Censur i sociala medier. Och på Ipad.

Användaravtal hos kreditkortsföretag används som anledning att strypa betalningar till Wikileaks. Användaravtalen används också till vad som måste beskrivas som censur. Netopia-bekante Anders Rydell skriver i senaste numret av RFSU:s tidskrift Ottar om hur Facebook regelmässigt tar bort bilder av ammande kvinnor, berättar tidningen Journalisten (ett inlägg om en artikel om en artikel… only on da internet). Rydell ser det som ett exempel på ökande censur i sociala medier.
Journalistförbundets generalsekreterare Agneta Lindblom Hulthén skrev igår på Aftonbladets debattsida om hur Apple stoppar publiceringar på Iphone och Ipad med hänvisningar till användaravtalen, det handlar om material som publiceras i papperstidningar i demokratiska länder som Tyskland, Danmark och Storbritannien men som strider mot Apples policy som bland annat förbjuder nakenbilder av kvinnor, men även har inskränkningar mot drift med offentliga personer samt religionskritik. Lindblom Hulthén menar att det publicistiska ansvaret förs över från ansvarig utgivare till Apple, till men för yttrandefriheten.
Användaravtalen är gummilagar som kan användas till lite vad som helst och som står utanför det demokratiska systemet. Här finns ett verkligt rättssäkerhetsproblem. Det är inte så lite ironiskt att internetleverantörerna som regel har paragrafer som förbjuder exempelvis upphovsrättsintrång i sina användaravtal, men de upprätthålls inte. Vi behöver knappast fler argument för att samhället behövs på nätet.

Uppdatering: Rydells text finns nu även i Ottars nätupplaga

18

Kommentarer

  1. Återigen detta luddiga ”samhället behövs på nätet”. Kan du inte precisera vad det är för konkreta åtgärder du vill se? Det vore fantastiskt givande för diskussionen här på Netopia.

    (Detta är 47:e gången jag frågar. Den 46:e gången jag frågade så hade jag faktiskt en liten förhoppning om ett svar, eftersom du kaxigt hade bett om frågor för att visa att du minsann svarar på alla frågor i kommentarerna. Men nu börjar jag misströsta igen. )

    Sen är det otroligt ironiskt att du börjar inlägget med att ondgöra dig över att tjänsteföretag (observera, tjänsteföretag) kan bestämma över och censurera de tjänster de levererar, för att sedan komma till slutsatsen att det plötsligt är dåligt att infrastrukturföretag inte gör det. Hur snurrigt kan det bli?

    Detta har sagts åter och åter igen här i kommentarerna: det är en enorm skillnad på tjänsteleverantörer och infrastrukturleverantörer. En tjänsteleverantör har rätt att ta bort bilder på nakna kvinnor (för att ta ett exempel) från sin tjänst. Om en infrastrukturaktör däremot genomsöker sina kunders privata trafik efter bilder på nakna kvinnor, då är det extremt illa.

    Och nej, ISP:er bör inte åläggas att övervaka sina kunders privata och förtroliga kommunikation på jakt efter upphovsrättsskyddat material. Precis lika lite som Posten bör åläggas att sprätta upp alla brev på jakt efter olovligen kopierade cd-skivor.

    • Martin – jag tror inte att du blir nöjd med mina svar förrän jag säger något om total åsiktskontroll som du kan skjuta ner. Men jag tycker inte så. Axhamns förslag om uppsiktsansvar för internetleverantörer är en bra början på bättre rättssäkerhet på nätet.

      • ”Martin – jag tror inte att du blir nöjd med mina svar förrän jag säger något om total åsiktskontroll som du kan skjuta ner.”

        Per, det enda jag efterfrågar är att du preciserar vad det du faktiskt menar. Du behöver inte lägga dig till med någon åsikt som du inte har för att göra det lättare för mig att argumentera…

        Varför ska det vara så fruktansvärt svårt för dig att komma med ett enda konkret förslag?

