Medierådet – föräldrar tycker inte att samhällets skydd för barn fungerar på nätet

Medierådet, en del av Kulturdepartementet, studerar befolkningens medievanor och har statens ansvar för att hålla ordning på aktuell forskning inom medieområdet. De har länge kartlagt barns och ungas medievanor, men häromveckan presenterade Medierådet för första gången en studie av mindre barns medieanvändning: Småungar och medier. Här finns massor av matnyttigt (ladda ner rapporten, läs och begrunda!). En intressant fråga ur Netopias synpunkt är hur föräldrarna till barn mellan två och nio år tycker att samhällets skydd för barn fungerar för olika medieformer. För biofilm anser 65% att skyddet fungerar ”ganska bra” eller ”mycket bra”. Motsvarande siffra för internet är 13%, varav bara 1% säger ”mycket bra”. Tänkvärt, dels för att det säger något om opinionen kring reglering av nätet, men också med tanke på mitt inlägg igår om att konsumenterna inte skiljer på innehåll och infrastruktur i sina mediekostnader på nätet. Det ser alltså ut som att staten, åtminstone i Medierådets skepnad, delar folkets bild att för användaren är distinktionen mellan innehåll och infrastruktur sekundär eller irrelevant.

6

Kommentarer

  1. Det är naturligtvis en väldigt viktig för samhället att ta hand om sina barn. Jag tror dock inte att föräldrar gör ett lika-med-tecken mellan innehåll och infrastruktur. Det gör i alla fall inte jag. Det är helt olika regler som gäller när du går på gatan eller när du cyklar till exempel. Begriper man inte det så sker det en olycka.
    Jag har två barn och jag är mycket engagerad i att deras nätkunskap utvecklas så att de begriper att hitta det innehåll som betyder något för dem. För det krävs först en förståelse för infrastrukturen.
    Ibland är jag otrolig för hur min äldre son ska reagera när han surfar upp en sida full med porr- annonser. Kommer det påverka hans syn på kvinnor? Kommer han bli rädd? Nyfiken? Det är väldigt svåra frågor, men jag tror inte de är särskilt nya och om jag tänker på min egen uppväxt så skulle inga förbud i värden ha hindrat mig från att stilla min nyfikenhet. Arbetet med att förbereda våra barn för framtiden sker nu. Innan de går ut på nätet i morgon. Innan de tar sitt körkort. Innan de skaffar egna barn. Det går inte att fängsla dem för deras eget bästa. Man kan bara spänna bågen, sikta och hoppas på det bästa.

  2. ..Per, du ger dig inte, svaret från Cecilia Malmström ang ”mellanhänderna” kan väl endast tolkas som ”goddag yxskaft” ,det är en ickefråga, gör den inte till ngt annat. 🙂

    • ..flåt, per är på” internetdagarna” och fick ställa en fråga till CM, förstås handlade den om
      bredbandslev. ansvar, frågan föll inte i god jord. 😉

      • ..skall man skratta eller gråta
        ”I Frankrike har aktiviteterna för att få stopp på den illegala fildelningen intensifierats. Varje dag skickas ca 25 000 varningsmeddelanden ut till misstänkta internetanvändare genom deras operatörer. Målet är att inom de närmaste veckorna öka takten så att man i genomsnitt skickar ut 150 000 varningar per dag. Enligt den nya lagstiftningen i Frankrike är operatörer tvingade att skicka ut varningsmeddelandena, annars väntar böter på 1 500 euro per IP-adress. Samtidigt vill den franska regeringen uppmuntra legalt nedladdande genom att subventionera nedladdningen av musik. En miljon ”nedladdningskort” kommer att subventioneras varje år och skickas ut till användare i åldern 12 – 25 som sedan kan använda korten för att ladda ned musik på legala musiktjänster. Staten går in och betalar hälften av kortet och användaren får betala resten. Satsningen beräknas kosta staten ca 25 miljoner euro.”
        saxat från IFPI´s hemsida

  3. Per, vad är det för konkreta åtgärder det är du vill se? (39:e gången jag frågar.)

  4. Scary Devil Monastery

    Per, om föräldrarna tillät barnen att springa omkring på sunkiga krogar i hamnen så skulle ”Samhällets skydd för barnen” visa sig vara än mer otillräckligt där.

    Du verkar vilja få det till att internet skall ges möjligheter som vi i vanliga livet aldrig har haft, och som inget land någonsin, trots ihärdiga försök, har kunnat få att gå ihop med vanliga mänskliga rättigheter.

    Där har vi problemet. Släpper föräldrarna ut ungen genom dörren och skiter i vart han tar vägen så är det inte samhällets ansvar att se till att ungen inte på något vis kan hamna i problem. Det alternativet heter permanent rumsarrest och inget annat.

Kommentera artikeln