Torsdagskrönikan: Tekniken är ersatt, inte kreatörerna

Jag älskar film passionerat. Jag är uppvuxen i en familj där filmen är en viktig medlem. Vissa filmer kan jag påstå har varit med och uppfostrat mig, tröstat, stöttat och inspirerat mig.

Att se en film kan vara att se sig själv från ett nytt perspektiv eller att känna igen sig i något som tidigare varit främmande, se sin omvärld med en ny förståelse, se sina relationer i ett nytt ljus. Det kan vara en omvälvande upplevelse. Ibland livsavgörande. Jag har flera personliga exempel på det sistnämnda.

Ingen borde vara gladare än jag att film är så tillgängligt nu för tiden. Jag borde ladda ner filmer till höger och vänster och rättfärdiga det med min kärlek till dem, som så många gör. Men hur kan man älska film och samtidigt underminera dess chanser till mångfald och till stor del även dess överlevnad? Hur kan man älska film och samtidigt begära att dess kreatörer ska arbeta oavlönade?

Vissa påstår att det är deras demokratiska rättighet att ladda ner filmer gratis bara för att det nu är möjligt att göra det. Jag finner detta argument lika naivt som rent utsagt farligt, inte minst för just demokratin. Det är mycket här i världen som går att göra men det gör det inte till en rättighet.

Film och alla former av konst och kultur är bland de viktigaste ingredienserna i en demokrati. Genom dessa kan vi ifrågasätta och utmana vår verklighet och växa som människor. Men i samma stund som fildelarna kallar det sin mänskliga rättighet att gratis konsumera kultur fnyser de åt lagar som ska säkra kulturarbetarnas rättigheter till lön för sitt arbete och artisternas rätt till sina egna skapelser. De kallar dem istället för en girig ”nöjesindustri” – något som få kulturarbetare kan räkna sig till – och drar dem över samma kam som storbolagen.

Om denna utveckling – eller snarare avveckling – fortsätter förutspår jag en framtid där majoriteten av filmerna som görs är block busters, som garanterar att många vill se dem på bio i 3D och äta mycket popcorn. Även ett fåtal så kallade independent-filmer som kan göras billigt kan få plats. Epokfilmer och andra sorter som kräver en viss budget men som ändå inte kan kallas storfilmer kommer inte att ha en chans, så vida inte huvudpersonen dricker CocaCola i varje scen och tittar på sin Rolex i tid och otid.

Som aspirerande filmare med fötter i musik, ord och bild, står jag en aning ambivalent inför Internets förlovade land. Jag är lekman när det gäller nätets möjligheter och omöjligheter, teknikens utveckling, jag kan inget om vare sig lagar, ettor eller nollor. Men som aktiv inom de olika kulturella områdena ser jag ju vad jag ser. Jag ser det fantastiska i att ha tillgång till alla former av kultur, gratis med ett klick. Men jag ser också riskerna med hur detta kan komma att urlaka desamma.

Jag ser unga talanger som kvävs för att det inte finns pengar att utveckla deras förmåga. En ”nöjesindustri” som inte vågar satsa på något nytt eftersom det inte finns vinstgarantier eller ens möjligheter. Och jag ser vad som lyser med sin frånvaro i denna debatt: rimlighet.

Det är inte rimligt att en film som kostar x antal miljoner att producera skall konsumeras gratis.

Det är inte rimligt att en musiker inte ska kunna leva på sin musik för att fansen delar den på nätet.

Det är inte rimligt att jämföra traditionell kulturproduktion med förlegade och överflödiga tekniker som tjänat ut sin rätt. Tekniken är ersatt ja, men inte artisterna och kreatörerna. Den dagen kommer kanske, då dessa ersätts av robotar men innan dess behöver de överleva för att kunna fortsätta producera.

Det är inte rimligt att slänga sig med existentiella och filosofiska frågor om äganderätt och immaterialrätt i en virtuell värld när konsekvenserna finns i den högst fysiska verkligheten.

71

Kommentarer

  1. Du missar slutklämmen:

    Det är inte rimligt att övervaka allt och alla för att försöka komma till rätta med något så banalt som fildelning.

    Det är där skon klämmer. Det är ingen mänsklig rättighet att fildela, men rätten till ett privatliv är det. Och den rätten, tillsammans med andra grundläggande rättigheter som budbärarimmunitet osv, vill ni ta ifrån vanligt folk i er iver att komma åt ett ”problem” som det inte finns vetenskapliga rapporter där er tes bevisas.

    • Yohanna Troell

      Hej Hank,
      Tack för ditt inlägg!
      Jag håller helt med dig om att det inte är rimligt att vi ska övervaka allt, enligt min åsikt, på grund av något så orimligt (banalt om man vill säga så) som piraternas ovilja att inse det omöjliga i deras ”rätt” att ta bara för att de kan. Jag tycker att det är fullkomligt absurt att vi ska behöva välja mellan ett storebrorssamhälle och kulturdöd. Jag hänvisar till det jag skrivit om detta i mitt svar till Anna Troberg längre ned.

      Jag önskar också att debatten kunde nyanseras något och att kulturarbetare, inte skulle behöva buntas ihop med ”underhållningsindustrin”, ”upphovsrättsmaffian” och ”storebrorssamhället” för att de ifrågasätter matematiken bakom fildelarnas framtidsutopi där kulturen blomstrar trots bristen på någon realistisk möjlighet till finansiering.

      Det handlar inte om att ”vi” vill ta några rättigheter från någon och främja ett storebrorssamhälle. Det kan nog vem som helst räkna ut att de flesta vanliga, hederliga och ohederliga människor vill undvika till varje pris.

      Att försöka polarisera och påstå ”är du emot fildelningen är du emot demokratin” är verkligen inte ett särskilt konstruktivt sätt att förhålla sig till debatten som måste ta en annan riktning om vi ska kunna lösa det här problemet och vi måste försöka lösa det tillsammans eftersom vi alla annars kommer att få ta konsekvenserna i längden.

      Och jo, där finns ett problem. Att vifta bort det som en överdrift och säga att det inte finns är ignorant. Om du tog en titt på de vetenskapliga rapporterna skulle du nog se ett tydligt problem.

      Jag citerar det jag skrev till Martin:
      ”Att människor spenderar mycket pengar på nöjen (liksom läppstift) under svåra tider är ingen nyhet. Att det görs nu beror givetvis på ökad och förbättrad tillgänglighet både i den fysiska verkligheten genom billiga DVDer i så gott som varenda mataffär, genom nyhetens behag med Blue-Ray som är dyrt men som köps på grund av kvalitén, och genom försäljning på nätet samt lagliga nedladdningstjänster, biografernas/Hollywoods storsatsningar på storfilmer i 3D som man än så länge måste gå på bio för att se, samt det faktum att man just kan få reda/bli nyfiken på mer kultur genom nätet genom tillgången på trailers, recensioner, bloggar och forum med tips och rekommendationer och information. Men detta har ju med nätets natur att göra, inte fildelningens.
      Samma sak med musiken som blivit tillgängligare genom sådant som Itunes och andra lagliga nedladdningsalternativ och återigen ”materiella” försäljningstjänster via nätet och nu finns som sagt och bekant Spotify (som visserligen inte ännu är en fullgod ersättning, men det är en början). Trots detta pekar ändå siffrorna nedåt. (De siffror jag sett). Även om digital försäljning har blivit en succé som vuxit med 940% sedan 2004 föll musikmarknaden överlag med 30% under samma period. I Frankrike lanserades 60% färre artister under våren 2009 som under samma period 2003. I Spanien, som är känt för sin slapphet inför fildelningen, har också de största problemen med densamma. Försäljningen av spanska artisters album föll med ca. 65% mellan 2004 och 2009. I Brazilien föll musikmarknaden med 43% mellan 2005 och 2009 vilket innebar svåra konsekvenser för de inhemska artisterna i ett land där 70% av den musikkonsumtionen bestod av en inhemsk reportoire. 2008 lanserades endast 67 album till fullpris av Brazilianska artister vilket är ca. en tiondel av det antal (625) som släpptes tio år tidigare (1998). I England visade en undersökning (Harris Interactive) 2009 att nästan var fjärde P2P fildelare (24%) i regel inte spenderar några pengar på musik.
      (…)
      Ifpis siffror visar att musikens värde i Sverige 2001 var 1.654.000 kr och 2010 hade det sjunkit till 825.000 kr. Alltså har vi hälften kvar att roa oss (och er) för. Majoriteten av de som är verksamma i branschen ser ett klart samband mellan dessa siffror och fildelningen.
      Det faktum att det spelas och sjungs mycket nu och att man därför tror att det går strålande för musikbranschen är inte en rättvis bild av verkligheten. Stora etablerade stjärnorna turnerar mer än tidigare, för högre biljettpriser, och säljer ännu fler T-shirts, för att på få sina pengar. Detta får statistiken att peka uppåt för liveindustrin, medan det i verkligheten blivit svårare än någonsin för nya artister att få spela live mot en rimlig eller ens någon betalning (också detta ett problem som Ifpi noterat).”

      Det är inte banalt att priset för några människors ovilja att betala för något som kostar andra väldigt mycket att producera ska betalas av kreatörerna, samhället, kulturen och demokratin, särskilt inte nu när det finns lagliga alternativ.

      Så, min slutkläm är att det vore orimligt att offra upphovsrätten, mångfalden i kulturen och en av grundstenarna i demokratin för något så banalt som snålhet.

      Vänligen, Yohanna

      • Hej,

        Tack för ditt svar, men faktum är att stödjer man skivbolagens krav på hårdare lagstiftning får man också finna sig att bli ihopklumpad med dem. Alternativt ger man sig istället i kast med lite enteprenörsanda och försöker hitta en lösning på problemet (”jag säljer för lite skivor”) som inte innebär bestraffning av potentiella kunder (”alla är olagliga med skev moralisk kompass”).

        Och ärligt talat blir jag glad av att se de siffror du presenterar. Givetvis är det trist för artisterna, men jag personligen skulle inte ha något emot om hela mediamaffian fick genomlida ett ordentligt kallbad några år. Det skulle inte innebära slutet för kulturen, men väl kanske slutet på dagens struktur inom upphovsrättsindustrin. Vad som krävs är reformer, och precis som med bankväsendet måste det till ett rejält blåsväder för att något ska ändras.

        Militärer brukar ju använda sig av begreppet ”bryta ner och bygga upp”. Det skulle passa bra på hela upphovsrättsindustrin också. Det är dags att dagens upphovsrättsindustri går i graven så något nytt kan blomstra upp.

      • Öööh, du tycker att Hank polariserar i samma andetag som du skäller ut pirater för att vara snåla tjuvar med banala argument. Rimligt.

  2. Man kan sammanfatta artikeln i få meningar.

    # Men hur kan man älska film och samtidigt underminera dess chanser till mångfald och till stor del även dess överlevnad? Hur kan man älska film och samtidigt begära att dess kreatörer ska arbeta oavlönade?

    # Men i samma stund som fildelarna kallar det sin mänskliga rättighet att gratis konsumera kultur fnyser de åt lagar som ska säkra kulturarbetarnas rättigheter till lön för sitt arbete och artisternas rätt till sina egna skapelser.

    # Om denna utveckling – eller snarare avveckling – fortsätter förutspår jag en framtid..

    # Det är inte rimligt att en film som kostar x antal miljoner att producera skall konsumeras gratis. Det är inte rimligt att en musiker inte ska kunna leva på sin musik för att fansen delar den på nätet.

    # Det är inte rimligt att slänga sig med existentiella och filosofiska frågor om äganderätt och immaterialrätt i en virtuell värld när konsekvenserna finns i den högst fysiska verkligheten.

    Och med det vill jag säga välkommen till debatten. Dina argument saknar källhänvisningar eller åtminstone blåa siffror. Läs igenom tidigare krönikor och artiklar och inspireras. Om du är intresserad av hur det ligger till på andra planhalvan rekomenderar jag att besöka några propirat-bloggar. kommentera där och rygga inte tillbaka bara för att du blir överkörd utan fortsätt ge din unika infallsvinkel.

    Vänliga hälsningar
    /Anonym, Internet.

    • ”Om du är intresserad av hur det ligger till på andra planhalvan rekomenderar jag att besöka några propirat-bloggar. kommentera där och rygga inte tillbaka bara för att du blir överkörd utan fortsätt ge din unika infallsvinkel.”

      Var försiktig dock, Yohanna. :-) Det A föreslår är nämligen exakt hur Anna Troberg gick från att ha precis din ståndpunkt (som förlagschef och författare) till den motsatta ståndpunkten (och partiledare för Piratpartiet). Hon upptäckte helt enkelt att när hon verkligen tog till sig frågan och piraternas argument så höll inte hennes ursprungliga åsikter.

      • Inget illa tänkt om Troell men nu är visserligen få personer så sakintresserade som Troberg. Risken är, enligt tidigare erfarenheter, minimal.

      • Jo, det krävs en stor kvinna (eller man) att faktiskt ta till sig av argument och förändra sin åsikt, inte minst när denna åsikt ligger en så nära ens hjärta som en när en kreatör eller kostnär upplever att någon stjäl deras leverbröd.

        Men empirin talar sitt mycket tydliga språk. Om Yohanna verkligen försöker hitta en objektiv underbyggnad till sin åsikt kommer hon att upptäcka detta.

    • Yohanna Troell

      Tack för alla kommentarer och intressanta inlägg. Jag har inte haft möjlighet att se dem förrän nu och vill väldigt ge dem den tid och uppmärksamhet de förtjänar men på grund av en svår personlig omständighet som inträffade nyligen kommer jag tyvärr inte att kunna ge detta någon tid och energi förrän tidigast till helgen. Jag ber om ursäkt men det är inget jag kunde förutse och inget jag kan förändra. Livet kommer i vägen för sig självt ibland… Jag vill dock förtydliga en sak; jag är ingen expert i detta ämne men det betyder inte att jag inte satt mig in i ”den andra planhalvan”. Jag har läst väldigt många pro-piratargument (på desperat jakt efter en lösning jag kan tro på) i bloggar och artiklar och på det idealistiska och filosofiska planet kan jag hålla med om mycket men kan inte bortse från de svårigheter jag ser bland kulturarbetare i min omgivning på grund av fildelningens konsekvenser. Jag vill inget hellre än att kulturen ska nå så många som möjligt, men inte på bekostnad av sig själv. Jag ber än en gång om ursäkt att jag inte kan skriva mer i nuläget. Vänliga Hälsningar, Yohanna

      • Hoppas verkligen den personliga omständigheten reder upp sig. Jag tycker det är fantastiskt kul att du är villig att delta i diskussionen här. Kudos!!!

        Vad gäller argumenten så anser jag de kokar ner till två:
        1) All empiri och forskning visar att människor spenderar ständigt mer pengar på kultur och att det inte finns något samband mellan ökad fildelning och minskade intäkter för artister.

