Google, Norge och yttrandefriheten

Igår skrev jag om ”Iran-argumentet” mot reglering av internet. En som använder det argumentet med bravur är Google-ordföranden Eric Schmidt som vid en konferens i London i veckan varnade för att åtgärder mot piratkopiering kommer att leda till kinesisk övervakningsstat. Han lovade att Google kommer att kämpa för det fria ordet och alla former av åtgärder mot sajter som The Pirate Bay. Att Google samarbetar med den kinesiska regeringen för att motarbeta just yttrandefriheten nämnde han dock inte att döma av pressrapporterna. Och det var ju lite märkligt. Man behöver inte vara så värst konspiratoriskt lagd för att tro att Google värnar om sina affärsintressen i första hand och yttrandefriheten i andra.

Vårt västra grannland har kommit till andra slutsatser. Igår presenterade Norges kulturminister åtgärder mot upphovsrättsintrång på internet, inkl blockering av sajter. Snart är Sverige det enda landet i Europa som inte har något system mot intrång där teleoperatörerna har en roll.

Flitiga Netopia-läsare noterar att jag besökt filmfestivalen i Cannes. Den som letade efter diskussioner om digitaliseringens påverkan och möjligheter fick göra det noga, jag hittade bara en enda programpunkt (vilket jag rapporterat om här). Dagens Nyheter tycks för övrigt ha varit på samma paneldebatt. Kontrasten är stor mot musikbranschens MIDEM-konferens i samma stad i januari, där man ägnade en hel dag åt de digitala frågorna. Å andra sidan är filmen ständigt närvarande nu, medan musiken lyste med sin frånvaro i vintras.

2

Kommentarer

  1. Och Per, du brukar väl aldrig använda dig av ”slippery slope”-argumenten, väl? T ex, ”kulturskymning”…

  2. Scary Devil Monastery

    ”Man behöver inte vara så värst konspiratoriskt lagd för att tro att Google värnar om sina affärsintressen i första hand och yttrandefriheten i andra.”

    MMMnej, Per, men det trodde jag var förutsättningen för varje lyckat aktiebolag? Ett företag som inte i första hand värnar sin egen affärsverksamhet är antingen i konkurs, på väg dit med stormsteg, eller beroende av tung subventionering.

    MPAA/RIAA/Ifpi har en affärsmodell som är beroende på just tung subventionering blandat med en allt mer övervägande andel laglig utpressning vilket man kan ta anstöt till ur ett rent personligt plan men ingen kan säga att de inte gör det jobb som krävs för att rädda sina egna jobb.

    Sak samma Google, BP, IKEA med flera. Med tanke på Googles storlek är det rent ut sagt redan nu ett mirakel att de ofrånkomliga ”bieffekterna” bara av att vara ett gigantiskt företag inte är långt värre.

Kommentera artikeln