Torsdagskrönikan: Äganderätt ger välstånd

På lördag den 26 mars är det Earth Hour, då Världsnaturfonden WWF uppmanar oss att släcka ned ljuset i en timma, för klimatets skull. Det finns en satellitbild av Korea, som säger mer än tusen ord. Det är Earth Hour varje kväll i Nordkorea. I grannlandet Sydkorea är ljusen däremot tända. Kan en av skillnaderna vara att i Sydkorea respekteras äganderätten?

I år är den femte gången som The International Property Rights Index ges ut, och det har varit intressant att följa dess utveckling. Äganderätten tas sällan upp i samhället, förutom på senare tid frågan om det går att äga en idé.

I dag ges äganderätten i alla fall läpparnas bekännelse, t.o.m. en hel del stater som formellt sett betecknar sig som socialistiska erkänner en sådan rätt till medborgarna. Vad som verkligen görs för att skydda den, när statsmaktens eller andra mäktiga institutioners intressen står på spel, är ofta en annan sak.

Privategendom behöver en pålitlig administration. Ekonomiska skolor träter om  huruvida äganderätten funnits före staten eller inte. I vilket fall som helst måste äganderätter etableras och registreras, likaså när ägarbyten sker. Det är nödvändigt för att fredligt kunna lösa de tvister som uppstår, och då behövs också institutioner runt dessa lagliga processer. I värsta fall behövs också statens våldsmonopol för att skydda någons äganderätt. Det finns olika sätt skyddet kan ske på och förstås med olika kvalitet. Där är det viktigt att försöka jämföra utfallen, och vilka effekter de får på samhället.

Skyddet är en balansgång, så att en stat använder lagarna för att ge ett regelverk som uppmuntrar till kreativitet och tillit människor mellan. Fast hur mycket tar en stat ”betalt” i form av skatter, avgifter och regleringar?

Vilka faktorer skall inkluderas och vilken vikt skall de ges i ett index? I IPRI:s index inkluderas inte skatter. Det är en av IPRI-rapportens största svagheter, oavsett svårigheten att jämförbart mäta dem. Skatter är ett av de största ingreppen som finns i äganderätten, och oavsett hur gott syftet är, får de större inverkningar än vad som först går att se. Löneskatter, tvångssparande och moms är inte så tydliga för medborgarna men försvagar deras uppfattningar om egendomens betydelse.

I Sverige sker enligt Centrum för Rättvisa 65% av de offentliga tvångsinlösningarna inte av ”angeläget allmänt intresse” i lagens ordalydelse, utan istället för att gynna ett annat privat intresse. Det är tyvärr alltför lätt att små ägare blir mycket små i dessa sammanhang. Det går också att sätta frågetecken kring vårt system av politiskt utsedda nämndemän.

Nåväl, sådana invändningar kan resas för många länder. Det är inte en större överraskning att Sverige hamnar i topp tillsammans med Finland i IPRI-rapporten 2011. Inte heller är det en överraskning att fattiga länder som Burundi, Bangladesh, Angola och Zimbabwe hamnar i botten. Ett så relativt utvecklat land som Venezuela borde inte vara sämst av alla i rankningen.

Ett index som mäter 129 länder i världen blir förstås svårt att läsa av. Skillnaderna i toppen och botten blir små. Det som överraskar är att i år se Sverige i topp, jämte Finland, i skyddet av intellektuell äganderätt. Det väcker säkert kritik från dem som anser att lagarna inte varit tillräckligt verksamma mot illegal fildelning, och även fortsatt kritik från dem som ansett att IPRI-rapporten är för påverkad av ”amerikanska upphovsrättsintressen” som Business Software Alliance som tar fram källan om piratkopiering.

Kritiken kan peka ut förbättringar. IPRI tar upp nivån av piratkopiering som en variabel med lika stort inflytande som det legala och institutionella ramverket kring skyddet för intellektuell egendom som helhet. Hur mäter vi och jämför formella och informella faktorer på ett bra sätt? Hur jämförs det som sker i verkligheten och vad som lagarna föreskriver?