        2) Att förhindra människor att dela med sig av kultur till varandra (som människor alltid gjort) via fildelning kräver att ALL personlig kommunikation övervakas och att brevhemlighet, meddelarskydd och rätten till förtrolig kommunikation måste avskaffas.

        Så 1) det finns inget problem och 2) det problem som inte finns kan endast lösas genom avskaffandet av några av de mest grundläggande mänskliga rättigheter vi har.

        Ser verkligen fram emot vidare diskussion!

    • Yohanna Troell

      Hej Anonym,
      Tack för ditt välkomnande!
      Jag måste dock ärligen säga att jag inte förstår meningen med din sammanfattning av min krönika men jag antar att poängen var att jag borde läsa på mer och att mina argument saknade källhänvisning (något som de flesta argumenten från den andra planhalvan också oftast saknar). I mitt fall beror det på att källan ligger i min egen omgivning som jag har en tendens att lägga minst lika stor vikt vid som statistik.

      Men också i det faktum att mina upplevelser och erfarenheter i min omgivning speglas i många rapporter. Bl.a. Ifpi tydligt ser ett negativt samband mellan illegal distribution och legal försäljning (något som jag tycker vem som helst som kan lägga ihop ett plus ett borde kunna räkna ut.

      Du kan läsa mer om detta i mitt svar till Martin om du är intresserad…) och BASCAP’s studie som kom ut för ett år sedan klart visade hur både pengar och jobb förloras på grund fildelningen. Men framförallt grundar sig min oro faktiskt på de argument jag hör från det du kallar den andra planhalvan som jag tycker vittnar om väldig okunnighet om- och brist på intresse och respekt för- de faktiska konsekvenserna.

      När det gäller ditt råd att intressera mig för den (och ditt tvivel längre ned på att jag verkligen skulle göra det) kan jag meddela dig att jag verkligen försökt, sedan länge, hitta ett enda argument hos fildelarna som skulle kunna lugna mig.

      Jag skulle vara den första att fildela eftersom jag älskar film och musik så passionerat, om det inte vore för att jag inte kan hitta någon ursäkt som inte strider helt emot min respekt för kreatörerna och just min kärlek till film och musik. Jag har hittills inte hittat något argument som kan ge mig den ursäkten och göra det moraliskt och ekonomiskt försvarbart för mig att ta del av ett fenomen som riskerar att urlaka den kultur jag värnar om.

      Som jag skrivit i mitt svar till Anna Troberg, längre ned (där jag försökt innefatta svar på så många punkter som möjligt från de övriga kommentarerna), är min önskan att debatten fick en mer konstruktiv riktning; hur ska vi lösa det här? Vi sitter ju alla i samma båt där ingen skulle må bättre av en utarmad kultur eller en kompromissad demokrati.

      Eftersom majoriteten av fildelare trots allt inte tycks vifta med några piratflaggor (utan helt enkelt bara fildela för att det är gratis) och Sifo visar att 81% av de tillfrågade tycker att kreatörernas upphovsrätt ska gälla även på nätet så borde diskussionen handla om en lösning istället för upphovsrättens vara eller icke vara, i någon sorts motsättning till demokratin.

      För att vi ska undvika en långsiktig utarmning av mångfalden i kulturen och i stället dra sann nytta av Internets möjligheter att sprida kultur och kunna ta vara på de inkomster som det ökade kulturanvändandet på internet innebär och därmed bidra till framtida kulturskapande, måste vi börja ta ansvar från alla håll för att hitta en lösning. Om rätten att fildela skulle ersätta upphovsrätten skulle vi alla bli förlorare i längden.

      Jag anser däremot att upphovsrätten däremot behöver ses över (även av andra orsaker än fildelningen), moderniseras och anpassas efter de nya omständigheterna. Men att hävda att en upphovsman inte ska ha rätt till sitt verk bara för att de kan förvandlas till ettor och nollor hittar jag ingen rimlighet i.

      Tack för ditt inlägg och välkommen över till den andra planhalvan du med!

      Vänligen, Yohanna

    • Yohanna Troell

      Hej Anonym,
      Tack för ditt välkomnande!
      Jag måste dock ärligen säga att jag inte förstår meningen med din sammanfattning av min krönika men jag antar att poängen var att jag borde läsa på mer och att mina argument saknade källhänvisning (något som de flesta argumenten från den andra planhalvan också oftast saknar). I mitt fall beror det på att källan ligger i min egen omgivning som jag har en tendens att lägga minst lika stor vikt vid som statistik.

      Men också i det faktum att mina upplevelser och erfarenheter i min omgivning speglas i många rapporter. Bl.a. Ifpi tydligt ser ett negativt samband mellan illegal distribution och legal försäljning (något som jag tycker vem som helst som kan lägga ihop ett plus ett borde kunna räkna ut.
      Du kan läsa mer om detta i mitt svar till Martin om du är intresserad…) och BASCAP’s studie som kom ut för ett år sedan klart visade hur både pengar och jobb förloras på grund fildelningen. Men framförallt grundar sig min oro faktiskt på de argument jag hör från det du kallar den andra planhalvan som jag tycker vittnar om väldig okunnighet om- och brist på intresse och respekt för- de faktiska konsekvenserna.

      När det gäller ditt råd att intressera mig för den (och ditt tvivel längre ned på att jag verkligen skulle göra det) kan jag meddela dig att jag verkligen försökt, sedan länge, hitta ett enda argument hos fildelarna som skulle kunna lugna mig.

      Jag skulle vara den första att fildela eftersom jag älskar film och musik så passionerat, om det inte vore för att jag inte kan hitta någon ursäkt som inte strider helt emot min respekt för kreatörerna och just min kärlek till film och musik.
      Jag har hittills inte hittat något argument som kan ge mig den ursäkten och göra det moraliskt och ekonomiskt försvarbart för mig att ta del av ett fenomen som riskerar att urlaka den kultur jag värnar om.

      Som jag skrivit i mitt svar till Anna Troberg, längre ned (där jag försökt innefatta svar på så många punkter som möjligt från de övriga kommentarerna), är min önskan att debatten fick en mer konstruktiv riktning; hur ska vi lösa det här? Vi sitter ju alla i samma båt där ingen skulle må bättre av en utarmad kultur eller en kompromissad demokrati.

      Eftersom majoriteten av fildelare trots allt inte tycks vifta med några piratflaggor (utan helt enkelt bara fildela för att det är gratis) och Sifo visar att 81% av de tillfrågade tycker att kreatörernas upphovsrätt ska gälla även på nätet så borde diskussionen handla om en lösning istället för upphovsrättens vara eller icke vara, i någon sorts motsättning till demokratin.

      För att vi ska undvika en långsiktig utarmning av mångfalden i kulturen och i stället dra sann nytta av Internets möjligheter att sprida kultur och kunna ta vara på de inkomster som det ökade kulturanvändandet på internet innebär och därmed bidra till framtida kulturskapande, måste vi börja ta ansvar från alla håll för att hitta en lösning. Om rätten att fildela skulle ersätta upphovsrätten skulle vi alla bli förlorare i längden.

      Jag anser däremot att upphovsrätten behöver ses över (även av andra orsaker än fildelningen), moderniseras och anpassas efter de nya omständigheterna. Men att hävda att en upphovsman inte ska ha rätt till sitt verk bara för att de kan förvandlas till ettor och nollor hittar jag ingen rimlighet i.

      Tack för ditt inlägg och välkommen över till den andra planhalvan du med!

      Vänligen, Yohanna

    • Yohanna Troell

      Hej Anonym,

      Jag vet inte varför men mitt svar till dig hamnade i dubbel upplaga på fel ställe, under Martins kommentar… Bara så att du vet!
      Vänliga hälsningar, Yohanna

  3. Hej Yohanna! Precis som A hoppas jag verkligen att du är intresserad av att delta i diskussionen, inte minst här i kommentarsfältet till din artikel.

    Om du är det, skulle jag vara jätteintresserad om du ville svara på några frågor:

    1) Du skriver ”Det är inte rimligt att en film som kostar x antal miljoner att producera skall konsumeras gratis. ” Min fråga är om du någon gång lånat en film från en kompis eller bett någon spela in en film åt dig från teve. Anser du isåfall att denna gratiskonsumtion var orimlig?

    2) Hur tänker du kring det faktum att under de 10+ år som fildelningen existerat och växt exponentiellt så har filmindustrin ständigt ökat sina intäkter? Och att detsamma är sant för musikindustrin? Om din teori, att privat kulturdelning skadar intäkterna, är sann, hur är detta möjligt?

    3) Hur tänker du kring det faktum att forskningen tydligt visar att det inte finns något negativt samband mellan fildelningen och möjligheterna att tjäna pengar på kultur?

    4) Viktigaste frågan av alla: Antag att ditt antagande var korrekt, att människor delar med sig av kultur till varandra gör att intäkterna minskar. Hur långt tycker du det isåfall är rimligt att gå för att förhindra människor att dela kultur med varandra? Om detta ska stoppas krävs nämligen att ALL privat och förtrolig kommunikation övervakas. Det krävs att meddelarskydd, brevhemlighet blir ett minne blott. Det krävs motsvarigheten till att Posten skulle sprätta upp ALLA paket för att leta efter piratkopierade cd-skivor. Även om ditt antagande vore sant (vilket det inte är), skulle detta vara rimliga åtgärder?

    • Yohanna Troell

      Hej Martin, jag har kommenterat dina frågor under din kommentar längst ned.

      Vänligen, Yohanna

      • Yohanna Troell

        P.S. Jag glömde svara på din post-relaterade fråga i min andra kommentar. så jag gör det här:
        nej det är inte rimligt att posten ska sprätta upp alla brev och paket för att se om de innehåller piratkopior. Det är inte heller rimligt att de ska sprätta upp brev och paket för att se om de innehåller andra olagligheter, som droger till exempel, vilket de ofta gör.
        Men bara för att det inte är rimligt betyder det inte att drogsmugglingen ska legaliseras (och om du anser att det borde vara det så är det en annan diskussion).

  4. [...] Troell skriver hos trojanen Netopia att “Tekniken är ersatt, inte kreatörerna“. Hon skriver ur hjärtat och är bekymrad. Det är synd att hon känner sig bekymrad, [...]

  5. ”Om denna utveckling – eller snarare avveckling – fortsätter förutspår jag en framtid där majoriteten av filmerna som görs är block busters, som garanterar att många vill se dem på bio i 3D och äta mycket popcorn.”

    Jag har sökt lite på nätet, men jag vet nog inte riktigt hur, för jag hittar ingen info. Vilket år var det storbolagen satsade allt på smala filmer och struntade i blockbusters? Eller när var det skivbolagen satsade stort på mungiga och näsflöjt och struntade i Britney? Eller är det kanske så att skiv-/film-bolagen och de stora biografkedjorna ALLTID har satsat på säkra kort?

    Skillnaden NU är att man inte behöver stora dyra projektorer för att kunna visa film eller miljoner i marknadsföringsbudget, alltså är förutsättningarna för att dra igång en liten bio-kedja och bara visa smalfilm bättre än nånsin!

    • +1

      Som sagt, förutsättningarna är bättre än någonsin nu.

    • På tal om smalfilm och biodöd så var det inte många veckor sedan som det hölls filmvisning av så kallad smalfilm, främst gjort av studenter (eller enbart studenter, jag vet faktyiskt inte exakt hur det låg till) i egna staden. Ca 16 timmar film, frivillig inträdesavgift. Vid dygnets slut hade föreningen, eller om det ens var en förening, samlat ihop strax över lokalhyran enligt medlemmarna. En liten vinst för mycket roligt. Helt ointressant för industrin, då det uppenbart inte går att leva på donationer.

      Bara dagens notering.

    • Yohanna Troell

      Nej, man behöver NU inte (nödvändigtvis) stora dyra projektorer för att kunna visa film eller miljoner i marknadsföringsbudget, men man behöver fortfarande pengar till att göra film.

      För att få dessa pengar, till till exempel för att göra en ”kvalitetsfilm” som det kan kallas, alltså något annat än en ”block buster”, måste finansiärerna tro att det i alla fall finns en möjlighet att få igen dessa pengar genom visningar.
      Om sådana filmer då fildelas istället för att dra in dessa visningspengar (och därmed ha en statistik som visar att folk vill se dem och också löna sig eller i alla fall inte enbart vara förluster) försvinner sannolikheten för deras fortsatta existens och investeringar i framtida liknande projekt ganska snabbt.

      Detta är en teori som de flesta andra yttranden i dessa sammanhang, men den bygger på det enkla faktum att pengarna måste komma någonstans ifrån och sedan komma tillbaka någonstans ifrån.

  6. Scary Devil Monastery

    Eftersom Martin berömvärt väl har täckt in dina specifika frågeställningar så vill jag gärna belysa en aspekt som du verkar ha missat.

    Fildelningen är ett faktum. Det enda tekniken har gjort är att vidareutveckla vad kassettbandspelaren och VCR’en åstadkom på sin tid. I ungefär samma proportion då som nu. Debatten från immaterierättsförespråkarna förde då som nu samma gamla unkna förvridna retorik. Och de lagförslag man fick se var lika udda och oproportionerliga.

    Trots detta är fildelningen i dag ett lika starkt fenomen som förr. Det finns åtskilliga anledningar till varför men det mest oomkullrunkeliga argumentet är helt enkelt att fildelning inte är annat än kommunikation. Så länge kommunikation i någon form alls existerar så existerar även fildelning.

    Med andra ord…om person A kan kommunicera fritt och oövervakat på internet med person B så existerar fildelningen. Vill man då göra sig av med fildelningen så måste man till att börja med montera ned internet. Inga andra metoder kommer ens att kunna begränsa fildelningen.

    Jag är säker på att många kreatörer anser fildelningen vara ett bekymmer, men det är egentligen samma sak som att tyngdlagen är ett stort hinder för flygbolagen. Kan man i det läget inte hitta en modell som bär sig så gör man bäst i att inte flyga.

    Och jag är i stort förvånad av att höra din förklaring om hur Michelangelo, Da Vinci, Beethoven, Mozart, Shakespeare med flera helt enkelt inte hade kunnat existera i en era utan immaterialrätt. Jag får konstatera att ditt känslomässiga inlägg primärt verkar backas av en önskan till historierevisionism.

    George Lucas skrev bort samtliga sina rättigheter till royalties för sina första filmer vilket fortfarande inte hindrade att han tjänade ett par förmögenheter på merchandizing. Och, by the way, om du känner till budgeten för Star Wars del IV så finns det inga ursäkter till varför du svamlar goja om framtiden när du spår att det enda som kan produceras med små medel är block busters.

    Det är snarare tvärtom – i och med fildelningen har dussinproduktionen fått sin dödsstöt. Fildelare är entusiaster – annars skulle de inte fildela – vilket betyder att goda verk åtnjuter många biobesök och konsertbiljetter inköpta av just de slemma piraterna i övervägande majoritet.

    • merchandizing?

      • Scary Devil Monastery

        Svengelska.

