Netopias rapport: Konstruktivt förslag om ansvar för mellanhänder

Det finns några centrala teman som diskussionen om samhället på nätet oftast landar i. Ett är publicistik och pressetik, som ju Netopia ofta har berört. Ett annat är lagstiftarens och myndigheternas geografiska mandat som står i motsats till det globala internet. Och ett är internetleverantörers ansvar som mellanhänder.
Att internetleverantörerna modererar trafiken i sina nät av olika skäl – drift, skydd mot skadlig kod, filtrering av spam, prioritering av vissa trafikslag framför andra osv – är välkänt (inte minst efter sommarens debatt när det visade sig att Telia diskriminerade Skype till förmån för sin telefonitrafik). Samtidigt står det klart att det finns omfattande samhällsfrågor som inte får sin lösning på något annat sätt än genom internetleverantörers medverkan. Det kan gälla polisutredningar, blockering av barnporr (detta eviga exempel), men även kränkningar, upphovsrättsintrång eller insatser mot olagliga droger. Det är inte rimligt att saker som är olagliga i meatspace i praktiken är lagliga om de utförs via internet. Hur svårt samhällets ordinarie institutioner har att beivra brott som sker via nätet har visats gång på gång, tydligast är förstås exemplet med The Pirate Bay som trots domstolsbeslut fortsätter att verka precis som vanligt. Det viktiga är inte att någon döms som skyldig, utan att den olagliga spridningen begränsas.
Med det sagt kan inget vara viktigare än att det sker på ett rättssäkert sätt. Internetleverantörer ska inte agera domare eller polis. Nätanvändarnas integritet måste tryggas. Reglerna måste vara transparenta och besluten kunna granskas av oberoende.
Mot den bakgrunden föreslår juridikforskaren Johan Axhamn i Netopias färska rapport att ett oberoende organ inrättas för att bestämma vilka slags material som ska begränsas och att internetleverantörer ska ha ansvar för att följa dessa bestämmelser. De tekniska lösningarna och mer specifikt hur bestämmelserna ska formuleras, föreslår Axhamn ödmjukt ska klargöras i en statlig utredning.
Rapporten Mellanhandsansvar på internet presenterades på ett välbesökt frukostseminarium i Stockholm imorse, där representanter för Post- och telestyrelsen, teleoperatören 3, Svenska spel och TV4 diskuterade Axhamns förslag – läs mer om det i artikeln här intill.
I rapporten konstaterar Johan Axhamn att ansvar för mellanhänder är normalt för den svenska rättsordningen och jämför med Marknadsföringslagen och Penningtvättlagen, men också den s k BBS-lagen (om ”elektroniska anslagstavlor”) som kanske är särskilt intressant eftersom den reglerar en digital miljö och tar upp många av de frågor om yttrande- och informationsfrihet som präglar dagens debatt.
Johan Axhamn presenterar rapporten i en debattartikel på SvD Opinion idag.
Jag hoppas att den här rapporten ska bidra till en mer konstruktiv diskussion om vilka lösningar som är möjliga, konstruktiva, rättssäkra och önskvärda. För mycket av debatten har handlat om hur enskilda användare ska förändra sitt beteende. Och alldeles för mycket av debatten har handlat om vad som INTE går att göra. Johan Axhamn ger ett förslag som inte faller i någon av de fällorna och är ödmjuk nog att inte göra anspråk på att ha alla svar. En ordentlig utredning av det förslaget är det minsta man kan kräva i en av vår tids viktigaste och svåraste frågor!

11

Kommentarer

  1. Utan att kommentera den här idiotin vidare, känner ni att ni har NÅGOT stöd bland internets faktiska användare? Känns inte det viktigt alls?

    Det räcker med att läsa kommentarerna till SvD-artikeln.

