Wikileaks, etablissemanget och debattkultur

Axplock från pressen idag, de digitala frågorna är i fokus för ögonblicket mest förstås på grund av dramat kring Julian Assange och Wikileaks. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun: Assanges misstänkta sexbrott rör hans privatperson, debatten om Wikileaks publiceringar rör det offentliga. Assange själv rör ihop det med sina konspirationsteorier om honungsfällor från Pentagon, låt oss hoppas att rättsväsendet är bättre på att hålla isär de sakerna. Mycket av kritiken mot Wikileaks tycker jag faller när de valt att publicera via etablerade redaktionella kanaler som står under pressetiska regelverk, dessa hade ju rimligtvis publicerat uppgifterna på samma sätt om de kommit direkt från källan. Konflikten mellan brevhemlighet och informationsanarki är däremot intressant, oavsett vad man vill hålla hemligt och oavsett skäl så är risken stor att det sprids okontrollerat när det fått digital form. Detta bör oroa inte minst de som hävdar att det finns så stark kryptering idag att man inte kan spåra t ex upphovsrättsintrång på nätet.
Dagens intellektuella vurpa står Aftonbladets huvudledare för – med rubriken ”Internet är under hot” blandar ihop pirater och Wikileaks och utmålar svepande ”etablissemanget” som hot mot ”det fria nätet”. Med en så bekväm maktanalys bidrar landets största tidning knappast till förståelsen av de här frågorna. För egen del kan jag vittna om att ”etablissemanget” snarare står på teleindustrins sida. Nämen, svenska staten äger ju rent av landets största internetleverantör! Här finns ”utrymme för förbättring”, milt uttryck.
Intressantare då att läsa Göran Rosenbergs analys i dagens DN av den ofta påtalade hätska tonen i kommentarsfälten. Han använder begreppet ”debattkultur” som parallell till yttrandefrihet, vi bör givetvis värna om båda – helst genom att odla den förra!
Vill också nämna att Netopia figurerade i brittiska The Guardian nyligen, i en kommentar till Pirate Bay-domen. Inte illa för en barfotablogg i ett avlägset hörn av världen! Helienne Lindvall kommer Netopia att stifta närmare bekantskap med redan imorgon, när hon diskuterar åsiktsfrihet i morgondagens Torsdagskrönika. Missa inte!

37

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    ”Konflikten mellan brevhemlighet och informationsanarki är däremot intressant, oavsett vad man vill hålla hemligt och oavsett skäl så är risken stor att det sprids okontrollerat när det fått digital form. Detta bör oroa inte minst de som hävdar att det finns så stark kryptering idag att man inte kan spåra t ex upphovsrättsintrång på nätet.”

    Nej, Per. Det finns fortfarande ingen konflikt. Du utgår från jämförelser mellan äpplen och päron igen.

    Låt mig illustrera: Varje gång jag vill överföra information med konfidentialitet så gör jag en riskbedömning. Inom IT betyder detta att man lägger två värden på metoden man använder. Risk och Threat.

    Risk motsvarar chansen att informationen sprids. Threat motsvarar effekten – hotet – av att informationen har spridits.
    Low Risk, High Threat är acceptabelt – ex. dina banköverföringar, som regel.
    High Risk, Low Threat är acceptabelt – ex. ditt personnummer.
    Alla andra kombinationer är oacceptabla.

    Varje gång man överför information gör man ett medvetet val – man väljer typen av information man ger ifrån sig, och väljer de metoder och rutiner som man sköter överföringen med.

    Gäller det exempelvis en till två miljoner glada svenska fildelare och deras trafikdata så får man konstatera att säkerhetsåtgärderna måste fallera på ett stort antal olika punkter innan informationen kan fås fram – varefter den informationen innehåller otroliga mängder villospår, falska adresser, generellt internetbrus med mera.