        George Lucas skrev i sitt avtal med filmbolaget för sina tidigaste filmer helt bort all rätt till royalty. I stället ville han ha rätten till varumärket. Resultatet blev helt enkelt att han tjänade otroliga summor på att sälja Star Wars-masker, figurer, T-shirts, roliga muggar, med mera.

        Inte illa gjort för en uppsättning filmer med så gott som icke existerande budget.

        • Det stavas merchandising, I övrigt avskrev sig Lucas inte sin copyright för Star Wars däremot struntade han i att ta ut sin regissörslön gentimot att istället få merchandising rättigheterna. Historierevisionism?

        • Menar du att du inte förstod vad SDM menade när han skrev merchandizing med z? För övrigt är båda stavningarna (merchandising/merchandizing) korrekta.

        • Det hävdas att z används för verbet och s för substantivet och det var substantivet som avsågs i ovan text de viktiga är dock att SDMs text är felaktig, Lucas har inte avsagt sig ngn upphovsrätt, han bytte däremot en del av sin lön mot ett 40% delägande av merchandising.

        • Scary Devil Monastery

          Även om så är fallet kan vi fortfarande konstatera att George Lucas har dragit in flerfaldigt större belopp på att ta sin del av kakan i frågan om merchandising än vad han dragit in via royalties.

          Copyright fungerar inte. Det gör Trademark.

        • Fallet är absolut att du hade fel när du hävdade att Lucas gett bort sin upphovsrätt.
          Om nu ”Lucas har dragit in flerfaldigt större belopp på att ta sin del av kakan i frågan om merchandising än vad han dragit in via royalties” så är det ganska lämpligt att du bifogar en källa på detta, annars ligger det ju närma till hands att tro att du har lika fel nu som när det gällde Lucas upphovsrätt.

        • Scary DM den första Star Wars filmen hade ingen jätte budget men den hade dock en hyfsat stor budget och spelades in i ett flertal länder.
          Lucas var ju dessutom vid det laget en synnerligen framgångsrik regissör tack vare American Graftiti-filmen och TV-serien som byggde på den filmen. Typiskt er pirater att ni försöker historieförfalska saker som är så lätta att kolla upp.
          Sen kan man ju reflektera över att merchandising och upphovrätt går hand i hand inte bortse från det som ni brukar göra.

    • Yohanna Troell

      Hej Scary Devil Monastery (det är inte ofta man får börja med en sådan öppning!),

      Tack för kondoleansen och ursäkta svar! Tack för dina inlägg. Jag anser att du kan lämna det moraliska dilemmat med nedladdningen var du vill men konsekvensen består; kulturen blir lidande om fildelare inte tar ansvar för varken de moraliska och ekonomiska aspekterna av deras handlingar (eller rättare sagt laddningar…), som i alla andra fall där människor utför orätter som står andra och samhället dyrt.

      Det är inte bara ”det förlorade köpet” det handlar om. Det handlar om rättigheter som inte ska behöva bytas ut emot andra.

      Angående din jämförelse med kreatörernas dilemma inför fildelningen med att tyngdlagen skulle vara ett problem för flygbolagen…
      För det första tror jag att flygbolagen är vansinnigt tacksamma för tyngdlagen (liksom vi alla borde vara) av en rad orsaker, tillexempel för att den tillåter dem att landa.

      För det andra, till skillnad från tyngdlagen (det är intressant att jag behöver förklara det här) är internet inte en av universums fundamentala krafter (även om en del tycks vilja få det att verka så… en kraft som vi alla måste böja oss för och inte hävda någon rätt eller heller ha något ansvar inför). Internet är ett globalt nätverk som kopplar ihop datorer med varandra. Det är ett mänskligt påfund som människor styr i och över.

      Den Darwinistiska inställningen ”anpassa dig eller försvinn” anser jag vara lite väl djungellags-baserad för att kunna appliceras på kulturen där mångfalden är något alla vinner på. Att påstå att artisterna får skylla sig själva om de inte kan få folk att köpa något som de kan få gratis är ett, för mig, väldigt märkligt och långsökt argument. Särskilt eftersom det ofta gäller de artister vars alster fildelarna vill åt.

      Ditt exempel (som jag tolkar det) på anpassning skulle alltså vara George Lucas? Om en filmregissör ska försörja sig på att karaktärerna i filmen kan säljas som figurer i ett Happy Meal tror jag att filmen går en väldigt blek framtid till mötes. Lucas tjänade förövrigt väldigt mycket på sin copyright till hela Star Wars. Till exempel betalar nu Motorola honom stora pengar för ordet Droid. Men om det är så varje filmare ska behöva försörja sig vet jag inte riktigt hur någon ska få ihop det.

      Angående din jämförelse med sedan länge döda konstnärer etc.
      Det säger sig självt att Michelangelo, Mozart, Shakespeare och Co. inte hade varit kända (existerat hade de nog gjort ändå… under sin livstid… med eller utan immaterialrätt) eftersom det inte fanns något sätt för dem att bevara sina verk i varken ettor eller nollor eller något annat format som garanterat skulle hålla fram till våra dagar, men jag tror inte att de lider så mycket av att deras verk kopierats så att de har kunnat bevaras till idag (ungefär lika lite som jag och mina nu levande kollegor kommer att lida av att någon kopierar våra verk om 500 år… det är vår livstid och vårt levebröd jag är bekymrad över). Återigen känns det lite konstigt att behöva förklara skillnaden.

      Eftersom denna diskussion inte saknar långsökta exempel tänkte jag kosta på mig i ännu ett: det är fullt möjligt att rycka en väska från en gammal dam, och mycket riktigt är det ett populärt nöje bland tjuvar, men det är få som skulle säga att det är deras rättighet att göra det bara för att det går. De tar sig rätten men de kräver sällan att lagen ska ställa sig på deras sida istället för den gamla damens.

      Det faktum att det inte går att stoppa betyder inte att det ska accepteras.
      För dina övriga punkter hänvisar jag till mitt svar till Martin och till Troberg.

      Vänligen, Yohanna Troell

      • Scary Devil Monastery

        Tack för svaret, Yohanna. Beklagar förseningen men semestrar för tillfället…

        ”kulturen blir lidande om fildelare inte tar ansvar för varken de moraliska och ekonomiska aspekterna av deras handlingar (eller rättare sagt laddningar…), som i alla andra fall där människor utför orätter som står andra och samhället dyrt.”

        Det finns dryga dussintalet studier utförda av regeringar och oberoende forskning utförd av universitet som hävdar mycket starkt och bestämt att de som har ett intresse av att fildela även är de som betalar svårslaget mest för sig. Ansvaret axlar de alltså. Kanske inte alla – men tillräckligt många. Om du inte kan se den verkligheten vilket du refererar till i dina övriga inlägg så tittar du helt enkelt på fel plats och/eller för snäva områden.
        Kostnaden att sedan samhällsmässigt ens på allvar försöka upprätthålla lagar ämnade att beivra icke kommersiella copyrightbrott blir helt enkelt en bot långt värre än sjukdomen. Den senare halvan av ditt argument – samhällsskada – faller snarare in på min sida av sakernas tillstånd. En lag utan täckning i verkligheten eller samhället självt blir en meningslös gummiparagraf som enbart urholkar gemene mans respekt för lagen i fråga.

        ”För det andra, till skillnad från tyngdlagen (det är intressant att jag behöver förklara det här) är internet inte en av universums fundamentala krafter…”

        Nej. Friheten att kommunicera fritt är däremot en grundläggande kraft inom det mänskliga samhället vi lever i. Alla försök att begränsa eller beskära den friheten har i bästa fall lett till försök till informationskontroll likt den som finns i Kina i dag eller till ett stagnerat samhälle (likt gamla sovjet). Jämförelsen med tyngdlagen är fullständigt korrekt då vi diskuterar en av de absoluta grundförutsättningarna för den mänskliga existensen i helhet.

        Detta kan du ändra på bara genom att förändra den mänskliga naturen – något många potentater har experimenterat med rikligt under de senaste femtusen åren av vår historia. Utan, måste sägas, att lyckas.

        Einstein definierade vansinne som det som sker när man försöker göra exakt samma sak två gånger och förväntar sig annorlunda resultat. Du kanske inte är medveten om det men du sitter och harvar på ordagrant exakt samma argument som dina föregångare under 1970-talet när kassettbandspelaren och videokassetten uppfanns (och dessförinnan, när radion uppfanns).
        Argumenten och slutsatserna – ”Kulturen dör!!!” – har motbevisats gång på gång på gång på gång…fem-sex gånger om.
        Dina argument stämmer alltså helt enkelt inte.

        Kulturindustrin har trots samtliga dessa domedagsprofetior fortsatt utvecklas. Trots tjugo år med internet. Vi har facit i hand så att fortsätta hävda att ”fildelarnas ansvarslöshet” kommer bli kreatörernas bleka död är mer är bara en mycket grov överdrift. Det är i dag närmast historierevisionism.

        ”Den Darwinistiska inställningen ”anpassa dig eller försvinn” anser jag vara lite väl djungellags-baserad för att kunna appliceras på kulturen där mångfalden är något alla vinner på.”
        Ja, men det är så ett samhälle utvecklas. Då kulturen är en del av samhället finns det ingen gräddfil för kuturskaparna, lika lite som det fanns en för exempelvis grovsmederna eller diligenskuskarna. Vissa delar av en bransch kommer att minska radikalt samtidigt som andra delar av den branschen expanderar. En svetsare i dag skriver sin egen lönesedel. Grovsmeden gör inte det. Att kräva annorlunda är att man kräver att samhället inte utvecklas.

        ”Att påstå att artisterna får skylla sig själva om de inte kan få folk att köpa något som de kan få gratis är ett, för mig, väldigt märkligt och långsökt argument. Särskilt eftersom det ofta gäller de artister vars alster fildelarna vill åt.”

        Du menar på exakt samma sätt som Loka, Ramlösa och Evian lyckas sälja bordsvatten till dyra pengar trots att konstigt nog varje människa skulle tjänat mycket på att köpa en billig soda streamer?
        Varumärken säljer. Det finns på tok för många exempel på artister som lever i högönsklig välmåga trots att de betraktar fildelningen med en axelryckning – eller till och med uppmuntrar den.
        Det du kallar ett ”märkligt och långsökt argument” är grundläggande marknadsföringskunskap och inget annat.

        ”Till exempel betalar nu Motorola honom stora pengar för ordet Droid.”

        Den saken faller nog in under exemplet ”Vad som inte fungerat”. Lucas tjänade mer än rimligt nog på sin trademark. Ett exempel där varumärkesskydd exempelvis fungerat. Sak samma har han genom kommersiell copyright dragit in enorma summor.
        Lägg märke till att han, trots att star Wars-filmerna torde vara några av de mest hett fildelade produktionerna i världen, inte direkt står med tiggarstaven i hand. Eller har blivit tvungen att slå ihop.

        Faktum är att varje kassasucce till film har blivit fildelad totalt ohämmat och av någon konstig anledning slår dessa alster box office-rekord gång på gång trots att antalet olicensierade kopior ofta överstiger antalet rättsligt korrekta kopior med faktor tusen eller mer.

        ”Angående din jämförelse med sedan länge döda konstnärer etc…”

        Ja, här har vi exemplet på personer som under sin livstid producerade enorma verk trots avsaknad av immaterierättsskydd. Och som lyckades överleva på detta. Jag ser faktiskt ingen skillnad mellan en person som tillbringar 8 timmar per dag med att skapa kultur, bygga järnvägar, eller som ägnar sig åt administration. Arbete som arbete så länge man på ena eller andra sättet lyckas omsätta arbetstiden till pengar.
        Upphovsrättsindustrin envisas med att personen som byggde järnvägen skall fortsätta få betalt för varje tåg som färdas längs den i livstid plus 70 år. Något jag anser är ett grundläggande tankefel. Den typen av protektionism är nog en mycket bekväm stolpe att luta sig emot men jag finner både moraliska och praktiska problem med den.

        ”det är fullt möjligt att rycka en väska från en gammal dam, och mycket riktigt är det ett populärt nöje bland tjuvar, men det är få som skulle säga att det är deras rättighet att göra det bara för att det går. De tar sig rätten men de kräver sällan att lagen ska ställa sig på deras sida istället för den gamla damens.”

        Nej, men om jag kopierar ICA’s kakrecept och bakar egna kakor som jag delar ut efter eget bevåg så stämmer jämförelsen med exempelvis fildelningen bättre. Stöld är stöld. Fildelning är kopiering och inte stöld.

        Tar någon min bli blir jag vred. Kopierar han den för egen bekostnad så gör det mig ingen skillnad. Om jag betalade 800.000 för mitt exemplar och den som kopierat kom undan med samma typ av bil för under 200.000 i materialkostnad så kanske det svider men bråkar jag om saken är det jag som är korkad och inte han.

        Och jo, jag kräver faktiskt rätten att få lov att baka vad tusan som helst eller tillverka flera exemplar av vad som helst så länge jag använder mina egna råmaterial och ett templat att följa. Till skillnad från en tjuv som faktiskt fråntager någon det exemplaret han/hon innehar.

        Alltså, Yohanna. Mycket av det du säger är tänkvärt – men du har faktiskt radikalt fel i många av dina direkta påståenden. Fildelningens effekter på kulturskapare exempelvis. Hur vissa delar av en bransch alltid kommer att avskaffas på grund av samhällsutveckling medans andra delar frodas.

        Framför allt att man har sagt exakt samma sak som du i dag hävdar under tjugo års tid eller mer. Konstigt nog utan att kulturindustrin någonsin under den tiden ens har tvingats avta i tillväxt. Det håller inte.

  7. Yohanna, både du och din far Jan har aldrig haft en inkomst som är avhängig av biobesökare och betalande tittare. Som svenska filmare godkända av etablissemanget så har ni aldrig varit något annat än högt aktade bidragstagare. Fildelning har aldrig påverkat er negativt. Snarare tvärtom.

    • Yohanna Troell

      Jag önskar att du hade rätt men i vår verklighet ser jag inga tecken på det. Tyvärr.

      • Yohanna Troell

        Hej igen Erik,

        Jag blir nyfiken på om du känner mig eller min far eller många andra i min fars situation (som, enligt dig, ”högt aktade bidragstagare”) och vet hur det egentligen fungerar när det investeras (inte delas ut bidrag) i en film och dess arbetare?

        Jag undrar också om du kunde förklara lite närmare hur fildelningen (alltså inte internet som sådant utan den faktiska fildelningen) tvärtom skulle kunna hjälpa min far? Jag undrar vad det är för samband jag helt har missat?

        Hans så kallade bidrag (som oftast brukar kallas för lön, jag förstår inte riktigt vad du har emot det ordet i sammanhanget) kommer till största delen från en väldig samling olika finansiärer från flera olika länder. Dessa investerar i filmen och de behöver få sina pengar tillbaka för att de ska kunna tänka sig finansiera fler av hans filmer eller andra filmer inom samma kategori i framtiden. Hur kan fildelningen hjälpa dem att få tillbaka sina pengar och därmed hjälpa min far att få göra fler filmer? Jag är uppriktigt nyfiken.

