Archive for januari, 2011

Kommissionär Barnier utlovar hårdare tag mot nätpirater

måndag, januari 24th, 2011

(CANNES) Bättre skydd för upphovsrätten på Internet är en av tre huvudprioriteringar för EU:s inre marknad under 2011, meddelade kommissionären Michel Barnier i anförande på MidemNet.

Barnier uttryckte sin starka övertygelse att kreativitet, mångfald och politiskt ledarskap är nödvändigt för Europas konkurrenskraft. Han underströk musikens ekonomiska betydelsen, men även vikten av respekt för upphovsrätten vilken möjliggör investeringar i form av tid, pengar och talang. Den kreativa sektorn omfattar fyra miljoner europeiska jobb och omsätter 900 miljarder euro. Kommissionären menar att nya tekniker måste innebära nya möjligheter för kreatörer och konstaterar att det är kommissionens uppgift att garantera att marknaden fungerar, medan branscherna ska välja vilka specifika modeller man vill satsa på.

Kommissionens roll är att skydda mot intrång i rättigheter och det ska göras med konkreta åtgärder. Under våren presenterar EU-kommissionen en europeisk strategi för immateriella rättigheter, men Michel Barnier påpekade också att ett globalt regelverk behövs. EU-kommissionen kommer även att ställa krav på upphovsrättssällskapen (som svenska STIM) att utveckla sina system och regler så att de bättre motsvarar Europas kulturella mångfald och gör det möjligt för den som vill utveckla digitala innehållstjänster att få tillgång till upphovsrättskyddat material. Även här kommer konkret förslag under året.

Barnier avslutade med att berätta om de åtgärder man hittills genomfört på området, bland annat genom inrättandet av det s k observatoriet som följer utvecklingen för upphovsrätten i digitala medier. Som ett exempel på tillgänglighet tog kommissionären det digitala biblioteket Europeana, där idag finns 14 miljoner volymer. Den siffran är i paritet med Googles omdiskuterade Booksearch-projekt.

WIPO föreslår globalt musikregister – kan det funka?

lördag, januari 22nd, 2011

Befinner mig på MidemNet, den digitala delen av musikbranschens årliga marknadsplats och konferens Midem i Cannes. Mer utförligt reportage kommer, mitt första intryck är att musikbranschen har kastat av sig krisstämningen och börjar hitta självförtroendet igen. Idag höll Francis Gurry, generalsekterare för WIPO (världsorganisationen för immateriella rättigheter) ett anförande om behovet av ett globalt musikregister över rättigheter och ägare. Det är lätt att se fördelarna med ett sånt register, rättighetsproblemen när det gäller digitala musiktjänster handlar ofta om att det är svårt att veta vem som äger vad. Flera har varit inne på liknande tankar, bland annat EU-kommissionen som utreder saken och i Sverige skrev Henrik von Sydow (M) om förslaget i en debattartikel i DN för drygt ett år sen.
Jag har hittills tyckt att det är ett omöjligt förslag. Fördelarna är uppenbara, men arbetet att reda ut alla ägarförhållanden skulle bli överväldigande. Många verk är ju föremål för tvister och de kan vara väldigt många. Det fina med det nuvarande systemet är att det räcker att lösa de tvister som blir aktuella, det stora flertalet behöver aldrig redas ut helt enkelt för att det rör verk som inte har något kommersiellt intresse. Ett rättighetsregister skulle däremot kräva att man reder ut ALLA potentiella tvister. Det är stor skillnad, jag har rentav använt det här som exempel på kulturkrocken mellan den digitala miljön som kräver absolut, binär, tydlighet och den analoga världen där gråskalor är legio och bedömningar och förhandlingar är norm. Men idag har jag fått tänka om. WIPO-chefen Gurry beskrev att de redan driver två såna här register, ett för patent och ett för varumärken. De är globala, flerspråkiga, kompatibla med nationella register etc. Dessutom, och det här är intressant, har de inbyggda system för tvistlösning. Varumärkesregistret hanterar konflikter kring webbdomäner snabbt och effektivt, men med full möjlighet för parterna att gå till domstol i stället. Mycket få fall behöver dock avgöras i domstol, enligt Gurry och tillade att hans egen organisation vore bäst lämpad för uppdraget. Dåså, vad väntar vi på? Ett globalt musikregister skulle ta bort en barriär för ett verkligt digitalt språng, med respekt för upphovsmännens rättigheter. What’s not to like?

