Archive for november, 2010

EU prioriterar bekämpning av brott på Internet

söndag, november 21st, 2010

Brottsligheten flyttar i allt större utsträckning ut på Internet men samhället ligger steget efter i brottsbekämpningen. Cyberbrott kommer därför att lyftas fram som ett av fem prioriterade områden i EUs säkerhetsstrategi, skriver EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) idag i en debattartikel i Göteborgs Posten.

Malmström pekar i artikeln på tre anledningar till varför arbetet med att bekämpa cyberbrott ligger steget efter.

- De flesta EU-länder lägger i dag alldeles för små resurser på cyberbrott.
- Det finns en tendens att företag – men även statliga institutioner – som råkar ut för cyberattacker alltför sällan anmäler detta. Har en kund förlorat pengar i ett kontokortbedrägeri måste polisen få veta det. Annars varnas inte andra företag och polisen kan inte nysta upp dessa brott.
- Vi har alldeles för dålig statistik. Statistik behövs för att se större mönster, och därför är det viktigt att diskutera hur vi kan förenkla för människor att anmäla brott och incidenter på Internet.

Malmström skriver vidare att EU-kommissionen vill sätta cyberbrott högt på dagordningen, bland annat genom att Europol utvecklar sin förmåga att hantera cyberbrott. Malmström pekar också på att medlemsländerna själva kan göra mycket och att samarbetet med branschföretag för att hitta långsiktiga lösningar är viktigt.

Vi kan göra en hel del från EU:s sida. Men jag är samtidigt ödmjuk för att vi inte har alla svar och att vi inte kan göra allt på egen hand. Genom att lyfta denna fråga vill jag bjuda in alla aktörer – regeringar och myndigheter såväl som företag – att ta gemensamma krafttag för att bekämpa cyberkriminaliteten och göra Internet säkrare”, avslutar Malmström sin artikel.

Axhamn svarar

fredag, november 19th, 2010

Ingen har väl missat Johan Axhamns rapport om ansvar för mellanhänder? Axhamn skrev på SvD Opinion i tisdags i samband med att rapporten lanserades och på onsdagen framförde Piratpartiets partiledare och vice de förväntade invändningarna om att Axhamn vill avskaffa budbärarimmuniteten, censurera enskilda, förstöra internet och – kanske inte lika väntat– hänga ut homosexuella i diktaturer. Hade de fått mer (digitalt) spaltutrymme är frågan om inte Axhamn fått klä skott för finanskrisen, växthuseffekten och 11 september-attackerna också. Idag svarar Johan Axhamn själv:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/falkvinge-och-troberg-undviker-sakfragorna_5700589.svd
Själv tycker jag det är lite märkligt att det är just Piratpartiet som kritiserar rapporten offentligt, den innehåller nämligen inget om pirater. Däremot föreslås ändrade regler för internetleverantör och utvidgat uppdrag för Post- och telestyrelsen (PTS). Men piratrörelsen har förvisso en lång tradition av att agera ideologisk stödtrupp åt telekomindustrins intressen. Piraternas naivitetet i maktanalysen kan bara mäta sig med deras blindhet för samhällsperspektivet på internetfrågorna.

Datalagringens dilemma

torsdag, november 18th, 2010

I dessa dagar då Sverige slutligen tycks komma att införa EU:s datalagringsdirektiv kan vi hoppas på en förnyad och stärkt debatt om privatlivsfrågorna.

Jag väntar fortfarande på – och ska försöka medverka till – en riktigt pedagogisk, journalistisk, lättförståelig och framför allt opolitisk genomgång av vad detta faktiskt och konkret kommer att innebära för vardagssurfaren.

Men som vanligt, i takt med att ny ilska formuleras mot stat och överhet, undrar jag över människans smått häpnadsväckande naivitet i relation till de största webbföretagen. Må det sedan vara Facebook, Cisco, Google eller Microsoft.

Googles arbete med att hjälpa den inloggande användaren att ta kontroll över sina data är visserligen föredömligt. Testa gärna exempelvis Google Dashboard, där alla dina aktiva Googletjänster finns överskådligt samlade, och titta på Google Data Liberation Front, som arbetar med att göra det lätt för varje användare att exportera sina data till en annan leverantör. (Samt förstås att göra det lätt att göra precis tvärt om, men det talar man inte lika gärna om.)

