Archive for december, 2010

Yttrandefrihet? Bara om du tycker som vi

torsdag, december 9th, 2010

Det har gått tre år sedan jag började skriva inlägg om musik och media på the Guardians sajt, och under den tiden har jag utvecklat ganska tjock hud. Jag har några läsare som alltid kritiserar mina åsikter (en av dem ville t o m bli min vän på Facebook), ofta i ganska brutala kommentarer, men det stör mig inte. Varje gång jag skrivit om Storbritanniens Digital Economy Act (vår version av IPRED), har jag ådragit mig ännu mer vrede, vilket jag har vant mig vid. Men inget av detta förberedde mig för det hat som mötte mig när jag publicerade hur mycket mediaguruer som predikar att gratis är framtidens affärsmodell tar betalt för att medverka på konferenser och uttryckte varför jag tyckte att de hade fel.

Mycket av den information jag hade kom från en vän som arrangerar konferenser, och arvodena varierade mellan £2,000 för att få med Peter Sunde (okej, han är ingen mediaguru, men predikar för “gratis”) i en panel och $150,000 för Seth Godin. En av dom som nämndes i artikeln var Cory Doctorow, som skriver på Guardians tekniksida. Han anklagade sedan mig för att ljuga både i sina inlägg i kommentarsfältet och de mejl han sände till mig personligen – mejl som blev mer och mer argsinta och hotfulla när jag vägrade ändra artikeln eftersom jag hade bevis för den information jag publicerat (Guardians juridiska avdelning hade gått igenom inlägget före publiceringen). Men det var bara början.

Doctorow skrev ett inlägg på the Guardians tekniksajt där han angrep min journalistiska integritet och sa att han hade kunnat stämma mig om det inte vore för att han är “libertarian”. Mycket upprörande och osant eftersom det inte fanns någon grund för en stämning. Han sa också att han inte predikade för “gratis”, samtidigt som han förklarade varför kreatörer ska ge bort sitt arbete – gratis. Dom flesta av de hundratals kommentarerna var hatiska mot mig, men en del försvarade min ståndpunkt. Sen började attackerna mot mig sprida sig på tekniksajter som TechDirt. Folk skickade tweets till mig som sa att jag var korkad och att dom hoppades att nån kunde komma på ett sätt att döda folk som mig på nätet. Det började kännas riktigt obehagligt.

Jag ville skriva ett svar som förklarade i detalj varför jag tyckte Doctorow hade fel, men efter att ett litet skivbolag fick sin sajt hackad och blockerad efter att ägaren försvarat mig (han har inte vågat skriva fler kommentarer sen dess) kändes det som jag brottades mot något som var alltför stort för en enskild person att värna sig emot. Jag var så stressad att jag bad min redaktör att inte publicera mitt svar.

En av Guardians skribenter vädjade nyligen till sina kollegor att vi skulle kräva att de som kommenterar våra artiklar på Guardian sajten ska kunna identifieras. Han tyckte att det skulle vara mer rättvist eftersom vi skribenter inte kunde välja att vara anonyma – och kanske skulle det få de som kommenterade att vara mer civiliserade – men hans kampanj misslyckades.

De som försvarar The Pirate Bay och andra sajter som bryter mot upphovsrättslagen använder sig ofta av argumentet att dom står för yttrandefriheten och att all reglering av nätet är ett hot mot den. Samtidigt terroriserar många av dem, ofta anonymt, alla som inte tycker som dem. För ett drygt år sedan träffade jag Lily Allen efter att hon skrivit ett inlägg på sin sajt där hon kritiserade illegal nedladdning. Inlägget resulterade i tusentals anonyma attacker, många liknade de jag fått uthärda, men flera var mer personliga – allt från hur ful hon var till att hon var korkad, privilegierad, talanglös etc. När vi sågs var hon helt nedbruten och kunde inte sluta gråta. Hon hade beslutat sig för att lägga ner sin sajt.

De senaste månaderna har dessa attacker blivit mer systematiska. “Anonymous”, en grupp som organiseras via 4Chan-sajten, har attackerat och blockerat sajter som drivs av RIAA, MPAA och The Intellectual Property Office. De har också attackerat individers sajter, efter att de uttalat sig mot illegal nedladdning, och publicerat personliga uppgifter om chefen för MPAA, Robert Pisano, och hans fru, inkluderat deras hemadress, samt “Google-bombat” frasen: ”ROBERT PISANO MPAA CEO ARRESTED FOR CHILD MOLESTATION!” – allt under anonymitetens kamouflage.