Biståndspolitiken blir digital

lördag, januari 22nd, 2011

Biståndsminister Gunilla Carlsson meddelade i en debattartikel i Expressen igår att regeringen satsar 150 miljoner kronor på särskilda insatser för ”demokratisering och yttrandefrihet” och utvecklar ett resonemang om bloggars och social nätverks betydelse för demokratiutveckling. Netopia applåderar ett digitalt perspektiv på biståndsfrågorna! Men Gunilla Carlsson bör läsa medieforskaren Evgeny Morozov för en mer nyanserad syn på sociala medier i diktaturer. Morozov har bland annat beskrivit hur den iranska regimen bevakar twitter för att kartlägga dissidenter. Att sociala medier har inverkan på demokratiutvecklingen visar inte minst den senaste tidens händelser i Tunisien. Men det är inte så enkelt som att sociala medier automatiskt främjar demokrati och yttrandefrihet. Om minister Carlsson ska lyckas i den ambitionen krävs att hon tar den utmaningen på största allvar.

Ledningsförändringar på Google

fredag, januari 21st, 2011

Google meddelade under torsdagen att Larry Page, en av grundarna, ersätter Eric Schmidt som VD den fjärde april i år. Schmidt blir arbetande styrelseordförande.

Schmidt uppger att syftet med förändringarna är att åstadkomma en enklare beslutsordning, tydligare ansvarsfördelning och snabbare beslutsvägar, enligt Digital Trends.

Intensifier tänker ett varv för långt

torsdag, januari 20th, 2011

Christopher Kullenberg är forskare i vetenskapsteori i Göteborg, på nätet mer känd som Intensifier. Han är en av Netopias mer aktiva kritiker, medlem i Julia-gruppen och högprofilerad nätaktivist (om man med det ordet menar någon som argumenterar mot samhällelig reglering av internet, föreslå gärna bättre term!). Nätaktivisterna har ofta lanserat svindlande konspirationsteorier och fantiserat om ”upphovsrättslobbyns” påstådda förmåga att ”beställa speciallagar”. Ett kul exempel på det är ryktet om att Hollywood skulle ligga bakom häktningen av Julian Assange som cirkulerade före jul. En del tror på allvar att filmbranschens organisationer har mer makt än Pentagon och CIA. Så långt går inte Kullenberg, men igår presenterade han ändå ett stycke halsbrytande logik som går ut på att Netopia är del av en konspiration som omfattar Cablegate, hemliga påtryckningar mot den svenska regeringen och Netopia som ”den tydligaste operationella enheten för att utföra planen om att förändra internets infrastruktur”. Det är roligt. (Vad är en ”operationell enhet”?) Faktum är att även om jag såklart följt medierapporteringen så är det via länken på Kullenbergs blogg som jag första gången läser telegram ”09STOCKHOLM141”. Som konspiratör är jag tydligen rätt dåligt informerad. Som ansvarig för en ”operationell enhet” en katastrof! Nej, Christopher Kullenberg: världen styrs inte av Frimurare enligt någon plan som sträcker sig över årtusenden. Vi lever inte i The Matrix. Jag har ingen hemlig direktlinje till Vita huset. Netopia är vad du ser. Jag skriver det jag tycker. Javisst, jag tycker att det är utmärkt att svenska lagstiftare långt efter resten av EU äntligen börjar ta tag i frågor om rättigheter på nätet. Det kommer nog inte som någon chock för Netopias läsare. Men jag kan vittna om att det är rätt svårt att få möten med departementen om frågor som exempelvis bättre skydd för upphovsrätt på internet. Väldigt långt från att kunna beställa skräddarsydda lagar. Under tiden är staten delägare i Telia vars vinst är tre-fyra gånger större än innehållsbranschernas samlade försäljning i Sverige. Den som vill leta konspirationer kan början i den änden.
Kullenberg är däremot inne på ett bra förslag när han redogör för Julia-gruppens studie om barnporr. Det testet visade att internetoperatörer mycket snabbt tog bort barnporrmaterial från sina servrar om de blev uppmärksammade på saken och slutsatsen är att den metoden är bättre än filtrering och blockering. Det var väl en jättebra idé! Tror Christopher Kullenberg att det kan utvidgas till att även omfatta upphovsrättsskyddat material? Jag vill inte ha övervakning (och Johan Axhamn, som Kullenberg citerar, beskriver tydligt i sin rapport hur just det kan undvikas samtidigt som olagligheter beivras), jag vill att samhället ska skydda den enskildes trygghet och rättigheter även på internet. (Det har jag ofta skrivit här!)