Den stora förändringen skedde i underkategorin Skydd av intellektuell egendom (Protection of Intellectual Property) med 0,6 poäng. Den förändringen var mycket viktig för att hålla Sveriges IPRI- poäng som helhet uppe (det är tre år som den är oförändrad) Vad grundar det sig på? Det är ett subjektivt mått. Det baserar sig på en enkät där experter vid World Economic Forum Gobal Competitiveness Report 2010-2011 har tillfrågats hur de bedömer att skyddet upprätthålls i det egna landet.

För att inte gå in på osäkra spekulationer på varför den bedömningen gjorts, går det i alla fall att försiktigt konstatera att Sverige nog har ett skydd i klass med andra industrialiserade länder. Trots allt används subjektiva bedömningar gjorda av landets egna experter även i andra index av upphovsrätten som GIPI av Taylor Wessing eller i andra sammanhang som när graden av korruption i ett samhälle uppskattas.

Tillgången till data om intellektuell äganderätt är ett problem för indexet, vilket årets  huvudförfattare påpekar, särskilt som man 2009 fick släppa rankningen av underkategorin varumärken p.g.a. brist på data.

Det är något som kännetecknar hela frågan om upphovsrätt, där många länder har svårt att ens få den fysiska äganderätten att fungera. De rikare länderna vinner på walk-over. IPRI-rapporten pekar på att bland de 129 länder som finns med, har de med robusta juridiska och politiska system bättre chanser att dra nytta av både fysisk och intellektuell utveckling. Trots de ekonomiskt svåra tiderna finns det en hoppfullhet att många länder verkar förbättra sina äganderättsregimer, och i alla fall undviker de sämsta exemplen.

Indexets utformning söker påvisa att fattiga länder kan öka sin välfärd genom att stärka skyddet för äganderätten. Länder som är rika skyddar både den materiella och immateriella äganderätten. Men det börjar bli otydligt i en värld som är allt mindre uppdelad i rika och fattiga länder. Allt fler länder befinner sig på en skala däremellan, även med avseende på immateriell äganderätt.

Indexet behöver hitta ett sätt att visa en modell för bra upphovsrätt. Upphovsrätten måste handla om att främja transaktioner mellan människor och länder, att skapa tillit. Enbart rädslan för lagen kan aldrig garantera äganderätten vare sig till en bil eller ett dataspel.

Vi behöver även se hur och varför det skiljer sig bland länderna i toppen för att ta fram de bästa exemplen att lära ifrån. Då är det viktigare att jämföra länder med varandra än se dem i rangordning.

Det är det som indexet bör fokusera på. Att bättre definiera de bästa exemplen.

Rapporten för 2011 finns att ladda ned från

www.internationalpropertyrightsindex.org



36

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Problemet med hela resonemanget angående ”Intellectual Property” är just att den åsidosätter eller ogiltigförklarar stora delar av den ”vanliga” äganderätten. D.v.s. att du kan ”äga” ett fysiskt objekt men INTE dess fysiska struktur – som exempelvis spåren brända i en DVD som efter att de tolkats via ett specifikt verktyg åstadkommer en helt subjektiv företeelse.

    Det förutom att alla grundläggande principer för en fri marknad baseras på att lagen om tillgång och efterfrågan är det som styr. När det gäller information så får man konstatera att den, efter att den framställts, direkt tappar allt marknadsmässigt värde så snart den blivit tillgänglig då tillgången blir oändlig.

    Hela konceptet ”Intellectual Property” blir därmed inget annat än ett flummigt marxistiskt experiment iklätt kapitalismens fårakläder. Och begreppet ”äganderätt” blir bara gångbart i begreppet att du inte kan äga ett objekt – materiellt eller fysiskt – efter att du distribuerat det på ett sätt som ger alla obegränsad tillgång till det. Det bästa du därefter kan hoppas på är paternitetsrätten som till skillnad från exempel Copyright är möjlig att i många lägen försvara.

    Det här är ett stort problem när man försöker inkludera immatieria i ett index menat att påvisa ”property rights”.

  2. Hmm… i deras grafer använder dom olika årtal för X- respektive Y- axlarna.

  3. I hast…

    Intressant, noterar din poäng från bl.a. Milton Friedman 😉 om rättighet vs. konvention och återkommer

    • Scary Devil Monastery

      Ja, Friedman kan sin Adam Smith. 🙂

      Skämt åsido lever vi i ett samhälle som åtminstonde ger sig ut för att följa marknadsekonomi. Det är då man finner sig aningen brydd när man hittar stora delar av detta system som agerar på ett rent socialistiskt plan, komplett med monopoliserad informationsdistribution.