        Det är inte om förlorade inkomster det handlar om på ett personligt plan i min fars fall. Han får sin lön (som bara täcker en kort period av arbetet som i verkligheten oftast sträcker sig över flera år).

        Det handlar om möjligheten att göra en film, få in en vinst så att finansiärerna inte går back och därmed få en möjlighet att göra fler filmer. Det handlar om rättigheten till sitt verk och verkets rättighet till en ärlig chans till intäkter som täcker utgifterna och drar in en vinst som kan investeras i kommande verk.

        Vänligen, Yohanna

  8. Anna Troberg, fd Antipirat och numer partiledare för Piratpartiet, har skrivit ett långt svar till dig som hon hoppas på att du läser. Du kan hitta det här: http://www.annatroberg.com/2011/05/27/pay-it-forward-till-yohanna-troell/

  9. [...] som kommenterar: Opassande, Anders S Lindbäck, Frekar06, Anarkokapitalist, Netopia, Anna Troberg [...]

  10. Filmaren Hanna Sköld tog ett banklån på 100 000 och spelade in en film vid namn Nasty Old People, släppte den under Creative Commons-licens och distribuerade den via The Pirate Bay. Tack vare det har denna independentfilm blivit visad på bland annat följande ställen:

    Barcelona CC- film festival
    Gothenburg Wift
    Södertälje – ABF
    Ilmenau
    Arvika – Värmlands film festival
    Gothenburg Gnutiken
    Sunne – Selma Spa
    Kiev – Cinema distribution
    Milano – Squardi Altrove Film Festival
    Nürnberg – Casablanca – Cinema
    Bronx Independent Film Festival
    Gothenburg Film Festival
    Malmö – Panora
    Stockholm – Bio Rio
    Copenhagen – Filmstationen
    Trelleborg – Plattformen
    Los Angeles – Film Club
    Tallin – Cinema Club
    Gothenburg – Hagabion – ”Window for independent film makers”
    Lund – Kino
    Common culture of Umeå
    Montril – Festival de cultura libre
    Gothenburg, Free Filmfestival CC – festival
    Vladivostok – Kinosreda
    Malmö – Kontrapunkt

    trots att den är på svenska. Intresserade har översatt undertexter som distribuerats med filmen och hon kunde efter ett knappt år betala tillbaka banklånet och går med vinst, tack vare att filmälskare betalat för filmen.

    Där några ser hot, där ser andra möjligheter.

    http://nastyoldpeople.org

    • Trams, filmen Nasty Old People skulle enligt regissören kostat 8 000 000 att spela in om de som jobbade på den fått lön – men nu jobbade alla gratis. Regissören fick desdutom 600 000 i stöd från SFI så totalt var budgeten på 700 000 kronor. Ett år efter fiomens premiär så hade regissören fortfarande 25 000 kronor kvar i skuld, så att hålla fram detta som ngt finansiellt fungerande projekt är inget annat än trams när alla jobbade gratis, filmen fick 600000 i bidrag och dessutom behövdes ett privat låt. Det är ju fantastiskt att det finns individer som är så passionerade men att framhålla detta som en vettig finansieringsmodel och att folk via internet skänker pengar som gör att det går att skapa är inget annat än lögner vad det gäller Nasty Old People.

      • Per "wertigon" Ekström

        Nasty Old People är ett bevis på att en person med viljan och driven kan göra en bra film som inte är mainstream, och att de inte behöver gå back på det. De fick betalt med 75 000 från donationer, och *ytterligare* 75 000 från SVT (som bekant är oberoende, alltså INTE skattepengar) – Det gav 150 000 totalt. Alltså en nettovinst på 50 000. Plus de donationer som fortsätter trilla in.

        Andra bra exempel är de kortfilmer Blender Movie Institute har gjort (”Elephant’s Dream”, ”Big Buck Bunny” och ”Sintel”). Dessa filmer finansieras på helt andra sätt än hur dagens mainstreamfilmer finansieras. Även ”There will be Brawl” är ett väldigt bra internationellt exempel här.

        Kommer dessa att konkurrera ut bio och storfilmer? Tror inte det. Men de visar vad som är möjligt inför framtiden. Jag ser fram emot hur dessa alternativ så småningom kommer segla upp och bli fullvärdiga alternativ till de storfilmer vi ser idag…

        • Hur kan de 75000 kronor svt betalde för en visningsrätt resultera i något som kan kallas vinst när projektet har haft faktiska kostnader på över 700 000 kronor (till 600 000 täckta av bidrag) och förutom det gratisarbete till ett värde av 7 300 000? Med det betalnings tempo internet hitintills resulterat i (ca 75 000 donerade kronor på ett år) så kommer det att ta ca 97 år innan ngn vinst finns för filmen. Så att påstå att Nasty Old People är gjorts på ett fungerande finansierings sätt är inget annat än en lögn, därmed inte sagt ngt annat än att det är ett fantastiskt och passionerat arbete som har gjorts. Men det resulterar inte i mat på bordet för ngn av de involverade!

        • Sten: och om det inte var för internet och fildelningen hade filmbolagen pytsat in multum i Nasty Old People, och den hade gått för fulla hus på biograferna? Som någon sa, jag minns inte den där gulderan när storbolagen satsade friskt på nyskapande och vågade projekt.

        • Med tanke på att endast 12 500 pers valt att se Nasty Old People på Youtube sen den lades upp för 4 månader sedan så är indikationen den att ingen distributör skulle vara intresserade av filmen. Men dessa inlägg handlar om vettig alternativ distribution och det har detta exempel vad det gäller ekonomi inte varit.
          Ingen fick betalt för sitt arbete (den faktiska arbetskostnaden är 8 000 000)
          600 000 kom i form av bidrag från SFI
          75 000 kom från Svt ( som får sina pengar från radiotjänst som helt klart är en form av påtvingad avgift mest liknande en skatt)
          75 000 kronor kom från internet donationer.
          Att ngn sen kan tala om vinst är inget annat än en mycket, mycket förvirrad uppfattning om ekonomi.

        • Per "wertigon" Ekström

          Kostnaden var 700 000 att producera filmen. Av dessa är 600 000 skattefinansierat utan något återbetalningskrav (dvs, ren subvention). Ytterligare 75 000 tillsköts via TV-licens avgifter. Så ja, den gick faktiskt med vinst.

          Som kontrast: jag har precis avslutat ett mjukvaruprojekt värt 1.2 miljoner. Det mjukvaruprojektet varade i 18 månader på tre personer. Normal taxa för företaget är 800 kr i timmen.

          Således borde vi ha fått in lite drygt 6 miljoner till företaget. En hel del av den här tiden är således ”gratistid” – Men vårt företag har trots det gått med vinst och tjänat på projektet, och vi har nu en långsiktig kund som varje månad ger mervärde till vårt företag och hjälper oss att hålla oss uppe.

          Så trots ”gratisarbete” är det relevant att prata om vinst. Dessutom tror jag att alla skådisar/filmfolk delar royalties för alla pengar > 100 000?

    • Yohanna Troell

      Hej Mathias, tack för ditt inlägg.
      Jag är bekant med Hanna Sköld. Jag arbetade tillfälligt på samma kontor och produktionsbolag som hon var på när hon spelade in filmen. Jag såg hur hon kämpade.

      Hon var fantastisk som lyckades genomdriva det projektet men jag håller med Sten om att det inte är något rimligt exempel på att visa en alternativ modell. Om det är denna lösning vi har att se fram emot när det kommer till att finansiera framtidens filmer i piraternas utopi; lån på banken och gratisarbete, så tror jag att hela film-Sverige kommer att dö i förtid, eller i alla fall gå med konstant magsår. Jag hoppas innerligt (och är ganska övertygad om) att Sköld får mer stöd till sina filmer i framtiden så att hon får arbeta med bättre förutsättningar!

      Vänligen, Yohanna

  11. Som sagt mycket, mycket förvirrad uppfattning om ekonomi, Gastlind företags tidsinvestering gav en kund, NOP investeringen gav 25 000 kronor som enligt regissören skall delas mellan de som lade sin tid gratis på NOP. Hur Gastlind sedan får dessa 25k till att vara en vinst vet enbart se som bokstavligt tilltror Internet guden.

  12. Yohanna Troell

    Pay it back till Anna Troberg

    Först vill jag be om ursäkt för mitt sena svar. Det beror på att den senaste veckan har varit väldigt svår efter en förlust av en älskad släkting (i kombination med mycket arbete som också därför också kom på efterkälken). Det är inte av brist på respekt som jag inte prioriterat att återkomma. Ibland tvingar livet oss att prioritera om och det var först förra söndagen som jag hade möjlighet att överhuvudtaget lägga märke till kommentarerna gällande min krönika, som ledde mig till detta inlägg, men jag har inte haft tid att sätta mig in i det och besvara förrän nu under helgen. Jag ber som sagt om ursäkt.

    Troberg skriver:
    ”Det är synd att hon (alltså jag. Yohannas anm.) känner sig bekymrad, speciellt när hon gör det på grund av en rad missuppfattningar och kanske en liten rädsla för att tänka utanför ramarna, bortom det hon är van vid. Det är mänskligt, vi gör det alla ibland.
    När jag för några år sedan gick och bar på en massa missuppfattningar och inte förmådde tänka utanför ramarna fick jag lite hjälp på traven. En vänlig spark där bak, skulle man kunna säga. Så, i sann pay it forward-anda, tänker jag nu ta mig friheten och ge Troell en liten vänlig spark där bak.”

    Jag vill verkligen tacka Anna Troberg för att hon tog sig tid att ge mig den vänliga sparken i baken och klappen på huvudet, som jag upplever att hon levererade i all välmening. Jag vill också hjärtligen tacka för att hon bemötte min oro med respekt (något som tycks vara ytterst ovanligt i denna debatt). Dock tycks hon inte ta den på riktigt allvar och lyckas tyvärr inte, trots tappra och uppskattade försök, lindra den det minsta. Men som sagt, det var vänligt att försöka och jag hoppades verkligen att hon skulle lyckas eftersom det skulle göra det lättare för mig att sova om natten.
    Jag vill försäkra Troberg om att jag (sedan länge) sökt med ljus och lykta ”utanför ramarna” efter ett argument jag kan köpa (eller dela… i sann piratanda), som skulle kunna lugna min oro och bevisa motsatsen till den tendens jag ser överallt i min omgivning bland musiker och filmare och andra kulturarbetare, samt i min egen verklighet.
    Men efter att jag inte hittat något annat än tom retorik och ogrundade teorier samt argument som jag finner riktigt skrämmande (så som ”artisterna är ändå stenrika…”, ”om de inte kan tjäna pengar på sina verk får de skaffa ett annat jobb”… dessa må kanske inte vara PP’s argument men alltjämt finns de i överflöd på olika debattsidor), har jag valt att delge min oro för att jag önskar att debatten fick en mer konstruktiv riktning. Detta för att jag verkligen tror att fildelningen kan komma att stå oss alla dyrt i längden, inte minst de ”kulturälskande fildelarna” som ständigt inte bara biter utan helt och hållet hugger av den hand som föder dem.

    (Som svar på mitt uttalande om att vissa ser det som sin demokratiska rättighet att ladda ner filmer gratis):
    Troberg: ”Visst handlar det om demokratiska rättigheter, men det handlar inte om gratis. Det handlar om saker som man tyvärr aldrig får gratis. Det går inte att stoppa fildelning utan att någon måste ha total insyn i vilka ettor och nollor som skickas och tas emot av var och en av oss. Det är ett gigantiskt integritetsproblem i en värld där vi gör allt på nätet.”

    Jo, det handlar om gratis så till vida att när man skalat bort all retorik om ”befriandet av kulturen”, ”ingen kan äga det immateriella”, ”sharing is caring” (en dubbelmoral som ger mig kalla kårar… det är lätt att dela med sig av sånt som tillhör andra) och ”människors rätt att dela kultur” kokar det hela snabbt ner till ett enda faktum: fildelarna vill ha något de inte vill betala för. Något som kostar andra människor väldigt mycket att framställa. Detta är en girighet som fått namnet ”rättighet” och som inskränker på andra människors rättigheter och möjligheter till försörjning och vidare kulturarbete.
    Å andra sidan håller jag med Troberg; nej, det är inte gratis men det är vi alla som får betala priset. Vi sitter nämligen alla i samma sjunkande piratbåt som fildelningen tvingat oss ner i där ingen kommer att tjäna på den urlakning av kulturen som med största sannolikhet blir konsekvensen av denna girighet. Och jag som kulturutövare och civil medborgare vill/ska inte behöva välja mellan min rättighet till lön (och övriga grundläggande rättigheter som upphovsrätten innebär för individen) och min rättighet till mitt privatliv.
    Det är absurt att frågan drivits så här långt (på grund av fildelarnas ihärdighet och ovilja att se det orimliga i sina handlingar). Att valet ska stå mellan att offra grundläggande förutsättningar för kulturen eller grundläggande förutsättningar för demokratin för att betala priset för fildelarnas omättliga, självberättigade gratisätande.
    Jag vill därför, möjligen med samma naiva och utopiska hopp som fildelarna tycks förlita sig på, vädja till människors sunda förnuft för att vi inte ska behöva stå inför detta val. Särskilt inte nu när tjänster som erbjuder ett stort utbud av film och musik på laglig väg är tillgängliga för en spottstyver.
    Det är där det sunda förnuftet tryter som lagen måste ta vid. Om fildelarna inte kan förstå konsekvenserna av sina handlingar måste lagen träda in och förhindra att andra blir lidande av deras orätter. Jag hoppas innerligt att fildelarna inser det orimliga i sitt beteende och inte hotar med storebror så fort någon ifrågasätter deras rätt att roffa åt sig ”bara för att de kan”. Vad är det för översittarmentalitet?

    På grund av våld och brottslighet måste vi alla leva med fler övervakningskameror i varje hörn. Denna övervakning är inget som i praktiken stör mig personligen i nuläget men i teorin och i en framtida dystopi där densamme storebror som fildelarna hotar med kan komma att hota demokratiska värden ser jag dem som ett intrång i privatlivet och ett hot mot vår frihet.

    Troberg: ”Man älskar inte film om man vill underminera dess chanser till mångfald och överlevnad och begär att kreatörer ska arbeta oavlönade. Eftersom jag älskar film blir jag därför extremt upprörd när filmer som på något sätt sticker utanför Hollywood-mallen inte plockas upp av biografkedjor och konsekvent får leva på undantag när investerarna bestämmer vart de vill lägga sina pengar. Likriktningen och blockbuster-mentaliteten är ett stort hot mot både den konstnärliga mångfalden och kulturskaparnas ekonomiska möjligheter. Det är just därför nätet är så viktigt.”