Är det här verkligen gärningar av hjältar och frihetskämpar, som de kallats i en artikel i Guardians syster-tidning The Observer, i vilken styrkan av deras anonymitet prisas för att folk vågar säja och göra sånt som de aldrig skulle våga om de kunde bli identifierade? För de som har varit deras måltavlor är de en anonym mobb som skrämmer och terroriserar alla som inte tycker som dem. Vad man än vill tycka om de som tog the Pirate Bay till domstol, så var det åtminstone den juridiska vägen.

För att ha ett demokratiskt samhälle måste folket ha friheten att kunna uttrycka sina åsikter utan att vara rädda för att straffas (utan att ha en chans att försvara sig rättsligt), förlora sitt levebröd eller hotas till livet. De som inte respekterar detta är inte frihetskämpar, utan förespråkare för totalitarism.

Helienne Lindvall
Låtskrivare, journalist och krönikör för The Guardian

(Efter att ha funderat länge bestämde jag mig för att inte låta dessa attacker och dödshot hindra mig från att uttrycka min åsikt om “gratis som affärsmodell” och skrev en respons)

Regeringens bredbandspolitik skapar monopol

onsdag, december 8th, 2010

Bredband är viktigt för samhället. Det är nog alla överens om. Tillgången till bredband är avgörande för utvecklingen och regeringen har också antagit ett bredbandsmål. Regeringens bredbandsstrategi säger att 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s år 2020. Utöver detta mål bör alla hushåll och företag ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Utvecklingen ska i första hand drivas av marknaden.

Många politiker drar en djup suck och andas ut. Så bra att marknaden skall ta hand om frågan, nu behöver inte kommunerna ta ansvar för uppbyggnaden av infrastrukturen för informationssamhället. Alla som någon gång haft kontakt med det som kallas marknaden inser att marknaden inte kommer att ägna sig åt investeringar som är olönsamma. Samhällsperspektivet är därmed inte ”marknadens” främsta fokus. Vi alla inser nog att informationssamhället kräver tillgång till en infrastruktur som kan kommunicera med alla och överallt. Myndigheter och företag har dessutom större och andra krav än enskilda personer. Kommer marknaden verkligen att kunna lösa detta? På det sätt som regeringen önskar?

Visserligen har regeringen bildat ett bredbandsforum med ett antal olika aktörer, som skall försöka undanröja hinder för att Sverige skall kunna uppnå bredbandsmålet.
Det är svårt bredband om regeringens bredbandsstrategi genomförs huvudsakligen genom de befintliga operatörerna. Då kan tillgången till bredband komma att göras beroende av ett marknadsmonopol.

Det finns också en störande begreppsförvirring mellan bredband och Internet. Bredband förväxlas ofta med och likställs med Internet, men de två är inte alls samma sak. Internet är överföring av data över flera olika medier. I dagligt tal används bredband som begrepp för infrastrukturer som används för att leverera Internet till användarna. Det har inneburit att många anser att tillgången till Internet är det som skall uppnås. Men bredband är viktigt för så mycket annat som inte sker över Internet. Olika samhällsfunktioner behöver till exempel bredband för sin verksamhet, ofta är det olämpligt att det sker över Internet. Många företag och organisationer använder också bredband för sin egen kommunikation. Dessutom består Internet till stora delar av begränsningar i bandbredd som kan försvåra eller till och med omöjligöra viktig kommunikation.

Bredband har blivit ett viktigt begrepp i samhället. Och vi vill ha bredband överallt. Med bredband avser de som är insatta, en infrastruktur med tillräcklig kapacitet för att kunna klara samhällets behov av kommunikation, och naturligtvis även operatörernas behov av att transportera tjänster, som Internet, TV eller telefoni. Inte minst utbyggnaden av mobila näten kräver tillgång till bredbandsinfrastruktur. Tack vare Stockholms välutbyggda bredbandsinfrastruktur var man först i världen med 4G (nästa generations mobilt bredband, reds anm), och Stockholm har idag flera operatörer som erbjuder 4G. Till stor del tack vare sitt operatörsneutrala välutbyggda bredbandsnät.

Men förstår alla vad som kan ske nu, tack vare regeringens bredbandspolitik? Jag tror att utbyggnaden av bredbandsnät är nödvändig för att skapa tillväxt och utveckling. Kommunikation har alltid varit en viktig drivkraft för samhällsutvecklingen. Oavsett om det gäller vägar eller järnväg eller annat så är det avgörande för utvecklingen att ha tillgång till kommunikation. Idag sker kommunikation med bredband. Därför är det bra att regeringen har satt ett bredbandsmål. Men om vi skall kunna uppnå bredbandsmålet kan inte detta avgöras enbart av operatörers vilja att investera. Det behövs insatser där marknaden är svag.

