Wikileaks och brevhemligheten

Mycket uppståndelse senaste dagarna kring Wikileaks avslöjanden om USA:s diplomatiska korrespondens. Se t ex Svenska Dagbladets uppgifter om försvarsminister Tolgfors USA-vurm som i praktiken sätter alliansfriheten ur spel. Juryn är fortfarande ute i frågan ”Wikileaks – bra eller anus” men en parallell till piratdebatten fullkomligt skriker ur spalterna: det där med brevhemlighet och rätten till förtrolig kommunikation, omfattar det även diplomater? Eller är det bara för pirater?

22

Kommentarer

  1. Makten ska vara helt transparent för medborgarna, medan medborgarnas privatliv inte ska vara tillgängligt för makten så länge de inte är misstänkta för ett allvarligt brott.

  2. Ytterligare ett försök att svartmåla ”piratrörelsen” eller vad är det frågan om?

    Det är rätt stor skillnad på att media har möjlighet att granska makten jämfört med att makten övervakar alla medborgares kommunikation.

    Har du inte förmåga att se skillnad på det har du direkt diskvalificerat dig för vidare diskussion i ämnet.

  3. Pär, även du borde väl förstå skillnaden mellan integritet och transparens?

    Medborgarnas integritet skall inte kränkas om de inte är misstänkta för brott.

    Statens och dess funktionärers görande och låtanden skall vara transparenta, så att de kan granskas och så att ansvar kan utkrävas. Och för att det skall vara någon vits med demokrati över huvud taget.

  4. Som vanligt saknas förståelse för att makten ska vara transparent för medborgarna, men medborgarnas liv ska inte vara transparenta för makten. Statens syfte är att finnas till för medborgarna, vad är poängen annars?

  5. Hahaha, ”Diplomater?? Nejnej, varför skulle de få kommunicera privat? Det tillhör ju ’makten'”, roflol.

    Kan vi inte gemensamt försöka fastställa när brevhemligheten gäller, och när den inte gör det? Den gäller inte diplomater i tjänst. Kan vi komma på några fler fall när brevhemligheten inte gäller?

    • Människor som utövar myndighets- och maktutövning måste finna sig i att bli granskade. Det är hela poängen med att exempelvis ha en grävande journalistkår som balans mot de som utövar makt. Vad människor gör som privatpersoner är en sak, vad de gör som myndighetspersoner är en helt annan.

      Makten ska vara transparent. Om myndighetspersoner gör saker som inte tål granskning och genomlsyning är det än mer viktigt att det kommer till allmänhetens kännedom.

      Kan du verkligen inte se skillnaden mellan privatpersoners rätt till ett privatliv och kraven på transparens vid myndighetspersoners maktutövande? Eller gör du dig till, som man sa när man var liten?

    • Den gäller inte när FRA/ECHELON/etc lyssnar… eller?

  6. Man behöver inte vara särskilt piratig av sig för att stödja både brevhemligheten och offentlighetsprincipen. Det är väl få i Sveruge som inte gör det 🙂

    • Per Strömbäck

      @Micke – men det måste ju finnas tillfällen då även diplomaternas kommunikation behöver vara hemlig? Eller?

      • Jovisst, men din (retoriska) fråga skulle lika gärna kunna ställas till vilken försvarare av dagens svenska lagstiftning som helst, av någon som motsätter sig offentlighetsprincipen. Att du tycker att brevhemligheten är bra betyder inte att du inte samtidigt kan tycka att det är bra att byråkrater måste publicera viss korrespondens, eller att de ska ha meddelarfrihet. Det är en påhittad motsättning.

        Ja, det finns tillfällen då diplomaternas kommunikation behöver vara hemlig, men meddelarfriheten är ett bra sätt att se till att begränsa den närmast ofrånkomliga överanvändningen av de möjligheterna. Det har inget med nätet eller Posten att göra.