    Ja, jag håller verkligen med om att nätet är väldigt viktigt, att det gett fantastiska möjligheter att sprida information (och trailers och klipp) om filmer som ligger utanför mallen, men det gör det inte till en rättighet att sprida själva filmerna gratis. Som sagt, särskilt inte nu när de kan laddas ner på laglig väg. (Något som lustigt nog många fildelare verkar bli sura över!).
    Jag tycker förövrigt att Trobergs svar på min fråga (hur kan man älska film och samtidigt underminera dess chanser till överlevnad?) inte har så mycket med dess poäng att göra. Bara för att hon inte tycker om blockbustermentaliteten på de stora biograferna (en uppfattning som jag verkligen delar) så ser jag inte riktigt hur detta ger henne rätten att se de smalare, alternativa filmerna gratis (även om hon ibland köper de hon tycker om, som hon påpekar i citatet nedan).
    Jag vet förövrigt inte om Troberg är rätt person att tala om kulturutövarnas ekonomiska möjligheter när i nästa stund laddar ner deras filmer gratis.

    Troberg: ”Just nu har jag bestämt mig för att gräva ner mig i filmer med ett visst tema för att jag vill veta mer om hur det temat hanteras på film. Det gör jag genom att gå ut på nätet, hitta folk som är intresserade av samma tema och se vilka filmer de rekommenderar. Sedan går jag till YouTube och ofta finns hela filmen där. Om inte hittar jag den på The Pirate Bay. Jag tittar på den och om den inte är fullkomligt usel, så köper jag den.
    Den senaste månaden har jag köpt 32 filmer till ett sammanlagt värde av ca 5000 kronor.”

    Det är härligt att höra att Troberg är en entusiast och jag tackar å filmsamfundets vägnar för hennes generösa bidrag. Men jag är rädd att alla kanske inte är lika entusiastiska och generösa som Troberg och om filmskaparnas och de övriga kulturarbetarnas (jag antar och hoppas att hon hyser samma generösa inställning till dessa) enda chans till överlevnad och framtida arbete ska vara beroende av huruvida deras dyrt producerade verk faller Troberg eller någon annan välvillig fildelare i smaken så till den grad att de vill investera i deras rätt till fortsatt kulturutövning, eller om den ska bero på sponsring, eller deras förmåga att ”anpassa sig” och sälja mycket musmattor och T-shirts med sina loggor på, så ser jag inget annat än en mörk framtid för ”den blomstrande kulturen” och en ytterst legitim grund för min oro.

    Däremot vill jag framföra att det vore roligt att höra mer om Trobergs filmintresse utifrån vår gemensamma kärlek till film. Jag blir verkligen nyfiken på vad dessa teman är och vilka filmer hon kan rekommendera? Den ena diskussionen behöver kanske inte utesluta den andra? Vi har ju som sagt ett gemensamt intresse i film.

    Troberg: ”Utan YouTube och Pirate Bay hade jag inte vetat om de var något att ha. Jag hade helt enkelt inte kunnat köpa dem och hade inte varit till någon som helst stöd och nytta för dem som skapat filmerna, varken ekonomiskt eller på något annat sätt.”

    Som sagt tycker jag också att internet erbjuder en fantastisk möjlighet att hitta filmer (och andra former av kultur) som annars aldrig fått samma chans till spridning men jag ser som sagt inte detta som en ursäkt att se dem gratis och ta del av ett fenomen som kan sätta stopp för deras möjligheter till framgång och därmed en framtid för filmskaparen. Jag väntar hellre på att de ska komma ut i någon form där jag kan köpa dem och med tanke på att diverse lagliga digitala tjänster nu erbjuds är det med stor sannolikhet bara en tidsfråga innan det mesta går att få tag på utan att kompromissa med rättvisan. Jag förstår inte varför kreatörerna ska behöva gå från askan i elden, från giriga storbolag till giriga fildelare?

    Troberg: ”Jag betalar, som synes, gärna för kultur med pengar, men jag är inte beredd att betala för den med mitt privatliv. Det är möjligt att det kan verka lite snålt och gnidigt, men grejen är att privatlivet hänger ihop med massor av grundläggande mänskliga rättigheter som jag skulle tycka det var gräsligt om vi skulle tvingas leva utan. Om någon kan studera alla våra förehavanden på nätet som en öppen bok förlorar vi alla sådant som aldrig är gratis, rätten att kommunicera fritt med vem vi vill, åsiktsfrihet och en massa annat som är grunden för ett fritt demokratiskt samhälle.”

    Jag vet att privatlivet är en av grundstenarna i demokratin och vill inte heller behöva offra den. Men jag och kulturarbetarna betalar, som synes, notan för piraternas underhållning med pengar (och vår framtid). Men priset för att de ska få roa sig på andras bekostnad blir än mer orimligt när vi också ska behöva betala med allas vårt privatliv. Det vore också orimligt att vi hade total insyn i våra hem för att undvika andra former av brottslighet. Åt vilket håll man än tittar är den enda lösningen att de tar lite vanligt hederligt ansvar för sina handlingar, motstår frestelsen att göra något bara för att de kan och istället investerar i den kultur de är så entusiastiska över.
    Det går inte att stoppa många orättvisor i samhället men det betyder inte heller att de ska ha lagen på sin sida. Om fildelningen blir laglig och socialt accepterad ser jag inte hur kulturen ska ha en chans, men möjligen hur ”underhållningsindustrin” blir den enda kultur vi kommer att ha att tillgå.

    Troberg:”Som tur är finns det ingen motsättning mellan att bevara de här fina sakerna och att ha ett rikt och frodigt kulturlandskap. De går alldeles utmärkt att kombinera och det har redan de nya generationerna kulturskapare upptäckt.”

    Oturligt nog har jag i min vilda jakt ”utanför ramarna” ännu inte hittat något bevis för detta argument som Troberg och många fildelare med henne ständigt använder för att rättfärdiga sin ovilja att betala för sådant som kostar pengar (och frihet) för andra. Visst ser jag artister som använder sig av internet på ett väldigt smart sätt men inget i detta som skulle motivera fildelning.
    Jag har inte hittat något tecken på att minus ett plus noll skulle kunna bli något annat än minus ett. Det vill säga att jag som investerar pengar, tid och energi i ett album eller en film (alltså börjar med minus ett) skulle kunna sluta med något annat än minus ett om mitt verk delas gratis på nätet och därför drar in noll.
    Hur mycket jag än skulle hoppas på att någon mecenatiskt inställd pirat som Troberg kanske skulle donera några kronor eller till och med köpa ett exemplar av mitt verk ser jag ändå inte hur detta skulle kunna hålla mig vid liv eller hålla kulturen som helhet ”blomstrande”.
    Det faktum att ”underhållningsindustrins” nettoinkomster inte sjunkit (men inte heller stigit märkbart trots att distributionsmöjligheterna ökat samtidigt som kostnaderna sjunkit och tekniken blivit bättre och billigare) ger inte en rättvis spegling av den verklighet som de flesta kulturarbetare dras med, utanför ”industrin” (där de flesta av dessa befinner sig).
    Förövrigt ser jag inte ”upplevelseindustrin” och ”kulturen” som alltigenom förenliga begrepp, särskilt inte i en diskussion där fildelarna påstår sig värna om kulturen och dess ”frigörelse”. Då är det inte rimligt att grunda påståendet att ”kulturen blomstrar” på upplevelseindustrins nuvarande överlevnad.
    Det är viktigt att komma ihåg att detta inte heller är tack vare utan trots fildelningen som under denna tid också varit olaglig och därför kan man tänka sig att om den blev laglig och socialt accepterad skulle siffrorna se annorlunda ut.
    Bortom denna statistik finns det enorma mörkertal av kulturarbetare som får ge upp sina drömmar och överge sina talanger för att det helt enkelt inte går att tjäna några pengar på dem eftersom deras egna fans delar dem gratis. Detta gynnar ingen, allra minst fansen.
    Ni vet inte vad ni/vi missat och det priset vi betalat kommer ni aldrig att få reda på heller. Det kanske var en film eller sång som skulle förändrat ert liv till det bättre.
    Jag har flera personliga exempel på kollegor vars musik skulle vara en fantastisk tillgång i världen men som nu har svårt att ta sig fram eftersom de måste tjäna pengar på andra arbeten. Deras förlust är allas vår förlust i längden och det är den, längden, jag tycker att vi ska ägna lite mer uppmärksamhet åt.

    Bara för att folk fortfarande går och ser film och köper skivor gör det inte fildelning till en rättighet och det betyder inte att de kommer att fortsätta med det om fildelningen blir laglig.
    Bara för att industrin tillsynes är oberörd betyder inte det att individens rättighet till sitt eget verk skall kränkas.

    Troberg: ”Den nya generationens kulturkonsumenter och kulturskapare interagerar på helt nya sätt. För några dagar sedan släppte Lady Gaga sin nya platta. Hon har själv lagt ut alla låtarna på sin officiella YouTube-kanal. Man kan till exempel lyssna på min stora favorit “Scheiße” där. Gratis musik är och har alltid varit en mycket god affär för Gaga. Den är själva grunden till hennes framgång.”

    Jag tror personligen att grunden till Lady Gagas framgång har något att göra med hennes (minst) 30 miljoner sålda (sålda!) album och det faktum att hennes singel ”Just Dance” är bland de 20 mest sålda (sålda!) låtarna sedan 2000. Något säger mig att hennes framgång har mer med dessa siffror att göra än hennes generösa youtube sida som hon nu kan kosta på sig.

    Troberg: ”Nyckeln till framgång är inte att låsa in sina verk. Nyckeln till framgång är att se till att folk känner till dem och ha en bra relation med dem som gillar det man gör.”
    Jag delar med mig av mina låtar på min hemsida (liksom de flesta artister gör nuförtiden, i en eller annan form) men jag vet inte riktigt vilken ”integrering” Troberg syftar till som skulle kunna lösa den där minus ett plus noll problemet jag nämnde tidigare.
    Jag låser inte in mina verk, jag vill att de ska nå så många som möjligt men inte på bekostnad av min möjlighet att fortsätta skapa.
    Jag förstår inte riktigt hur Trobergs tips om nyckeln till framgång skiljer sig från den relation artister alltid eftersträvat att ha till sina fans. Skillnaden nu är att man måste sälja dockor och nyckelringar för att tjäna något på den relationen och därmed kunna upprätthålla den.
    Argumentet att marknaden och kreatörerna ska ”anpassa sig” följs ständigt av konstaterandet ”fildelningen blir ni aldrig av med”. Jag förstår bara inte hur vi ska kunna anpassa oss till att inte få några inkomster och därmed varken kunna leva på våra yrken eller ha möjligheten att investera i framtida verk och skapa en bred kultur?
    Om lösningen är att alla musiker ska kasta sig ut i sina turnébussar och sätta sitt hopp till försäljning av konsertbiljetter och lansera egna klädmärken eller parfymer ser jag hur ett väldigt stort antal fantastiska artister inte skulle ha någon rättvis chans att överleva.

    Jag har ofta träffat på argumentet ”om du inte kan erbjuda folk något de vill betala för så får du skylla dig själv” i de olika debattinläggen. Denna inställning skulle, om den blev normen, innebära bortfallet av väldigt många begåvningar och göra kulturen väldigt torftig. Det är få människor som är beredda att betala för något de kan få gratis även om de tycker om det, och att då skylla på att artisterna är helt befängt.
    De som faller offer för denna djungellag (äta eller ätas, den starkes överlevnad, anpassa dig eller dö, turnera och sälj tygpåsar eller försvinn… intressanta argument för att ofta komma från vänster) märks inte i statistiken men jag träffar på dem överallt och jag önskar att denna oro kunde tas på allvar av de som säger sig vilja befria kulturen.

    Troberg: ”Jag kunde inte heller tekniken, men jag lärde mig. Det är inte så svårt om man bara vågar släppa gamla problembilder och istället hittar möjligheterna.
    Tekniken är ersatt och både kulturkonsumenter och kulturskapare håller på att ersättas.”

    Det är svårt att se något annat än en problembild om man tittar bortom de ramar som fildelarna satt upp för att rättfärdiga sin girighet.
    Att Troberg vill ersätta betalande konsumenter med fildelare och konstnärer som vill erbjuda kvalité till sin publik (som kostar… hur man än vrider och vänder på det) med artister som lägger sig på rygg för den allsmäktiga tekniken, ger upp sin rätt till en rimlig lön och sina grundläggande rättigheter inför sitt eget skapande och sina möjligheter så tycker jag som sagt att min oro är högst berättigad.

    Troberg: ”Jag tror att jag och Troell är mer lika än vad hon tror. När jag jobbade inom bokförlagsbranschen såg jag samma saker som Troell ser. Problemet var att jag inte lyfte blicken och vågade se lite längre bort, bortom groupthinket i förlagsbranschen. När jag till slut vågade göra det upptäckte jag att det fanns en hel värld utanför min lilla förlagsbubbla. I den världen fokuserade man på de nya möjligheterna. Man tog hänsyn till alla medborgares behov. Man gjorde ett medvetet val att inte låta kulturen bli en språngbräda för de som vill montera ner de mänskliga rättigheter som är förutsättningen både för demokrati och kulturskapande.”

    Det är inget ”groupthink” som gör att jag ser vad jag ser. Om Troberg kunde tänka bortom fildelarnas groupthink (”fildelningen kommer inte att försvinna och de andra gör det ju så då ger det även mig rätten att ta vad jag kan från de som inte kan försvara sig”) och intresserade sig för vad andra (mindre storsäljande) artister än Lady Gaga har att säga, tog deras oro på allvar och såg bortom den statistik som döljer den verkliga situationen skulle hon nog upptäcka ett stort hot som ligger utanför hennes piratbubbla. Ett hot som i högsta grad angår henne som filmentusiast.
    Hon skulle upptäcka en värld där man desperat försöker hitta lösningar men där man ständigt är i underläge. I den världen räknar man även kulturarbetarna som medborgare med rättigheter som inte är mindre än någon annans och där dessa inte borde behöva välja mellan rättigheterna till sina verk och sitt levebröd och rätten till en ohotad yttrandefrihet.

    Jag tror också att Troberg och jag är lika och har mycket gemensamt. Jag önskar att debatten kunde börja växa utifrån denna gemensamma kärlek till kulturen, inte bara mellan Troberg och mig, utan mellan alla som har ett intresse för att bevara kulturen och dit tror jag att många fildelare skulle räkna sig. Därför önskar jag att de började lyssna på dem vars framtid de i teorin värnar om men i praktiken hotar.

    (Som svar på min åsikt att det inte är rimligt att slänga sig med existentiella och filosofiska frågor om äganderätt och immaterialrätt i en virtuell värld när konsekvenserna (av fildelningen) finns i den högst fysiska verkligheten: )
    Troberg: ”Jo, det är i allra högsta grad rimligt. Världen har alltid utvecklats framåt av att några modiga själar har vågat diskutera dess beskaffenhet och våga tänka i nya banor. Den virtuella världen är inte en overklighet. Den är i allra högsta grad en del av den totala verkligheten. Troell ser en skiljelinje som inte finns.
    Jag hoppas att Troell läser det här och känner sig lite mindre orolig och kan njuta av helgen i lugn och ro.”

