Torsdagskrönikan: Assange har skjutit yttrandefriheten i sank

Under det senaste året har det knappt gått en månad utan att Wikileaks eller Julian Assange har varit på löpsedlarna (och knappt en dag som han inte varit i nyheterna) här i Storbritannien. Eftersom jag är  utlandssvensk, som bott i USA i ett antal år innan jag flyttade hit, och har många australiensiska vänner (jag levde också med en australiensare i många år), så har jag varit involverad i många livliga middagskonversationer om rapporterna med vänner från alla de länder som har varit involverade i Wikileakshistorien.

Hade jag inte varit svensk så hade jag lätt fått intrycket att Sverige är en knähund till USA med ett totalt korrumperat och amatörmässigt rättssystem befolkat av manshatande kvinnor, många av dem i styrande position. Med andra ord: ett underlägset land vars befolkning saknar de mest fundamentala mänskliga rättigheter som föräras Englands och Australiens invånare.

För australiensarna är Assange en landshjälte som borde bli adlad. För de flesta av dem (och för många engelsmän) är det självklart att kvinnorna som anklagat Assange för sexualbrott är så kallade ‘honey-traps’, lejda av CIA för att snärja honom – varför skulle anklagelserna annars ha kommit just när Wikileaks läckte amerikanska diplomatiska hemligheter (det kunde förstås inte vara möjligt att det var för att han just tillbringat en längre tid i Sverige)?

Läser man Assanges senaste uttalanden är det svårt att tänka sig att Sverige för inte så länge sedan var ett av hans favoritländer, och det var inte bara p g a hans kvinnotycke – han funderade t o m på att flytta till landet, för att skyddas av Sveriges strikta källskyddslagar. Men nu när den svenska åklagaren begärt honom utlämnad har hans beundran för det svenska lagsystemet slocknat. När The Guardians viceredaktör, Ian Katz, frågade Assange varför inte bara åkte tillbaka till Sverige för att besvara anklagelserna svarade han: “Det svenska systemet är ‘fucked’. Situationen i Sverige är som en dålig sci fi-film. Glöm allt du känner till om vanlig, allmän lagordning – vi har att göra med en radikal feministversion av Saudiarabien.”

Men det är inte bara Assanges kärlek till Sverige som svalnat.

Redan för flera år sedan började han mejla Alan Rusbridger, The Guardians redaktör, och under en lång tid var The Guardian den enda brittiska tidning som skrev om Wikileaks och använde dokument som organisationen grävt fram. I juni förra året fördjupades samarbetet med Wikileaks ytterligare, när Nick Davies, en undersökande journalist på tidningen, lyckades övertyga Assange att alliera sig med The Guardian och ett par andra icke-brittiska tidningar för att publicera en gigantisk mängd militära och diplomatiska dokument som Wikileaks lyckats komma över.

Relationen mellan Assange och The Guardian var, redan då, sällan lättsam och enkel. Assange ville ha kontroll över dokumenten, t o m en slags äganderätt med vilken han hotade med stämning över inkomstförlust. När så tidningen kom över den svenska polisrapporten i vilken Assange anklagades av två kvinnor för sexualbrott, blev han riktigt förbannad. The Guardian höll på storyn i flera dagar för att ge honom en chans att svara på anklagelserna i rapporten innan de publicerades. Assange instruerade i stället sin advokat att hota med stämning.

Sedan tidningen publicerade polisrapporten i en artikel som också visade på att Assange inte varit helt sanningsenlig i sina uttalanden om vad som skett efter de påstådda sexualbrotten, har han jämfört tidningen med Pentagon. Det föreslogs t o m, uppger Rusbridger, att tidningen var skyldig att beskydda Assange – som en källa – och därför inte skulle forska djupare i sexualbrottsanklagelserna mot honom. I ett samtal med tidningen Private Eyes redaktör Ian Hislop, anklagade Assange de undersökande journalisterna och Rusbridger för att vara en del av en judisk konspiration mot honom och Wikileaks (Assange har sedan dess förnekat detta), vilket är förvånande eftersom Rusbridger inte är jude och The Guardian ofta beskylls av ADL* för att vara anti-Israel.

Anledningen till att Assange inte vill åka till Sverige, säger han, är att han tror att Sverige kommer att utlämna honom till USA, där vissa politiker har uttryckt att han borde dömas till döden. Men det skulle vara så gott som omöjligt att åtala honom för att ha publicerat krigsloggarna eller diplomattelegrammen utan att också åtala redaktörerna för de fem tidningar (The Guardian, New York Times, Der Spiegel, Le Monde och El País) som han samarbetade med vid publiceringen.

Tidningar som The Guardian beskrivs ofta som “gammelmedia” av skribenter som bara publicerar på nätet, och Assanges jämförelse av tidningen och Pentagon är endast ett exempel av hans misstänksamhet mot den etablerade pressen. Men förra årets publicering av Wikileaks diplomattelegram i The Guardian påvisar styrkan av ett samarbete mellan “ny media”, som Wikileaks och denna så kallade “gammelmedia”.

