Valet står för dörren i Sverige, och två frågor som saknats har varit de digitala frågorna och frågan om tillväxt.
Valdebatten har handlat om förvaltning av fördelning, vilket är logiskt för en stor och mogen omfördelande välfärdsstat som Sverige. Många medborgares liv avgörs mer av beslut i politiska församlingar, än av omständigheterna som finns i deras livsmiljö. Då blir stora och övergripande frågor mindre viktiga. Ändå har årets val varit betydelsefullt för just för synen på informationspolitiken och tillväxten.
Mitt 2000-tal började 1999 med en framtidskonferens på University of California i Berkeley. Det var de mest visionära från Silicon Valley, på toppen av dotcom-eran, som medverkade. Det slog mig att många av dem som talade på konferensen gjorde en stark åtskillnad mellan informationspolitiken och resten av samhället. John Perry Barlows självständighetsförklaring för cyberrymden var fortfarande aktuell. Det som skedde på internet var en egen värld, som inte berördes av världen utanför. Nackdelen var att många utanför den digitala miljön i sin tur inte uppfattade att nätet påverkade deras liv. Partier, debattörer och tankesmedjor släppte sin hand från ett brett spektrum av samhällsfrågor om medborgarrätt, tillväxt och kulturskiften.
Sedan dess har Silicon Valley sett sina bästa dagar. Den kreativa miljön påverkas av att delstaten Kalifornien är i fritt fall ekonomiskt. I Sverige försvann Bredbandsjesus entusiasm från scenen, och de digitala frågorna fylldes med ett konkret innehåll av det som något vagt kallats piratrörelsen.
Många av piratrörelsens viktigaste institutioner är nedlagda eller för en tynande tillvaro. Redan nu rör sig många av rörelsens referensramar kring IT-bubblans gulddagar eller redan avgjorda politiska strider. Det var så långt som fildelningen och integritetsfrågan nådde. De var de frågor som, sett från cyberrymdens horisont, kunde påverka köttrymdens vardag.
Den upplyftande känslan från Berkeley återfanns på eventet Codemocracy nyligen. Vinnare blev en tjänst för att spåra bussar, kollektivt.se. En smart liten tjänst som pekar på att det finns mycket potential i öppen data.
Det kunde vara lättare att läsa polisrapporter, beslut i kommunfullmäktige och i landstinget och se vad som sker hos myndigheter. Snarare vill myndigheter ofta ta betalt för att hantera offentliga data och publicerar dem sällan i maskinläsbar form.
Problemet är inte så mycket rädsla från byråkrater, en vilja från myndigheter att marknadsanpassa sig, som en uppfattning att det är ”inte så här man jobbar”. Det offentliga Sverige var tidigt ute, och byggde fast sig i lösningar som handlade om att förenkla myndighetens arbete med medborgaren.
Fast en annan viktig sida är skyddet för den som använder dessa öppna data för att skapa upp egna applikationer från öppen data. Skall det vara möjligt att tjäna pengar på offentlig information? Vad händer om insynen i det offentliga ägs av någon?
Svåra frågor, men en lika svår fråga är att om inte kontrollen över den egna kreativiteten finns där att förfoga över, så kommer inte dessa nya applikationer att nå sin fulla potential. Det ömsesidiga förtroendet har problem i många samhällssektorer, om inte annat borde det senaste åren efter Pirate Bay peka på det. I en immateriell ekonomi får det effekter för tillväxten.
Det var så jag kom in på att läsa den peruanske ekonomen Hernando De Soto, och hans tankar på äganderätten, som bland annat format The International Property Rights Index. Äganderättens utformning är en viktig fråga för framtiden. Som IT-gurun George Gilder sade, ”att privatisera riskerna och socialisera belöningarna” är ett säkert sätt att ta kål på investeringar och innovation.
Den har påverkat synen på kreativiteten, där det kommit fram tankar att kulturell och intellektuell produktion borde vara en hobby, inte ett jobb. Industrin borde ta konsekvenserna av att deras affärsmodeller inte håller, och gå samma väg som vagnstillverkarna när bilen kom.
Tveklöst håller distributionssystemen i många branscher på att förändras, men det betyder inte att verksamheten är förlegad. Frågan är om den nätkultur som finns idag ger de nödvändiga sporrarna för kreativiteten? Om det inte finns en förståelse varför äganderätt och fria marknader är viktiga, så kommer de inte kunna upprätthållas. Det samförståndet måste förbättras.
Det kan ha varit ett skäl till Sveriges ställning som piratföregångare. Vi diskuterar inte äganderätt etiskt eller samhällsekonomiskt, debatten handlar mer om skatterna. Synen på ekonomin är på makronivå snarare än mikronivå. Problemet är att den isolerade och tekniska debatten om skatterna lätt blir steril, och utan koppling till den enskilde medborgarens situation, om det inte kopplas till en förståelse av äganderättens betydelse.
Då blev inte heller produktionssidan i systemet viktig, och tanken på att det inte går att äga immateriella ting verkade rimlig för fler. Det får även näringslivet ta på sig, bruket av licensieringar gjorde äganderätten och dess överlåtning otydligare.
De som är kritiska mot upphovsrätten är vår tids motsvarighet till miljörörelsen. En alternativrörelse som ställer viktiga frågor till samhället, men som genom bristande framsyn och engagemang från samhället fått en tidig start i debatten och ett genomslag som inte alltid varit det bästa för samhällets dynamik och innovation.
Det får man ge John Perry Barlow och deltagarna på konferensen i Berkeley. Entusiasmen gällde mer att själva skapa musik, dataprogram, film och gensekvenser. Det var den digitala revolutionens kärna. Kunde det ha lett till bildandet av kreativa partiet, istället för piratpartiet?
Då de informationspolitiska frågorna blir allt mer integrerade i resten av samhället kan det bli lättare efter årets val att föra den mer kreativa debatten om positiva visioner.
Waldemar Ingdahl
VD tankesmedjan Eudoxa
www.internationalpropertyrightsindex.org