    Allt är ju möjligt sägs det, men den insats som skulle krävas överstiger troligen den som USA just nu gör i Afghanistan i form av resurser. Fildelning faller inom low risk/low threat just nu och för överskådlig framtid.

    Jämför man med wikileaks…tja, USA har gett 850.000 personer, merparten civila kontraktsanställda, ”Top secret” security clearance. Där har du direkt ”High risk” och ”high threat”.
    Sedan har de möjliggjort för samtliga dessa att ladda ned ohämmat ur gemensamma databaser. Threat = EXTREMT HÖG. En anställd på tullverket kan i teorin ladda ned allt som CIA, FBI, NSA och amerikanska UD har sammanställt – vilket inte är långt från vad som har gjorts.

    Alltså, Per – vi kommer tillbaka till det goda gamla argumentet om hur långt samhällets ansvar bör sträcka sig. Låser man inte sin dörr får man när inbrottet sker föga hjälp av försäkringen. Ger man fel folk sin kortkod så kommer den att hamna i fel händer.
    Talar man om en hemlighet för någon som är otillförlitlig så kommer den informationen att spridas.

    Vad man då gör är att man ser till att den som har som ansvar att hantera informationen är tillförlitlig (ex. bredbandsleverantören) och att den man kommunicerar med är rättskaffens. Mer än så kan man inte göra och har så aldrig kunnat. Det du kallar ”informationsanarki” är inget nytt, utan en fullständigt normal och förutsägbar konsekvens av ett mänskligt samhälle.

    • Per Strömbäck

      Tack, Scary, bra och tänkvärt som alltid (även om det är ett väldigt binärt synsätt). Jag försvarar inte USA:s utrikespolitik eller deras agerande i fallet Wikileaks (även om det mest är den högljudda oppositionens åsikter som hörts i svensk media), tvärtom tycker jag att det är högst beklagligt och de slarvar med mänskliga rättigheter. Informationsanarki, well säg ”information wants to be free” istället då. Det är klart att det finns en intressant konflikt mellan digital informations tendens att spridas okontrollerat och brevhemligheten. En bättre rättsordning på nätet kan ju t ex innebära stärkt skydd för brevhemligheten.

      • Din definition av ”bättre rättsordning” brukar ju iofs betyda motsatsen till brevhemlighet. Eller hur menar du att brevhemligheten går ihop med uppsiktsansvar för brevförmedlaren?
        Nu kommer du att invända att ”uppsiktsansvar” enligt Axhamn endast innebär skyldighet att reagera på oegentligheter som man blir meddelad om, men håller du inte med om att ett ”uppsiktsansvar” som inte på nåt sätt innebär ansvar att hålla uppsikt åtminstone fått ett synnerligen felaktigt namn, om det inte finns någon annan tanke bakom det?

      • Scary Devil Monastery

        Det är ett binärt synssätt eftersom många av kärnpunkterna är binära. Och med det menar jag att effekten av att tumma på systemen ofrånkomligen ger iterativa effekter med en radikalt annorlunda slutkonsekvens. Du kan exempelvis inte under något synssätt annat än högst teoretisk kvantmekanik avlyssna någon ”bara litet grann”.

        Vi har varit inne åtskilliga gånger på där du tar upp ”samhällets ansvar” och där vi har stått på motsatt sida av grinden. Min synpunkt nu är samma som då; Det finns inget sätt att skydda användarna av ett system från konsekvensen av sina egna handlingar. Den saken gäller lika mycket i verkliga världen som på nätet.

        Skyddet för brevhemligheten – det enda möjliga skyddet för brevhemligheten – är att den som skickar brevet måste ha tillgång till möjligheten att säkerställa att brevet inte manipuleras på vägen. Att kunna lägga det i ett kuvert och förvänta sig att det kommer fram oöppnat.

        Allt annat tippar oss faktiskt huvudstupa in i den situation där staten eller tredje part måste ges det fulla och oinskränkta förtroendet hos den som skickar brevet i fråga.