Förutom att The Guardian har miljontals läsare runt hela världen så tillförde de också ett mycket erfaret team som i flera veckor gick igenom de 250 000 telegrammen (runt 300 miljoner ord), för att göra dem begripliga för allmänheten. Men det kanske viktigaste av allt var att tidningen redigerade materialet så att inte några källors liv skulle sättas på spel eller pågående “special operations” skulle äventyras. Av egen erfarenhet vet jag att The Guardian tar detta skydd av källor på största allvar.

Tidningen ser det också som en skyldighet att verifiera den information som publiceras, något som inte alltid är fallet när det gäller mindre publikationer eftersom det kräver en otrolig personalstyrka bestående av erfarna journalister och jurister. Detta skulle vara allt för kostsamt för en sajt som Wikileaks.

Det är svårt att inte se ironin i att grundaren av Wikileaks är så pigg på att hota med stämning så fort någon publicerar något om honom som han inte gillar. Han klagade dessutom över att svensk press publicerade hans namn i samband med sexbrottsanklagelserna när han inte hade blivit dömd för något brott. Men faktum är att pressen i Storbritannien, där han nu sitter i husarrest, till skillnad mot svensk press oftast publicerar namnet på anklagade kändisar, eftersom det av någon anledning anses ligga i allmänhetens intresse. Jag undrar om Wikileaks hade hållit på sådan information om den inte involverade sajtens redaktör?

Jag har ingen aning om Assange är skyldig eller inte till sexualbrott. Men eftersom vi kan utesluta att Sverige är en radikal feministversion av Saudiarabien så har, så vitt jag kan se, Assanges vägran att åka till landet för att svara på frågor angående anklagelserna inte något att göra med att värna om yttrandefriheten. Tvärtom så har hans agerande – och hans vägran att skilja sexanklagelserna från de amerikanska politikernas verbala attacker – resulterat i ett fokuserande på hans privatliv och, tragiskt nog, slutet på ett viktigt samarbete för yttrandefrihet.

*Fotnot: ADL, Anti-Defamation League, är en organisation mot anti-semitism.

9

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Men eftersom vi kan utesluta att Sverige är en radikal feministversion av Saudiarabien

    Foliehattande åt sidan så har han i just detta fall inte helt fel. Rättssäkerheten när det gäller just sexualbrottsmål är i Sverige av idag helt obegriplig.

    Vad gäller just specifikt Assange-målet har både polis, åklagare och båda sidornas advokater utsatts för mycket hård och av allt att döma berättigad kritik inte bara av utländska utan dessutom inhemska rättsspecialister.
    Vi har traditionellt inte efterlyst människor utomlands ens när de presumtiva åtalen gäller grov misshandel eller mordförsök. I ett sådant läge ligger två enkla svar på varför man i detta läge gör just så snabbt till hands – att antingen yttre krafter (potenta amerikanska underrättelsetjänster) ligger bakom, eller att det gäller något så pass lumpet som direkt politisering och skalpjakt utfört av feminister i åklagarställning.

    I det läget föredrar de flesta teorin att det rör sig om att CIA är på Assange-jakt.Man vill inte tro att svenskt rättsväsende har släppt lagboken i golvet.

    Men det är egentligen toppet av ett isberg. I ingen annan instans i svensk rättsskipning kan man exempelvis i praktiken anmäla indirekt utan någon risk att en falskanmälan ger rättsliga efterföljder. I ingen annan del av lagen hittar vi lika många exempel på att man använder omvänd bevisbörda (mot båda könen).

    Oavsett om i rättssalen det presumtiva brottsoffret utsätts för ledande frågor om utmanande klädsel och berusning eller om den åtalade som man utsätts för omvänd bevisföring så blir resultatet lika illa. Vår rättsskipning i samtliga sexualmål har blivit ett totalt skämt. Att Assange drar sig för att komma hit ser jag som ett rent utslag av sunt förnuft.

    Vad sedan gäller utlämning…det var inte länge sedan man körde ut ett par egyptier till bromma flygplats och satte dem på ett omärkt flygplan mot egypten på direkt begäran av USA utan något som helst rättsligt förspel. Tror man vi inte kommer göra likadant så snart Assange sätter foten på Svensk mark så har man missat de senaste femtio åren av Svea rikes politik i den typen av frågor.

  2. Ja – inte står det svenska rättsväsendet högt i anseende när det gäller att krypa för USA.

    1. Fallet med dom 2 egyptierna som utvisades från Sverige och på svensk mark överlämnades till maskerade USA agenter för att sedan torteras i annat land – well done Sverige!!

    2. Fallet med the Pirate Bay – där åklagaren några veckor tidigare sa att TPB omöjligen kunde fällas eftersom brott inte kunde bevisas – men efter att USA hade framfört hot och påtryckningar en hel karusell av märkliga händelser ägde rum – t ex – 50 poliser som stormade webbhotellet och beslagtog alla datorer – även dom som inte hade ett skvatt med TPB att göra – DNA testet man företog när TPBs juridiska ombudsman infann sig för att bistå TPBs ägare – Fallet med förundersökningsledaren som fick jobb hos Warner som tack för väl utfört arbete och en domare som är medlem i en ”diskussionsklubb” som förespråkar strängare upphovsrättslagar – well done Sverige!!

