribenter, där Oscar Swartz och Rasmus Fleischer är direkt involverade i ”piratrörelsen”. Den enda politikern bland skribenterna, moderaten Karl Sigrid, tillhör samma sida. Boken saknar starka motröster – men det är något som ska tas för att bokens redaktörer ser just dessa direkta konflikter som överspelade. Det är också en realitet att det har saknats intressanta, och framför allt intellektuella, motröster i debatten. Avlönade jurister på till exempel Antipiratbyrån har av trovärdighetsskäl aldrig kunnat möta fria upphovsrättsreformistiska debattörer på lika villkor – de har också varit fel personer att lyfta fram.
Bristen på motröster är inte antologins problem, det är könsfördelningen. Av totalt 17 författare återfinns bara en kvinna. Detta avspeglar däremot inte verkligheten. Det saknas inte kvinnor i debatten, Isobel Hadley-Kamptz, Eva Hemmungs Wirtén, Emma Stenström mfl borde ha varit självskrivna. Kanske hade dessa egensinniga tänkare också kunna vidga bokens perspektiv något. Jag finner mig när jag läser ”Efter The Pirate Bay” ständigt önska mer ”efter”. Som bokslut, och kanske mellansteg, är det utmärkt. Det går inte att få en bättre sammanfattad bild av dagens utveckling.
Men fokuset på affärsmodeller, upphovsrätt och pirater (i boken och debatten) skymmer ofta de vidare perspektiven på digitaliseringen. Kanske är det en personlig åsikt, men jag finner de juridiska och de ekonomiska aspekterna av denna omstörtande utveckling som de allra minst intressanta. Det är därför som det i antologins politiska del blir intressant på riktigt. Några, men för få, kapitel avviker dock från huvudvägen.
Anders Rydell
Anders Rydell är chefredaktör på tidningen Konstnären och författare, bland annat till Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade Hollywood (med Sam Sundberg).
