Infrastruktur och innehåll – varför ska konsumenten skilja på det?

Dagens Industri rapporterar att svenska hushåll lägger i genomsnitt 13000 kr per år på ”medier”. I begreppet ligger såväl abonnemang på internet och mobiltelefoner som själva innehållet, tidningsprenumerationer, bokköp, tv-licens etc. Det ser alltså ut som att konsumenterna inte gör någon skillnad mellan infrastrukturen och själva innehållet, vilket borde vara en fördel för div digitala innehållstjänster och en ledtråd till hur betalningsviljan kan fångas upp.
Utredaren Magnus Anshelm (IRM, Institutet för reklam- och mediestatistik) noterar också att utläggen för dagstidningar och böcker inte minskat i någon stor utsträckning, men att många nya medier tillkommit. Det stärker den gamla tesen att nya medier inte konkurrerar med gamla, utan kompletterar dem. Se t ex Netopias intervju med Facebook-spelgurun Kristian Segerstråhle från i våras.

7

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Det här är både positivt och negativt, som all annan utveckling. Det positiva är att konsumentkraften gör sig hörd – merparten av infrastruktursleverantörerna drygar ut sitt utbud med övriga tjänster. Exempelvis Comhem eller Telia.

    Problemet är att det blir ohemult frestande för sagda leverantörer att på diverse sätt gynna sitt eget utbud och använda sin ställning som infrastruktursleverantör som konkurrensvapen för att föra just de egna tjänsterna på bekostnad av konkurrenten.

    Det är här vi har sett åtskilligt med fusk och mygel, ofta understöttat av att leverantörerna mörkar till stor del för sina kunder hur trafiken anpassas.

    Och det blir lätt en kris då det blir skrämmande enkelt för en skrupelfri leverantör under släpphänt regelverk att gå från ”traffic management” till ”traffic shaping”.
    Vilket kan exemplifieras med att vägverket i stället för att befrämja optimalt trafikflöde helt enkelt ställer in alla rödljus på att ge förtur till dem som betalar mest – vilket är vad de flesta systemtekniker går med på är det enskilda fenomen som har störst chans att förstöra hela internet.

    • My point exactly! Teleoperatörerna bör inte själva bestämma om filtrering, diskriminering, blockering och prioritering av trafiken, det bör göras med gemensamma regler. Däremot har jag en känsla av att du och jag ser olika på vad det ska vara för några regler…

      • ”Teleoperatörerna bör inte själva bestämma om filtrering, diskriminering, blockering och prioritering av trafiken, det bör göras med gemensamma regler. ”

        Du menar ungefär: Teleoperatörerna bör i samråd med IFPI, Anitpiratbyrån, RIAA, mfl bestämma om filtrering, diskriminering, blockering och prioritering av trafiken?

      • ”Däremot har jag en känsla av att du och jag ser olika på vad det ska vara för några regler…”

        Det vore fantastiskt trevligt om du kunde berätta vad det är för regler du skulle vilja se, Per! (37:e gången jag frågar.)

      • ”Teleoperatörerna bör inte själva bestämma om filtrering, diskriminering, blockering och prioritering av trafiken”

        Nej, de bör förhindras i lag att göra detta, eftersom det är infrastruktur det handlar om. Återigen kör du med argumentet ”eftersom det redan fuskas med nätneutraliteten kan vi lika gärna sluta eftersträva den”. Det är en ganska obehaglig inställning. Och som Martin träget efterfrågar, vilka regler skulle du vilja se?

      • Scary Devil Monastery

        Reglerna är glasklara. Operatören skall inte ta ställning till innehållet i överföringen då det förutsätter att operatören både avlyssnar kunden och sedan i egenregi måste avgöra om det kunden överför är lagligt eller ej.

        Det ger för det första det rent praktiska problemet att våra abonnemangskostnader skjuter i höjden då varje leverantör av bredband blir tvungen att anställa tio gånger så mycket folk bara för att analysera innehåll (något vi kommer få betala). Och för det andra blir det minst sagt svårt att förena den typen av massövervakning med åtskilliga av FN’s grundläggande rättigheter som täcker in rätten till fri och anonym kommunikation. Sedan blir det minst sagt problematiskt om personen då har krypterat sin trafik.

        Du kan helt enkelt inte genomföra sådan kontroll, och även om du kunde det så hamnar du direkt i DDR’s statsstyre om du försöker genomföra sådan kontroll av medborgarna.

  2. Det viktiga är inte att konsumenten kanske skilja på tjänster och infrastruktur. Det viktiga är att lagstiftaren kan göra det. Tydliga regler för nätneutralitet behövs för att undvika de faror som Scary pekar på.

    Visst, ett företag får väl gärna vara både infrastruktur- och tjänsteleverantör så länge det förmår hålla isär dessa två fundamentalt skilda funktioner.

Kommentera artikeln