Det behövs förståelse för att bredband är infrastruktur för samhället och att samhället måste säkerställa tillgången till bredband.

Crister Mattsson
Sweden Broadband Alliance

Wikileaks, etablissemanget och debattkultur

onsdag, december 8th, 2010

Axplock från pressen idag, de digitala frågorna är i fokus för ögonblicket mest förstås på grund av dramat kring Julian Assange och Wikileaks. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun: Assanges misstänkta sexbrott rör hans privatperson, debatten om Wikileaks publiceringar rör det offentliga. Assange själv rör ihop det med sina konspirationsteorier om honungsfällor från Pentagon, låt oss hoppas att rättsväsendet är bättre på att hålla isär de sakerna. Mycket av kritiken mot Wikileaks tycker jag faller när de valt att publicera via etablerade redaktionella kanaler som står under pressetiska regelverk, dessa hade ju rimligtvis publicerat uppgifterna på samma sätt om de kommit direkt från källan. Konflikten mellan brevhemlighet och informationsanarki är däremot intressant, oavsett vad man vill hålla hemligt och oavsett skäl så är risken stor att det sprids okontrollerat när det fått digital form. Detta bör oroa inte minst de som hävdar att det finns så stark kryptering idag att man inte kan spåra t ex upphovsrättsintrång på nätet.
Dagens intellektuella vurpa står Aftonbladets huvudledare för – med rubriken ”Internet är under hot” blandar ihop pirater och Wikileaks och utmålar svepande ”etablissemanget” som hot mot ”det fria nätet”. Med en så bekväm maktanalys bidrar landets största tidning knappast till förståelsen av de här frågorna. För egen del kan jag vittna om att ”etablissemanget” snarare står på teleindustrins sida. Nämen, svenska staten äger ju rent av landets största internetleverantör! Här finns ”utrymme för förbättring”, milt uttryck.
Intressantare då att läsa Göran Rosenbergs analys i dagens DN av den ofta påtalade hätska tonen i kommentarsfälten. Han använder begreppet ”debattkultur” som parallell till yttrandefrihet, vi bör givetvis värna om båda – helst genom att odla den förra!
Vill också nämna att Netopia figurerade i brittiska The Guardian nyligen, i en kommentar till Pirate Bay-domen. Inte illa för en barfotablogg i ett avlägset hörn av världen! Helienne Lindvall kommer Netopia att stifta närmare bekantskap med redan imorgon, när hon diskuterar åsiktsfrihet i morgondagens Torsdagskrönika. Missa inte!

Riksdagsval via webb?

onsdag, december 8th, 2010

Södertörns högskola har ett forskningsprojekt om e-demokrati, en fortsättning på experimentet med riksdagsvalet på Facebook som ni säkert minns. Nästa steg är en enkät om hur vi väljare tror att elektroniska riksdagsval skulle kunna fungera med avseende på datasäkerhet, valdeltagande, valresultat med mera. Forskningen behöver din åsikt!

Den stora Google Books-konspirationen

tisdag, december 7th, 2010

Nu lanserar Google slutligen sin online-bokhandel, med början i USA. Bland annat finns tre miljoner titlar gratis, ett resultat av det omdiskuterade projektet att skanna in världslitteraturen. Hur många böcker finns det i världen? Ingen vet, men Andreas Ekström diskuterar saken i boken Google-koden (Weyler 2010) och noterar att det kan röra sig om 100 miljoner, varav Google hunnit skanna kanske en tiondel. Ni minns debatten förra året: hur ska Google garantera att sånt som de inte har rättigheterna till ändå läcker ut? Ska förlagsavtalen omförhandlas? Får de skanna in böcker som de inte har rättigheterna till osv?
Jag hörde en intressant konspirationsteori om att Google egentligen inte alls var intresserade av världslitteraturen utan ville mata sin språkdatabas för att kunna göra bättre automatiska översättningar i Google Translate. Men jag drar mig till minnes booksearch-projektets profet Santiago de la Mora som besökte Stockholm förra våren och presenterade alltihop tillsammans med bl a amerikanska författarförbundet och Sveriges riksbibliotekarie Gunnar Sahlin. Då förklarade de la Mora att böckerna sparas som bildfiler och själva textinläsningen bara blir cirka 97% korrekt. Helt okej för att kunna söka i texter, alltså, men inte tillräckligt bra för att kunna använda i något annat sammanhang utan översyn av en människa. Jag funderar på det här när nyheten om att bokhandeln öppnat når mig och konstaterar att om de la Mora talar sanning så spricker den där konspirationsteorin. De kanske bara är ute efter böckerna, trots allt.

