Torsdagskrönikan: Liberala paradoxer – att skydda internet från internets vänner

”Varför är det så få liberaler som intresserar sig för internet och äganderätt?”. Den frågan har jag ofta fått från folk inom näringslivet. Frågan har varit irriterande. Självfallet bryr sig liberaler om äganderätten.

Fast en tid efteråt så är svaret mindre tydligt. Äganderätt är viktigt, men det finns en viss blockering att diskutera den. Frågan om skattenivån var långt viktigare i ett land där kravet på ”hälften kvar” var radikalt. Därför lämnas frågan om upphovsrättens betydelse hängande i luften.

Nätpolitik, innovation och framtidsfrågor är inte status i partipolitiken, där frågorna ofta hamnar i oerfarna ledamöters händer. Svensk politik handlar om hur fördelning ska förvaltas. På ledarsidor och i politiska magasin föredras mer kittlande politikerjournalistik än policydebatt. Nätpolitik och upphovsrätt blev piratfrågor, ungefär som Miljöpartiet äger miljöfrågan. Många av de liberaler som intresserade sig för frågorna överhuvudtaget hamnade i piratrörelsen.

När piratrörelsen försvann ur den offentliga debatten tog den dessa viktiga frågor med sig. Internt blev den ett bra exempel på institutioners betydelse. Troll dominerar i svaga institutioner, och uppstår till följd av en osäker miljö.

Debatten stannade i en polarisering mellan två rätt bakåtblickande ståndpunkter av absolut öppenhet eller strikt kontroll. De lösningar, som vi ser tas fram på nätpolitiska frågor, är inte politiska, utan förhandlingar mellan tjänstemän från myndigheterna och särintressen. Det ger en oklarhet om vem som verkligen stiftar lagarna och ger en oförutsägbar tillämpning. Då får vi vare sig tanken om internet som ett öppet bibliotek eller en upphovsrätt som går att upprätthålla och överblicka.

Nätpolitiken rymmer många paradoxer för liberaler. Skyddet av privatlivet ställs mot effektiviteten. Ett smidigt internet mot ett experimenterande internet. Fritt val av information mot att kunna vidga sitt perspektiv.

Höga krav på integritet för användare försvårar den personanpassning av nätet som företag som Facebook och Google behöver för att kunna bli mer träffsäkra när de samkör data. Hur värderar vi då priset för gratis? Svaret är inte givet eller allomfattande.

Den största paradoxen är troligen att behöva skydda internet från internets uttalade vänner. Dessa syns i böcker som Lawrence Lessigs Code and Other Laws of Cyberspace, över Jonathan Zittrains The Future of the Internet – And How to Stop it och den nyligen utkomna The Master Switch av Tim Wu.

Fruktan driver den här världssynen, inte nätets nyfikenhet. Storföretagen kommer att vrida om huvudströmbrytaren och låsa inne all innovation och frihet. Internet måste anpassas till ett svårfångat kollektivs vilja, och bevaras till sitt ursprungliga av tekniken avgjorda syfte. Om Sverige följer den amerikanska debatten med några års fördröjning kommer vi att se ökade krav på statliga ingripanden för vissa tekniska standarder och hur innehåll får distribueras, med just motivationen att hålla internet fritt.

Snarare är det en strävan att behålla internet på ett visst sätt; universitetets modell mot garagets. Det är en modell som fungerat, under vissa förutsättningar, idag är den konservativ. I alla system har skaparen gjort de viktigaste valen åt dig, och begränsat din valfrihet, men det är inget fel med att vilja ha enkelhet, trygghet och säkerhet. Alla vill inte sitta och skriva sin egen kod, programmera sin smartphone eller hacka sin konsol. Snarast öppnar enkelheten för fler att kunna delta.

Virginia Postrel varnade i boken Framtiden och dess fiender för att nedvärdera verklighetens avvägningar och kompromisser och istället förutse framtiden efter dagens förväntningar, snarare än morgondagens okända upptäckter.

”Marknadsmisslyckande” är bara ett annat ord för ”öppet för innovation”. Det gäller särskilt för datatekniken. Knappt något framför mig på skrivbordet liknar den hårdvara och mjukvara som fanns i mitten av 90-talet. Befarade låsningar till standarder som Internet Explorer och Time Warner AOL har brutits genom innovation.