      Ett otäckt sluttande plan.

      • Jag vill tipsa om den debatt som hölls på hemsidan hos den amerikanska liberala tankesmedjan Cato för något år sedan

        http://www.cato-unbound.org/archives/june-2008-the-future-of-copyright/

      • Det bästa med IPRI-rapporten är att den skapar upp en debatt kring begreppet äganderätt. IPRI väcker kontrovers även när det gäller den fysiska äganderätten.

        Sedan kan man ha åsikter om rapporten gör rankingen på ett bra sätt. Jag anser att det definitivt finns förbättringar att göra till nästa år. Sedan kommer förstås debatt om hela begreppet av ”intellektuell äganderätt” i allmänhet. Här på Netopia så står så klart upphovsrätten i centrum, även om det finns en del gränsfall.

        • Jag glad över debatten, och att argumenten rört sig kring liberala tankegångar om den intellektuella äganderättens vara eller icke vara. Andra möjliga argument i debatten hade kunnat vara att staten borde äga alla kreativa yttringar.

          Fast jag uppfattar en viss teknikdeterminism i hur tekniken kommer att påverka dagens upphovsrätt. Upphovsrätten kommer att förändras, det är inte en kontroversiell tanke, men vad den landar i kan undertecknad inte riktigt se framför sig. ”Internet som ett stort bibliotek” scenariot tror jag inte mycket på. Det gav i alla fall tankar kring en kommande krönika.

      • Frågan om upphovsrätten är inte en fråga av tydliga linjer och klara regler. Den delar alla politiska ideologier. Att skydda idéer kräver alltid en ömtålig balans mellan konkurrerande målsättningar och värderingar: att stimulera kreativitet men motarbeta monopol, skapa kunskap och samtidigt sprida den vida kring, upprätthålla ett regelverk samtidigt som man svarar mot förändringar. Ekonomiska, tekniska och sociala förändringar har komplicerat den balansen.

        Är den immateriella äganderätten okomplicerad? Nej, och det visas av att rättighetsargumentet används långt mindre än för den materiella.
        Fast det finns en annan skola, en pragmatisk som tar fasta på vilka resultat som mänskliga institutioner får. Samhället har rätt länge nu rör sig med tanken att idéer kan ägas, och att detta fått positiva effekter för det stora flertalet. Då bör vi vara försiktiga innan vi nedmonterar den institutionen. Det argumentet har en viss bäring, och påminner om Nobelpristagaren F.A. Hayeks tankar om praxeologin (motargumentet är Hayeks kritik mot upphovsrätten just för den påtvingade knappheten).

        I samtalen kring IPRI har jag frågat mig om det skulle vara bra om ett land fick 10,0 i poäng (maxpoäng), vare sig det gäller materiell eller immateriell äganderätt? Jag undrar om det skulle vara det, det skulle kunna just trycka ut konkurrerande värden. Mitt uppfattning är att redan en långt mindre ”klibbig” upphovsrätt skulle skapa problem för konsumenter och producenter (och dem som rör sig där emellan). Vad som verkar tydligt är att länder som inte upprätthåller äganderätten verkar inte så lyckosamma.

        Just som konvention förstod t.ex. nobelpristagaren Milton Friedman upphovsrätten. Det var en praktisk kompromiss, inte en rättighet: en fråga upprätthållande i 10 år, 15 år eller 20 år.

        • Scary Devil Monastery

          ”Samhället har rätt länge nu rör sig med tanken att idéer kan ägas, och att detta fått positiva effekter för det stora flertalet.”

          Vill man vara petig kan man säga att den tanken har blivit motbevisad varenda gång den rest sig i det mänskliga samhället. Kyrkan förmådde inte upprätthålla den paradigmen trots en i stort sett obegränsad makt och åtskilliga massakrer.

          Den ”institutionen” blev i alla praktiska väsentligheter fullständigt nedmonterad när det gällde de flesta immaterierätter i och med att masskommunikation blev en praktisk verklighet när internet hamnade i var mans hem. På exakt samma sätt som tryckpressen rev kyrkans monopol på bibeltolkning.

