Självmordet på Flashback pekar på anonymitetens problem

De senaste dagarna har diskussionen varit intensiv efter att en 21-åring i Järna direktsänt sitt självmord på ökända forumet Flashback. Förutom det uppenbart sorgliga i att en ung människa väljer att ta sitt liv och det inför publik, väcker detta frågor om vad som är rimligt att offentliggöra. Att någon begår självmord händer dagligen, men anonymitetsnormen kan ofta leda till ett pöbelbeteende som i det här fallet när många kommentarer uppmuntrande mannen att genomföra det. Hypotetiskt, men vad hade hänt om fler av åskådarna istället försökt stoppa honom? Och hur hade motsvarande situation sett ut i den fysiska världen? Skulle någon människa uppmuntra en annan att begå självmord om de stod bredvid henne i verkligheten? På ett hustak eller en bro? Det är mycket svårt att tänka sig. Anonymiteten låter våra omänskliga sidor komma fram, som lek kan det vara viktigt och nyttigt, men inte när det handlar om människors liv. Lägg till det de multiplikationseffekter den globala distributionen ger, så förvandlas nätpöbeln lätt till ett monster.
Läs också gärna Marcin de Kaminskis (Lunds universitet, Julia-gruppen, f d Piratbyrån) tänkvärda reflektion på Aftonbladet Debatt i detta ämne i måndags.

8

Kommentarer

  1. Det är inte anonymiteten som är ett problem. Problemet är att det är en stor skillnad att ha den människa som man kommunicerar med framför sig. Man brukar säga att ungefär 90% av vår kommunikation är icke-verbal.

    Alla har säkert haft erfarenheten av att diskussioner man fört via e-post spårat ur i märkliga missförstånd och affekt. När man sedan träffats ansikte mot ansikte har man sedan snabbt kunnat reda ut situationen.

    I vår hjärna har vi vad som kallas spegel-neuron, som brukar ses som grunden för empati och vår förmåga att sätta oss in i en annans situation. Dessa spegel-neuron gör det möjligt för oss att känna in andras känslor, att sätta oss in i deras perspektiv och så vidare. När vi kommunicerar i text har vi inte tillgång alls till dennan viktiga del av mänsklig kommunikation.

    När allt mer av vår kommunikation sker via text så måste vi helt enkelt lära oss bli mer uppmärksamma på detta fenomen. När vi står framför en människa är det lättare att förstå vad han eller hon känner. När vi kommunicerar via text är det lätt hänt att vi inte relaterar till andra som människor av kött och blod.

    Men som sagt, detta har ingenting med anonymitet att göra. När du sätter en sådan rubrik som du gör på det här forumet drabbas jag av obehagliga misstankar att du vill utnyttja denna tragiska händelse för att driva en agenda. ”Se här hur det går när man kan vara anonym på Internet. Om vi avskaffar möjligheten att vara anonym så kan vi komma till bukt med näthat och mobbmentalitet på nätet.”

    Men det är inte anonymiteten som är ett problem, utan det faktum att vi människor har svårare att känna empati och medkänsla med någon som vi endast kommunicerar med via text. Våra hjärnor är anpassade för att ta emot en enorm massa icke-verbala ”cues” när vi kommunicerar. Så lösningen är inte att avskaffa vår möjlighet att vara anonyma (varken på nätet eller i världen utanför nätet). Lösningen är att vi blir mer uppmärksamma på att våra hjärnor lätt lurar oss när vi kommunicerar enbart via text. Ibland måste vi kanske ta några andetag och reflektera lite över personen som vi kommunicerar med, men inte kan se framför oss, för att komma i kontakt med den empati och medkänsla som vi lättare har tillgång till när vi kommunicerar med någon ”face to face”.

  2. Vad är problemet?

    Problemet är väl inte anonymiteten för gudsskull, utan snarare att ingen tog honom på allvar. När polisen larmades var de där inom en kvart har jag för mig det stod i tidningarna?