Ändå kan det bli fel. Ett företag som hanterar den mängd data som Google gör har mer information i sina system än det självt begriper. Ett exempel: Google Street View-bilarna, kameraprojektet som fotograferar all världens fasader, programmerades att samla information om och från alla okrypterade internetnätverk de fick kontakt med.

Detta pågick i flera år innan det upptäcktes. Och det blev förstås ett jävla liv.Ett misstag, säger Google, hur man nu kan lyckas göra en sådan sak av misstag. Men man tog sannerligen seriöst på hela saken då den kom fram: en extern konsult anlitades för att gå igenom alla data som bilarna hade samlat in. Där fanns inte bara uppgifter om nätverk, utan också e-postadresser – och till och med bevarad korrespondens. Google har lovat att radera allt.

Om vi är på vårt soligaste humör, och köper förklaringen att det bara ”inte var meningen”, så är ju detta rätt problematiskt ändå. Hur ofta händer sådant här? Hur ofta och hur mycket lagrar Google och andra stora företag ”överskottsdata”, saker som inte behövs nu, saker som inte nödvändigtvis är knutna till den aktuella tjänsten, men som liksom ”blir kvar” därför att ingen har tagit ett aktivt ansvar för radering och personlig integritet?

Jag har aldrig varit särskilt misstänksam mot de största företagens uppgiftshantering, av den enkla anledningen att deras hela verksamhet bygger på förtroende. Den dag Facebook säljer ut mitt kompisnätverk till en annonsör blir jag förbannad. Den dag Google slarvar bort en miljon användarlösenord är förtroendekrisen total. Men den här tilliten kan ju bara gälla de aktiva, strategiska och medvetna besluten. Hur blir det när någon bara slarvar? Kopierar något till fel maskin?

Det är ingen vågad gissning att Googles privatlivsexpert Peter Fleischer – vars alltid läsvärda men sparsamt uppdaterade blogg finns på peterfleischer.blogspot.com – kommer att ha mer än någonsin att göra framöver, och då inte enbart som blåslampa på de egna etiskt otrimmade ingenjörerna, utan också som en hårdare lanserad pedagog utåt.

Alla system ska dömas efter sin sämsta dag, och den som nyttjar en gratistjänst har bara ett totalt avslutande av kundrelationen som maktmedel. Ansvaret vilar alltså tungt på den enskilde webbanvändaren att se om sitt hus och sina data. Differentiera, radera och kryptera mera, kort sagt.

Vilken reell effekt får datalagringsdirektivet i en framtid där vi faktiskt konsekvent gör det? Och hur stor nytta kommer staten då att ha av lagen? Jag är tveksam till hur relevant den blir. Datalagringslagen har potential att bli ännu ett paradexempel på hur juridiken blir rundad eller frånsprungen av tekniken.

Andreas Ekström
Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund. Han är en av få etablerade skribenter som under flera år har försvarat den moraliska idén med upphovsrätten. Han är kolumnist i facktidningen Journalisten, och bloggar på andreasekstrom.se. Andreas Ekström har utkommit med fyra egna böcker, den mest kända är föräldraskildringen ”Hemliga pappan” från 2006. Under våren 2010 kom han ut med nya boken ”Google-koden” där han granskar verkligheten bakom fasaden på världens största internetföretag.

Förvirrad kritik mot Axhamns rapport

onsdag, november 17th, 2010

Johan Axhamns rapport om mellanhandsansvar som presenterades igår har väckt många reaktioner. Bortsett från de obligatoriska personangreppen på självaste Axhamn, vill jag sammanfatta och bemöta de viktigaste invändningarna från mitt perspektiv.

Först av allt – och det borde vara självklart – analysen och förslagen i rapporten är Johan Axhamns, inte Netopias eller Per Strömbäcks. Netopia ger ut den för att föra diskussionen framåt och kasta ljus över det här omdebatterade området.