          Det rör sig alltså om att samhället i det läget måste ta ställning till en redan i alla praktiska detaljer avskaffad immaterierätt på samma sätt som hela tanken om flygcertifikat kommer att falla om varje människa helt plötsligt vaknade med personliga vingar. Immaterierätten eller rättare sagt all form av kommunikationskontroll kräver som oundviklig utgångspunkt att det finns en form av centraliserad kontroll över just komunikationen. Något som i dag inte finns och blir allt mer osannolikt kommer att kunna finnas för varje dag som går.

          Vad som är ”önskvärt” eller ej kan kanske debatteras men faktum kvarstår att det i samhället av idag vore enklare att införa och upprätthålla planekonomi och praktisk kommunism än vad det vore att hålla fast vid många aspekter av immaterierätten. Och då tänker jag inte ens främst på kopieringsrätten som i dag närmast är ett fult skämt och inte mycket mer.

          Bara den saken att immateriell äganderätt ogiltigförklarar stora delar av den generella äganderätten och att upprättandet av immaterierätter kräver att man avskaffar fri kommunikation i praktiken borde redan här ge varningssignaler.

        • ”I samtalen kring IPRI har jag frågat mig om det skulle vara bra om ett land fick 10,0 i poäng (maxpoäng), vare sig det gäller materiell eller immateriell äganderätt?”

          Ehh… Nej.

          Det skulle nämligen innebära att vi levde i en polisstat med total övervakning. 10 på skalan skulle kräva en system som får 1984 att blekna.

          Det är ju för övrigt just detta problem vi ser nu när upphovsrättsmaximalister vill övervaka allas privata kommunikation på nätet och införa censur och avstängning. För att komma till rätta med ett ”problem” som all empiri och forskning visat inte alls är ett problem. Ty den olovliga fildelningen korrelerar ju positivt med ökade intäkter och bättre möjligheter för de skapande att leva på sitt skapande.

      • Men som sagt, sedvänjor uppstår genom att följas en tid. Uppmaningar att helt eliminera upphovsrätten väcker nog med rätta samma tvekan som förslag att upphovsrätten ska utökas till nya områden där den tidigare inte gällt.
        Så… ger en äganderätt över tanken välstånd, eller i alla fall att vi antar det som en konvention?

        Personligen skulle jag gärna se test med alternativa regimer; test med Street Performer Protocol som Flattr, Creative Commons och andra licensieringar. Låt oss säga att juryn fortfarande är ute och avvakta vad händer.

        Här kan index och studier av olika länder och branscher göra nytta, för att se vad som fungerar och inte fungerar. Sedvänjor och den sociala väven ändras ju med tiden.

        Fast jag hittar inte ännu det goda motexemplet, det där landet som är väldigt kreativt och som utvecklas för att det struntar i copyright eller hitta något annat. Snarare verkar motexemplet vara en informell ekonomi, och en sådan ekonomi finns det skäl att vara skeptisk mot. Det som mycket väl kan bryta ned dagens upphovsrättsregim är att många länder som är ”idéimportörer” anser att den inte är i deras bästa intresse just nu, och kan få en kickstart genom att hoppa över upphovsrätten. Lyckas ”idéexportörerna” inte förklara varför det skulle vara i deras eget intresse i längden, så kan det mycket väl bli så.

        I centrum av den laddade konflikten tror jag det finns ett brutet socialt kontrakt, där (förenklat) både producenter och konsumenter tycker sig uppleva en brist på tillit. Om att få betalt för sitt arbete, respektive att det privilegium som tilldelats upphovsrättsinnehavaren definitivt har sina gränser. Den skillnaden tror jag är viktig att komma ihåg när bättre fungerande sedvänjor förhandlas fram av samhället.

        • Scary Devil Monastery

          ”Fast jag hittar inte ännu det goda motexemplet, det där landet som är väldigt kreativt och som utvecklas för att det struntar i copyright eller hitta något annat.”

          Ptro där Waldemar…hur är det ställt med den historiska kunskapen? Storbrittaniens största fördel när de skapade det imperium som i ett par sekel höll världen i ett ekonomiskt och militärt järngrepp var för att de ignorerade samtliga aspekter av patenträtten och därmed körde förbi Tyskland och Frankrike. USA kunde i första världskriget inte sätta ett enda flygplan i luften – tills USA nationaliserade samtliga flygpatent och sedan under ett halvt sekel blev världens i största flygnation.