Stor osäkerhet och förändring lär oss tålamod och ödmjukhet. Krav på att radikala förändringar eller på att en viss utveckling av nätet måste äga rum, oavsett kostnad eller användarnas önskemål, är misstänkta. Den dynamiska utveckling, med många olika metoder, som Postrel skrev om behöver en chans. Lösningen på paradoxerna är väl fungerande lagar, regler och sedvänjor som även skyddar frivilliga överenskommelser från internets alltför kvävande vänner.

Waldemar Ingdahl, VD tankesmedjan Eudoxa
20

Kommentarer

  1. Scary Devil Monastery

    Problemet med Immaterierätt är att den oftast är en direkt inskränkning av just äganderätten. Du kan äga ett fysiskt objekt. rent praktiskt förutsätter det att du har kontroll över objektet i fråga. Att överlåta kontrollen över objektet till någon annan på ena eller andra sättet betyder i all reéll förståelse även att ägandet övergått. Finns inga komplexa kontrakt med stipulationer så blir ett vanligt lån helt och hållet beroende på låntagarens goda vilja när det gäller tillbakalämnandet av objektet.

    Och när det gäller fysiska föremål innebär överlämnandet att den ursprunglige ägaren inte längre har objektet i fråga.

    Immateria skiljer sig här väsentligt. Du kan enbart äga eller ha kontroll över en idé eller en text ända fram tills det att en kopia av informationen lämnas till någon annan. Här är regeln i stället att överlämnande av information till X antal andra ej berövar ursprungsägaren den informationen.

    Slutsatsen blir mycket enkel – vill du äga information så får du låta bli att låta andra ta del av den. När du väl gör det är hemligheten helt och till fullo ur dina händer.

    Immaterierätt är ett försök att med lag kringgå den ordningen vilket i många fall blir som att försöka skriva bort termodynamikens andra lag med hjälp av ett politiskt beslut. Och vi har sett ungefär hur väl det utfaller.

    För en liberal är äganderätten en helig ko. Det är bara det att immateria faktiskt inte går att äga utan att direkt ingripa i andras frihet. En liberal immaterierättsförsvarare är en lika stor paradox som en köttätande vegan.

  2. ..jag kan inte förstå hur man skulle kunna ”äga ngt” på internet.
    Jag tycker Waldemar skulle filosofera lite runt , hur det skulle kunna se ut, det är ingen som kräver färdiga lösningar, under tiden påminner jag om mitt försök till en beskrivning;
    appendix;
    Över en miljon människor i sverige är chockade och frustrerade över nuv. upph.rättslagar, vilka har tillkommit med hjälp av sektliknande lobbygrupper och korporatistiska ideeér, utan offentlig politisk debatt eller insyn, det vet alla idag (däremot ej odemokratiskt) dessutom skrivna i skuggan av konventioner som har syftet att förbjuda folkmord, tortyr och pedofili.( FN stadgan) De är mycket få medborgare som förstår Copyswedes verksamhet idag, även STIM visar en oresonlig sida vägrar förstå teknikskiftet.