    • Scary Devil Monastery

      Naturligtvis, Per. Det är bland annat därför som wikileaks hade anförtrott sig till tre större respekterade tidningar för att gå igenom sitt material och konstatera vad som skulle utgöra en skillnad på liv eller död, vad som skulle vara viktigt för ett lands medborgare att få veta och vad som inte var detta. Precis som afghanistanrapporterna hade blivit sanerade från alla dokument som kunde kompromettera nuvarande aktioner.

      I övrigt däremot kan konstateras att en diplomats officiella korrespondens är en statshandling. Om den inte tål att granskas offentligt så rör det sig antingen om spionage – vilket är ett brott i varje rättsbalk och där, när en person får reda på brottet, det faktiskt är en medborgerlig plikt att rapportera detta. Det rör sig inte om ett fall av fortkörning eller svartjobb utan om att ett brott allvarligt nog att medföra dubbelsiffrigt antal år i fängelse begåtts.

      Eller så rör det sig om skvaller och personomdömen, i vilket fall den professionella kompetensen hos tjänstemannen måste ifrågasättas.

      I båda fallen rör det sig om statshandlingar som, särskilt när de är historiska, bör och skall granskas av de medborgare som utfärdat makthavarnas mandat.

      Per, offentlighetsprincipen gentemot staten och privatlivets helgd som skall garanteras medborgaren är inte jämförbart med det du sätter upp som argument – en genomskinlig och klumpigt byggd halmgubbe, om vi skall vara ärliga.

      • Per Strömbäck

        @Scary – point, jag funderade i samma banor. Klokt av Wikileaks att luta sig på etablerade redaktioners filtrering, de här tidningarna hade förstås publicerat även om det kom från någon annan källa. Men jag tycker du gör det enkelt för dig när du blundar för grundfrågan: visst finns det en konflikt mellan brevhemligheten och internets informationsanarki?

        • Scary Devil Monastery

          Nej, Per, det finns det inte. Låt mig illustrera; En person som skickar ett vykort utgår förmodligen från att personer kommer att läsa baksidan och har tagit ställning till detta. En person som brukar ett kuvert vill inte att personer skall läsa brevet och har tagit ställning till detta.

          Där har du brevhemligheten i ett nötskal. Måsta man ”ånga upp kuvertet” så att säga för att läsa kommunikation så betraktas det som ett intrång på exakt samma sätt som om jag hade stövlat rakt in i din lägenhet efter att ha slagit in dörren.
          Gör jag detta mot dig i egenskap av privatperson gör jag mig skyldig till ett brott. Om staten gör detta mot dig så gör staten bruk av sitt våldsmonopol – d.v.s. avskaffar helt dina grundläggande rättigheter förmodat på god och skälig orsak och beslut fattat av objektiv makt.
          Om staten monterar ned din dörr och tvingar dig ha en kamera på dass så har grundläget gått över till att du inte längre har några grundläggande rättigheter. Där har vi FRA, datalagringsdirektivet och till viss del Ipred exempelvis.

          Om jag skickar ett mail eller sms till min flickvän som innehåller intim kommunikation så blir jag precis lika illa berörd om du avlyssnat min telefon, öppnat min post, eller stått och tjuvlyssnat medans jag försökte berätta det för henne. Det grundläggande behov varje människa har av ett privatliv är inte annorlunda mellan verkligheten, skrift på papper eller på internet.
          I det fall jag blir tvungen att förlita mig på tredje part att förmedla budskapet – Posten eller en bredbandsleverantör exempelvis – så är det ett grundläggande krav att budskapet förblir oöppnat av andra än slutaddressaten.

          Den ”informationsanarki” du beskriver är inget som finns på internet specifikt utan en normalt förekommande del av det mänskliga samhället. Specifikt wikileaks kan närmast jämföras med den undersökande journalistik som fortfarande var aktuell när Woodward och Bernstein undersökte Watergate. Något som i dag till stor del har tappats ur etablerade media.

          Den konflikten du verkar se rör sig förmodligen om att fri kommunikation per definition innebär att personer fritt kan kommunicera upphovsrättsskyddat material (västvärldens stora problem), eller regimkritisk information (e. Kina).