          Det finns gott om historiska exempel på hut ett land skiter i immaterierätt och därmed svingar sig förbi samtliga andra aktörer och tar platsen som global ledare.
          Och historien är lika fylld med länder som respekterat immaterierätter och därmed sett sig själva bli gravt akterseglade trots en från början långt mer fördelaktig ställning.

          Immaterierätten är när det gäller utveckling närmast att jämföra den ekonomiska effekten av myndighetsreglerade pristak och progressiv pomperipossa-skatt.

        • Det klassiska exemplen på länder som använt patentbrott som strategi är Tyskland på 1800-talet och Japan på 1900-talet. ”Billiga kopior” var omdömet, ”de kan inte innovera”. Ibland var det oförtjänt, men visst struntade de två länderna i andras patent. Fast nyckelordet här är ”struntade”, de hade inte någon alternativ tanke kring intellektuell egendom. När sedan industrin Tyskland och Japan blev innovativa så anslöt de sig till upphovsrättsregimen.

        • USA är annars ett intressant exempel. Fram till mitten av 1800-talet var ju USA det land som inte anslöt sig till IP. Amerikanska författare började då att förstå att de förlorade royalties på utländsk försäljning, och att de möttes av konkurrens från utländska böcker som gjordes billigt i USA, just därför att förläggarna inte behövde betala royalties. Ett särintresses påverkan så klart, som kom i samklang med en industri som började innovera, men tanken att upphovsrätten var något som USA självt hade att tjäna på spreds också.

        • Därmed sagt, så finns det problem med ”patentspelet”. Ett läsvärt exempel ”The Protection of Geographical Indications in India: The Case of Darjeeling Tea” som återfinns i IPRI-rapporten för 2009 där indiska intressen flexar patentmusklerna. Med tanke på hur kinesiska företag samlar patent så kan det innebära en hel del förändringar i politiska positioner.

        • Scary Devil Monastery

          ”När sedan industrin Tyskland och Japan blev innovativa så anslöt de sig till upphovsrättsregimen.”

          Det är en av mina poänger – länder med hög företagsamhet och kapacitet till innovation kommer kunna hävda sig mot länder vars företagsamhet och innovation är lägre genom att ignorera IP. Vilket i min enkla mening är vad hela begreppet om en ”marknad” går ut på. Hela begreppet ”IP” har i alla praktiska begrepp blivit ett illa dolt försök att helt eller delvis ersätta företagsamhet och nyutveckling genom att kunna använda rättigheter från gamla tidigare erövringar som konkurrensmedel mot bättre och mer slagkraftiga aktörer.

          IP blir helt enkelt inget annat än en form av statlig subvention av en industri som inte längre är flexibel eller skarp nog att hävda sig på lika villkor.

          ”Med tanke på hur kinesiska företag samlar patent så kan det innebära en hel del förändringar i politiska positioner.”

          Naturligtvis. IP är något som varje nation som redan står på toppen tror på. När väl Kina börjar ansamla en tillräckligt tung patentkista kommer USA helt plötsligt att framstå som mycket positiv till att avveckla internationella patent. Att de inte gör det redan är för att just här och nu har USA ännu en rikare patentkista. Kina’s strategi är å andra sidan att de kommer att vinna i längden med hjälp av de regler som USA i kortsynt dårskap tvingar på världen och spelar följdaktligen med i den fasta förvissningen om att detta kommer att ge dem den globala marknaden om tjugo år.

          Den som har en rik skattkista av gamla uppfinningar kan hindra alla nya uppstickare och hämma sina konkurrenter. Det finns en anledning till att processormarknaden i dag i stort sett helt styrs av Intel och AMD, exempelvis. Du kan i dag, oavsett din kompetens som entreprenör, inte bygga en ny produkt som innehåller elektronik utan närmare 150 korslicensavtal och ett större team med advokater att överpröva varje lagliv vinkel – och för att blockera alla stämningar av de andra aktörerna som kommer genomföras för att hindra din eventuella produkt från att lanseras.