        Nu är saken den att staten består av människor som gör fel. Medvetet eller ej. På goda grunder eller usla. I USA och även i Sverige har det visat sig – gång på gång – att system läcker och att hemligheter i statlig ägo i förfärande många fall inte är hemligheter alls. Mänskliga rättigheter är fruktansvärt viktiga – och som du mycket riktigt påpekar så slarvar man även där. Vägen till helvetet, som det brukar sägas…

        Det här är problemet med att förhindra spridningen av information. Jag brukar göra jämförelsen med DDR eller Sovjet’s varianter av kommunism – modellen håller enbart om samtliga inblandade är fullständigt felfria, och börjar rasa helt om ett enda led i kedjan brister.

        En ”brevhemlighet” där tredje part får insyn leder – ofrånkomligen – till det problem USA nu har med wikileaks. Din information är hemlig enbart så länge den inte är begärlig. USA har kommit undan billigt med Wikileaks – än så länge. Betänk nu att i och med SWIFT kommer dessa läckande såll att sitta med rådata värt miljarder på svarta marknaden som nära nog miljonen kommer ha fri tillgång till.
        Premisserna för total katastrof är inte att staten är ond eller att det finns onda män i systemet. Katastrofen är i dessa fall given om staten inte är perfekt.

        Visst, det är ett extremt exempel. Men även i Sverige kan brevhemligheten enbart skyddas av att vanlig medborgare ges tillgång till de verktyg han behöver för att freda sin kommunikation. Det innebär ekvivalenten av tillgången till kuvert, en brevbärare som bär ut all frankerad post till slutadress, och ett postväsende som åker på fängelsestraff om de öppnar eller hindrar meddelandet under annat än högst sällsynta och extremt ordnade former på åklagares begäran.

  2. Netopia är alltså en barfotablogg. ”Barfotablogg”. Barfotablogg? Barfotablogg! BARFOTABLOGG. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha.

  3. ”För egen del kan jag vittna om att ”etablissemanget” snarare står på teleindustrins sida.”

    Teleindustrin…. Är dom ”the bad guys” i din värld? För att de värnar om meddelarskydd, rätten till privat och förtrolig kommunikation, budbärarimmunitet och frihet från förhandscensur? Jag kan bara säga att jag innerligt hoppas att etablissemanget står på deras sida. Dock så vittnar ju IPRED, Datalagring, ACTA, Gallo och allt det andra om motsatsen. Dvs. att etablissemanget står på upphovsrättsindustrins sida och villigt inför övervakning, filtrering och censur. Inte minst kanske för att denna övervakning, filtrering och censur kan riktas mot annat oönskat… som Wikileaks.

    Vad gäller brevhemlighet och ”informationsanarki” tyckte jag det behandlades tämligen grundligt tidigare i kommentarerna. Inte för att du tagit till dig ett ord av vad som står där.

    Men vi kan nu urskilja konturerna för Pers nya strategi:

    * Utmåla idén om öppenhet och frihet på nätet som något suspekt, drivet av starka intresseorganisationer vilka teleindustrin och tjänsteleverantörer som Google står bakom.
    * Fortsätta driva tesen om att ”samhällets närvaro behövs på nätet”, vilket innebär regleringar i form av övervakning, censur och ansvar för ”mellanhänder”.
    * Försöka blanda bort korten genom att ställa brevhemlighet mot ”informationsanarki” för att återigen driva tesen om behovet av regleringar i form av övervakning, censur, och ansvar för ”mellanhänder”.

    • Per Strömbäck

      Teleindustrin är varken bad guys eller good guys, jag ser inte världen i svart och vitt. Men de förtjänar kritik för att de inte tar viktiga samhällsfrågor på allvar.

      • Några argument för att etablissemanget skulle stå på teleindustrins sida som väger tyngre än FRA, IPRED, datalagringslagen etc?

