Blir man smart eller dum av internet? Vem bryr sig?

Nicholas Carr är en av de mest tongivande internetskeptikerna, han menar att tekniken på olika sätt hotar vår intelligens. I senaste boken ”The Shallows” (recenserad på Netopia i januari) anför han ett argument om att överflödet av information gör att vi får svårare att skilja bra från dåligt (svenske hjärnforskaren Torkel Klingberg menar att samma fenomen gör oss smartare!). I klassiska The Atlantic-essän ”Is Google Making Us Stupid” menar Carr att genom att flagga ut faktaminnet till internet, så blir vi av med en del av vår intelligens. Nu är Carr plötsligt aktuell på flera ställen i svensk press. Igår skrev Annika Ström Melin en ledarkrönika i Dagens Nyheter om att brittiska parlamentet nyligen börjat tillåta smart phones i kammaren och hon oroade sig för ledamöternas koncentrationsförmåga. Den teoretiska referensen var Carr, närmare bestämt en artikel i Axess magasin. Och Svenska Dagbladets internetkrönikör Anders Mildner tog upp en närliggande tråd i förra veckan, att fler och fler ”flyttar” till virtuella världar (teoretikern här heter Edward Castronova, en annan Netopia-bekant – Mildners rubrik är bajtad från en av Castronovas böcker). Och tidigare i år kom en mycket uppmärksammad antologi med den talande titeln ”Is the Internet Changing the Way You Think?” – rätt gissat, Carr är förstås med i den.

Att tekniken ska förändra oss människor är alltså ett populärt tema och med förändring menas knappast förbättring . Tekniken hotar att förändra något i oss som människor, risken är att vi förlorar någon viktig egenskap. Det ständiga spöket att våldsamma dataspel ska göra spelarna till mördare är kanske det allra tydligaste exemplet. För egen del är jag inte alls bekymrad över att tekniken ska ändra på människan. En viktig utgångspunkt för Netopia är att människan är intelligent, kompetent, har fri vilja och ansvar och har förmåga att planera och reflektera över sin situation. Det kommer inte tekniken att ändra på. Istället vill Netopia diskutera de strukturer och system som människan förhåller sig till, verkar inom och utom, de faktorer och villkor som ger förutsättningarna för våra möjligheter och begränsningar. Makt, pengar, rättigheter, lagar, regler, tekniska möjligheter är intressantare och betyder enormt mycket mer för samhällsutvecklingen, än frågan om man blir dålig på huvudräkning av att ha tillgång till miniräknare. Kanske är det teknikoptimism, men framför allt är det humanism.

5

Kommentarer

  1. ”Istället vill Netopia diskutera de strukturer och system som människan förhåller sig till, verkar inom och utom, de faktorer och villkor som ger förutsättningarna för våra möjligheter och begränsningar.”

    Och framför allt vill Netopia verka för införandet övervakning, censur och avstängning av användare från Internet.

  2. …sent på jorden;
    http://henrikalexandersson.blogspot.com/2011/04/ny-strid-om-forlangd-upphovsratt.html
    ..titta på videon, så får ni se vad Musiksverige och kulturskaparna önskar åstadkomma. 🙁

  3. Blir man smart? Blir man dum? Jag håller faktiskt med Netopia här. Det spelar ingen roll. Däremot blir man informerad.
    Att göra skillnad på om man tar till sig kunskap via en bok på ett bibliotek, genom att läsa dagstidningar, se på nyheterna på tv eller tar till sig information via internet tyder på väldigt stor okunskap och beror mycket på individen.
    Exempel: Jag känner människor som utan att blinka kan köpa sig en 800-sidig bok om programmering/naturvetenskap/whatever, och plugga iväg som en 14 årig MVG-student. Jag har testat det, men det är inte för mig. Jag föredrar en mix av mindre tutorials, söka på olika sajter efter lösningar, kanske se på en videotutorial.
    Är jag eller min kompis smartast? Det är en dum fråga, då vi båda kan samma saker.
    Är intelligens förmågan att kunna rapa upp multiplikationstabellen ur minnet till tabell 20? Eller är det smartare att sträcka sig efter en miniräknare?

    Jag hade en mattelärare som tyckte att elever var ”dumma och lata” om de använde miniräknare. Nej, det är bara en annan teknik för att få jobbet gjort.

    En sak kan man sluta sig till: Vi är nog alla smartare än Nicholas Carr… och min mattelärare.

  4. Upphovsrättsindustrin är bara intresserade av pengar. De skiter i kulturen så länge de inte själva har något att vinna på det. Oberoende Forskningsrapport efter forskningsrapport visar att det finns mycket att vinna på en reformerad upphovsrätt med kortare skyddstider på kanske 15-20 år istället för dagens 50år. Vad är vinsten med att förlänga den ytterligare? Vad vill man uppnå med det? Samhället vinner ingenting på fler snåriga regler kring upphovsrätt som kräver en arme av advokater att tyda. Det kommer bara att bli svårare för att starta nya innovativa digitala tjänster. Exemplet Spotify visar problematiken kring dagens upphovsrätt mycket tydligt. Tekniken för Spotify fanns minst 10 år innan den tjänsten lanserades. Problem var istället att lösa allt krångel med avtal, licenser och upphovsrätt. Ett arbete som tog flera år ,innan tjänsten kunde lanseras, samt fortsätter att ta mycket tid för att kunna utöka musikutbudet samt lansera tjänsten i fler länder. Största problemet att starta nya digitala tjänster idag är inte teknisk utan juridisk pga av en icke fungerande upphovsrättslagstiftning.

  5. Scary Devil Monastery

    Återigen ett riktigt bra skrivet inlägg från Per. Den litet syrliga ironin framförd i torr ton ger mer tyngd åt den kritik man anar mot Herr Carr och hans onda aningar om vad tekniken, detta ”djävulens påfund” ställer till med för människan.

    (Samma argument egentligen som man har använt om telefonen, telegrafen, eller, för den delen, om järnvägen när många självutnämnda ”experter” ansåg att färdas i hastigheter överstigande 30 km/h vore farligt).

    Information Overload är förvisso ett fenomen vi tampas med i dagens samhälle men vad Carr säger är att mer information fördummar – vilket får en att undra om han inte helt enkelt längtar tillbaka till enklare tider när paradigmet var att sanningen var vad du fick med din lokala dagstidning och inget annat.

    Mycket roligare att läsa än när Per skriver ett långt inlägg med inpass och slutklämmar han allt för uppenbart helt enkelt inte tror på själv.

Kommentera artikeln