Sverige inte bäst i EU-klassen

Den som är kritisk mot något EU-direktiv kan med fördel utbrista ”varför ska vi alltid vara bäst i klassen, tyskar och italienare förhåller sig ju fritt till EU:s krav”. Men stämmer det där? Inte när det gäller IT-samhället i alla fall. Sverige fälldes av EG-domstolen för att ha brustit i att införa Ipred och när den svenska lagstiftaren till sist gjorde det var man näst sist av alla medlemsländer. Igår kom en liknande fällning, för andra gången fälldes Sverige för att inte ha infört datalagringsdirektivet och nu får vi betala tiotusentals euro i böter varje dag tills direktivet är infört, skulden är redan över 4 miljoner euro. EU:s bullor är inte frivilliga. Bilden av Sverige som EU:s pluggis stämmer inte, snarare sitter vi längst bak och kastar snus i taket.

11

Kommentarer

  1. Att införa datalagringsdirektivet kostar i runda slängar en miljard kronor! 30 miljoner är rena kaffepengar i jämförelse. DLD har ju dessutom funnits vara grundlagsvidrigt i flera länder.

    DLD förvandlar allas mobiler till geografiska spårsändare i statens tjänst och inför en övervakning av alla våra mail, sms och telefonsamtal som för övervakningsapparaten i de mest repressiva diktaturerna i världen att fullständigt blekna. Det är värt tre kronor per svensk och år att slippa det…

  2. Möjligt att vi inte sitter på första raden, men sämst i klassen är vi knappast. Dessutom är det väl de som vågar ifrågasätta läraren med kloka argument som brukar vara de riktiga stjärnorna, snarare än de som blint lyder lärarens uppmaningar.

    Kan du betygsskalan?

    G-nivå: Utantillkunskaper och göra saker på kommando
    VG-nivå: Att kunna dra slutsatser baserat på kunskaper
    MVG-nivå: Att kunna argumentera kring kunskaperna och se nya infallsvinklar.

    Att blint bara säga ”ja” och göra som man blir tillsagt leder aldrig till mer än ett G, även om man sitter på första raden och ler vackert. Sitter man längst bak och kastar snus i taket men ändå presterar på MVG-nivå är det lärarens undervisning det är fel på. Så enkelt är det.

  3. Hej Per! Är det inte dags att konkretisera ditt ”Netopia” där du lyckas förhindra fildelning, droghandel och kränkningar utan övervakning?

  4. En intressant vinkel på det hela är att 3 av 5 länder som har sagt att DLD inte kommer att införas är s.k. gamla öststater. Dessutom har ju även Tyskland sagt nej och också de har ju till en stor del varit ett ”östland”. Det verkar ju lite som att de som vet hur det är att vara övervakade och förföljda röstar nej. Värt att notera?

  5. Scary Devil Monastery

    Nu var du dåligt underrättad, Per. Nio av EU’s 27 medlemsstater har vägrat införa DLD eller avskaffat det på grund av att det var totalt oacceptabelt både för medborgarna och för deras grundlagar.

    Grekland har till dagens datum skitit helt i att införa dryga två dussin ”viktiga” direktiv. Med mera.

    Sverige har hittills två-tre fläckar på sin lista vilket sätter oss i topp-tre-ligan vad gäller ”duktighet”. Och detta gäller rakt över hela brädet.

    Att då tala om ”IT-samhället” är rent nonsens i det begreppet då de flesta av EU’s direktiv som påverkar exempelvis internet har enorma effekter i verkliga livet. Du är återigen nere i den felaktiga premissen att internet på något vis är ”annorlunda” än det vanliga samhället.

    Samtliga effekter som finns i den verkliga världen finns på internet. Den enda väsentliga skillnaden är att internet tillåter masskommunikation på ett sätt som inte den verkliga världen rent praktiskt tillåter.

    Dina täta uttalanden och retoriska på förhand besvarade frågor är alltså egentligen ett rent angrepp på de vanliga medborgerliga rättigheter vi alltid har haft – för att skon inte passar när folk har de rättigheter i praktiken som alltid har getts dem rent teoretiskt.