Men det vore inte så dumt att besitta de övernaturliga krafter som Kullenberg tillskriver mig. Då skulle jag sitta i ett slott i ständigt åskväder, spela orgel i tornrummet, bestämma allt om alla och låta mitt galna skratt eka över landet.

Torsdagskrönikan: Monopolisterna och regleringen – historien upprepar sig

torsdag, januari 20th, 2011

Den senaste månaden har en debatt om censur på nätet tagit fart. Jag skrev själv en artikel i ämnet i RFSU:s tidning Ottar, som fokuserade just på censur av ”sexuellt” material på bland annat Facebook och hos olika Apple-plattformar. Debatten tycks nästan lika polariserad som fildelningsdebatten, liberala Timbro-debattörer hävdar företagens rätt att bestämma över innehållet i sina tjänster medan kritikerna hävdar att det rör sig om ren censur.

Det är inte oväntat att den här debatten kommer nu, de senaste åren har vi tagit stora steg mot ett mer reglerat internet. Men då talar jag inte om juridisk eller statlig reglering. Där civilsamhället misslyckats att ta kontroll över utvecklingen på internet har istället ett par stora aktörer mycket framgångsrikt gjort det. De flesta av oss tar vägen ut till internet genom inte ens en handfull helt dominerande aktörer – som har monopol på sin nisch. Den betydelsefulla Wired-artikeln “Great Wall of Facebook: The Social Network’s Plan to Dominate the Internet” har sedan den publicerades 2009 blivit alltmer sann. Vi tillbringar idag mer tid på Facebook än på Google. Våra vänner har blivit vårt nya spamfilter. Och det är förmodligen plattformar som Facebook vi alltmer kommer att känna som ”internet” – men också som ”trygga” offentliga platser. Nästan som ett torg. Det är naturligtvis en illusion, det finns ingen plats på internet idag som motsvarar de rättigheter och skyldigheter vi har i ett offentligt rum. Många vill dock gärna få oss att tro det. De sociala mediernas främst kapital är vårt förtroende, förloras denna tillit kommer det sociala nätverket falla isär. Det paradoxala är att det är just denna tillit man vill skydda när man till exempel väljer att ta bort bilder som anses ”obscena”.

Jag tycker däremot problemet i första hand inte handlar att privata företag inte ska få bestämma över innehållet i sina tjänster – utan de monopolistiska förhållanden som idag råder på internet. I ett sundare system skulle vi helt enkelt kunna väga användaravtal mot varandra, och välja det alternativ som försäkrar oss bäst rättigheter.

Men det är idag inte ett särskilt realistiskt scenario, vad väger man Facebook mot?

Dagens system där ett par stora aktörer dominerar drabbar inte bara enskilda användare, utan även kulturskapare och mindre företag som tvingas till ofördelaktiga avtal. Styrkeförhållandet är abnormt. Alternativet blir vara med – eller inte alls.

En mycket intressant fråga är naturligtvis varför det ofta bara tycks finnas plats för en aktör inom olika nischer på internet. En förklaring torde vara marknadsmässig omognad, med andra ord att det digitala uppkopplade samhället ännu är i sin linda. Den dominerande aktören ofta är innovatören – och därmed har ett svårslaget försprång. Jämförelsen med industrialiseringen och de monopol som byggdes upp då är förmodligen inte helt orättvis. I ”Outliers” beskriver Malcolm Gladwell hur 14 av de 75 rikaste personerna i världshistorien föddes i USA mellan 1831 och 1840. Dessa män byggde upp monopol som var så skadliga för samhället att de var tvungna att brytas genom USA:s välkända anti-trustlag – som 1998 även tillämpades mot Microsoft.

Hur de stora internetföretagen idag hanterar uppköp av allt som kan likna konkurrens är lika rovgirigt som under den tidiga kapitalismens dagar. Ett företag som Google dödar lika mycket innovation som de föder. Lovande små innovatörer köps upp, monteras isär, kastas eller blir en kugge i maskineriet.

Det är naturligtvis naivt att tro att sund konkurrens ska vara en garanti för yttrandefrihet på nätet, det är det inte. Men det vore en bit på vägen.

Anders Rydell

Anders Rydell är chefredaktör på tidningen Konstnären och författare, bland annat till Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade Hollywood (med Sam Sundberg).

Malmström vill prioritera digitalt försvar

onsdag, januari 19th, 2011

Cecilia Malmström (FP), EU-kommissionär, vill förbjuda spridandet av skadliga datavirus och trojaner. Det framgår av ett uttalande under måndagen på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen.  ”Det är förvånande nog inte olagligt i dag”, säger hon till Dagens Nyheter.

