Befinner mig på MidemNet, den digitala delen av musikbranschens årliga marknadsplats och konferens Midem i Cannes. Mer utförligt reportage kommer, mitt första intryck är att musikbranschen har kastat av sig krisstämningen och börjar hitta självförtroendet igen. Idag höll Francis Gurry, generalsekterare för WIPO (världsorganisationen för immateriella rättigheter) ett anförande om behovet av ett globalt musikregister över rättigheter och ägare. Det är lätt att se fördelarna med ett sånt register, rättighetsproblemen när det gäller digitala musiktjänster handlar ofta om att det är svårt att veta vem som äger vad. Flera har varit inne på liknande tankar, bland annat EU-kommissionen som utreder saken och i Sverige skrev Henrik von Sydow (M) om förslaget i en debattartikel i DN för drygt ett år sen.
Jag har hittills tyckt att det är ett omöjligt förslag. Fördelarna är uppenbara, men arbetet att reda ut alla ägarförhållanden skulle bli överväldigande. Många verk är ju föremål för tvister och de kan vara väldigt många. Det fina med det nuvarande systemet är att det räcker att lösa de tvister som blir aktuella, det stora flertalet behöver aldrig redas ut helt enkelt för att det rör verk som inte har något kommersiellt intresse. Ett rättighetsregister skulle däremot kräva att man reder ut ALLA potentiella tvister. Det är stor skillnad, jag har rentav använt det här som exempel på kulturkrocken mellan den digitala miljön som kräver absolut, binär, tydlighet och den analoga världen där gråskalor är legio och bedömningar och förhandlingar är norm. Men idag har jag fått tänka om. WIPO-chefen Gurry beskrev att de redan driver två såna här register, ett för patent och ett för varumärken. De är globala, flerspråkiga, kompatibla med nationella register etc. Dessutom, och det här är intressant, har de inbyggda system för tvistlösning. Varumärkesregistret hanterar konflikter kring webbdomäner snabbt och effektivt, men med full möjlighet för parterna att gå till domstol i stället. Mycket få fall behöver dock avgöras i domstol, enligt Gurry och tillade att hans egen organisation vore bäst lämpad för uppdraget. Dåså, vad väntar vi på? Ett globalt musikregister skulle ta bort en barriär för ett verkligt digitalt språng, med respekt för upphovsmännens rättigheter. What’s not to like?

Biståndsminister Gunilla Carlsson meddelade i en debattartikel i Expressen igår att regeringen satsar 150 miljoner kronor på särskilda insatser för ”demokratisering och yttrandefrihet” och utvecklar ett resonemang om bloggars och social nätverks betydelse för demokratiutveckling. Netopia applåderar ett digitalt perspektiv på biståndsfrågorna! Men Gunilla Carlsson bör läsa medieforskaren Evgeny Morozov för en mer nyanserad syn på sociala medier i diktaturer. Morozov har bland annat beskrivit hur den iranska regimen bevakar twitter för att kartlägga dissidenter. Att sociala medier har inverkan på demokratiutvecklingen visar inte minst den senaste tidens händelser i Tunisien. Men det är inte så enkelt som att sociala medier automatiskt främjar demokrati och yttrandefrihet. Om minister Carlsson ska lyckas i den ambitionen krävs att hon tar den utmaningen på största allvar.

Christopher Kullenberg är forskare i vetenskapsteori i Göteborg, på nätet mer känd som Intensifier. Han är en av Netopias mer aktiva kritiker, medlem i Julia-gruppen och högprofilerad nätaktivist (om man med det ordet menar någon som argumenterar mot samhällelig reglering av internet, föreslå gärna bättre term!). Nätaktivisterna har ofta lanserat svindlande konspirationsteorier och fantiserat om ”upphovsrättslobbyns” påstådda förmåga att ”beställa speciallagar”. Ett kul exempel på det är ryktet om att Hollywood skulle ligga bakom häktningen av Julian Assange som cirkulerade före jul. En del tror på allvar att filmbranschens organisationer har mer makt än Pentagon och CIA. Så långt går inte Kullenberg, men igår presenterade han ändå ett stycke halsbrytande logik som går ut på att Netopia är del av en konspiration som omfattar Cablegate, hemliga påtryckningar mot den svenska regeringen och Netopia som ”den tydligaste operationella enheten för att utföra planen om att förändra internets infrastruktur”. Det är roligt. (Vad är en ”operationell enhet”?) Faktum är att även om jag såklart följt medierapporteringen så är det via länken på Kullenbergs blogg som jag första gången läser telegram ”09STOCKHOLM141”. Som konspiratör är jag tydligen rätt dåligt informerad. Som ansvarig för en ”operationell enhet” en katastrof! Nej, Christopher Kullenberg: världen styrs inte av Frimurare enligt någon plan som sträcker sig över årtusenden. Vi lever inte i The Matrix. Jag har ingen hemlig direktlinje till Vita huset. Netopia är vad du ser. Jag skriver det jag tycker. Javisst, jag tycker att det är utmärkt att svenska lagstiftare långt efter resten av EU äntligen börjar ta tag i frågor om rättigheter på nätet. Det kommer nog inte som någon chock för Netopias läsare. Men jag kan vittna om att det är rätt svårt att få möten med departementen om frågor som exempelvis bättre skydd för upphovsrätt på internet. Väldigt långt från att kunna beställa skräddarsydda lagar. Under tiden är staten delägare i Telia vars vinst är tre-fyra gånger större än innehållsbranschernas samlade försäljning i Sverige. Den som vill leta konspirationer kan början i den änden.
Kullenberg är däremot inne på ett bra förslag när han redogör för Julia-gruppens studie om barnporr. Det testet visade att internetoperatörer mycket snabbt tog bort barnporrmaterial från sina servrar om de blev uppmärksammade på saken och slutsatsen är att den metoden är bättre än filtrering och blockering. Det var väl en jättebra idé! Tror Christopher Kullenberg att det kan utvidgas till att även omfatta upphovsrättsskyddat material? Jag vill inte ha övervakning (och Johan Axhamn, som Kullenberg citerar, beskriver tydligt i sin rapport hur just det kan undvikas samtidigt som olagligheter beivras), jag vill att samhället ska skydda den enskildes trygghet och rättigheter även på internet. (Det har jag ofta skrivit här!)

Men det vore inte så dumt att besitta de övernaturliga krafter som Kullenberg tillskriver mig. Då skulle jag sitta i ett slott i ständigt åskväder, spela orgel i tornrummet, bestämma allt om alla och låta mitt galna skratt eka över landet.