    3. Fallet Assange – som kantats av den ena märkliga händelsen efter den andra – t ex att kvinnorna inte var ute efter att anmäla Assange i första hand – Att Assange befann sig i Sverige efter anklagelserna och att man först framförde – sedan drog tillbaks och sedan på nytt framförde våldtäktsanklagelserna – well done Sverige!!

    Ja – man behöver inte vara en konspirationsteoretiker för att kunna lägga ihop saker och ting och se mönstret – Vore jag Assange – så skulle jag också slåss med näbbar och klor för att inte bli utlämnad till Sverige – Vad förhindrar åklagaren att åka till England förresten? – Om det bara förhör det gäller kan det likaväl hållas där – Vem som helst med sund förnuft måste inse att there is something rotten in the kingdom of Sweden – bara enfaldiga och enögda (eller var det blåögda?) svenskar/svenskor kan tro på Sveriges rättssäkerhet och modet att stå upp mot USA

    • Donsan – inte min strid egentligen, men håller du inte med om det märklliga i att Assange ena veckan framhåller Sverige som ett föredöme just pga vårt rättssystem (källskyddet) och nästa liknar vårt land vid Saudiarabien? För egen del tycker jag att man ska hålla i sär frågan om Assanges ev sexbrott och Wikileaks-verksamhet. Det är en princip alla berörda borde kunna acceptera.

      • ”Donsan – inte min strid egentligen, men håller du inte med om det märklliga i att Assange ena veckan framhåller Sverige som ett föredöme just pga vårt rättssystem (källskyddet) och nästa liknar vårt land vid Saudiarabien? ”

        Det kanske inte är konstigare än att han tycker källskyddet är bra konstruktion, medan situationen kring sexualbrottsmål är dålig? Det är ett ganska dikotomt tänkande att anta att det svenska systemet antingen är hundra procent bra eller hundra procent dåligt.

        Vad gäller källskyddet är ju det för övrigt i praktiken ett minne blott med FRA, för att inte tala om vad som händer om Datalagringsdirektivet införs. Med massiv övervakning av alla medborgares kommunikation närmar vi ju oss faktiskt situationen i länder som Saudiarabien…

      • Scary Devil Monastery

        Jag finner inget märkligt i den kovändningen – om man som utlänning förlitar sig på Sveriges ”traditionella” rykte, politik och rättshistorik grundlagt 1970-talet så blir det med säkerhet en rätt stor shock när den nuvarade verkligheten kommer i kapp.

        Jag är inte alls förvånad om Assange, efter att ha observerat Sveriges aktioner nu under senare tid anser sig ha god anledning att såga Svea rikes rättsväsende. Och det gör han med förlov fullständigt rätt i. Det ”källskydd” och det värnande om rättsprincip som Sverige är känt för tillhör helt det förflutna.

        Man kan kallt konstatera att han i det läget inte är ensam. Juridiska experter med långvarig erfarenhet i rättsärenden har från Australien USA och hela europa med stigande häpnad betraktat hur vi hanterat hela affären.

  3. Hello Per

    Jag antar att du vill få oss att vända blicken från det faktum att Sverige är under inflytande av USA och att du och din Netopia blogg är verktyg för USA och dess skiv- och filmmaffias propaganda?

    Du motsäger i alla fall inte de fakta jag har presenterat i fallet TPB utan ställer bara en retorisk fråga – Personligen bryr jag mig inte vad Assange tyckte före eller efter – men det går inte att förneka att USA och dess skiv- och filmmaffia med framgång utövar hot och påtryckningar på den svenska regeringen för att förmå dem att dansa efter deras pipor i framförallt upphovsrättsfrågan och deras krig mot (svenska) fildelare

    Att en blogg som din stödjer USA i deras ansträngningar att lägga sig i Sveriges interna angelägenheter är mera märkligt än Assanges kovändning

  4. Nya avslöjanden i rättsrötan

    Polisvän förhörde Assangeanmälare

    Fallet består nu av så många konstigheter: att det borde läggas ned genast!!

    • Scary Devil Monastery

      Snarare än att läggas ned anser jag att fallet i fråga till at börja med borde utgöra grund och bevis för en allmän kompetensutredning i rättsväsendet.

      Vilket egentligen illustrerar ett stort problem som redan där har setts som aningen märkligt utomlands. I Sverige är personerna som utreder och personerna som utreds del av samma myndighet och inte sällan fleråriga kollegor med varandra.

      Något ett antal justitieråd och juridiska experter har reagerat mycket skarpt på sedan hur länge som helst. Enbart i Sverige köper vi begreppet ”medborgare höjd över varje misstanke” så snabbt en officiell ställning har utdelats. Där är vi ta mig tusan värre än Japanerna.

  5. Artikel på DN debatt av Jens Lapidus och Johan Åkerlund: Assanges kritik av Sverige är riktig på flera punkter.

Kommentera artikeln