    Attityden ”utveckling för utvecklingens skull” har skördat många offer på sin väg genom historien och det är inte alltid modet som driver den, oftast är det, som även i detta fall, girigheten. Och jag tycker att det är långt mycket modigare att ifrågasätta sådant vars negativa konsekvenser man bevittnar (och riskera att kallas bakåtsträvande om inte betydligt värre saker) än att applådera de nya banorna som skövlar upphovsrätten och nu även kanske ett av demokratins fundament i sin väg.
    De modiga själarna som diskuterar världens beskaffenhet kanske också borde diskutera sin egen och fråga sig hur högt priset för deras gratis ska bli för oss andra och oss alla?
    Den virtuella världen är en del av den totala verkligheten, ja. Men där finns ändå en skiljelinje. Bakom det immateriella ligger en högst materiell process, år av arbete och stora investeringar.
    Det är inte ettor och nollor som skapar och producerar filmerna, skriver och sjunger sångerna. Bara för att någon sedan kan omvandla verken till något och kopiera dem ad nauseum gör det inte detta till en rättighet. Det går kanske inte att stoppa fildelningen, liksom det inte går att riktigt stoppa någon form av brottslighet i samhället, men det betyder inte att de som tar vad det kan ska ha lagen på sin sida.
    Hur mycket jag än uppskattade Trobergs försök att hjälpa mig kan jag tyvärr konstatera att jag nu är oroligare än någonsin.

    • Hej Yohanna och välkommen tillbaka. Jag skulle verkligen uppskatta om du också hade lust att bemöta mina fyra frågor ovan.

      ””sharing is caring” (en dubbelmoral som ger mig kalla kårar… det är lätt att dela med sig av sånt som tillhör andra) ”

      Har du aldrig lånat ut en bra bok till en kompis (eller en bra film för den delen)? Isåfall har du ju delat med dig av något som inte tillhör dig (enligt din egen definition) och berövat en upphovsman en försäljning.

      ”Jag har flera personliga exempel på kollegor vars musik skulle vara en fantastisk tillgång i världen men som nu har svårt att ta sig fram eftersom de måste tjäna pengar på andra arbeten”

      Det verkar som att du har glömt bort hur verkligheten såg ut innan fildelningen. Det var ytterst få som kunde leva på sin musik eller sina filmer på det du verkar se som den gamla goda tiden innan fildelningen kom och förstörde för alla.

      Men verkligheten är ju den motsatta. Tack vare fildelning så finns numera möjlighet för artister att nå en publik och nå den direkt, helt utan inblandning av stora bolag.

      Forskningen visar tydligt att fildelningen inte har någon negativ inverkan på möjligheten att tjäna pengar på kultur eller mängden pengar som människor spenderar på kultur. När du hänvisar till människor i din bekantskapskrets som trots ambitioner att göra det inte kan försörja sig som musiker så är den krassa sanningen att det hade de inte kunnat för 20 år sedan heller!

    • Hej Yohanna,
      bara så du vet så är det ganska få av oss som ser det som en mänsklig rättighet att ha tillgång till all film och musik gratis. Det som engagerar mig och många här är det faktum att försöken att beivra den illegala fildelningen medför helt orimliga konsekvenser, vilket du också är inne på.
      Du skriver ”Jag hoppas innerligt att fildelarna inser det orimliga i sitt beteende och inte hotar med storebror så fort någon ifrågasätter deras rätt att roffa åt sig ”bara för att de kan”. Vad är det för översittarmentalitet?
      Ja, jag vete fan, men är det så du upplever piraternas argument, så har du gått in i debatten med skygglappar på, eller så vet jag inte var du varit och diskuterat. För mig handlar det om en reaktion mot reglerandet och censurerandet av internet, mot övervakning av människors privata kommunikation och avskaffandet av brevhemlighet och budbärarimmunitet. Det är ju de facto dit vi är på väg, det räcker bara med att läsa här på Netopia vad som efterfrågas, och jag tycker det är fullständigt vansinne att ta till de här åtgärderna pga av att en upplevelseindustri upplever sig förlora pengar. Det har inte att göra med nån ”rätt att roffa åt sig”.

      Sen funderar jag lite på hur mycket pengar du tror att gemene man i snitt kan spendera på kultur. Du verkar se en nedladdning som ett uteblivet köp, och pratar om ”rimliga löner för skapandet”, trots att du i samma andetag nämner att upplevelseindustrins intäkter är stadiga. Visst förstår jag att det kan kännas surt att folk tillgodogör sig ditt skapande utan att betala för det, men i de allra flesta fall är alternativet att de inte tillgodogör sig det alls. Man köper inte en bluray-film för 219 spänn på ren chans, utan att veta att den är sevärd. Fanns inte alternativet att ladda ner, skulle man nog helt enkelt zappa mellan tv-kanalerna istället.

      När det gäller musik tror jag också du har fel uppfattning. Skivförsäljning har aldrig varit något sätt att försörja sig på för små- och medelstora artister. Man ska sälja ganska många tusen skivor innan det börjar dra ihop till ens en minimuminkomst för en medlem i ett band, och närmar man sig den nivån så, ja, då är man inte längre en liten artist. Dessutom, när det gäller musik så finns det ju numera lagliga tjänster som är så pass bra att det inte längre finns någon fördel med att fildela, vilket fått de flesta att överge den biten. Pratet om svältande musikartister bör du numera rikta till de som står bakom t ex Spotify, dvs skivbolagen. Alltså så som det var innan fildelningens ”genombrott” också.
      Min erfarenhet (är själv musiker, har släppt skivor med flera band sedan tidigt nittiotal) är att scenen växer explosionsartat. Band kan göra kvalitativa inspelningar billigt själv och göra sin musik tillgänglig för hela världen omedelbart. Visst är det svårt att tjäna stora pengar i allt det utbud som finns, men de stora pengarna har alltid varit få förunnat i musikbranschen.
      Du skriver ”Jag har flera personliga exempel på kollegor vars musik skulle vara en fantastisk tillgång i världen men som nu har svårt att ta sig fram eftersom de måste tjäna pengar på andra arbeten.”
      Well, jag har mängder med personliga exempel på musiker vars musik nu är en fantastisk tillgång i världen pga av internet. Skulle de vara utlämnade till att sälja CDs via skivbolag så hade inte en bråkdel blivit hörda. Många hade lagt instrumenten på hyllan innan de eventuellt blev erbjudna ett skivkontrakt.

      Sen, som Martin säger, är det ju väldigt intressant med den moraliska biten. Bidrar jag till kulturskymningen när jag lånar en film av en kompis? När jag spelar in en låt från radion på ett kassettband? När jag lånar en bok av en utländsk författare på biblioteket? När jag ser en film som min kompis har hyrt? Allt detta är exempel på tillgodogörande av kultur där upphovsmannen inte får ett öre. Ändå är fildelningen i vissas ögon ett betydligt mer rött skynke.

      För övrigt, som i fallet med Spotify tror jag att det är bra lagliga tjänster som är vägen bort från den illegala fildelningen. När det gäller film är det dock en bra bit kvar. Till exempel så försökte jag och en kompis innan årets Oscarsgala beta av alla filmer som var nominerade för bästa film. Endast två eller tre av tio (om jag minns rätt) gick då överhuvudtaget att se lagligt i Sverige. Hade gladeligen betalt för detta, men hade inte ens möjlighet. Precis som Anna Troberg har jag inga problem att betala för mig (kör spotify premium och har ett filmbibliotek på 500-600 dvds, och närmar mig 100 blurays – många dessutom samma filmer som jag redan hade på dvd), men när inte ens oscarsnominerade rullar finns tillgängliga lagligt på internet, hur är det då med det som är lite mer obskyrt? Nej, här finns sannerligen room for improvement, och en helt otappad inkomstkälla för industrin.

      Beklagar sorgen, förresten!

      • Yohanna Troell

        Hej Wotan,
        Tack för kondoleansen och tack för ditt inlägg. Ursäkta sent svar! Jag har mycket att stå i nu.

        Du skriver: ”För mig handlar det om en reaktion mot reglerandet och censurerandet av internet, mot övervakning av människors privata kommunikation och avskaffandet av brevhemlighet och budbärarimmunitet. Det är ju de facto dit vi är på väg, det räcker bara med att läsa här på Netopia vad som efterfrågas, och jag tycker det är fullständigt vansinne att ta till de här åtgärderna pga av att en upplevelseindustri upplever sig förlora pengar. Det har inte att göra med nån ”rätt att roffa åt sig”.”

        Jag förstår inte riktigt hur du översätter fildelarnas iver över att få fildela till kampen mot censuren. Vore det inte bättre att då bara kämpa mot censuren och låta upphovsmän och kvinnor få ha sina rättigheter i fred? Som jag skrev till Martin; ”Jag tror inte att vägen till att förhindra storebrorssamhället går via att slåss för rätten till fildelning. Det vore som att slåss för rätten att begå brott för att förhindra övervakningskamerorna (en extrem parallell återigen inspirerad av de många extrema paralleller som ständigt florerar i dessa sammanhang).”

        Om det inte hade med ”rätten att roffa åt sig” förstår jag inte varför så många fildelares argument vilar stadigt på att ”fildelningen aldrig kommer att försvinna, vi kan omvandla kreatörers verk till ettor och nollor som de därmed inte har rätt att äga och därför har vi rätt att kopiera dem gratis.”. Och bara för att de kan göra detta och det inte går att stoppa skulle det plötsligt vara en rättighet.

        Som sagt, det finns många orättvisor i samhället, i den fysiska och virtuella verkligheten, som inte går att stoppa men det gör dem inte till rättigheter.

        Jag tror att många artister är rädda att ta till orda mot fildelningen för att de genast blir utsatta för påhopp och kallas bakåtsträvande moralister. De är rädda att skrämma bort den lilla betalande skara de har, som kanske sviker när artisterna framställs som giriga, otacksamma och snåla mot sina fans. Jag bara undrar vem som är snålast; den som vill ha ersättning för sitt arbete eller den som inte vill betala?

        Jag vill också förtydliga att det inte är mitt eventuellt förlorade levebröd det handlar om överhuvudtaget. Jag skriver detta på grund av en uppriktig oro för kulturens och dess arbetares framtid och främst i egenskap av kulturkonsument som värnar om min möjlighet att i framtiden konsumera mångsidig kultur från människor vars rättigheter beaktas lika mycket som andras.

        I egenskap av kulturutövare i detta sammanhang vill jag främst försvara den rätt och möjlighet som upphovsrätten ger mig att välja hur jag vill sprida mina verk och till vilken kostnad, om så ingen.

        Jag vill också värna om min rätt att besluta vem som använder mina verk och hur, så att de inte används i något sammanhang som jag inte kan stå för. Däremot tycker jag att det kan finnas utrymme för modernisering och uppdatering av upphovsrätten, men inte uppbrytning/nedbrytning.

        Du skriver: ”Sen funderar jag lite på hur mycket pengar du tror att gemene man i snitt kan spendera på kultur. Du verkar se en nedladdning som ett uteblivet köp, och pratar om ”rimliga löner för skapandet”, trots att du i samma andetag nämner att upplevelseindustrins intäkter är stadiga. Visst förstår jag att det kan kännas surt att folk tillgodogör sig ditt skapande utan att betala för det, men i de allra flesta fall är alternativet att de inte tillgodogör sig det alls. Man köper inte en bluray-film för 219 spänn på ren chans, utan att veta att den är sevärd. Fanns inte alternativet att ladda ner, skulle man nog helt enkelt zappa mellan tv-kanalerna istället. ”

        Den statistik som säger att underhållningsindustrins nettointäkter är stadiga är något som det talas om på väldigt många diskussionsforum. Jag hittar inte siffror som varken styrker eller dementerar detta eftersom allt ligger så insvept i årsrapporter där vad som är vad i ”industrin” som helhet är svårt att urskilja. Man kan ofta kan se kraftiga nedgångar på vissa områden men det är svårt att tyda vad som är vad. Men för enkelhetens skull utgår jag från att de skulle vara sanna och bemöter dem utifrån den ståndpunkten (istället för att reagera enligt den klassiska fildelarmodellen och vifta bort all fakta som tyder på motsatsen till det de påstår som överdrifter eller någon slags kapitalistisk konspiration och skrämselpropaganda).

        Jag tycker att det verkar rimligt att den ökade tillgängligheten skulle ha med den siffran att göra. Även om fildelningen ökat har också tillgången på lagliga nedladdningstjänster blivit bättre etc.

        Internet är, som du själv säger, en fantastisk källa av möjligheter för artister och för kultur i allmänhet. Jag tror absolut att nätet har bidragit väldigt mycket till konsumtionen av densamma. Däremot ser jag inte sambandet fildelning= ökade inkomster till upphovsmän, som många fildelare vill ha det till.

        Det handlar inte om att köpa en bluray-film för 219 kr på ren chans. Det finns andra lagliga sätt att tillgodogöra sig en film. Om du nödvändigtvis måste köpa den på blueray finns det med stor sannolikhet gott om trailers och information för att du inte ska behöva köpa grisen i säcken. Zappa du på mellan kanalerna om du vill, det innebär i alla fall en ersättning, om än liten, till upphovsmännen och det kompromissar inte deras upphovsrätt.

        Det handlar inte om att en nedladdning nödvändigtvis är ett uteblivet köp (även om det mycket väl kan vara det i praktiken). Det handlar om en utarmning av kulturen då dess kreatörer förlorar intäkter, rättigheter och möjligheter (till framtida investeringar och arbete) i massiv skala.