          Du har en poäng, men det är inte den du tror det är, utan den frågan som vi just nu kämpar om är egentligen tål etablerade strukturer ett samhälle där folk faktiskt inte bara kan kommunicera fritt utan även gör det?

          Min åsikt är där tämligen självklar. Det samhälle som är så labilt att det inte tål att folk kommunicerar fritt har inget existensberättigande. Vad vi ser i och med wikileaks är att en hemlighet som komer ut till en enda person med intresse att sprida kommer bli viral – ett otäckt uppvaknande för det politiska system som vant sig vid att i hundratals år korruption och inkompetens bekvämt inte behövts avslöjas eller har kunnat marginaliseras.

          Medför det problem att folk talar med varandra? Ja visst, precis som det alltid har gjort. Överväger fördelarna? Ja visst, precis som de alltid har gjort.

        • Scary svarar som vanligt briljant. Vill bara ytterligare påpeka att det stora problemet uppstår när staten använder sitt våldsmonopol för att beröva privatpersoner deras brevhemlighet och rätt till privat och förtrolig kommunikation. Och precis som Scary säger så är inte ”informationsanarkin”. Människor är av naturen nyfikna. Massor av människor skulle gärna kika in i varandras sovrum om de hade möjligheten eller tjuvlyssna på förtroliga konversationer. Just därför ska samhället försäkra rätten till privatliv, inte avskaffa det genom FRA, Datalagring osv. Samtidigt som makten som sagt ska vara transparent eftersom den finns till för medborgarna och på medborgarnas mandat!

    • Micke vK: Det är egentligen allt som behöver sägas.

  7. Tänk vad svårt det kan vara.

    Om en diplomat skickar ett brev till sitt barn ska inte staten eller någon annan kopiera/tjuvtitta på det, likaväl som ingen har att göra med vad jag skriver till min mamma.

    Men diplomatens professionella gärning ska granskas och tåla det.

    Frågor på det?

  8. Netopias ståndpunkt är helt klar. D.v.s att även diplomaters kommunikation MÅSTE granskas. Hur skulle världen se ut om de kunde skicka upphovsrättsskyddat material mellan varran? Tänk om diplomaterna startade en egen torrentsite och började kopiera musik och film mellan varrandra? Nä självklart ska allas kommunikation granskas så att ingen slipper undan Netopias, f’låt, upphovsrättsmaffians, f’låt, storebrors vakande öga 😉

  9. Per, du gillar verkligen att blanda ihop begreppen.
    De flesta har redan förklarat tillräckligt (och jag är säker på att du redan förstår), men jag kan ta ett till exempel på skillnaden mellan brevhemlighet och ”internets informationsanarki”:
    brevhemligheten innebär att om jag skickar ett brev till min flickvän ska jag kunna vara säker på att de som har i uppdrag att förmedla det inte läser innehållet. Om min flickvän senare berättar för sina vänner om vad jag skrivit i brevet har det inget längre med brevhemlighet att göra. Det senare kan jämföras med wikileaks-fallet: det är någon som läckt information som den fått del av.
    Ni här på Netopia vill ju dock gärna att brevet ska öppnas och granskas av utomstående redan innan det nått min flickvän, vilket är helt bedrövligt.

    Och sen ska det självklart vara skillnad mellan folkets insyn i makten och maktens insyn i folket. Håller du inte med om det?

    • Scary Devil Monastery

      en perfekt jämförelse, Kriz. Vi tackar.

    • ”Ni här på Netopia vill ju dock gärna att brevet ska öppnas och granskas av utomstående redan innan det nått min flickvän, vilket är helt bedrövligt.”

      Men tänk om du skickar en piratkopierad cd-skiva till din flickvän. Klart att alla brev måste ångas upp och kontrolleras! Mellanhänder som Posten måste faktiskt ha ett uppsiktsansvar!

      Eller nåt…

Kommentera artikeln