    Och jo, om någon stod på en bro, eller ett hustak – beror allt på folkmassans opinion om personen. Låt oss säga 21 årig kille, som lider av depression.
    Sympatin är överväldigande och folk är förfärade över vad han kanske kan göra. Hoppet är stort att han ska övertalas att inte hoppa.
    Byt nu ut personen till 21 årig kille, dömd för barnporrinnehav, som lider av depression. Hur svänger sympatin i folkskaran då? Hur många skriker ”hoppa jävla peddo”?
    Eller låt oss byta ut det till 15 årig tjej, som fått stämpeln slampa för hon blivit våldtagen på en fest. Om hennes egna klasskompisar står där nere, samma som spridit ryktet, kommer de egga henne eller övertala henne komma ner?

    Anonymiteten spelar ingen roll vad det gäller självmordet, eller att han riggade en webkamera för att visa sitt allvar, Han hade lika gärna kunnat logga av och tagit en burk piller.

    Hade det gjort någon skillnad om folk hade fått logga in med sitt namn på forumet? Inte det minsta.

    Anonymitet är något som vi har till vardags, även när vi går på stan, även om vi ser någon stå på ett hustak – så varför inte ha samma rättighet också på nätet?

    • ”så varför inte ha samma rättighet också på nätet? ”

      För att om vi har möjlighet att vara anonyma på nätet så har inte upphovsrättslobbyn möjligheten att förhindra all privat kopiering av skyddat material.

      Antag att vi inte hade rätt att vara anonyma när vi gick på stan. Antag att vi alla var tvungna att ha en stor tydlig skylt med vårt personnummer på runt halsen. Det är införandet av motsvarigheten på nätet till den där obligatoriska skylten runt halsen som Per Strömbäck lobbar för.

      Och han gör det genom att spela på exempelvis de starka känslor som ett självmord väcker hos människor.

  3. Ja, enda anledningen att man tittar in på denna tragiska lobby-sida är ju för att kunna kommentera dessa idiotiska artiklar för att läsarna ska kunna få lite motvikt mot den mediamaffia-propaganda som oftast annars framförs…

  4. Ingenting är för svårt eller komplicerat för Netopia och Per, den här gången går han för långt med sin anonymitets-tes. Kina rapporten, där försökte du vända på begreppen och nu… , du borde skämmas. Varför?

  5. Att någon tar sitt liv är självklart hemskt, men det finns många andra betydligt värre saker, som överfall och mord på ensama tonårstjejer tillexempel. Om man avskaffade anonymiteten i hemmen och på gator och torg, skulle man troligen kunna rädda oerhört många liv varje år, och förhindra massvis med brott.

    Anser du att det är den vägen vi bör gå? Statliga spårsändare för att kontrollera vem som möter vem och när i verkligheten, och statliga register över vem som gör vad och när på internet?

    Och frågan är faktiskt seriöst ställd. Hade varit intressant med ett seriöst svar, där du gärna får förklara för mig hur du resonerar om du förespråkar det ena och avfärdar det andra.

    • Per svarar aldrig konkret på såna frågor. Detta eftersom det då blir så uppenbart att det egentliga syftet bara är att få till massiv övervakning på internet för att kunna driva mediamaffians intressen – dvs jaga dem som egentligen borde vara deras kunder med blåslampa för att skrämma dem till att handa enligt en föråldrad affärsmodell.

  6. Scary Devil Monastery

    Per, jag vill påpeka att anonymiteten inte har ett skvatt med detta att göra. Se Martin’s kommentar i början.

    Och se sedan exempelvis 80-talet i USA när självmord från hög byggnad var mycket vanligare. Det mest förekommande fenomenet som förblir konsekvent är att det alltid finns någon som skriker ”JUMP! JUMP!”.

    Återigen försöker du ge internet en ”guilt-by-association” för att det speglar verkligheten.

Kommentera artikeln