          Vi kan klart och tydligt se i turerna mellan Apple, Nokia och HTC se att IP-lag har blivit en övervägande del av marknadsföringen. Mitt problem med den saken är att vad man kort och krasst då gör är att man springer till staten och säger ”De här killarna bygger prylar precis som vi men gör det bättre! Stoppa dem!!”

          Vad vi då har är egentligen att en firma med tillräckligt omfattande rättigheter i stort sett blir till en form av superstatligt monopol, åsidosättande och ogiltigförklarande samtliga de aspekter som krävs för att marknaden skall kunna betraktas som en fri del av det kapitalistiska systemet.

          Argumentet att IP hjälper utvecklingen är även det rent nonsens – om AMD och Intel inte behövde respektera varandras patent hade båda aktörerna kunnat förbigå de flaskhalsar som deras respektive alster innehåller och bygga processorer med 30% mer prestanda och tillförlitlighet än det de bygger i dag. Och fristående aktörer hade kunnat skapa dussintalet konkurrenter. Bäst hade den aktör klarat sig som hade gett ut den mest marknadsvärda produkten – vilket i dag inte är fallet då den mest marknadsmässiga produkten som skulle kunna skapas inte kan nå marknaden.

          Avskaffar man IP betyder det att marknaden kommer styras av konkurrens. Inte av idag, av vad ett fåtal företag har skapat för tio år sedan.

        • ..hej Waldemar, får jag också säga ptroo
          ..hur var det med Japan efter kriget? När de kom till europa med kameran i högsta hugg och byggde upp en teknikbaserad industri hemmavid helt eller delvis ”stulen” enligt din terminologi enligt min ”förädlad”. Så fungerar det i, amatörer imiterar konstnärer stjäl (Picasso), Japansk kameraindustri imiterade inte.

        • Det intressanta vändningen i frågan är att den kristna kyrkan just varit en spontant uppstånden organisation som sedan fått sanktion av olika statsöverhuvuden, som romerska, bysantinska och tysk-romerska kejsare. Det är inte Inkvisitionen som fått den att överleva i snart 2000 år, utan organisationens förmåga till anpassning och genuina stöd i vardagen.

          Upphovsrättens spontana uppståndelse kan vara något mer skeptisk mot, även om ibland köpmän i 1400-talets Venedig brukar tas upp. Den hade inte överlevt 500 år utan anpassning och ett genuint stöd i vardagen (forts).

        • Det är bra att det finns traditionella system för intellektuell äganderätt, tidsbegränsade licensieringar, Creative Commons, branschspecifika överenskommelser, helt öppna informella marknader. Så får vi se vad som fungerar bäst i olika sammanhang?

          Här håller nog en hel del av mina läsare med mig, men tyvärr har alltför mycket av debatten inte vägletts av en önskan att experimentera med affärsmodeller eller nya relationer utan en önskan att bara ta bort de traditionella alternativen och plocka vinnaren: ”internet som ett stort bibliotek”, vilket inte är den entydiga bilden av internet. Om det alternativet ställs mot ”som det var för tjugo år sedan” så kan resultatet bli ett vakuum av hårda, men icke-fungerande lagar. Det tjänar vare sig kreatörer eller konsumenter på.

          Då ger IPRI-rapporten något att tänka ifrån, och finna nya jämvikter.

        • Scary Devil Monastery

          Ett av problemen jag har med att sätta IP-rättigheter i jämförelse med kyrkans faktamonopol är att jämförelsen blir just så pass lik.

          Vi har alltså en ”fri” marknad som nu under 2100-talet innehåller allt större inslag av en modell som bäst jämförs med en aggressivt expansiv och ytterst repressiv religion under den mörka medeltiden.

          Litet grann som om man idag hade föreslagit att inkludera Iransk sharia-lag som en naturlig del av marknadsreglerna.

          Och man kan tydligt se att IP blir allt mer ifrågasatt ju längre tid som går. Det tog 70 år innan Sovjet en gång för alla bevisade orimligheten i praktisk kommunism. modern IP-rätt tvivlar jag kommer överleva ens så pass länge givet att vi idag har masskommunikation i varje hem.