        Som jag skrev till Martin: ”Att människor spenderar mycket pengar på nöjen (liksom läppstift) under svåra tider är ingen nyhet. Att det görs nu beror givetvis på ökad och förbättrad tillgänglighet både i den fysiska verkligheten genom billiga DVDer i så gott som varenda mataffär, genom nyhetens behag med Blue-Ray som är dyrt men som köps på grund av kvalitén, och genom försäljning på nätet samt lagliga nedladdningstjänster, biografernas/Hollywoods storsatsningar på storfilmer i 3D som man än så länge måste gå på bio för att se, samt det faktum att man just kan få reda/bli nyfiken på mer kultur genom nätet genom tillgången på trailers, recensioner, bloggar och forum med tips och rekommendationer och information. Men detta har ju med nätets natur att göra, inte fildelningens.
        Samma sak med musiken som blivit tillgängligare genom sådant som Itunes och andra lagliga nedladdningsalternativ och återigen ”materiella” försäljningstjänster via nätet och nu finns som sagt och bekant Spotify (som visserligen inte ännu är en fullgod ersättning, men det är en början). Trots detta pekar ändå siffrorna nedåt. (De siffror jag sett). Även om digital försäljning har blivit en succé som vuxit med 940% sedan 2004 föll musikmarknaden överlag med 30% under samma period. I Frankrike lanserades 60% färre artister under våren 2009 som under samma period 2003. I Spanien, som är känt för sin slapphet inför fildelningen, har också de största problemen med densamma. Försäljningen av spanska artisters album föll med ca. 65% mellan 2004 och 2009. I Brazilien föll musikmarknaden med 43% mellan 2005 och 2009 vilket innebar svåra konsekvenser för de inhemska artisterna i ett land där 70% av den musikkonsumtionen bestod av en inhemsk reportoire. 2008 lanserades endast 67 album till fullpris av Brazilianska artister vilket är ca. en tiondel av det antal (625) som släpptes tio år tidigare (1998). I England visade en undersökning (Harris Interactive) 2009 att nästan var fjärde P2P fildelare (24%) i regel inte spenderar några pengar på musik.
        (…)
        Ifpis siffror visar att musikens värde i Sverige 2001 var 1.654.000 kr och 2010 hade det sjunkit till 825.000 kr. Alltså har vi hälften kvar att roa oss (och er) för. Majoriteten av de som är verksamma i branschen ser ett klart samband mellan dessa siffror och fildelningen.
        Det faktum att det spelas och sjungs mycket nu och att man därför tror att det går strålande för musikbranschen är inte en rättvis bild av verkligheten. Stora etablerade stjärnorna turnerar mer än tidigare, för högre biljettpriser, och säljer ännu fler T-shirts, för att på få sina pengar. Detta får statistiken att peka uppåt för liveindustrin, medan det i verkligheten blivit svårare än någonsin för nya artister att få spela live mot en rimlig eller ens någon betalning (också detta ett problem som Ifpi noterat).”

        Du skriver: ” När det gäller musik tror jag också du har fel uppfattning. Skivförsäljning har aldrig varit något sätt att försörja sig på för små- och medelstora artister. Man ska sälja ganska många tusen skivor innan det börjar dra ihop till ens en minimuminkomst för en medlem i ett band, och närmar man sig den nivån så, ja, då är man inte längre en liten artist. Dessutom, när det gäller musik så finns det ju numera lagliga tjänster som är så pass bra att det inte längre finns någon fördel med att fildela, vilket fått de flesta att överge den biten. Pratet om svältande musikartister bör du numera rikta till de som står bakom t ex Spotify, dvs skivbolagen. Alltså så som det var innan fildelningens ”genombrott” också.
        Min erfarenhet (är själv musiker, har släppt skivor med flera band sedan tidigt nittiotal) är att scenen växer explosionsartat. Band kan göra kvalitativa inspelningar billigt själv och göra sin musik tillgänglig för hela världen omedelbart. Visst är det svårt att tjäna stora pengar i allt det utbud som finns, men de stora pengarna har alltid varit få förunnat i musikbranschen.”

        Jag vet inte riktigt hur det kommer sig att vi har så helt olika uppfattning om den bransch vi båda befinner oss i och vad som är en rimlig skivförsäljning för att i alla fall inte gå med förlust, vilket man gör om fansen istället laddar ner musiken gratis. En ganska enkel matematik tycker jag.

        Angående ”pratet om svältande musikartister” bör det som tidigare, som du säger, definitivt tas upp med Spotify och skivbolagen. Men som jag skrev till Troberg förstår jag inte varför artister ska gå från askan (de giriga bolagen) in i elden (de giriga fildelarna) tillbaka in i askan + elden och få dras med att kallas giriga för att de kräver sina grundläggande rättigheter.

        Det faktum att det går att göra kvalitativ musik till lägre kostnader nu och att det bidrar till mer musik som artisterna själva kan välja att göra tillgängliga på nätet ser jag inte heller som ett försvar för fildelningen. Bara för att musiker alltid haft det svårt betyder det inte att de nu helt ska förlora rätten till både lön för- och kontroll över- sina verk.

        Du skriver: Well, jag har mängder med personliga exempel på musiker vars musik nu är en fantastisk tillgång i världen pga av internet. Skulle de vara utlämnade till att sälja CDs via skivbolag så hade inte en bråkdel blivit hörda. Många hade lagt instrumenten på hyllan innan de eventuellt blev erbjudna ett skivkontrakt.

        Som sagt, jag har aldrig påstått att internet i sig var något annat än en gåva till musikerna och all form av kultur. Jag förstår bara inte varför det skulle berättiga fildelningen som var det jag kritiserade. Inte internet, som vem som helst kan räkna ut att det varit och är en stor tillgång för artister när det gäller spridning av musik. Jag försvarar och argumenterar som sagt för att artisternas rättigheter ska gälla även vid denna spridning.

        Du skriver: ”Sen, som Martin säger, är det ju väldigt intressant med den moraliska biten. Bidrar jag till kulturskymningen när jag lånar en film av en kompis? När jag spelar in en låt från radion på ett kassettband? När jag lånar en bok av en utländsk författare på biblioteket? När jag ser en film som min kompis har hyrt? Allt detta är exempel på tillgodogörande av kultur där upphovsmannen inte får ett öre. Ändå är fildelningen i vissas ögon ett betydligt mer rött skynke.”

        Jag tycker att den moraliska och ekonomiska och upphovsrättsliga skillnaden mellan i att låna en bok av en utländsk författare och att fildela ett verk över hela världen är ganska tydlig.

        Du skriver: För övrigt, som i fallet med Spotify tror jag att det är bra lagliga tjänster som är vägen bort från den illegala fildelningen. När det gäller film är det dock en bra bit kvar. Till exempel så försökte jag och en kompis innan årets Oscarsgala beta av alla filmer som var nominerade för bästa film. Endast två eller tre av tio (om jag minns rätt) gick då överhuvudtaget att se lagligt i Sverige. Hade gladeligen betalt för detta, men hade inte ens möjlighet. Precis som Anna Troberg har jag inga problem att betala för mig (kör spotify premium och har ett filmbibliotek på 500-600 dvds, och närmar mig 100 blurays – många dessutom samma filmer som jag redan hade på dvd), men när inte ens oscarsnominerade rullar finns tillgängliga lagligt på internet, hur är det då med det som är lite mer obskyrt? Nej, här finns sannerligen room for improvement, och en helt otappad inkomstkälla för industrin.

        Jag kan bara tacka, å kulturens vägnar, för ditt bidrag. Jag väntar också med spänning på utvecklingen av den lagliga tillgången på film. Internet är ett förlovat land när det gäller kulturens möjligheter till spridning utan att behöva kompromissa dess grundläggande rättigheter.

        Vänligen, Yohanna

    • Du säger att du verkligen försökt ta till dig dina meningsmotståndares argument. Men jag måste säga att så länge du utgår från att alla vi som utgör dessa meningsmotståndare har en trasig moralisk kompass tror jag det blir väldigt svårt.

      Du måste helt enkelt kliva ner från dina höga moraliska hästar och inse att 70% anser att privat fildelning av upphovsrättsskyddat material är helt ok.

      Om din teori är korrekt så har 70% av allmänheten en rejält trasig moralisk kompass och är eländiga typer som bara vill sko sig på andras bekostnad, roffa åt sig och se kreatörer sova i pappkartonger på gatorna. Så är det givetvis inte.

      Människor tycker det är okej att dela med sig av kultur till varandra via fildelning precis på samma sätt som man när jag var liten spelade in blandband till varandra.

      Detta måste du förstå. Även om du anser att det är otroligt omoraliskt att fildela upphovsrättsskyddat material så tycker de flesta inte det. För de flesta är det inte mer fel än att låna en utländsk bok på biblioteket eller be en kompis spela in en film från teve.

      • Yohanna Troell

        Hej Martin,

        Tack för din kondoleans. Ursäkta förseningen på grund av mycket arbete som kräver min tid och uppmärksamhet.

        Även om vi inte kommer att kunna lösa den här frågan här och nu är diskussionen oerhört viktig men oss emellan kan jag ju bara säga mitt, ta del av ditt och från och med nu måste jag tyvärr ägna mig åt sådant som än så länge i alla fall har en chans att dra in brödfödan. Tack för dina inlägg, jag kommer självklart att fortsätta läsa på alla plan och planhalvor.

        Nu till dina frågor och påståenden:
        Först och främst anser jag inte att det krävs någon stor kvinna (eller man) för att lägga sig på rygg för tekniken och ge upp sina och andras grundläggande rättigheter inför hotet att förlora ytterligare en.
        Det krävs inte någon stor kvinna (eller man) för att ta till sig argument som hon/han inte kan hitta något annat än motsatsen till i sin egen verklighet och i den statistik hon tar del av.

        Det krävs inte heller något stort matematiskt geni för att ta till sig det faktum att om ett verk laddas ner gratis är det ytterst svårt att tjäna tillräckligt på det för att överleva och kunna investera i ytterligare verk.
        Jag har verkligen försökt ta till mig argument från alla håll och kanter, jag kan inte göra så mycket åt ditt tvivel gällande detta…

        Samma matematiska grundkunskap gäller för att räkna ut skillnaden (både i teorin och praktiken) mellan att låna något från ett bibliotek eller mellan vänner (som du säger själv, något som folk alltid gjort) och att sprida det till hela världen (och kalla det en rättighet som ska gå före rättigheterna som tillhör den människa som ligger bakom verket).
        Om diskussionen ska ligga på den nivån vet jag inte om vi kommer någonstans överhuvudtaget.

        Effekten som den utlåningen har för att väcka intresse för nya artister och filmer må vara överförbar på den som fildelningen har på somliga men skillnaden är att då en väns rekommendationer kan inspirera till investeringar i dessa verk leder fildelningen allt som oftast till fler fildelningar (något som många fildelare öppet erkänner i bloggar och inlägg ”på den andra planhalvan”).

        Det handlar inte om att ta vara på varje köptillfälle och att påstå att varje förlorat sådant (som när man lånar skivan av en kompis) är samma sak som fildelning och att med sådana argument försöka legitimera det sistnämnda är väldigt långsökt. Det uttjatade argumentet ”de hade ändå inte köpt den så då gör det inget att de laddade ner den” är ett lätt vägande antagande som inte heller det legitimerar fildelning.

        Om någon laddar ner en film minskar chansen att samma person går och ser den på bio eller hyr eller köper eller laddar ner den på laglig väg. Bara för att där finns de som skulle göra det sistnämnda om det var en film de tyckte var ”värd” investeringen gör det fortfarande inte fildelningen rimlig.
        I sann fildelaranda drar jag ett kanske långsökt men enligt mig tydligt exempel på orimligheten i det resonemanget;
        Det vore som att äta gratis på restauranger och bara betala om maten föll dig exakt i smaken och du verkligen ville betala. Din smak är inte restaurangens ansvar. Om de serverar mat som håller kvalitén och inte har några uppenbara hårstrån, naglar eller glasbitar i rätterna räknar de med att få betalt, liksom upphovsmännen borde kunna göra. Men istället ska dessa behöva hoppas på att du tyckte det var tillräckligt gott för att vara beredda att betala.

        Kulturen har ingen ostdisk där du kan smaka på allt för att avgöra vad du vill ha. Det finns trailers, recensioner och många andra möjligheter att bilda sig en uppfattning om en film. Nu finns spotify och oftast artisternas egna hemsidor, internet, radiokanaler och annat för att hitta och lyssna på ny musik.

        Men av uppenbara skäl har det aldrig funnits någon pengarna-tillbaka-garanti, som fildelarna nu tycks se som sin rätt. De verk som du antar ”ändå inte skulle köpts” förtjänar samma rättighet och initiala möjlighet som de andra.

        Att människor spenderar mycket pengar på nöjen (liksom läppstift) under svåra tider är ingen nyhet. Att det görs nu beror givetvis på ökad och förbättrad tillgänglighet både i den fysiska verkligheten genom billiga DVDer i så gott som varenda mataffär, genom nyhetens behag med Blue-Ray som är dyrt men som köps på grund av kvalitén, och genom försäljning på nätet samt lagliga nedladdningstjänster, biografernas/Hollywoods storsatsningar på storfilmer i 3D som man än så länge måste gå på bio för att se, samt det faktum att man just kan få reda/bli nyfiken på mer kultur genom nätet genom tillgången på trailers, recensioner, bloggar och forum med tips och rekommendationer och information. Men detta har ju med nätets natur att göra, inte fildelningens.

        Samma sak med musiken som blivit tillgängligare genom sådant som Itunes och andra lagliga nedladdningsalternativ och återigen ”materiella” försäljningstjänster via nätet och nu finns som sagt och bekant Spotify (som visserligen inte ännu är en fullgod ersättning, men det är en början).

        Trots detta pekar ändå siffrorna nedåt. (De siffror jag sett). Även om digital försäljning har blivit en succé som vuxit med 940% sedan 2004 föll musikmarknaden överlag med 30% under samma period. I Frankrike lanserades 60% färre artister under våren 2009 som under samma period 2003. I Spanien, som är känt för sin slapphet inför fildelningen, har också de största problemen med densamma. Försäljningen av spanska artisters album föll med ca. 65% mellan 2004 och 2009.

        I Brasilien föll musikmarknaden med 43% mellan 2005 och 2009 vilket innebar svåra konsekvenser för de inhemska artisterna i ett land där 70% av den musikkonsumtionen bestod av en inhemsk reportoire. 2008 lanserades endast 67 album till fullpris av Brasilianska artister vilket är ca. en tiondel av det antal (625) som släpptes tio år tidigare (1998). I England visade en undersökning (Harris Interactive) 2009 att nästan var fjärde P2P fildelare (24%) i regel inte spenderar några pengar på musik.

        Du påstår att all (all?!) empiri och forskning visar att det inte finns något samband mellan fildelning och minskade intäkter för artister. Jag blir väldigt nyfiken på var du hittar ”all” denna forskning? Uppenbarligen kan du inte ha tagit del av ”all” forskning eftersom mycket forskning visar det motsatta. Du kanske inte har något intresse för ”andra planhalvan”?

        Ifpis siffror visar att musikens värde i Sverige 2001 var 1.654.000 kr och 2010 hade det sjunkit till 825.000 kr. Alltså har vi hälften kvar att roa oss (och er) för. Majoriteten av de som är verksamma i branschen ser ett klart samband mellan dessa siffror och fildelningen.

        Det faktum att det spelas och sjungs mycket nu och att man därför tror att det går strålande för musikbranschen är inte en rättvis bild av verkligheten. Stora etablerade stjärnorna turnerar mer än tidigare, för högre biljettpriser, och säljer ännu fler T-shirts, för att på få sina pengar. Detta får statistiken att peka uppåt för liveindustrin, medan det i verkligheten blivit svårare än någonsin för nya artister att få spela live mot en rimlig eller ens någon betalning (också detta ett problem som Ifpi noterat).