Förslaget innebär övervakning, censur, polisstat, brevhemlighetens avskaffande och slutet för internet
Nej. Det Axhamn föreslår är egentligen att internetleverantörer ska följa domstolsbeslut. Eftersom det kan röra sig om ett stort antal ärenden föreslår han ett ”alternativt tvistlösningsorgan” som ska hantera oklarheter. Ingen förhandsgranskning, ingen övervakning, ingen censur. Däremot ett s k ”uppsiktsansvar” som innebär att mellanhänder ska agera mot olagligt material om de får kännedom om dessa. Samt att anmälningsfunktioner inrättas. Det är smart, man kommer åt problemet utan övervakning!

Internetleverantörer blir domare och polis, jury och bödel
Nej, de ska agera på instruktion av myndighet, domstol, polis eller ”alternativt tvistlösningsorgan” (i praktiken en domstol). Ingen begär att internetleverantören ska göra dessa bedömningar efter eget skön. Det är rättssäkert och bra.

Enskilda abonnenter kommer att censureras och/eller stängas av från internet
Nej, det fina i Axhamns förslag är att det fokuserar på själva systemet och inte på enskilda abonnenter.

Det går inte att definiera ”oönskat material”
Det är lätt, OM är sånt som är olagligt enligt lagstiftare, domstol eller myndighet – dvs det demokratiska samhällets institutioner. Visst vore det praktiskt om det inte fanns något skräp på nätet? Men det gör det. Och att blunda för det är att säga att andra lagar gäller på nätet än i samhället i övrigt.
Oönskat material kan vara yttranden (förtal, hets mot folkgrupp), olagliga tjänster (cyberterrorism, olagligt spel, knarkförsäljning) och filer (kränkande material, upphovsrätts- och varumärkesintrång).

Det blir kabel-TV av hela sk*ten
Nej, den risken är större utan någon reglering eftersom internetstrukturen tycks uppmuntra framväxten av kabel-TV-liknande nischmonopol. Det här är att svepande argument som tydligen kan användas till lite vad som helst.

Det Axhamn föreslår är tekniskt omöjligt
Nej, det bygger på exakt samma tekniker som alla internetleverantörer använder idag för att prioritera olika slags trafik, blockera sajter, filtrera skadlig kod osv. I själva verket bör den verksamheten också regleras, men det är delvis en annan diskussion.

Sluttande planet, oliktänkande i diktaturer kan råka illa ut om Axhamn får som han vill
Om vi börjar blockera något annat än barnporr kommer frihetskämpar i mindre demokratiska länder att drabbas av ytterligare övervakning, då? De där frihetskämparna är inverterad barnporr, på samma sätt som vi regleringskramare använder barnporren som slagträ, använder infrastrukturaktörernas fotsoldater dissidenter (undrar vad dissidenterna tycker, men de har väl fullt upp att kämpa med verklig censur).
Nej, det är förstås bättre att demokratiska institutioner inför reglering som är rättssäker och bra än att diktatorer fortsätter övervaka bakom nätneutralitetens rökridåer. Med samma resonemang skulle man kunna säga att vi inte ska domstolar eftersom oliktänkande döms av domstolar i diktaturer. Vi ska inte ha censur, inte på nätet, inte någon annanstans heller.

Lustigt nog är detta just de invändningar som alltid framförs så fort någon form av reglering av den digitala miljön förs på tal. Jag undrar om kritikerna ens bemödat sig att läsa rapporten eller bara dragit lite beprövade formuleringar ur nån dammig hatt.

Läs gärna Johanna Nylander om balansgången mellan nätreglering och nätneutralitet.

Och Piratpartiets svar på Axhamns debattartikel i SvD.