    Miljontals människor över hela jordklotet bryter nu timligen mot lagen och konventionen,som kom delvis att likställas med FN stadgan ”för de mänskligsa rättighetrna”.Herregud, vi pratar om ”en trivial underhållningsindustri”.
    Verkar detta rimligt?
    Teknikskiftet
    Distrubitionen är gratis (miljövänligt)
    kopieringsmonopolet är upplöst
    Exemplarframställningens tid är över (miljövänligt)
    ”Teknik slår politik” (Jan Stenbäck 1942-2002)
    Det är ingen som ifrågasätter den idella upph.rätten, detta kan vi slå fast en gång för alla.
    Frågan blir, hur skall den ekonomiska upph.rätten kan se ut och fungera på internet, om vi kan godkänna de tre punkterna ovan under ”Teknikskiftet”, förstår vi att vi får problem med den ekonomiska upph.rätten här på internet.Vi kan inte fortsätta att stifta lagar som har till uppgift att skydda en trivial nöjesindustri, där udden riktas mot dess kunder. Där egentligen aldrig upphovsmannen kommer till tals. Det stora problemet som skaver är ”de närstående rättigheterna” (IFPI, SAMI, SMFF). Privat och icke kommersiell fildelning måste tillåtas om vi inte skall masskriminalisera människor, det förstår nog branschen idag.Två miljarder människor har idag tillgång till internet.
    Svagheten i resonemanget är att de bygger på en gammal uppdelning mellan en upphovsrättslig elit och en passiv betalande massa, så ser det inte ut idag. Vill man nu tjäna pengar i den nya miljön bör man också respektera användarna och inte behandla dem som presumtiva brottslingar och snyltare, genom respekt kan det skapas nya värden, inte genom att resa upph.rättsliga krav, bjud in kunderna att deltaga i utvecklingen i stället för att polisanmäla dem.
    Kokar man ner argumenten till en minsta gemensamma nämnare, kvarstår dock kravet på branschen att skapa de tjänster som accepteras, är kundvänliga, då kommer per automatik upph.rätten att gå från en STATISK till en VARIABEL produkt, där nanobetalningar kommer att bli en framkomlig väg (se ex spotify). Alternativt släpp fildelningen fri och avgiftsbelägg lagringsmedia, man kan inte både avgiftsbelägga och samtidigt förbjuda icke kommersiell fildelning (det kommer copyswede bli varse)
    Konklusion; ett försök, och det här är inte enkelt;
    På nätet går det inte att betrakta äganderätt eller upph.rätt som en männsklig rättighet, det leder oss helt fel(rena personkränkningar går alltid att anmäla).
    Den bästa jämförelsen blir den MUNTLIGA TRADITIONEN, dvs en tusenårig tråd, där vi just nu befinner oss.
    ”per gessle” är inte kränkt, han har inte lidit ngn skada ingentin är stulet allt finns kvar, han ingår därmed i en lång lång tråd och borde vara stolt, andra människor berättar vidare, det yttersta exemplet just nu har Twitter kommit att bli.
    Vi skall kunna ta ”männskliga rättigheter” i vår mun utan att behöva skämmas även i framtiden, ty på nätet är vi alla producenter
    ”Varje människa är en konstnär” (Joseph Beuys 1921-1986)
    Just i dessa dagar står yttrandefriheten på spel, starka krafter önskar byta ut den mot upphovsrättslagar, vilka konsekvenser det skulle få är svåra att överblicka.
    Waldemar, jag förstår att allt inte handlar om URL, men lik förbaskat, är det nu din tur att försöka formulera hur ditt alternativ skulle kunna se ut framöver, det är väl ditt yrke, eller?

    • @ kjell Jag är optimistisk inför framtiden. Jag ser inte själv den ”tydliga lösningen” till dagens läge men vill hålla fler alternativ öppna. Många av mina resonemang befinner sig mellan tanken på äganderätt eller att upphovsrätten är en konvention. En konvention som kan haft och har positiva sidor.

      Den som svarar slutligen på frågan är sedvanor som kommer nedifrån systemet. Där finns det liberala svaret, och det gäller att hålla det öppet. Lagstiftningen verkar inte ha fört frågan framåt, men inte heller verkar de sedvänjor som grundlades under det tidiga nätet att sätta standarden? Sedan har debatten tyvärr påverkats djupt av politiken, vilket ingår i upphovsrättens natur.

      En försiktig gissning är vi kommer att se förändringar som ger en överblickbar och modifierad upphovsrätt, och fler alternativ runt hur den kommer att hanteras. Det som främst oroar mig med dagens läge är dess otydlighet. Vad gäller egentligen tekniskt och juridiskt?

      I krönikan öppnar jag en del dörrar, och kommer att titta vidare in genom dem i kommande krönikor.

      • Waldemar, tack för ditt svar och funderingar. De liberala lösningarna har tidigare kommit ”nerifrån”, så blir det nog nu också, det gör även mig till optimist.

      • lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=6637;
        …apropå normbildning Waldemar, du känner givetvis till de här projektet, närmare källan kan man nog inte komma, ngt för din organisation att samarbeta med eller åtminstone så småningom kommentera.

    • Scary Devil Monastery

      Faktum är, kjell, att du kan äga vissa saker på internet. Allt du personligen har löpande kontroll över, som exempelvis din hemsida, dess utformning, och vilken reklam du tillåter på den. Med mera.

