Sekretessfrågan på Facebook – vad är det största hotet?

Apropå Facebook och IT-säkerhet, veckans nyhet om att det går att kapa Facebook-konton med en Firefox-plugin om man är på samma trådlösa nätverk var förstås intressant och viktig och fick välförtjänt uppmärksamhet. Men notera att det ändå handlar om informationssäkerhet, precis som IT-minister Anna-Karin Hatts svar på min fråga om individens rättigheter i det digitala samhället. Ministern tolkade frågan som om det gällde informationssäkerhet, vilket får sägas vara ett typiskt infrastrukturperspektiv. Det är viktigt, men jag tycker ju att diskussionen om samhällsfrågor på nätet bör handla om större saker i första hand (demokrati, yttrandefrihet, rättssäkerhet… the usual suspects). I Facebook kan man styra ganska noga vilken information som andra användare ska kunna ta del av. Det bygger på ett antagande om att det privata ska värnas mot andra enskilda personer. Men det finns ingen möjlighet att styra vilken information Facebook/molnet/Skynet ska få del av. Man kan fråga sig vilket som är det största integritetsproblemet: att andra användare kan se bilder på min hund, eller att Facebook (i princip) kan data-majna min profil och korsköra hundinnehav, hemort, vänner och massa andra uppgifter och kartlägga stora delar av mitt liv, online och offline. I’m just throwing it out there, som amerikanska mellanchefer brukar formulera saken.

Den uppmärksamme läsaren noterar att torsdagskrönikan utgått idag och förra veckan. Det betyder inte att Netopia slutar med krönikor, torsdagskrönikan är tillbaka som vanligt nästa vecka. Idag kan ni istället begrunda Thomas Floréns insikter om skivbolagsbranschens utveckling.

5

Kommentarer

  1. I grunden handlar det förstås – som vanligt – om graden av folks dåliga omdöme.

  2. I mitt eget fall anser jag inte att det handlar om dåligt omdöme (även om det självklart ligger i sakens natur att det är svårt för mig att vara helt hundra på den saken), utan om vilken information jag frivilligt väljer att dela med mig av. Jag förstår mycket väl att exempelvis Facebook kan använda informationen jag lämnar till dem för att skapa en kartläggning som ligger till grund för exempelvis riktad marknadsföring. Jag har inget problem med att dela med mig att min geografiska position till Google när jag använder Latitude. Och så vidare.

    Problemet uppstår för mig när någon tilltvingar sig uppgifter om mig utan mitt medgivande. Exempelvis när FRA skapar sociogram över min kommunikation genom att tilltvinga sig en kopia av allas Internettrafik. Eller när staten för tillgång till geografisk position för min mobiltelefon. Eller när min kommunikation genomsöks automatiskt på jakt efter upphovsrättsskyddat material. Osv.

    Skillnaden är den mellan att ha sex och att bli våldtagen, för att använda en grov men träffande analogi. Att lämna ut information om sig själv och sin kommunikation frivilligt är en sak. Att staten tilltvingar sig denna information när jag inte är misstänkt för något grovt brott är en helt annan.

  3. godmorgon Per, kan du inte kommentera artikeln i dagens Aftonbladet,
    det handlar ju om din bransch.
    .e24.se/entreprenor/nedladdning-ar-inte-stold_2401167

    ”Förbud mot illegal nedladdning tror han alltså inte på.
    – Förr eller senare kommer systemet att man ser mjukvara som en ägodel att haverera. Som spelbyggare går det i och för sig att stoppa in saker i spelet som hindrar kopiering men det drabbar ofta de som köpt spelet, säger han.
    – De här hindren är också ofta tillfälliga, spelarna lär sig snart att komma förbi dem.
    Det gäller istället att hitta tjänster som gör att spelare hellre köper spelet än laddar ned det illegalt.
    – Istället för att se dem som kopierat spelet som tjuvar så ser jag dem som potentiella kunder. Det gäller att locka in dem med hjälp av extratjänster, säger han.”

  4. Scary Devil Monastery

    ”…det finns ingen möjlighet att styra vilken information Facebook/molnet/Skynet ska få del av…”

    Det finns det faktiskt, Per. Men det beror på skillnaden mellan vad du väljer att dela ut – exempelvis hur mycket av dina persondetaljer du lägger ut på Facebook, och vilka av Facebooks tjänster du använder dig av.

    Är du i varje steg medveten om att du inte har någon som helst kontroll över den information du en gång lagt upp på Facebook så faller ditt användande in under kategorin ”beräknad risk”.

    Problemet med ”data mining” – och snälla, ingen försvenskning av den termen tack, IT är redan tillräckligt invecklad utan att behöva omdefiniera fullt gångbara begrepp – är när man kan koppla två olika informationsflöden och därmed få igenom en samlad bild.
    Exempel – ditt kontokortsid är i sig totalt verkningslöst för en illdådare. Kopplat till ditt namn och vad värre är, din pinkod blir det en helt annan fråga.

    Som vanligt gäller att var man i sig själv måste iaktta försiktighet och sunt förnuft. En vara man tyvärr ser väldigt litet av hos gemene man.

  5. […] upp på Fejan. Visst, det har diskuterats förr, men det lustiga är att jag bloggade om just det här ämnet i torsdags och frågade varför man inte kunde välja vilken information Facebook ska få del av. Så här […]

Kommentera artikeln