Revolterna i Tunisien och Egypten har inte bara störtat diktatorer, de har också bidragit till att sprida diskussionen om digitaliseringens samhällseffekter till bredare medier. Igår recenserade Rasmus Fleischer Georgetown-professorn Evgeny Morozovs ”The Net Delusion” (recenseras på Netopia inom kort) i Aftonbladet. Morozov är som flitiga Netopia-läsare vet kritisk till bilden av att sociala medier bidrar till revolutioner, det omvända kan lika gärna vara fallet (som när regimen i Iran bevakade twitter för att hitta dissidenter efter upproret 2009). Fleischer utvecklar det resonemanget med det svenska exemplet om mobiltelefonernas roll i Göteborgs-kravallerna 2001, drar paralleller till tidigare västerländska informationsoptimistiska initiativ som Radio Free Europe under kalla kriget och konstaterar att smarta diktatorer jobbar med nätet och inte emot det. I samma tidning påpekar kolumnisten Natalia Kazmierska att Al-Jaziras tv-sändningar var väl så viktiga som sociala medier (Hey, Gil Scott-Heron! Looks like the revolution was televised after all!) för att mobilisera revoltörerna. Filosofi-professorn Torbjörn Tännsjö analyserade i DN i helgen vilka villkor som behöver uppfyllas för att ett uppror ska komma till stånd, ett är att man måste ha mer att vinna än att förlora, ett annat att man måste kunna koordinera sig. Det senare fångar Metro-kolumnisten Johan Norberg upp (läs på sidan 6 i pdf-tidningen) när han menar att demografin har stor betydelse för att en revolution ska bli av – Egypten och Tunisien har väldigt stor andel unga och dessa uppfyller ju ofta Tännsjös första kriterium att ha mer att vinna än att förlora. Det resonemanget får mig att tänka på amerikanske ekonomen Steven Levitt som hävdar att det var den rumänske diktatorn Ceausescus extrema familjepolitik (som syftade till att skapa så stora barnkullar som möjligt, genom stor befolkning skulle Rumänien bli en stormakt) till slut blev hans fall: det blev helt enkelt för många unga med för lite att förlora. Sociala medier har spelat en viktig roll för upproren i Nordafrika. Men det är bara en pusselbit bland orsakerna till att  diktatorerna faller nu. Netopia håller tummarna för utvecklingen mot demokrati och gläds åt den lilla bieffekten att digitaliseringen diskuteras bredare i våra trakter.

Igår tog SVT Aktuellt upp den pågående EU-debatten om barnporrblockering, se inslaget här (cirka 11:30 på tidslinjen). I studion debatterade Björn Sellström, chef för Rikspolisens barnpornografigrupp, med den ständige Jon Karlung, numera styrelseordförande i Bahnhof. Argumenten var de väntade, Sellström medger att blockering har sina begränsningar, men tycker att det är bättre att göra något alls. Karlung tycker barnporr är förskräckligt men vill inte leva i ett samhälle där staten reglerar internet. Men Karlung sa också något intressant, han menade att det är bättre att stänga av själva servrarna än att blockera sajter som innehåller barnporr (oklart om detta kan utsträckas till att omfatta annat olagligt material). Jag tror att det ligger en del i det. Det är förstås ett sätt för internetleverantören att skjuta över problemet på någon annan, men Karlung har rätt i att det är mycket mer effektivt än blockering. Sen bygger det på att materialet ligger på en server, vilket inte är fallet med t ex bittorrent. Och så kan det ju finnas annat material som inte är olagligt på just de servrarna. Och framförallt kan det vara praktiskt omöjligt eftersom skumma servrar ofta står på platser långt bortom rättvisans utsträckning. Inga detaljer, utan stora hinder att lösa, men icke desto mindre en effektiv metod om man kan få det att fungera. Jag instämmer (shocker!) med Sellström som tycker att det ena inte behöver utesluta det andra.

En som inte vill reglera internet är IT-ministern (shocker – igen!), tvärtom svarar hon på kritiken från Streamtel på SvD Brännpunkt häromdagen med att lagstiftning behövs för att teleoperatörerna ska kunna fortsätta bestämma sina ena regler. Anna-Karin Hatt håller tummarna för konsumentmakten, men teleoperatörerna visar ju gång på gång ett kartelliknande beteende och hänvisar till att lagstiftning behövs för att garantera konkurrensneutralitet (jag har själv hört dem upprepa det argumentet i de ”branschsamtal” som Justitiedepartementet initierade sommaren 2008 inför Ipred). Samtidigt berättar Computer Sweden om hur IT-ministern prioriterar att träffa telekomsektorn för att ”höra vad de tycker att Sverige ska ha för it-mål”. Inte så konstigt då att hennes politik ser ut som rena beställningar från infrastrukturaktörerna. Hur ser IT-ministern på sin roll som lagstiftare och representant för samhällets (väljarnas!) intressen? Ingår det även att ställa krav på telekomaktörerna? I så fall vilka? Kan såna krav omfatta åtgärder för att lagar och regler ska gälla även på internet? Och hur ser hon på ämnet för debatten i Aktuellt?

En av Anna-Karin Hatts kolleger i den borgerliga alliansen är den unge moderate riksdagsledamoten Anton Abele (som slog igenom med sina Facebook-initierade demonstrationer mot gatuvåldet häromåret). I Expressen igår argumenterade han för förslaget att polis och åklagare ska kunna begära ut abonnentuppgifter även för bötesbrott (idag endast brott med fängelse i straffskalan). Abele ser det som ”sista utvägen för att behålla friheten på internet”. Vad tycker IT-ministern om det? Netopia applåderar i alla fall. Men i cyberrymden kan ingen höra dig klappa…

Netopia går in i sitt andra verksamhetsår och förstärker redaktionen med en ny stjärna: Chi An Gramfors. Hon är journalist och kommer närmast från Lifestyle Magazine, men har en lång bakgrund från bland annat SVT Aktuellt, Aftonbladet och mycket annat. Chi An har också varit engagerad som ordförande i Journalistförbundets frilansdistrikt. För min del är jag glad att få en tvättäkta journalist att dela Netopias redaktionsarbete med. Ni läsare är förstås också att gratulera, ni kommer att få stifta närmare bekantskap med Chi An inom kort. Hon kan nås på gramfors@netopia.se.