      Ren information kan man inte äga när man väl har publicerat den. Nyckelordet för ägandeskap är ”Kontroll”. Har du inte det blir ägande omöjligt. 🙂

  3. ..de här är inte hller så tokigt;
    futuriteter.blogg.se/2011/april/kopiering-samhallets-grund.html

  4. Waldemar, innan du slutar blanda ihop äganderätt och immaterialrätt så kommer dina argument aldrig att gå ihop. Det finns en mycket god anledning till att dessa två är tydligt åtskilda i de juridiska, ekonomiska och filosofiska disciplinerna. Om vi exempelvis juridiskt började blanda ihop äganderätt och immaterialrätt skulle vi ha en katastrofal soppa. Upphovsrätt är ett monopol begränsat i tid och tillämpning. Det är som SDM påpekar en inskränkning i äganderätten. Innan du greppat detta grundläggande faktum kommer du aldrig att kunna landa rätt i din analys.

    ”När piratrörelsen försvann ur den offentliga debatten tog den dessa viktiga frågor med sig. Internt blev den ett bra exempel på institutioners betydelse. Troll dominerar i svaga institutioner, och uppstår till följd av en osäker miljö.”

    Ursäkta, men kallade du just oss piratpartister för troll? Seriöst?

    För övrigt har vi inte försvunnit någonstans, vi är fortfarande här.

    • Scary Devil Monastery

      Han har å andra sidan helt rätt i att PP under senare tid hemsökts av en eller flera stortroll. Det är egentligen en oundviklig följd av att vi är så pass frisinnade som vi är.

      Sedan måste jag säga att ett eller flera av de ”anonyma” trollen är jag hyfsat säker på att de inte är piratpartister. Vilket inte hindrar att de bara genom att skrika tillräckligt högt ger skenet av att forumen är nedlusade med idioter.

      • scary, stortrollen hos PP (utan att vara helt insatt) är väl ”kusiner” till Waldemar?, däremot tror jag inte Waldemar vill ha med dem att göra, men likväl kallar dom sig liberala (liberati), kanske kan Waldemar reda ut?

        • Scary Devil Monastery

          Nja…jag är inte helt insatt i vem som skriver vad. Däremot vet jag med säkerhet att det finns två eller tre personer som har huserat en längre tid på bloggarna hos Christian Engström, Rick Falkvinge, Anna Troberg och PP som jobbar mycket hårt på att spamma sönder samtliga kommentarsfält, ofta under ett dussintal olika nick och inte sällan genom att utge sig för att vara piratpartister/liberaler.
          Det uppenbara trollandet är en sak, men det mer giftiga är smygande förtal. Krävs bara ett insinuant inlägg med en del sanning och nio delar osanning så blir förtalet ett faktum.

          Lägg därtill att Liberati verbalt har tillbringat mycket tid med att slå PP i skallen med plumpa argument (och vice versa) men nu sitter i sitsen att de nu som LibDem gärna vill ha IT-medborgarrättsaktivisterna och fildelarna i sin väljarskara så behöver man inte gå så mycket längre för att förstå varför man i de rätt divergerade led vi har man nu kan se en viss splittring.

          ”Pirater” har en tendens att vinna i långa loppet, men det hindrar inte att däckdisciplinen stundtals påminner om scener ur ”Pirates of the Caribbean”-filmerna.

  5. @Martin

    Tycker jag tagit upp rätt ofta att jag redovisar två synsätt som liberaler tar upp kring immaterialrätt: dels som ägande, dels som ett privilegium som tilldelas av som bedöms vara samhällsnyttigt. Se Milton Friedmans beskrivning av upphovsrätten som ett privilegium. Det spelar fortfarande en tydlig roll som en institution i samhället som (hittills) har kunnat anpassa sig, så det ska finnas bra skäl till att ändra den och än bättre alternativ för att avskaffa den. Det kan det göra, därför är det viktigt att granska både den institution vi har nu, och dess alternativ.

    ”Landa rätt” bedömer jag allt mindre är i förhoppningen av internet som ett stort bibliotek. Det riskerar det farliga scenario vi ser idag, en omfattande upphovsrätt som inte överblickas och upprätthålls fläckvis i kombination med en informell ekonomi. Lösningen är troligen flera olika system.