        För övrigt håller jag med Martin om att det är dags du börjar att, om inte ta åt dig, så åtminstone bemöta kommentarerna när det gäller t ex brevhemlighet vs informationsanarki istället för att bara ignorera dem och fortsätta trycka ut din ”sanning” som om alla höll med. Det känns ibland grymt trist att kommentera när det är så. Och du vill väl gärna att Netopia ska vara ett levande debattforum?

      • Scary Devil Monastery

        Per, telekomoperatörerna, i de fall de ens yttrar sig, har verkat ta samhällsfrågorna på allvar.

        De inser med rätta att det vore fullständig katastrof för både de själva och deras kunder om de skulle bli tvungna att lägga sig i eller övervaka kundernas trafik – och dessutom fullständigt ohållbart i praxis.

        Det finns ingen skillnad i om en kund överför en distribution av Ubuntu, agerar som en vanlig mailserver eller fildelar (lagligt material eller annorlunda) annat än om någon avlyssnar och spionerar på det som överförs.
        När någon andefattig doktoran i juridik ställer sig likt Johan Axhamn och yrar om ”uppsiktsansvar” som skall skötas med samma metoder som en teleoperatör använder för att sortera bort port probes och trasiga packets så kan man mycket enkelt konstatera att teleoperatörerna gör helt rätt i att ignorera den rapporten exempelvis.

        Av samma anledning som vägverket torde se snett på en rapport som hävdar att det inte finns en laglig anledning till varför fortkörningskameran inte tittar i varje bilists baklucka medans den ändå håller på.

        Vissa teleoperatörer som är mindre seriösa har fuskat vad gäller Elkom exempelvis, och med nätneutraliteten. Sådant bör och skall naturligtvis beivras. Men även de som gjort detta har inte haft minsta möjlighet att styra eller avläsa kundtrafik utan att till fullo avlyssna i klartext den trafik som kunderna överför.

        Tanken på att teleoperatörerna skall lösa det specifika samhällsproblem jag utgår från att du tar upp – fildelningen – är och förblir lika verklighetsfrämmande som tanken på att vägverket borde hållas ansvarig för att hembrännare eller ciggarerettsmugglare gör bruk av allmän väg.

        Så nej, Per…den häsaten är död. Dags att kliva av.

  4. ”Dagens intellektuella vurpa står Aftonbladets huvudledare för – med rubriken ”Internet är under hot” blandar ihop pirater och Wikileaks och utmålar svepande ”etablissemanget” som hot mot ”det fria nätet”.”

    Som jag sa tidigare: The times they are a-changin’

    Journalistkåren har äntligen börjat fatta vad det faktiskt handlar om. Inte att några snorungar tycker ”gratis är gott”, utan att fundamentala fri och rättigheter är hotade och under attack. Din uppförsbacke kommer bara att bli brantare och brantare, Per.

    • Per Strömbäck

      Jo, du sa det, men det konstiga är att jag tycker utvecklingen går åt motsatt håll. Med fokus på cybercrime och alla andra samhällsproblem som förstärks och multiplicerar av nätets struktur och anonymitet har lagstiftaren allt oftare börjat intressera sig för hur reglering och mellanhandsansvar kan utformas. Upphovsrätten är en mycket liten sak i sammanhanget. Jag bekymrar mig för att den sortens reglering kommer att bli trubbig och dålig om inte de som kan tekniken bidrar med sin kunskap, men från det hållet är mantrat ständigt ”vi kan inte ta något samhällsansvar (utom barnporr), det vore skadligt för yttrandefriheten”. Jag vädjar till teleoperatörer, systemutvecklare, hårdvaruföretag, teknikforskare, molntjänster, mjukvaruföretag och andra som har insyn i den tekniska funktionen att ta de här frågorna på allvar!

      • Per Strömbäck

        Just det, for the record: internet är jättebra. Fantastiskt, rentav. Utan internet skulle vi ju till exempel inte kunna ha den här diskussionen.