DN spär på myten öppna nät

måndag, december 6th, 2010

”Frihet” och ”öppenhet” på nätet är fint och viktigt, det förstår inte minst den som läser Dagens Nyheter. I lördags publicerade DN ett helt uppslag i nyhetsdelen med rubriken ”Början till slutet för ett fritt internet”. Christopher Kullenberg och Marcin de Kaminski (båda nätaktivister och engagerade i Juliagruppen, men här presenterade i sina forskarroller) samt .SE-stiftelsens direktör Danny Aerts samt en Jillian York vid ”Open Net Initiative”, samtliga alltså förespråkare för s k ”öppna nät”. Var finns den kritik som normalt präglar nyhetsrapportering och –analys? Var finns journalistikens grundregel om att låta fler än en sida komma till tals? Det är rätt häpnadsväckande att DN så okritiskt idisslar dogmerna om det s k öppna nätets välsignelser på nyhetsplats. DN borde ställa de självklara frågorna: frihet för vem? Öppenhet på vems villkor? Är avsaknad av samhällelig reglering det samma som frihet? Finns det verkligen inga regler? Vem bestämmer i praktiken? Och vilka intressen ligger bakom retoriken om det ”öppna nätet”? Här finns utrymme för riktig journalistik. Att skribenten dessutom gör svepande påståenden om ”åtskilliga personer som tvingas betala skyhöga bötesbelopp” är under all kritik.
När dagstidningarnas kris i digitaliseringens tid diskuteras, framhåller man ofta fördelarna med att ha en riktig redaktion med utbildade journalister som kritiskt kan granska uppgifter. Det låter ju bra, men om inte ens landets största dagstidning kan visa detta i handling så får man tvivla på det argumentet.

Teknikneutral lagstiftning – kanske inte ändå

fredag, december 3rd, 2010

I veckans torsdagskrönika diskuterar Anders R Olsson den pågående tryckfrihetsutredningen. Den aktualiserar frågan om teknikneutral lagstiftning. Att ”samma regler ska gälla på nätet som i övriga samhället” är en vanliga replik från politiker världen över och det låter förstås klokt och sunt. Men betyder det verkligen att lagarna ska vara teknikneutrala eller teknikoberoende? Harvard-professorn Larry Lessig är berömd bland annat för insikten om ”code is law”, dvs på nätet är det programkoden som är lag eller rent av en sorts naturlag som avgör vad som är möjligt att göra och inte. Poängen är att det analoga samhällets traditionella instrument inte räcker till på nätet. Lessig besökte Stockholm förra hösten och höll ett välbesökt anförande i riksdagen, där han bland annat sa att samma mål kan med andra förutsättningar kräva radikalt annorlunda medel, när värden Lage Rahm (mp) ställde frågan om samma-regler-på-nätet. Osäker på Lessig skulle hålla med om min tolkning, men jag tycker detta ställer en del frågor om teknikneutrala lagar. Det är nog snarare principerna som ska vara teknikneutrala, medan lagarna ibland måste vara teknikspecifika. Om internet innebär en lika stor samhällsförändring som tryckpressen, så kan man ju fundera på om den senare ledde till några teknikspecifika lagar. Tryckfrihetsgrundlagen är bara ett exempel…

Google vidtar åtgärder mot olaglig fildelning

fredag, december 3rd, 2010

Google inför en ny policy för att motverka spridningen av piratkopierat material. Företaget stärker bland annat hanteringen av länkar till upphovsrättsskyddat material i sökresultaten, rapporterar Computer Sweden.

Policyn innebär bland annat att det endast kommer att ta 24 timmar för Google att ta bort oönskade länkar efter att ett klagomål skickats in. Google kommer även att ta bort sökord som relaterar till piratkopierat material från söktjänstens automatiska sökförslag. Detta hoppas man göra det svårare att hitta upphovsrättsskyddat material.

Företag som bryter mot upphovsrätten kommer också att stoppas från att annonsera på Googles annonsnätverk.

Policyn införs successivt under de kommande månaderna, uppger Google.