    Alla piratpartister är förstås inte troll, men det krävs inte många besök på piratpartistiska bloggar eller att tala med många piratpartimedlemmar för att förstå att även piratpartister är oroade över att deras organisationskultur gynnar troll. Troll som skapat stora problem internt.

    Delvis är det något alla unga organisationer möter, men det förstärks av de uppfattningar som bärs upp av institutionerna inom partiet. Förmodligen kommer vi se att partiet antingen reformeras eller bryts i det här läget. Om det kan vara en större spelare i svensk politik? Det ser tufft ut, fast osagt är bäst på lång sikt.

    I krönikan ser jag snarast att Piratpartiet har fått monopol på frågor om internet, upphovsrätt, integritet etc inom svensk politik. All debatt om frågorna upplevs främja (pp) så det är bäst att undvika dem. Liknande situation är att försöka ta upp en liberal miljödebatt. Därför vill jag snarast få fler liberaler i ett brett spektrum att ta upp nätpolitiska frågor med min krönika.

    • ”All debatt om frågorna upplevs främja (pp) så det är bäst att undvika dem. Liknande situation är att försöka ta upp en liberal miljödebatt.”

      Detta är hela kärnan i problemet. Riksdagen klubbar igenom beslut som inte debatteras för att de vet att folket inte gillar besluten. Det är med andra ord extremt viktigt att Piratpartiets frågor tas på allvar för att främja den demokratiska processen.

      Det hade varit en annan sak om IT-politik inte ens hade funnits på agendan, men uppenbarligen fattas det mycket beslut i frågorna, men våra politiker gör sitt yttersta för att inte få någon debatt om frågorna. Detta är djupt tragiskt och kanske den största anledningen för varför Piratpartiet är viktigt. Den dagen våra etablerade politiker tar dessa frågor på samma allvar som sjukvård, skola och pensionärer, ja då behövs antagligen inte Piratpartiet. Men tills dess…

    • Scary Devil Monastery

      Problemet, Waldemar, är att ”ägande”, oavsett politisk struktur, faktiskt förutsätter ”kontroll”. Detta kan man göra med fysiska föremål – en person märker tämligen snabbt att hans bil har blivit stulen, och en bil kan man tämligen problemlöst konstatera var den har sitt ursprung.

      Sak samma om man går in och snattar kakor från en hylla på ICA. Inventariet har krympt och ägaren kan vidta mått och steg för att förhindra vidare svinn. De resurser som samhället i sig behöver avvara för att beivra berövandet av ett fysiskt objekt ur ägarens kontroll är, för det mesta. relativt rimliga.

      Immaterierättsbrott är å andra sidan uteslutande fallet att det man gör är att man tar en kopia och går sin väg. Man går hem och bakar med eget material egna kakor identiska eller fullt jämförbara med de som ICA har på hyllan. Det blir stört omöjligt för affärsägaren att bibehålla kontrollen över vilka som bryter mot hans ”ägande” av kakreceptet. Bygger någon i egenregi en exakt kopia av grannens Volvo för eget bruk är det, för företaget Volvo, minst sagt knepigt att ens upptäcka att en sådan kopiering skett.

      När ett upprätthållande av kontrollen över objektet är både teoretiskt och praktiskt omöjligt blir ”Ägandet” i frågan en lika falsifierad konstruktion som ”Zenos paradox”. Immaterierätten, likt planekonomin, är inget mer än retoriska övningar vars utgångspunkt är en paradigm som inte existerar.

      ”Immaterierätt” och ”Ägande” är i botten två fundamentala motsatser, Waldemar. Inte bara teoretiskt utan framför allt praktiskt. Iphone och PS3 står som de mer lysande exemplen på vad som sker när dessa två kolliderar – ”Personligt ägande” vinner hands down över alla immaterierättsliga principer. Få människor vill på ett fundamentalt och högst personligt plan tvingas acceptera lend-lease som standard för samtliga deras ägodelar.

      Sak samma som historiskt sett immaterierätten alltid har tvingats stryka på foten när den konfronterats med verkligheten även i större skala.

      Ur varje sant liberal tolkning kommer immaterierätten därmed att bli ogiltigförklarad – framför allt på ren gräsrotsnivå. Det är helt enkelt inte vettigt att person A inte skall kunna tillverka kopior av objekt X för att ge till person B. Eller för den delen försöka hindra person A från att göra exakt vad han vill med en kopia av ett objekt som han har full personlig kontroll över.