Netopias rapport: Konstruktivt förslag om ansvar för mellanhänder

tisdag, november 16th, 2010

Det finns några centrala teman som diskussionen om samhället på nätet oftast landar i. Ett är publicistik och pressetik, som ju Netopia ofta har berört. Ett annat är lagstiftarens och myndigheternas geografiska mandat som står i motsats till det globala internet. Och ett är internetleverantörers ansvar som mellanhänder.
Att internetleverantörerna modererar trafiken i sina nät av olika skäl – drift, skydd mot skadlig kod, filtrering av spam, prioritering av vissa trafikslag framför andra osv – är välkänt (inte minst efter sommarens debatt när det visade sig att Telia diskriminerade Skype till förmån för sin telefonitrafik). Samtidigt står det klart att det finns omfattande samhällsfrågor som inte får sin lösning på något annat sätt än genom internetleverantörers medverkan. Det kan gälla polisutredningar, blockering av barnporr (detta eviga exempel), men även kränkningar, upphovsrättsintrång eller insatser mot olagliga droger. Det är inte rimligt att saker som är olagliga i meatspace i praktiken är lagliga om de utförs via internet. Hur svårt samhällets ordinarie institutioner har att beivra brott som sker via nätet har visats gång på gång, tydligast är förstås exemplet med The Pirate Bay som trots domstolsbeslut fortsätter att verka precis som vanligt. Det viktiga är inte att någon döms som skyldig, utan att den olagliga spridningen begränsas.
Med det sagt kan inget vara viktigare än att det sker på ett rättssäkert sätt. Internetleverantörer ska inte agera domare eller polis. Nätanvändarnas integritet måste tryggas. Reglerna måste vara transparenta och besluten kunna granskas av oberoende.
Mot den bakgrunden föreslår juridikforskaren Johan Axhamn i Netopias färska rapport att ett oberoende organ inrättas för att bestämma vilka slags material som ska begränsas och att internetleverantörer ska ha ansvar för att följa dessa bestämmelser. De tekniska lösningarna och mer specifikt hur bestämmelserna ska formuleras, föreslår Axhamn ödmjukt ska klargöras i en statlig utredning.
Rapporten Mellanhandsansvar på internet presenterades på ett välbesökt frukostseminarium i Stockholm imorse, där representanter för Post- och telestyrelsen, teleoperatören 3, Svenska spel och TV4 diskuterade Axhamns förslag – läs mer om det i artikeln här intill.
I rapporten konstaterar Johan Axhamn att ansvar för mellanhänder är normalt för den svenska rättsordningen och jämför med Marknadsföringslagen och Penningtvättlagen, men också den s k BBS-lagen (om ”elektroniska anslagstavlor”) som kanske är särskilt intressant eftersom den reglerar en digital miljö och tar upp många av de frågor om yttrande- och informationsfrihet som präglar dagens debatt.
Johan Axhamn presenterar rapporten i en debattartikel på SvD Opinion idag.
Jag hoppas att den här rapporten ska bidra till en mer konstruktiv diskussion om vilka lösningar som är möjliga, konstruktiva, rättssäkra och önskvärda. För mycket av debatten har handlat om hur enskilda användare ska förändra sitt beteende. Och alldeles för mycket av debatten har handlat om vad som INTE går att göra. Johan Axhamn ger ett förslag som inte faller i någon av de fällorna och är ödmjuk nog att inte göra anspråk på att ha alla svar. En ordentlig utredning av det förslaget är det minsta man kan kräva i en av vår tids viktigaste och svåraste frågor!

Netopia-rapport och seminarium: Mellanhandsansvar på Internet

tisdag, november 16th, 2010

Internetleverantörer har en unik position som mellanhand för all trafik som sker över Internet. De hamnar därför ofta i fokus för nätdebatten och frågor om öppenhet, reglering och konkurrens. Hittills har det dock saknats en konstruktiv diskussion om hur internetleverantörers roll och ansvar som mellanhand kan utvecklas. Vad bör internetleverantörer ha för ansvar för den trafik som går genom deras nät?

Med den utgångspunkten har Johan Axhamn, doktorand i immaterialrätt vid Stockholms Universitet, på uppdrag av Netopia tagit fram rapporten Mellanhandsansvar på Internet som sätter fokus på just frågan om internetleverantörers mellanhandsansvar. Rapporten redogör för hur frågan om mellanhandsansvar hanteras inom andra delar av rättsväsendet, hur dessa former kan överföras till internetleverantörer och vad som behöver förändras inom befintlig lagstiftning och reglering för att mellanhandsansvar ska fungera.

Rapporten kan laddas ner här [PDF]

Rapporten lanserades tisdagen den 16 november 2010 vid ett frukostseminarium i Netopias regi. Efter en inledande presentation av rapportförfattaren Johan Axhamn följde en paneldiskussion kring rapportens slutsatser. Medverkande i debattpanelen var Peter Thörnqvist, PTS – Post och Telestyrelsen, Anders Hägg, t.f. VD Svenska spel, Kristina Lidehorn, Chefsjurist TV4, Peder Ramel, VD 3 Skandinavien och Johan Axhamn. Moderator var Per Strömbäck, redaktör Netopia.