      • Per, du är den siste som borde kritisera någon för att använda ”svepande” ordalag. Jag vet inte hur många gånger du slängt dig med ”bättre rättsordning”, ”viktiga samhällsfrågor” eller för all del ”samhällsproblem som förstärks” och sen vid direkta frågor vägrat specificiera dig närmare.

      • OK Per. Då undrar jag:

        Vad exakt är det för konkreta åtgärder det är du vill se?

        Detta är 45:e gången jag frågar!

      • Scary Devil Monastery

        Svaret är, Per, att det ”mellanhandsansvar” du talar om helt, fullt, och oåterkalleligt skulle avbskaffa brevhemligheten och samtliga medborgares rätt till fri och oövervakad kommunikation.

        Förutom petitessen att det skulle krävas att man skrotar samtliga protokoll och industristandarder som används för internetöverföring – globalt – och bygga en helt ny struktur med mycket hårdare reglering.

        Där har du i korthet det tekniska fundamentet. Det du efterlyser är en grundläggande logisk paradox som faktiskt kan kokas ihop till svaret ”Visst går allt att göra, men de ofrånkomliga effekterna av att ens försöka blir så oöverstigliga så att vi redan nu kan konstatera att förslaget inte är vettigt”.

        Ta en titt på Kina, Per. De har försökt bygga om sin egen infrastruktur på just det sätt du beskriver, och har med sin ”Green Dam” försökt skapa just en sådan bakgrund du efterlyser.

        Det har visat sig fallera totalt trots att kinesiska regeringen har kastat sanslösa resurser i form av både pengar, kompetens och lagstiftning på problemet.

        Det är inte det att vi inte tar frågorna på allvar, Per. Det är det att dessa frågor har vi besvarat åtskilliga gånger om redan, och att varje nyutveckling av teknik lägger till ytterligare ett antal absoluta hinder för den typen av lösning du verkar leta efter.

        Ta ett exempel – den första prototypen av en totalt decentraliserad fildelningsklient presenterades nyligen – läs på vid torrentfreak. Sökfunktion, tracking och uppkoppling helt och till fullo endast mellan enskilda användare.
        Det, om något kan sänka TPB…men jag tvivlar på att upphovsrättsindustrin kommer att hurra.

        USA’s office of homeland security började nyligen beslagta domännamn – vilket inte bara visade sig ineffektivt men dessutom fick opensource-communityn att börja arbeta febrilt på ett totalt decentraliserat DNS-system.

        Varje steg taget för att begränsa användarnas möjligheter att hantera sin kommunikation har hittills enbart inneburit att mer och mer av internet glidit bortom all form av centraliserad kontroll.

        I slutänden finns ett enda maktmedel som staten har att tillgå. Likt Iran står de i valet mellan att låta folk kommunicera vad tusan de vill – eller att helt enkelt klippa kablarna.

        När det gäller utvecklingen av nya verktyg och nya metoder så besitter opensource-communityn i sig självt långt större förmåga att eskalera utvecklingen än vad politiker har. Att lagstiftningen och politiken ligger tio eller femton år bakom utvecklingen är inte ett temporärt tillstånd utan ett permanent sådant.

        Det finns tillfällen ibland när jag inte undrar för mitt stilla sinne om vi inte skulle vinna mycket på att hindra allsköns idioter från att äga eller hantera datorer alls så att vi slapp alla problem som uppstod av att kreativa användare sabbar systemens integritet bara för att de vill få något utfört på sitt eget lilla vis. Det skulle besparat mig och alla andra systemadministratörer åtskilliga besvär.

        Oftast besinnar jag mig snabbt nog för att inte högljutt ge luft åt den tanken. Men vi som sysslar med IT har suttit med exakt samma typ av ”problem” när det gäller datoranvändare som du och upphovsrättsindustrin har med fildelare. Ur den rent tekniska synvinkeln vet vi – med god erfarenhet i bagaget – att det finns saker man inte kan göra något åt och därmed måste anpassa sig till.

