”Liberal” eller ”other” – amerikansk polarisering på nätet

För flera av oss på vänsterkanten uppstod ett intressant problem med Facebooks intåg i Sverige. I den första trevande registreringen på det nya forumet, det som skulle komma att bli nästan synonymt med social media, fanns inget naturligt val för oss under ”political views”. Det som skulle motsvara den parlamentariska vänstern i Sverige fanns inte som alternativ, utan vi blev förpassade till antingen ”liberal” eller ”other”. Som metafor för frånvaron av vänsterpolitik i det nätpolitiska samtalet är detta talande.

I de flesta fall är det en fördel att vara insatt i ämnet man ska uttala sig om. Att läsa på, gräva, utforska innan man formulerar sin åsikt. När det kommer till en blick på det vi kallar diskurs, så är det inte nödvändigtvis på det viset. Bilden av hur ett samhälleligt landskap ser ut kan vara nyttigt att se utifrån en synvinkel som inte är specialintressets. När det kommer till nätpolitik har jag i hög grad tillhört denna kategori: Vi som gillar internet men inte egentligen är intresserade av vem som styr det, så länge det fungerar och ger mig vad jag vill ha.

För mig ställde det till slut till problem. Jag fick inte ihop min självbild – hur kan den maktanalys som genomsyrar mitt liv i övrigt vara så frånvarande när jag tittar på internet? Sen plötsligt gick det upp för mig; ett politiskt intresse i nätpolitiska frågor gör att jag är hänvisad till ”liberal” eller ”other” och konsekvensen blir att jag väljer ingenting – jag hamnar i den passiva positionen av ointresse.

Den här trubbiga binäriteten är förstås en direkt reflektion av det amerikanska politiska systemet. Där kan du vara konservativ eller liberal, medan all annan typ av vänster i det mediala klimatet är förpassat till grumliga fraktioner och militanta aktioner. I Sverige dominerar samma dikotomi samtalet om internet i sådan förkrossande utsträckning, att det är lätt att få intrycket att den skulle vara naturgiven. Så är det inte.

Att vara tvungen att välja mellan en position som kantas av ord som frihet och globalitet, eller en som betraktar tekniken som något obegriplig och bitvis farligt, är orättvist. Internet är inte en ingrediens i vårt samhälle utan en spegelbild av det. Samma koppling mellan frihet och trygghet finns där, som när Håkan Juholt citerar Tage Erlander i sitt linjetal.

Och vi som tror att ”individens frihet” inte sällan är ett kodnamn för en obarmhärtig socialdarwinism kommer inte hitta hem bland de frihetliga i nätpolitiken heller. Problemet uppstår när jag vänder mig till dem som protesterar och bara ser mörkblå konservatism. Då väljer jag hellre ”other”, och hoppas att någon ska komma och erbjuda mig ett progressivt alternativ.

0

Kommentarer

Kommentera artikeln