  2. http://christopherkullenberg.se/
    http://copyriot.se/2010/11/16/berorda-intressen-vill-svartlista-natplatser/

    Forskningen, den billigaste annonsmarknaden.
    Det är rätt ynkligt att organisationer som Reuters via ISI Web of Knowledge och därigenom VINNOVA accelererar söndertrasandet av svensk forskning medelst starkt politiserande hand. Det är än mer ynkligt att lobbygrupper av netopias rang tillåts vifta med marionettdockor för ett par ynka lusentappar (debattartiklar är billigare än motsvarande annons, trots att det här uppenbarligen inte är djupare än så) och därigenom urholka den pyttelilla trovärdighet som akademin fortfarande sägs ha.
    Anmäl inlägget Svara på inlägget doc. van der wett, 2010-11-16 17:51

    Oönskad forskning
    Att en av upphovsrättsindustrin köpt doktorand går så långt att han vill införa censur på nätet säger allt om hur desperat denna efterblivna maffiaindustri är.
    Det största hotet mot mänskligheten sen tryckpressen uppfans är inte att folk byter filer med varandra på nätet utan att betala dina uppdragsgivare UTAN folk som du som vill skapa ett totalitärt övervaknings samhälle.
    Vem definierar vad som är oönskat? För mig är din forskning oönskad så då kanske vi skulle censurera bort den.

    ovan saxat från SvD

  3. Avskaffa en av demokratins hörnstenar, brevhemligheten. Är ni inte kloka nånstans?

  4. Johan Axhamn har sänkt sitt anseende som forskare då han utför forskning på uppdrag av upphovsrättsindustrin. Inte konstigt att han drar de slutsatser som ni vill höra när det är ni som ger honom lönen.

    Operatörerna ska aldrig styra trafiken, att de gör det i vissa fall betyder inte att de ska göra det i fler fall, det betyder bara att det redan nu har gått för långt. Man måste ta till andra metoder för att lösa kriminalitet. Men censurering och filtrering är inte rätt väg att gå, sånt pysslar diktaturer som Kina med.

    Det är mest tragiskt att mediamaffian kan köpa forskare och få det presenterat som seriöst forskningsresultat när det lika gärna kunde stå en stor fet stämpel över allt märkt ”Upphovsrättsindustrin”.

  5. Jag har redan kabel-tv, tack. Dock står min tv och bara samlar damm nuförtiden. Fritt fram att tolka detta som du vill. Kanske en konstruktiv diskussion med dina arbetsgivare om vad ni faktiskt försöker driva igenom kan vara på sin plats. För sanningen, den har ni visst nog allaredan satt till eran.

    Att ha varit med och tagit kål på Sveriges it-bransch kan väl inte vara något att skryta om i sitt CV. Mediabranschen lär nog gå mot en mindre bra framtid den med när ni huggt av den hand som både göder er och gratis sprider ert namn utåt i världen.

  6. Rätt komiskt att av just nu 26 blogginlägg som länkar till Svd-artikeln tycker ett (1) att det är ett konstruktivt förslag som Axhamn lägger fram: Netopia, som beställt rapporten.

  7. Klippt och klistrat från Magnihasa:
    Under de senaste tre århundradena har postväsendet utvecklats från ett forskningsnätverk till en grundläggande infrastruktur för enskilda individer, företag och myndigheter. Samtidigt är förmedling av och tillgång till olika slags ”oönskat material” fortfarande relativt oreglerat i svensk rätt. Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.

    Att den som sprider eller medverkar till spridning av oönskat material har ett ansvar följer av vanliga straff- och civilrättsliga bestämmelser. Vid överträdelser som sker via brev kan det dock ofta vara svårt att spåra den ursprunglige avsändaren. Uppmärksamhet har därför riktats mot vissa av postväsendets mellanhänder – så kallade brevbärare, vilka tillhandahåller vidarebefordring av brev (mot erlagd avgift i form av porto). I en ny rapport som läggs fram idag (16 november) föreslår jag att en statlig utredning tillsätts för att brett se över brevbärarnas roll och ansvar för förmedling med mera av oönskat material.