        Och anledningen att tonen då ofta blir patroniserande eller rentav hätsk är helt enkelt för upphovsrättsindustrin sitter och tragglar sig igenom samma snårskog som vi redan tvingats navigera ett antal gånger. Och att de nu kommer dragandes med samtliga de vansinniga idéer som den tekniska ”communityn” i bättre vetande ofta har prövat och förkastat rakt av som totalt omöjlig. (Bland annat därför många av oss blir rätt upprörda när en datorilliterat doktorand i juridik försöker lära oss vad man ”borde kunna göra” utan att ha en aning om de ofrånkomliga konsekvenserna).

      • Jag tror teknikerna både vill och tar sitt samhällsansvar. Problemet är du inte kan tala om vad du vill göra med tekniken utom att ”kontrollera informationen”. Ur ett teknisk perspektiv är det en omöjlig uppgift att kontrollera all information. Värden låter sig inte stängas in i en låda riktigt ännu. Vore det sant skulle du kunna köpa en dator som handlade på börsen åt dig så du slapp jobba alls. Det finns dock inga maskiner som kan göra sådant, och anledningen är att processen som ska tyglas har lika många parametrar (eller fler!) än antalet tänkbara tillstånd. Inte ens om vi uppfann en maskin kapabel till mänskligt tänkande skulle vi ha en universallösning (även om ersättningsfrågan för upphovsmän skulle få en helt annan vinkel).

        Därför måste du vara specifik. Räcker det att förbjuda alla torrents? Kräva ID för att vara uppkopplad? Hur ska man få ut sitt ID?
        Vad bör man göra för att skapa ett hållbart samhälle enligt dig? Att ”ta sitt ansvar” är en märklig uppmaning när det är oklart vad man vill uppnå. Personligen misstänker jag att allt du vill uppnå är att maximera vinsterna för dina klienter, och var finns ditt samhällsansvaret då? När erkände du på allvar att vi står inför ett svårlösligt problem som inte självklart kommer att lösas till nuvarande stakeholders fördel?

        Varför inte diskutera statligt kulturstöd som en omväxling? Kan samhället kompensera upphovsmän med ”konstnärliga uttryck” på andra sätt än genom att förtrycka informationsfriheten?

  5. ..en reflexion ; Varför står Per fortfarande så ensam att framhärda upph.industrins tankar o åsikter? Finns det inga spinndoctors som kan lägga ut texten och på så sätt ge en intressantare bild. Var är Ludvig Werner (IFPI), Elisabet Widlund (musiksverige), Alfons Karabuda och
    Stefan Ahlenius (Kulturskaparna), detta är bara ett axplock. Gemensamt är att de ingår i Per´s hemisfär. Tillsvidare får vi kämpa på med Per, 🙂

    • ..jag glömde; kan ngn tala om , vad är en hashtag?

      • Scary Devil Monastery

        En alternativ identifikator – oftast använd på twitter. I formatet exempelvis #Obama rules, eller #Operationpaybacksweden, etc.

        Det är helt enkelt ett sätt att hålla reda på en kommentarstråd, en bit metadata som används för att returnera sökningar av alla resultat som innehåller den taggen.

        Söker du på en blogg så letar du kanske efter den som kommenterat eller letar efter ett visst ämne – den här tråden vi just nu kommenterar i är exempelvis av netopias bloggprovider taggad under ”Wikileaks, etablissemanget och debattkultur”. En sökning i databasen på de sökorden innebär att samtliga av våra kommentarer kommer upp, då de taggats med den headern.

        På ett twitterflöde används det som inledning för att specificera vad varje enskilt inlägg behandlar och på det viset kan man samla samtliga kommentarer som getts ut under den taggen. Se det som det ”angivna ämnet” för debatten som just pågår.

Kommentera artikeln