        ”Axhamns förslag om uppsiktsansvar för internetleverantörer är en bra början på bättre rättssäkerhet på nätet. ”

        Nu är ju problemet det att Axhams förslag inte är ett förslag, eftersom han inte besitter någon som helst teknisk förståelse och inte har en susning om hur Internet fungerar. Jag vill förstå vad det är för konkreta förslag du förespråkar. Deep packet inspection? Filtrering? Vilken typ av filtrering isåfall? Dns? Avstängning av abonnenter? På vilken grund isåfall? Hur ska oönskat material identifieras? Mot någon slags databas likt den Youtube har med digitala fingeravtryck för skyddat material?

        Och så vidare, och så vidare, och så vidare…

        Att hålla på att älta tomma fraser som ”samhällets närvaro på nätet” eller ”uppsiktsansvar” är helt meningslöst (förutom om man är en lobbyist som försöker påverka människor utan teknisk förståelse, typ politiker, förstås).

        Så jag frågar igen: nu för 48:e gången: Vad är det för konkreta åtgärder du vill se?

        • Man får beundra ditt tålamod, Martin! 🙂

        • ”Man får beundra ditt tålamod, Martin!”

          Tack, Wotan. Men jag är genuint intresserad av ett svar från Per. Han är faktiskt en väldigt intressant representant för upphovsrättsmaximalisterna, eftersom han verkar ha hyffsad teknisk förståelse.

          Samtidigt så blir det förstås mer och mer tydligt och uppenbart att Per inte alls vill föra en diskussion om dessa frågor. Men isåfall tänker jag åtminstone fortsätta tydliggöra det. Har jag frågat 48 gånger kan jag gärna fråga 48 gånger till.

        • Härligt. Jo, jag är också genuint intresserad, men det är nog som du säger. Per har hyfsad teknisk förståelse, och därför KAN han inte gå in på detaljer utan att skjuta sig själv i foten.

      • Scary Devil Monastery

        Du menar bortsett från att Axhamn, lärd som han är i juridik, helt har missat att vad han rent tekniskt har krävt är DPI – d.v.s. total avlyssning av kundernas trafik utförd av bärande infrastruktur?

        Per…sluta krama Axhamns rapport. Han har som juridiker presterat ett säkerligen godkänt arbete. Det är bara det att de tekniska aspekter han lägger till grund för det inte gärna kan existera utan svart magi eller dylikt.

        Bara för att en fartkamera kan registrera en nummerskylt innebär det nämligen inte att den även kan kontrollera vad som finns i bagageluckan. Att förklara det lagligt korrekt att den skall göra det ändrar inte på att det faktiskt fortfarande är ett helt omöjligt krav.

  2. ”Vi behöver knappast fler argument för att samhället behövs på nätet.”

    Men så fruktansvärt tröttsamt. Finns verkligen inte samhället på nätet? I vilken form ska det finnas? Ser du fortfarande ingen skillnad mellan tjänster och infrastruktur?

  3. off topic;
    …här visar STIM upp sitt rätta ansikte;
    ”Sveriges Hotell- och Restaurangföretagares styrelse har beslutat att inte acceptera det slutbud som lämnats av STIM i förhandlingarna om ersättningsnivåer för SHR:s medlemsföretag. SHR anser att de nivåhöjningar STIM presenterat är oskäligt höga och vänder sig också mot att STIM inte erkänner SHR som förhandlingspart och inte låtit organisationen fullt ut förhandla för sina medlemmars räkning.
    – Vi kan inte acceptera vare sig nivåerna, förändringarna i tariffsystemet eller det sätt på vilket STIM agerat, där man ensidigt och utan egentlig förhandlingsambition beslutat sig för att kraftigt driva upp ersättningsnivåerna på bred front, säger SHR:s vd Eva Östling Ollén.
    mer att läsa i DN och SHR´s hemsida

  4. Scary Devil Monastery

    ”Gummiparagrafer” har blivit en default-del i all form av digital kommunikation, dessvärre, där kunden av en tjänst blir tvingad att skriva bort samtliga rättigheter som ”vanlig” hederlig konsumentlag annars borde gett honom/henne.