    Genom olika typer av tekniker för blockering och filtrering och de avtal brevbärarfirmorna har med sina kunder har de praktiska och rättsliga möjligheter att påverka vad de ger tillgång till och förmedlar i sina nät. En synpunkt som har framförts, vilken jag delar, är dock att förutsättningarna för olika typer av filtrering med mera bör regleras i lagstiftning. Endast lagstiftaren har legitimitet att reglera balansen mellan olika intressen på postväsendet.

    Inom EU finns gemensamma regler om ansvarsfrihet för brevbärare (mere conduit). Reglerna, som finns i EUs postordersdirektiv, är långtgående och kompletteras därför av bestämmelser enligt vilka en domstol eller administrativ myndighet har rätt att besluta att en brevbärare ska förhindra en överträdelse eller få den att upphöra, i praktiken genom filtrering eller blockering. För att ytterligare balansera ansvarsfriheten uppmuntras medlemsstaterna att utarbeta uppförandekoder och alternativa tvistlösningsorgan. Direktivet ställer krav på att det ska finnas möjligheter att snabbt vidta åtgärder i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen. Sverige har genomfört EU-bestämmelserna om ansvarsfrihet, men däremot inte särskilda bestämmelser som balanserar den.

    I min rapport, som jag skrivit på uppdrag av webbforumet Portopia, jämförs regleringen av brevbärarnas verksamhet med regleringen av mellanhänder på ett antal andra områden: bankernas arbete mot penningtvätt, den uppsiktsplikt som åligger tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor samt mediernas ansvar för tryck- och yttrandefrihetsbrott och otillbörlig marknadsföring. I jämförelse med dessa områden framstår brevbärarnas roll för att beivra förekomsten av oönskat material som tämligen oreglerad: brist på tydlig, effektiv lagreglering, brist på självsanerande verksamhet och brist på myndighetstillsyn.

    I rapporten föreslås därför att det bör tillsättas en utredning med uppdrag att inventera förekomsten av olika former av oönskat material, vilka möjligheter som står till buds att efter beslut av domstol eller alternativt tvistlösningsorgan få till stånd ett föreläggande mot en brevbärare att snabbt vidta åtgärder, till exempel filtrering eller blockering, i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen. Åtgärderna måste givetvis hålla sig inom grundlagsregler, EU-bestämmelser och konventionsåtaganden och bör inte ta sikte på avstängning av enskilda användares brevtillgång.

    Vidare skulle Post- och Telestyrelsen (PTS) kunna ges i uppdrag att upprätta uppförandekoder för brevbärarna tillsammans med dem och andra berörda intressenter, samt uppdrag att utöva tillsyns över att brevbärarnas filter uppfyller kraven i uppförandekoderna.

    De förslag till åtgärder som jag nu fört fram kan övervägas i svensk lagstiftning redan idag. Härutöver föreslår jag att det bör utredas om brevbärarna bör ges en ”uppsiktsplikt”, liknande den som ges för tillhandahållare av elektroniska anslagstavlor, till exempel att reagera på påståenden om förekomst av visst oönskat material. En sådan bestämmelse kräver ändring av postorderdirektivet.

    Förekomsten av oönskat material via brev är omfattande och hindrar att postverket utvecklas till en institution där individer, företag, myndigheter med flera kan vistas och bedriva sin verksamhet på ett rättssäkert sätt. En starkt bidragande orsak till detta är att brevbärarna åtnjuter långtgående frihet från ansvar. Det bör därför övervägas om ansvarsfriheten bör balanseras med lagstöd för möjlighet att snabbt vidta åtgärder i syfte att avbryta en påstådd överträdelse och hindra ytterligare skada av berörda intressen, uppförandekoder och eventuellt också uppsiktsplikt.

    Detta är en remix på Johan Axhamns artikel Tillsätt en utredning kring internetleverantörernas roll. Fråga: Verkar detta vettigt och sansat NÅGONSTANS?