    • @Scary – bra, jag kan slarva med researchen, litar på att du fixar det! Jag fastnar på ordet ”masskommunikation”, det är just det som är kärnan i de här frågorna. Jag menar – som bekant – att just nätets multiplikationseffekter förändrar _arten_ av bl a brottslighet. Därmed behöver samhället nya instrument för att hantera de här frågorna. De analoga metoderna kommer till korta. Hur de bör se ut är vad jag försöker komma fram till med Netopia. Jag bekymrar mig för att EU-direktiven inte har föregåtts av någon ordentlig idédebatt, men den som lever får se.

      • Scary Devil Monastery

        Nu talar vi på sätt och vis samma språk.

        Pudelns kärna är helt enkelt att masskommunikation – eller rättare sagt; ”yttrandefrihet” och dess grundförutsättningar, omsatta i praktiken och på en skala där varje man ges möjlighet att kommunicera med andra…innebär att informationskontroll inte blir möjlig.

        I de samhällen där man försökt möjliggöra en sådan kontroll – oavsett hur den ”oönskade” informationen som överförs kan se ut – så har man osvikligen skapat ett stagnerat samhälle där den fullständiga kontrollen över vad medborgarna säger till varandra ses som en nödvändighet för att bevara Status quo.

        Och samma krävs för att ens komma i närheten av att hämma eller begränsa exempelvis fildelning av upphovsrättsskyddat materialk och övrig immateria.

        I det läget är frågan man måste ställa sig om ”brottet” som diskuteras borde ses som brottsligt till att börja med. Och hur långt man bör dra ordet ”ansvar” då det jag hittills har sett av de förslagen verkar överskrida rimlighetens gräns markant.

        De instrument som samhället har möjlighet att hantera i dessa fall är exakt samma som det alltid har haft.
        Det enda instrument som skulle kunna hantera denna ”nya” typ av brottlighet (vilket den inte direkt är och inte har varit sedan Gutenberg uppfann tryckpressen) är att i helhet avskaffa åtskilliga grundlagar och skriva om FN’s definition av de grunddläggande rättigheterna med avsevärd beskärning.

        Vi kommer tillbaka till grundpunkten återigen: Antingen har vi masskommunikation i praktiken. Eller så har vi inte det. Har vi det blir det ohämmat att folk delar med sig av information som av många kommer anses ”oönskvärd”.

        Den här debatten – hur frihet får gestalta sig och vad den yttersta gränsen är – är inte ny. Faktum är att du ställer dig själv samma fråga som mänskligheten ställt sig själva sedan Hammurabi.

        Och vi har alltid kommit fram till samma svar.

        Internet ändrar inte på den saken, lika litet som tryckpressen eller den allmänna skrivkunnigheten gjorde det. I det läget kan man likt kyrkan under 1600-talet famla vilt efter verktyg – instrument, om du så vill – att stämma i bäcken med.

        Eller så får man acceptera att de förutsättningar man har numer ser annorlunda ut och att det är dags att släppa sargen.

        Något man i min mening bör göra förr snarare än senare. Hade internet funnits i Sovjet hade det styret kollapsat fem år efter införandet. Eller så hade de likt Kina anpassat sin dogma och lag efter samhällets verklighet.

  6. ..än en gång skriver Anders Mildner klokt, denna gång om Per´s bransch
    svd.se/nyheter/inrikes/massutvandring-till-en-virtuell-varld_6066357.svd
    ..jag tar mig dessutom friheten att citera ett stycke ur Scary´s postning;

    ”Att då tala om ”IT-samhället” är rent nonsens i det begreppet då de flesta av EU’s direktiv som påverkar exempelvis internet har enorma effekter i verkliga livet. Du är återigen nere i den felaktiga premissen att internet på något vis är ”annorlunda” än det vanliga samhället.
    Samtliga effekter som finns i den verkliga världen finns på internet. Den enda väsentliga skillnaden är att internet tillåter masskommunikation på ett sätt som inte den verkliga världen rent praktiskt tillåter.”

    Jag behöver väl inte påminna om ”smurfhistorien” Per, det där stänker på dig också.

  7. Kjell – bra krönika men jag har skrivit om Castronova på Netopia flera gånger tidigare:
    http://www.netopia.se/2010/03/14/digitala-pengar/
    http://www.netopia.se/2010/06/04/islandsk-valuta-i-cyberrymden/
    … och för att fortsätta skrytet så har jag träffat både honom och McGonigal på div spelmässor.

Kommentera artikeln