  4. Man behöver bara läsa artikelns rubrik för att förstå att här kommer det en artikel som försöker sprida >propaganda – Tror dessa enfaldiga debattörer som Waldemar Ingdal verkligen att vi är så dumma att vi tror på utsagan att Immateriella rättigheter är detsamma som äganderätt?

    En sådan lång artikel med retorik – blahablaha och osakliga påståenden – Finns det någonting i artikeln av värde – t ex uttalanden av tunga historiker – nationalekonomer- oberoende rapporter/studier som kan stödja tanken att Immateriella rättigheter är en källa till välstånd? – Icke!!

    Lyssna och se på detta klipp:
    Johanna Blakley: Lessons from fashion’s free culture
    och titta på fakta om immateriella idéer som inte har fått några skydd och se hur de har bidraget till välfärden!

    Read my lips – Copyright is NOT the same as property rights – Det är helt enkelt EN LÖGN!!

    Hitta på några bättre argument Waldemar Ingdal och tror inte att du skriver för skolbarn i 12 års åldern!!

  5. Immaterialrätt är inte äganderätt. Inte juridiskt, inte ekonomiskt och inte filosofiskt.

    Immaterialrätt är ett monopol begränsat i tillämpning och tid rörande mångfaldigandet av information. Det är i själva verket en inskränkning i äganderätten.

    Precis som Donsan påpekar så Waldemar inte en enda källa eller referens om sina tyckanden kring immaterialrätt som äganderätt. Än mindre till någon referens om att ”immateriellt ägande” skulle vara kopplat till välstånd. Forskningen visar ju faktiskt på motsatsen, ju friare information tillåts flöda, desto mer välstånd skapas. Att påstå att skillnaden mellan Nord- och Sydkorea skulle bestå i att Sydkorea skyddar ”immateriellt ägande” är så befängt att det blir löjligt till och med som uppenbart retoriskt knep (som Waldemar dessutom inte hittat på själv. Den som tror att på ”immateriellt ägande” skulle kanske till och med säga att Waldemar stulit den.)

    Jag rekommenderar alla att läsa Stephan Kinsellas ”Against intellectual property” som grundligt sågar idén om immateriell äganderätt ur ett libertarianskt perspektiv. Att kalla sig liberal och förfäkta idén om att man kan äga tankar, idéer och information är för mig extremt märklig.

    För mig är det tydligt att den det uppenbart att funktionen hos äganderätt att reglera de konflikter som uppstår kring ändliga resurser. Om man tittar på alla etiska system i människans historia så innehåller de alla regler om att man inte bör stjäla andras prylar. Varför? Helt enkelt för att två människor inte kan nyttja samma ändliga resurs samtidigt. Om jag gör anspråk på samma ko, vatten, mark, måltid som du så uppstår en konflikt. Denna konflikt måste regleras och den regleras bäst genom äganderätt.

    Vad gäller tankar, idéer och information finns dock ingen sådan brist. Bristen uppstår först när ett artificiellt monopol skapas. Immaterialrätt är den absoluta motsatsen till äganderätt, eftersom detta artificiella monopol begränsar och inskränker människors möjlighet att nyttja det dom äger.

    • +1

      Mycket bra!

    • Det rör sig om en lång debatt bland libertarianer och liberaler. Där har argument för upphovsrätten rests från både naturrättsliga och utilitaristiska ståndpunkter.

      Jag rekommenderar alla att läsa det svar som Stephen Kinsella fick av Bob Schaefer i ”A Praxeological Look at Intellectual Property Rights” hos Molinari Society. Schaefer kritiserar, på basis av några andra ekonomer det underliga koncept som Kinsella har av brist och dess koppling till konflikt. Kinsella verkar hamna i en hypotetisk Edens lustgård när han talar om brist och konflikt, inte om den ofullständiga kunskap vi har här på jorden, anser Schaefer.

      Nå, jag bjuder läsaren att läsa artikeln själv (se länk nedan), men lägga märke till det intressanta med Schaefers koppling till bevarandet av freden: det ömsesidiga tillfredsställandet av bägge parters behov och att Kinsella reducerar verk till blott idéer, till bara information. Men det rör sig inte bara om information, den måste medieras av något om så en dator.

      I slutändan har Schaefer ett praxeologiskt argument, som jag finner tänkvärt. Frågan om IP från inte föra liberaler till absoluta och omöjliga att förhandla om. Det ger inte möjligheter till samarbete i samhället.