  8. Scary Devil Monastery

    Per, Per, Per…

    För det första skall samma regler gälla på internet som utanför. Det i sig innebär att likt Posten, en leverantör av bredband inte har att ta ställning till annat än att trafiken skall fram på snabbast sätt.

    En bredbandsleverantör ägnar sig alltid åt traffic ”management” vilket är att jämföra med rondeller och trafiksignaler – neutrala regler satta för att garantera att trafikflödet är optimalt. Detta är i sig en av grundbultarna som gör att internet kan fungera överhuvudtaget.

    När leverantörer, likt Telia, ägnar sig åt ned/uppprioritering av trafiken beroende på vilken typ av trafik det rör sig om så talar vi i stället om traffic ”shaping”. Att jämföra med att trafiksignaler skulle slå om till rött eller grönt beroende på vilken bil som står i vilken kö, eller vilken slutdestination de har. De flesta experter är rörande ense om att en sådan modell, allmänt anammad, skulle omintetgöra merparten av internets funktionalitet helt och hållet.

    Axhamn är mer eller mindre helt ute och cyklar när han talar om ”mellanhandsansvar” då de exempel han tar upp inte kan jämföras med hur infrastruktur behandlas i Sverige – i stället tar han upp renodlade tjänsteleverantörer.

    Det säger sig självt att en bank har annorlunda ansvar för att hantera valuta, vilka garantier banken måste lämna, och i vilken mån en bank är skyldig till redovisning, än vad Posten – eller exempelvis en ISP är.

    Det Telia gjorde var i grova ordalag att de, för att göra jämförelsen, öppnade kundernas brev och tog ställning till om de skulle levereras baserat på innehållet. Vilket om Telia hade varit Posten eller om de hade åkt fast litet mer flagrant skulle inneburit fyraåriga fängelsestraff.

    Och samhället har inga som helst problem med att beivra brott som sker på nätet som det inte har även i verkliga livet. Den här ”undersökningen” är inget annat än ytterligare ett beställningsjobb menat att avskaffa grundläggande principer som vi har i vanliga livet bara för att företeelserna sker på internet.

    Och det är en farlig utveckling, Per. Allt eftersom fler och fler personer använder just internet som huvudsakligt medium att kommunicera igenom blir reaktionerna exakt de samma som om man hade försökt inskränka på yttrandefriheten eller avskaffa budbärarimmuniteten.

    Vi riskerar att få hacktivism som folkrörelse på halsen. Till viss del är den redan här.

  9. Oönskad forskning
    Att en av upphovsrättsindustrin köpt doktorand går så långt att han vill införa censur på nätet säger allt om hur desperat denna efterblivna maffiaindustri är.
    Det största hotet mot mänskligheten sen tryckpressen uppfans är inte att folk byter filer med varandra på nätet utan att betala dina uppdragsgivare UTAN folk som du som vill skapa ett totalitärt övervaknings samhälle.
    Vem definierar vad som är oönskat? För mig är din forskning oönskad så då kanske vi skulle censurera bort den.
    ovan saxat från SvD

  10. Johan Axhamn har sänkt sitt anseende som forskare då han utför forskning på uppdrag av upphovsrättsindustrin. Inte konstigt att han drar de slutsatser som ni vill höra när det är ni som ger honom lönen.

    Operatörerna ska aldrig styra trafiken, att de gör det i vissa fall betyder inte att de ska göra det i fler fall, det betyder bara att det redan nu har gått för långt. Man måste ta till andra metoder för att lösa kriminalitet. Men censurering och filtrering är inte rätt väg att gå, sånt pysslar diktaturer som Kina med.

    Det är mest tragiskt att mediamaffian kan köpa forskare och få det presenterat som seriöst forskningsresultat när det lika gärna kunde stå en stor fet stämpel över allt märkt ”Upphovsrättsindustrin”.

  11. […] Det är inte lika tillgång till information att lägga ansvar på Internetleverantören för vad användaren gör. Fast det är just vad Cecilia Malmström vill införa. Jag hävdar att nationella filter […]

Kommentera kommentaren