        Men det krävs ingen forskning för att förstå att om en människa laddar ner något gratis minskar chansen att samma människa i nästa ögonblick köper samma verk, hur mycket han eller hon än tycker om det.
        Som jag påpekat tidigare syns de verkliga konsekvenserna bortom siffrorna.

        Du kan tro och anta vad du vill om de musiker jag refererar till i mina erfarenheter men det kanske skulle gagna dig, om du nu bryr dig om kulturen som du är så mån om att få dela, att ta de som skapar den på allvar och intressera dig för deras verkliga situation, bortom statistiken, i verkligheten.

        Angående ”Sharing is caring” hävdar jag återigen att det är ett patetiskt hyckleri eftersom de som delar med sig uppenbarligen inte bryr (”cares”) sig om de som betalar notan för dennes ”generositet”.

        Självklart har jag lånat ut filmer till vänner och fått deras ”sommarmix” på skiva, men det vet du lika väl som jag att det inte är samma sak som att se det som sin rättighet att fildela och kränka upphovsrätten på en enorm skala. Att göra den extrema förenklingen av problemet är bara en tidsödande omväg,

        Det finns ingen anledning att ta till överdrifter när det gäller mig personligen heller och påstå att jag är moraltant för att jag försvarar något så fundamentalt inom kulturen som upphovsrätten.

        http://www.kulturskaparna.com/blogg/vad-vet-du-om-upphovsratt/

        Det krävs inte någon särskilt hög eller moralisk häst (jag undrar hur en hästs moral fungerar?) för att påstå att det inte är rimligt att fildelarnas rättigheter ska ersätta kreatörernas då konsekvenserna av detta går ut över alla i längden.

        Det finns heller ingen anledning att överdriva, lägga ord i munnen på mig och påstå att jag skulle tro att ”allmänheten vill se kreatörerna sova i pappkartonger”. Så är det naturligtvis inte.

        Det är inte från någon hästrygg jag ser en helt annan verklighetsbild än du när det gäller människors inställning. Var har du hittat de 70 procenten som tyckte att fildelning var helt okej?

        Enligt Sifo anser 81% av befolkningen att upphovsmännen ska få betalt när deras verk används och sprids på nätet så, nej, jag tror att allmänhetens moraliska kompass än så länge är fullt fungerande.
        http://www.kulturskaparna.com/category/rapporter/

        Angående ditt antagande om mitt antagande, du skrev: ”antag att ditt antagande var korrekt, att människor delar med sig av kultur till varandra gör att intäkterna minskar. Hur långt tycker du det i så fall är rimligt att gå för att förhindra människor att dela kultur med varandra?”

        För det första tycker jag att den klassiska fildelarretoriken som ska få alla artister och övriga motståndare att framstå som giriga och snåla (i motsatts till de givmilda och generösa fildelarna… snacka om moraliska hästar!) för att det handlar om att ”dela med sig” är väldigt tjatig och genomskinlig.

        Låt oss kalla saker vid dess rätta namn. Det handlar inte om att ”dela med sig”. Om det verkligen gjorde det skulle du köpa musiken och filmerna och ge dem som presenter till hela världen. Det handlar om att människor vill ha men inte betala.

        Det handlar inte om att ”förhindra människor från att dela kultur med varandra”, det handlar om att förhindra att människor ta något bara för att de kan, kränka upphovsrätten och tvinga andra; kreatörerna, samhället och kulturen (och nu kanske även demokratin) att betala för det.

        Det handlar om att förhindra att människors rätt till lön och rätt till sina egna verk ska gå förlorad. Det handlar om att hindra att kulturens (den som du är beroende av för att kunna dela med dig av) mångfald ska överleva även imorgon.

        Som jag tidigare förklarat tycker jag inte att det är rimligt att offra privatlivet för att komma tillrätta med fildelningen lika lite som jag tycker att det är rimligt att vi alla ska bo i glashus för att förhindra annan brottslighet.

        Och eftersom risken är överhängande att vi alla blir lidande av en lidande kultur borde vi ska lösa det här problemet gemensamt. En början vore som sagt om fildelarna insåg och tog sin del av ansvaret.

        Jag tror inte att vägen till att förhindra storebrorssamhället går via att slåss för rätten till fildelning. Det vore som att slåss för rätten att begå brott för att förhindra övervakningskamerorna (en extrem parallell återigen inspirerad av de många extrema paralleller som ständigt florerar i dessa sammanhang).

        Vi sitter i samma båt. Frågan är hur vi ska hindra alltihop från att sjunka och dra med sig så väl mångfalden i kulturen som yttrandefriheten i demokratin. Ett steg vore att sluta ödsla tiden på att kasta paj.
        Jag hoppas att du, liksom jag intresserar mig för det fildelarna har att säga, intresserar dig för vad de som skapar det du vill ha rätt att dela oroar sig för och hur deras verklighet ser ut, i verkligheten.

        Vänligen, Yohanna

  13. Scary Devil Monastery

    Beklagar sorgen, Yohanna.

    För min personliga del lämnar jag till stor del det moraliska med nedladdningen till second tier. Först och främst konstaterar jag ett antal absoluta fakta:

    1) Vi kommer aldrig att få så pass få fildelare att det ”förlorade köpet” kommer att försvinna som käpphäst för industrin. Det finns helt enkelt inte som rimlig teori.
    2) Så länge fildelare finns alls kommer industrin att fortsätta propsa på mer övervakning, mer ”mellanhandsansvar” – d.v.s. att postverket skall öppna alla paket och operatörer spionera på kundernas trafik.
    3) Enda sättet att förhindra fildelningen blir att förhindra själva konceptet ”fri och oövervakad kommunikation”.

    Antingen har vi någon form av yttrandefrihet på internet eller så försvinner den som en direkt bieffekt av att vi implementerar system kapabla att stoppa fildelning. Att backa in i DDR tack vare en smal industri och en debatt om exemplarframställning inom upphovsrätt är självfallet totalt oacceptabelt.

    Alla andra synpunkter kommer så pass långt efter det ställningstagandet så att upphovsrätten inte ens dyker upp på kartan som ett argument när man börjar diskutera vilka ”restriktioner” som skall eller inte skall ges åt folk när det gäller deras möjlighet att kommunicera.

    Stora delar av copyright förutsätter att yttrandefriheten inte existerar. Den kan helt enkelt inte praktiskt samexistera i ett samhälle där människor är människor. Då måste man söka andra modeller. Oavsett hur obekvämt det kan vara för vissa kreatörer. Bevisligen har många kreatörer lyckats alldeles förträffligt genom att anamma ett friare paradigm så argumentet att kreatörer skulle skadas håller egentligen inte heller.

  14. Susanna Persson Halapi

    Jag håller fullständigt med!!! Skönt att en klok människa äntligen tar strid.

  15. Yohanna Troell

    Tack för alla inlägg i denna diskussion!
    Det har varit mycket intressant att ta del av dem!

    Jag måste dock verkligen fokusera på mitt arbete nu (jag måste ju ha jobba på mina bidrag till fildelningen) och jag känner en stark stress inför mina andra åtaganden så jag har inte kunnat och kan nu än mindre ge den här debatten min fulla uppmärksamhet. Jag har samlat alla svar på ett ställe för att hinna skriva när jag fått tillfälle och det blir mer tidspress nu framöver så jag måste sätta punkt här för min del just nu.

    Jag hoppas att eventuella fortsatta debattörer har förståelse för detta.

    Jag förstår att mina svar till era kommentarer kanske kommer att väcka andra frågor och kanske irritation och annat men jag vill därför förklara redan nu att det inte är av brist på respekt utan brist på tid som jag kanske inte hinner/kommer att svara den kommande tiden.

    Jag har svarat på de punkter som påpekats fram till idag men jag upplever att de (och många andra liknande kommentarer på andra forum och i debatten i allmänhet) är olika versioner av samma grundargument som jag inte kan besvara och bemöta annorlunda än jag redan gjort. Men det är självklart viktigt att vi fortsätter utmana våra egna och andras tankar och uppfattningar.

    Jag kommer att fortsätta läsa om- och hålla ett öga på- debatten här på Netopia och på övriga forum, men som sagt, jag måste nu prioritera mitt arbete.

    Jag vill än en gång tacka för allas engagemang och hoppas att vi lyckas lösa problemen tillsammans, för kulturens, demokratins, kreatörernas, konsumenternas och allas skull. Nu lämnar jag för min del frågan ”hur?” till de som kan göra någon konkret skillnad; politikerna, bolagen (även bredbandsbolagen), de som känner sig manade och fildelarna förståss.

    Vänligen, Yohanna Troell

    • För mig är det du säger redan självklart. Hoppas du vill veta det också. Och jag är ledsen för din förlust. Vänliga hälsningar Linda

  16. Yohanna, först och främst vill jag säga att jag är ledsen för din förlust.
    Och sedan vill jag säga att du behöver inte slita ut dig för mycket på detta. För en del kan inte ta till sig saker hur mycket man än argumenterar. Och för mig är det du säger redan självklart. För det säger ju sig självt att artisten, konstnären måste kunna försörja sig på sitt arbete och kunna göra nya skivor eller filmer. Det är ett så enkelt svar. Det är dock bra att du diskuterar om det, men slit inte ut dig för mycket på det bara. Och jag gillar inte gratiskopior och vill inte ta emot gratiskopior om någon vill ge mig en gratiskopia. Då brukar jag bara gå och köpa samma film i original sedan. Och det är också roligare med en original film då det är omslag med till filmen och tryck på DVD skivan. Jag brukar bara vilja ta emot gratiskopior i nödfall. När de inte släppts på DVD och inte går att få tag på, på annat sätt. Det är väldigt synd att vissa bra filmer är så svåra att få tag på för jag saknar många bra filmer som jag vill köpa på DVD. Och en gång när jag tog emot en gratiskopia i nödfall och gav bort den till någon annan som jag tyckte behövde se den så blev jag super orolig efteråt och var orolig i flera dagar och rädd att polisen skulle komma och ta mig och att jag skulle få sitta i fängelse i några år för att jag gett bort en gratiskopia. Och det är inget påhitt att jag blev så rädd. Det är helt ärligt sant. Visserligen så förstodd jag att man inte brukar få sitta i fängelse i några år för det. Men jag tror att jag hade läst någon lagtext om det någonstans och tolkade det bokstavligt så jag var ändå super orolig. Och även fast jag hade filmen Johanna! Yohanna! inspelad på VHS från tv så köpte jag filmen på DVD bara för att det kändes speciellt att ha den på DVD med omslag med till filmen och tryck på skivan. Men filmen Utomjordingen var helt hopplös att få tag i så den har en bekant laddat ner åt mig. Och jag hoppas att du inte misstycker?

    Vänliga hälsningar Linda

  17. Yohanna, du och Anna Troberg borde verkligen ta en fika!

    • Yohanna Troell

      Jo, det är faktiskt precis vad jag föreslagit henne… Hon har en stående inbjudan till filmkväll hos mig på sin blogg.

    • Yohanna Troell

      Hej igen Martin,

      Jag upptäckte just att mitt svar till dig blivit liggande här på plats 52 och ”inväntar granskning”… Jag har hört av mig till Netopia och hoppas att det kommer igenom snart. Det var ju inte meningen att du skulle får svar sist!
      Vänligen, Yohanna

      • Hej Yohanna. Jag noterar att de rapporter du hänvisar till alla kommer från olika lobby-organisationer, såsom IFPI, BASCAP, osv. För en oberoende genomgång av empiri och forskning på området rekommenderar hag Hargreavesrapporten som tagits fram på uppdrag av den Brittiska regeringen.

        Jag vet att du verkligen, verkligen tror att fildelning skadar upphovsmän och kretörer, att det minskar intäkterna och att det utarmar kulturen!!! Men det är verkligen inte så. Som sagt, läs Hargreaves.

        Om du verkligen är intresserad av objektiva, oberoende fakta i frågan. Inte ens partsinlaga från upphovsrättindustrin eller för den delen från piraterna. Om du verkligen är intresserad av vilka effekter fildelning har på möjligheterna att tjäna pengar på kultur och på kulturens mångfald… läs Hargreaves.

        Och till sist, för mig är det verkligen ingen som helst skillnad på att låna en bok från en kompis, på biblioteket eller att fildela den. För mig är exakt samma sak. Och precis som mina biblioteksbesök inte har påverkat min vilja att köpa böcker eller stödja författare så har inte heller mitt fildelande gjort det.

        • Men fildelning sker väl i större omfattning än att låna en bok på bibiloteket.

        • Och om du lånar en bok på biblioteket så går du väl inte och trycker upp den till flera böcker? Det är väl det som är skillnaden mellan att fildela och att låna en bok eller film på biblioteket eller av en kompis. Och om du har neddat ner en film så går du väl inte och köper samma film senare? Chansen minskar i alla fall avsevärt.

        • Om när man spelar in en film eller ett program från tv eller spelar in musik på ett kassettband så sker det väl i mycket mindre omfattning än fildelning.

        • Scary Devil Monastery

          @Linda

          ”Men fildelning sker väl i större omfattning än att låna en bok på bibiloteket.”

          Ja och nej. Samma fenomen som att du lånar en bok på biblioteket och tillåter någon annan att läsa den.
          Du skulle förmodligen inte låna ut en bok som du själv var ansvarig för om du själv ägde den till en totalt ytlig bekantskap. Men betänk om det kostade dig exakt noll tid och möda att dela ut en exakt kopia? Samtidigt som du själv fick en exakt kopia av andra böcker du var intresserad av?

          När det i själva verket skulle kosta dig en halvtimme att gå till biblioteket bara för att i många av fallen upptäcka att exemplaren – av ren information – var utlånade?

          Problemet är enkelt. Det finns väldigt få som inte skulle dela med sig av det som de kan skapa eller kopiera utan egen förlust alls. Därför kommer fildelning att fortsätta ohämmat så länge internet existerar.

          Tursamt nog för skaparna finns det många som gärna lägger ut pengar för att just sponsra vidare skapande och därmed finns det fortfarande möjlighet att tjäna pengar som kreatör.

          För exemplet just visavi böcker rekommenderar jag att googla ”Paulo coelho filesharing”. Angående en författare som insett värdet av en skara dedikerade fans.

        • Men tänk på vilken möda den som skrivit en bok, de som gjort en film, den som skapat musik lagt ner på det utan att få en värdig ersättning. Och de som vill läsa en bok, titta på en film och lyssna på musik och vill fildela ska bara få det serverat utan någon ansträngning och gratis. Det är brist på respekt inför kreatörerna.

          Och jag vill hellre dela ut en ”riktig” bok, film, cd-skiva när jag vill ge det som gåva till någon. Och för för mig är gratiskopior inte riktigt ”riktiga” böcker, filmer, cd-skivor. För dom är gratis och saknar omslag och tryck på skivan.

        • Och man kan via bibliotekens hemsidor kolla om en bok är inne eller utlånad och om den är inne så kan man reservera den. Det kan man i alla fall på biblioteket i staden där jag bor.

Kommentera artikeln