    Ta exempelvis vilken mjukvara som helst och läs EULA’n (End User License Agreement) – bort med öppet köp, bytesrätt, och förpliktiga dig att inte hålla leverantören ansvarig om mjukvaran nu skulle sabba din dator, dina arkiv, eller någonting annat för dig.

    Jag minns hur debatten gick om den saken för tio år sedan och är övertygad om att många skaffar sin programvara via TPB eller Usenet bara för att de vägrar lägga pengar på program som de själva, som användare, förväntas betatesta gratis åt utgivaren.

    Sak samma med digitala tjänster. Terms Of Service (TOS) har blivit en ursäkt för exempelvis Facebook, Twitter, alt. finansinstitut som Mastercard och VISA att stänga av användare helt i egenregi utan att egentligen behöva en anledning.

    • @Scary – bra, omjag tolkar dig rätt att det här är ett problem, så har vi faktiskt en delad uppfattning. Sen gissar jag att våra slutsatser om vad som är rätt medicin kommer att skilja sig en del.

      • ”Sen gissar jag att våra slutsatser om vad som är rätt medicin kommer att skilja sig en del. ”

        Och vad är dina slutsatser om vad som är rätt medicin, Per? Kan du för en enda gångs skull tala ur skägget?

      • Scary Devil Monastery

        Det är mycket enkelt, Per. Godtar inte förmedlarna av elektroniska tjänster vanlig konsumentlag så får de finna sig i att konsumenterna tar sig friheter i stället för att bli lurade, exempelvis. Om Mastercard/VISA sätter upp ToS som de sedan missbrukar – som i fallet Wikileaks – så får de finna sig i att en rasande pöbel parkerar sina skyltar på deras webbsidor (Anonymous et. al.),

        Och så vidare. Medborgaren och konsumenten är den majoritet i samhället som faktiskt styr. Det omfattande myglet i hur man tar emot stora oengar och därefter försöker mygla sig ur vad man förpliktigat sig till att prestera i motåtgärd är helt enkelt inte acceptabelt.

        Jag ser med viss förtröstan att både Mastercard och VISA har tagit en del stryk av sin slentrianmässiga hantering av en ”obehaglig” kund och hoppas därmed se marknadskrafterna hosta upp ett par solida konkurrenter.

      • Scary Devil Monastery

        Och vad skall man göra, Per? Köpa ett spel för 699 SEK utan att ens ha ångerrätt om/när spelet inte fungerar alternativt förstör registren på ens dator? Lägga ut 2000 SEK på OS Vista bara för att i efterhand få upptäcka att det var microsoft’s svar på Windows 98 SE eller Millennium?

        Vad som är ”rätt” medicin beror helt och hållet på vad som faktiskt kommer att fungera. Med tanke på att ingen dators upsättning är den andra lik (särskilt inte hos entusiaster) och på att tredje parts programvara inte kan ta hänsyn till alla andra tredjeparter (särskilt inte om det är proprietär, sluten kod det rör sig om) så kommer konflikter att finnas.

        I det läget har Valve lyckats förträffligt med sin kundsupport och sin affärsmodell. Det går – både lätt och utmärkt – att knäcka Steam DRM. Och det görs av ren automatik idag. Trots det har Valve mycket få bekymmer med ”loss of sales” – eftersom de erbjuder en modell som är bekväm och enkel, där kundsupport har kraftigt fokus.

        I slutänden är det det som allt kokar ihop till. Ett starkt varumärke kommer att få kunder. Ett som upplevs som opålitligt kommer inte det.

  5. […] har tidigare skrivit om censur på bl a Ipad och Facebook, som t ex innebär att bilder på ammande kvinnor tas bort. […]

Kommentera artikeln