      • Scary Devil Monastery

        Problemet, min käre Waldemar, är att IP-lag har just den praktiska effekten att förhindra just samarbete i samhället. På samma sätt som den blockerar reéll konkurrens.

        Man kan filosofera så mycket man vill men en snabb genomskådning av IP’s historia ger empiriskt vid handen att Immaterierätt i bästa fall är en form av socialdemokratiskt ”marknadsreglering” och i sina värsta effekter ett renodlat socialistiskt påfund med den väsentliga skillnaden att ett statligt monopol ersätts med ett privat sådant.

        Då IP har blivit en allt viktigare och större del av marknaden betyder det egentligen att kärnan i merparten av vår marknad i dag är en form av socialistiskt styrd planekonomi som staten har ”outsourcat” till privata aktörer. Och på samma sätt som skett i alla socialistiska länder blir man nödd och tvungen att skydda denna planerade marknad med allt mer omfattande kontrollsystem som i sig inte står sovjets politiska koloss långt efter.

        När man i USA upptäcker att en fjärdedel av deras BNP (stigande siffra) hanterar enbart advokater vars största kassako är IP och internationell handelsrätt så ser man på en marknad där den enskilt största posten är baserad på att ge resten av marknaden konstgjord andning.

        Det här har naturligtvis marknaden reagerat på, och de febrila försök att utöka de kontrollsystem man har till en ännu mer befängd nivå har inte låtit vänta på sig.

        Waldemar, vart går gränsen till den proportion av marknadens intäkter som vi måste lägga enbart på statliga kontrollsystem? 25%? 50%? Vore det inte i så fall bara enklare att lägga på ytterligare 30% beskattning på samtliga tjänster och genomföra all utveckling statligt? Var ligger skillnaden, då begreppet ”konkurrens” redan har försvunnit från ekvationen till förmån för förmågan hos specialintressen att kunna gnälla bra hos lämplig myndighet?

    • Och för dem som vill läsa texten av Bob Schaefer finns den hos Molinari Society

      http://praxeology.net/schaefer-molinarisoc09.htm

    • Kunskapen om den ekonomiska och mänskliga katastrofen av att Nordkorea inte respekterar äganderätten kan betraktas som ute i public domain sedan länge…

      http://www.eudoxa.se/content/archives/2004/10/kamrater_social.html

      Peka gärna på några referenser för att äganderätten inte ger välstånd. Krönikan tar upp en rapport på 143 sidor som argument. Sedan får vi diskutera om det stämmer eller inte.

      Består skillnaden i välstånd mellan Nordkorea och Sydkorea av att Nordkorea inte respekterar intellektuell egendom? Det var inte det jag skrev, och Nordkorea kan behöva ta sig in i informationsåldern först. Fast det är finns ju inte precis något nordkoreanskt app-under. Och har någonstans finns en sammankoppling till en ekonomisk och legal miljö som inte fungerar…

      • Scary Devil Monastery

        Nu är väl poängen den att det Nordkorea framför allt inte respekterar (som de flesta socialistiska regimer) är äganderätten i sin helhet.

        Skillnaden mellan den paradigmen och en där IP har en klar och tydlig begränsning i sitt omfång är rätt stor. 🙂

  6. Jag kan för lite om detta område för att bidra med något matnyttigt. SDM har som vanligt väldigt bra synpunkter och hänvisningar. Kudos!

    Men Waldemar, nu när du verkar ha tid att svara på kommentarer: kan du inte en gång för alla reda ut begreppen gällande den ”förädling” av internettrafik som du anser ISPs sysslar med? Du undvek att svara på de frågorna lite osnyggt sist. Sorry för OT.

  7. Jag gick igenom tråden för min krönika Kampen om nätneutraliteten: universitetet och garaget. Det har gått en del tid, och det har blivit svårt att läsa den långa tråden. Därför tar jag upp ämnet om nätneutraliteten igen för min torsdagskrönika i juni, då jag också ska några nyheter att ta upp i frågan.

  8. […] om Waldemars krönika! Det är stor skillnad på hur det formella skyddet ser ut och hur det fungerar i praktiken. Ett […]

Kommentera artikeln