Johan Axhamns rapport föreslår en utredning kring internetleverantörers ansvar som mellanhänder. Jämförelsen med de andra rättsområdena visar att mellanhandsansvar är normalt inom svensk lag och att internetoperatörernas ansvar enligt de EU-direktiv som reglerar området bara delvis har implementerats i Sverige. Axhamn föreslår att internetleverantörer ska ha ett ”uppsiktsansvar” för vad som sker i deras nät – det betyder alltså inte övervakning av trafiken, utan t ex anmälningsfunktion och ansvar att agera om man får kännedom om det Axhamn kallar ”oönskat material (OM)”. OM är ett samlingsbegrepp för innehåll som på olika sätt är olagligt, t ex kränkande material, upphovsrättsintrång, olagliga läkemedel eller droger, varumärkesbrott, olagliga spel, hets mot folkgrupp mm. Vad som räknas som OM ska definieras av ett oberoende ”tvistlösningsorgan”, detaljerna kring detta föreslår Axhamn att en statlig utredning bestämmer.

Kristina Lidehorn och Anders Hägg vittnade båda om att rättssystemet idag är otillräckligt för att komma åt problemet med ”oönskat material” på nätet, både när det gäller upphovsrättsskyddat material och – som i Svenska spels fall – speltjänster som inte har tillstånd att driva verksamhet i Sverige. Peder Ramel underströk att internetleverantörer inte kan agera domare, utan bedömningen av vad som ska blockeras eller stängas av måste göras av rättsväsendet. Peter Thörnqvist menade att dagens lagstiftning, främst LEK (Lagen om elektronisk kommunikation) som styr PTS uppdrag, omöjliggör den sortens ansvar som Axhamn föreslår i sin rapport. Johan Axhamn uttryckte att just dessa invändningar behöver man se närmare på och föreslår därför alltså en statlig utredning.

Netopia tror på ett fritt och öppet Internet där människor och företag kan vistas tryggt, där samhället skyddar individernas frihet, integritet och rättigheter och skapar förutsättningar för tillväxt och mångfald. En breddad debatt kring ansvarsfrågan för internetleverantörer utgör en central del av detta. Genom den här rapporten, samt genom den debatt som förs på netopia.se och under de seminarier vi anordnar, vill vi bidra till den utvecklingen. Det är Netopias förhoppning att denna rapport ska fungera som underlag för fortsatta diskussioner om internetleverantörers roll som mellanhand, och att den ska kunna bidra till att peka ut en riktning för hur debatten om framtidens Internet ska kunna tas vidare.

Medierådet lanserar sajt om ungas internetvanor

tisdag, november 16th, 2010

Medierådet lanserar sajten Mediebarn.se, en ny sajt för vuxna om barns och ungas internetvanor. Sajten innhåller fakta om barns dator- och nätvanor uppdelat i fyra åldersgrupper, samt fakta kring föräldrars inställning till barnens vanor.

Informationen är uppdelad i tre teman:
• Mötesplatser på nätet
• Dator-/tv-spel och onlinespel
• Råd & tips till föräldrar

- Medierådet vill med detta initiativ underlätta för föräldrar och andra vuxna att lära sig mer om barns och ungas liv på nätet, dvs. ”att hänga med”, säger Ann Katrin Agebäck, kanslichef på Medierådet.

Internetleverantör i Lund förhindrar olaglig fildelning

måndag, november 15th, 2010

Internetleverantören till Lunds universitet, LDC, har vidtagit åtgärder för att förhindra spridning av piratkopierade filer på universitetets nätverk, rapporterar Skånskan. Internetleverantören blockerar nu internetåtkomsten temporärt till datorer som använder fildelningsprogram.

Internetleverantören valde att vidta åtgärder mot den olagliga fildelningen efter att allt fler upphovsrättsinnehavare hört av sig med anmälningar mot användare som olagligt fildelar deras verk.

Piratstudenternas ordförande Jacob Dexe är skeptisk till beslutet:
Fildelningen kan ju användas i lagligt syfte, säger han till Skånskan.