      För att kunna frångå den principen och göra immaterierätten möjlig att upprätthålla blir man nödd och tvungen att ta fulla steget ut och avskaffa merparten av de principer som kan kallas liberala. Massiv stat eller privat kontrollorganisation. Inträngande och kränkande övervakning. I det stora hela avskaffandet av principen ”personligt ägande” så snart det rör sig om hemelektronik. Med mera.

      I en värld där immaterierätt som den tolkas nu framgångsrikt kan existera kan, ofrånkomligen, vare sig internet eller persondatorn existera. När det gäller exemplarframställning finns inga kompromisser som förmår gå halva vägen utan att hamna antingen i helvitt eller helsvart. Det finns ingen logisk gråzon att hamna i där. Man kan inte övervaka alla ”bara litet grann”. Man kan – rent praktiskt – inte betinga det personliga ägandet av en artikel.

      Den immaterierätt som har visats accepterbar är den delen som av samhället i helhet kan tolereras och som därför ges de privilegier du refererar till – paternitetsrätten exempelvis, och rätten att stå som upphovsman i ett verk – Creative Commons, GPL/GNU etc har visat sig vara vinnare här.

  6. Waldemar, ”Se Milton Friedmans beskrivning av upphovsrätten som ett privilegium. ”
    Liberaler har ju motarbetat privilegier sedan 1700-talet, det var därför Gustav den III mördades för att han ville avskaffa adelns privilegier(självklart idag), kanske jag inte förstår , men den nya tekniken
    har synliggjort ett nytt privilegium, precis som merkantilismen med spinning jenny på 1700-talet, pengar kunde kapitaliseras på ett nytt sätt tack vare ny teknik, vid sidan av det gamla privilegiesamhället.
    Begreppet Liberal har inte den klangen längre av ett nydande tänkande, tvärtom har den ätits upp av konservatismen (nyliberaler) som främjar en bevarande kultur(vilket jag tycker, i vissa fall är viktigt).
    Visst ,det är förenklingar Waldemar, men nog ser du teknikskiftet och dess konsekvenser , den fantasin besitter du.
    mvh

  7. lite off topic innan helgen;
    ett system och ett privilegium skakar;
    stim.se/sv/PRESS/Pressmeddelanden/Stim-kraver-forskottsbetalning-av-Sweden-Rock/

  8. youtube.com/watch?v=nomiRFkEd64&feature=related
    … hur tror ngn att man skall kunna stoppa stora uttryck med att straffa och skrämmas.Konsten överlever alltid, den nya tekniken har synliggjort ett orättfärdigt privilegiesystem, Loyd Webber har fått sådana skuldkänslor att han skänker bort drygt 30 miljoner av URL intänkter.
    I morgon fyller en stor konstnär 70 år, Bob Dylan.
    -allt hör ihop-

  9. När skall Waldemar Ingdahl sluta LJUGA och kalla saker och ting vid sitt rätta namn?

    Hur många gånger skall man behöva påpeka att upphovsrätt inte är densamma som äganderätt? – Så länge Waldemar Ingdahl håller på med sin demagogi kan i alla fall jag inte fästa någon större trovärdighet vid vad han skriver för övrigt – LJUGER man om äganderätten – kan resten av budskapet inte vara värd att läsa heller!!

    Är Waldemar Ingdahl verkligen så tjockskallig att han fortfarande inte fattar det – trots massor av påpekanden eller försöker han med flit föra läsare som inte är så insatta i ämnet bakom ljuset

  10. Jag tror att Gustav Nipe är inne på ett nytt perspektiv när han talar om 3D-skrivare/sakskrivare lite varstans i Sverige.

    Det blir så mycket lättare att diskutera upphovsrätt som ”kopieringsförbud” när det kommer till att skriva ut kaffekoppar eller vad annat som helst fysiskt objekt. Ska lagstiftning användas för att förbjuda materiell välfärd? För det är ju resultatet av förbud mot kopiering/utskrift av fysiska objekt.

    Att tänka på problemen som uppstår med sakskrivare, kan göra det lättare att gå tillbaka till den digitala världen och jämföra.

Kommentera artikeln