Användarskapat innehåll – den aldrig sinande källan

Senast skrev jag om att vi nätanvändare är en sorts naturresurser som de stora molntjänsterna kan exploatera. Låt mig nyansera det lite. Jag återvänder ofta till Eric Schmidts citat från Techonomy-konferensen i somras: vi skapar lika mycket data på två dagar som under hela mänsklighetens historia fram till 2003 (jo, jag skrev om det häromveckan). Det är det användarskapade innehållet som är naturresursen som aldrig sinar! Vi slutar aldrig producera nytt material (dessutom är delar av det skapat av maskiner!), det kommer hela tiden mera och produktionstakten ökar. Jag tycker det är ett intressant perspektiv i diskussionen om kvalitet och att ta betalt för material. Varför ska man bry sig om produktionsvärden, konstnärliga uttryck, kvalitetssträvan och sånt när nätet oupphörligen sprutar fram en oändlig ström av material? Verkar onödigt.

5

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Det är mycket enkelt, Per.

    Varför skall vi tappa bubbelvatten på en flaska med flaschig etikett och prislapp på 15-20 SEK när vatten kommer i en aldrig sinande ström från kranen och soda streamern står på diskbänken?

    Den som producerar något folk vill se kommer bygga sig ett varumärke. Om varumärket är starkt går det att få in pengar för vilken vansinnighet som helst.
    Det här är inte direkt nytt.

    Jag skulle vilja återknyta till ditt tidigare inlägg om google och användare som ”naturresurs”. Genom att bygga ett varumärke – ett starkt namn – har du införskaffat en stor mängd av just den ”resursen” och kan omsätta din tillgång till den informationsomsättning som den resursen ger till reda pengar.

    Det kan röra sig om när Isabella Löwengrip lägger upp banners på sin blogg och besökarna – hennes ”del” av ”naturresursen” genom sitt vanliga beteende skapar värden åt henne som tar sitt uttryck i månatliga utbetalningar.

    Det kan röra sig om när Tiger Woods, medans han en gång var en golflegend hade så pass många ögon på sig att han blev en synnerligen dyrt betald reklampelare – återigen ett bruk av ”naturresursen” det innebär bara att vara känd.

    Poängen är, Per, att den som skapar något blir tvungen att anstränga sig till viss mån för att införskaffa och behålla den ”naturresurs” som en vanlig internetanvändare innebär. Det kan vara riktigt lätt i vissa fall och markant svårare i andra.

    Det är det här som ordet ”varumärke” så väl definierar.

  2. Så du menar att bara för att utbudet är stort så slutar folk att efterfråga kvalitet? Jag tror det är ganska tvärtom.

  3. ”Varför ska man bry sig om produktionsvärden, konstnärliga uttryck, kvalitetssträvan och sånt när nätet oupphörligen sprutar fram en oändlig ström av material? Verkar onödigt.”
    Per, du har väl inte gett upp? Konstnärliga uttryck och kvalitetsträvan är verkligen ngt att kämpa för, vad vi däremot måste bekämpa är det enfaldiga underhållningstvånget, det kommer du att bli varse när dina barn växer upp.
    God Jul på dig 🙂

  4. PIratrörelsen är ju för deltagarkultur och användargenererat material, så då måste väl Per per definition vara emot 🙂

Kommentera artikeln