Den stora Google Books-konspirationen

Nu lanserar Google slutligen sin online-bokhandel, med början i USA. Bland annat finns tre miljoner titlar gratis, ett resultat av det omdiskuterade projektet att skanna in världslitteraturen. Hur många böcker finns det i världen? Ingen vet, men Andreas Ekström diskuterar saken i boken Google-koden (Weyler 2010) och noterar att det kan röra sig om 100 miljoner, varav Google hunnit skanna kanske en tiondel. Ni minns debatten förra året: hur ska Google garantera att sånt som de inte har rättigheterna till ändå läcker ut? Ska förlagsavtalen omförhandlas? Får de skanna in böcker som de inte har rättigheterna till osv?
Jag hörde en intressant konspirationsteori om att Google egentligen inte alls var intresserade av världslitteraturen utan ville mata sin språkdatabas för att kunna göra bättre automatiska översättningar i Google Translate. Men jag drar mig till minnes booksearch-projektets profet Santiago de la Mora som besökte Stockholm förra våren och presenterade alltihop tillsammans med bl a amerikanska författarförbundet och Sveriges riksbibliotekarie Gunnar Sahlin. Då förklarade de la Mora att böckerna sparas som bildfiler och själva textinläsningen bara blir cirka 97% korrekt. Helt okej för att kunna söka i texter, alltså, men inte tillräckligt bra för att kunna använda i något annat sammanhang utan översyn av en människa. Jag funderar på det här när nyheten om att bokhandeln öppnat når mig och konstaterar att om de la Mora talar sanning så spricker den där konspirationsteorin. De kanske bara är ute efter böckerna, trots allt.

8

Kommentarer

  1. Så din slutsats är att det inte finns någon Google Books-konspiration? En hel bloggpost för att säga… ingenting? Borde förresten inte titeln på bloggposten då åtminstone vara ”Ingen Google Books-konspiration”? Fast det är klart, Google är väl en av de där hemska aktörerna som driver ”myten om det öppna Internet” och därför ska misstäkliggöras…

    • Per Strömbäck

      Rätt uppfattat! Jag tror inte på konspirationen, men måste medge att den verkade lite frestande där ett tag. Rubrik? Jovars, men jag tycker den jag satte funkar också.

      • Per Strömbäck

        Just det, rubriken var förresten inspirerad av titeln på den gamla Sex Pistols-mockumentären The great rock’n’roll-swindle, men det var nog inte uppenbart för någon annan än möjligen mig själv. Oh, well.

  2. Scary Devil Monastery

    Per. Innan man greppar efter foliehatten bör man tillämpa Ockham’s rakkniv med eftertryck. Konspirationer är egentligen sällsynta. En mer sansad analys kommer i stället fram till de magiska orden ”Vested interest”.

    Google är naturligtvis helt enkelt ute efter att – i vanlig ordning – sätta upp en gratistjänst som ökar deras egna varumärke och ger dem ypperliga tillfällen att marknadsföra sina betaltjänster.

    För ett litet tag sedan publicerade du ett ypperligt referat om hur aftonbladet lyckats med att infoga särdeles framgångsrika och lukrativa betaltjänster i den tidning de erbjuder gratis på nätet. Jag är, måste jag säga, förvånad över att du inte ser mönstret. Om aftonbladet med fördel får pengarna att rassla in genom att bruka sitt eget gratisgodis, vilka möjligheter har då inte Google?

    Googles affärsmodell är briljant. Erbjud det de tror folk vill ha, gärna gratis. Undersök sedan hur man kan få folk att betala för tjänster. Med en massiv användarbas av nöjda ”kunder” blir det inte svårt för google att sälja specifika tjänster som tillräckligt många är villiga att betala för.

    Ofta har de redan lagt grunden till betaltjänsten i och med att de skapat gratistjänsten så den vidare utvecklingen kostar dem inte ens särskilt mycket pengar.

    Övriga aktörer har börjat tumma på idén, men de tunga etablerade namnen har ohemula problem med att frångå sina egna mer låsta koncept – och kan inte i sinnevärlden då konkurrera med en ung gigant vars användare inte behöver övertygas med hugg och slag om att det är en bra idé att i förväg betala för tjänster man inte vet om man behöver.

    Nyckelordet är ”konsumentmakt”. Google vet att nyttja det fenomenet där alla andra verkar försöka slåss mot det. Inte undra på att Google inte har några seriösa konkurrenter…

    • Per Strömbäck

      Håller med om konspiration kontra intressen, men ibland kan det vara svårt att se vad som är vad förrän i backspegeln. Det finns en skillnad mellan Aftonbladet och Google – de förra bjuder på sitt eget gratistgodis, de senare i stor utsträckning på andras. Sen finns det förstås en punkt när konsumentmakten i praktiken sätts ur spel, när en aktör får en dominerande ställning. Men jag hatar inte Google, tvärtom. De gör en massa bra saker. Däremot gillar jag inte Google-sekten, evangelister som gått på ”don’t be evil”-myten och kritiserar de som granskar Google. Det fenomenet skildrar Andreas Ekström väldigt bra i sin bok.

      • Scary Devil Monastery

        Andreas Ekström har fallit av tåget helt en eller två gånger…men som regel skriver han mycket bra. Hans kunskap om Google är gedigen.

        Att Google bjuder på andras gratisgodis håller jag inte direkt med om – men om så vore så säger det uttalat att den modellen borde hålla även för de aktörer som just nu utsätts för detta. Det google-sekten missar är att Google är ett företag. Ett företag tjänar pengar eller går under. Det i sig betyder att varje bransch beter sig mer eller mindre sunkigt för att kunna vinstmaximera på ett eller annat sätt. När väl det fenomenet blir känt är det upp till konsumentmakten att bedöma vilken form av utnyttjande man föredrar.

        Google är helt enkelt det företag som förstått vad kunden just nu finner acceptabelt eller ej. I en värld där konsumentmakten faktiskt tillväxer varje dag så blir att hitta ”The sweet spot of the masses” det första och sista ordet som sägs i den konkurrensen. Äldre aktörer, oavsett storlek, finner sig redan i dag tvungna att ändra på sina modeller eller riskera undergång. Den saken finner jag i det stora hela positiv.

        Tjugo år från idag kommer det att vara Google som sitter med hotet från uppstickare som vuxit från ingenting till miljardfirma över natt.

      • Scary Devil Monastery

        Och nej, oftast är det inte svårt att skilja mellan konspiration och vested interest.

        Ockham’s rakkniv, Per, Ockham’s rakkniv.

  3. ”Det finns en skillnad mellan Aftonbladet och Google – de förra bjuder på sitt eget gratistgodis, de senare i stor utsträckning på andras.”

    Vad gäller Google så är ju hela deras idé att göra all information i världen sökbar. Det är inte andras ”gratisgods”. Det är information. Som görs sökbar. Du verkar närmast insinuera att Google skor sig på att nyttja andras hårda arbete. Lite som piraterna rent av, kanske?

    Men om man accepterar din syn på ”gratisgods” så är det väl faktiskt så att Aftonbladet om någon inte på sitt ”eget gratisgods”. Eller hur mycket ersättning får någon som blir intervjuad? Hur mycket ersättning får Wikileaks när uppgifter de läckt används av Aftonbladet (eller för den delen de diplomater som ursprungligen författade texten). Modern journalistik handlar extremt mycket om att paktera om och förmedla information som man får från andra källor.

Kommentera artikeln