Malmström pekar på hur IT-attacker används som vapen. ”Väldigt många stater bedriver den här sortens attacker. De är den nya tidens krigföring”, säger hon till DN.

Även ordföranden i riksdagens försvarsutskott, Håkan Juholt (S), betonar allvaret i cyberbrottsligheten. ”Det här är den främsta säkerhetspoltiska utmaningen för vårt land utan tvekan”, säger han till DN.

Telekombolagen avslöjar att allt de sa var ljug

onsdag, januari 19th, 2011

Flera medier har de senaste dagarna rapporterat om att de stora teleoperatörerna nu förbjuder IP-telefonitjänster som Vider, Skype och Tango i sina mobilabonnemang. Dessa tjänster gör det alltså möjligt att ringa via internet och därmed slippa samtalsavgiften. Tidningen Mobil har en ambitiös artikel i ämnet. I första steget ändrar man användaravtalen så att ”IP-telefoni inte ingår”, men Telenors representant säger tydligt att framöver kan det även bli fråga om tekniska spärrar. Va?!
”Det går inte att stoppa utvecklingen”
”Man kan inte föra krig mot sina egna kunder”
”Tekniska spärrar fungerar inte i praktiken”
”Framtiden finns i nya tjänster”
”Det går inte att hålla liv i en döende affärsmodell med tvång”
”Man kan inte vara emot ny teknik”
”Marknaden för hästpiskor försvann när bilen uppfanns”
”Det självspelande pianot minskade efterfrågan på barpianister”
”Kylskåpet slog ut marknaden för is till isskåp”
… ska jag fortsätta?
Precis de argument som förts fram som skäl för teleoperatörer att inte agera mot olaglig fildelning, agerar nu samma aktörer som om de aldrig hade hört och än mindre sagt! Nej, jag är inte ett dugg förvånad, tvärtom lättad att den där ballongen äntligen sprack. Men att de gör det så klumpigt? Kan de inte hitta några högre principer att hänvisa till? Annars har det ju handlat om demokrati, yttrandefrihet, informationsfrihet, ”det öppna internet” och ”mere conduit”. Nu säger Erik Hörnfeldt, informationschef på Tre ”det [IP-telefoniappar] är som att tjuvkoppla elmätaren” och låter som ett eko av valfri upprörd filmproducent eller skivbolagsdirektör anno 2005. Jo, alla fattade att de höga principerna egentligen handlade om telekomföretagens intäkter även den gången det gällde fildelningen, men de var så övertygade av sina egna argument att omvärlden spelade med: teleoperatörerna vill inte göra något för att stoppa fildelningen för de tjänar pengar på den! Den skapar efterfrågan på bandbredd. Utan fildelning, inga bredband, som en telekomanalytiker jag känner uttryckte saken. Men nu kan ingen gå på det längre. Inget är heligt utom teleoperatörernas intäkter. De drar sig inte ens för att vända på barnporrargumentet! Telenors Andreas Hamrin säger till Mobil ”Vi hindrar ju nedladdning av barnpornografi också.” Det som varit tabu i hela debatten om kultur och innehåll och pirater – barnporren som skulle vara ett undantag. Ett så allvarligt brott att teleoperatörerna kunde bortse från sina principer om öppenhet och att inte lägga sig i vad abonnenterna gör och faktiskt spärra visst innehåll. (Ja, det är jättekonstigt att det är teleoperatörerna själva och inte till exempel riksdagen som avgör vilka brott som är så allvarliga att man ska agera. Eller egentligen vilka brott som är så PR-mässigt känsliga för styrelse och aktieägare att man gör en symbolhandling. Ska polisens spärrlista över barnporrsajter kompletteras med otillåtna IP-telefonitjänster nu?) Well, nu har det kommit ytterligare ett brott på den listan: att använda funktioner som minskar teleoperatörernas intäkter. Och nu fungerar helt plötsligt tekniska spärrar, som var otänkbara när det gällde olaglig fildelning. Trolleri! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Eller jo förresten, jag skrattar så jag nästan kvävs! Mr Bean hade inte kunnat göra det klantigare!

Dags att sätta samhällsintresse före särintresse. Demokratiska institutioner, inte kommersiella aktörer, ska bestämma reglerna på nätet.

En grej till: det står redan i abonnemangsavtalen att de inte får användas till upphovsrättsintrång och annan brottslighet. Men det beivras inte, tvärtom klargör man att man kommer att överklaga alla domstolsbeslut som skulle kunna innebära att man beivrar den klausulen. Här är ett exempel.