Slutreplik Hatt

Förläggareföreningens Kristina Ahlinder och jag publicerade idag slutrepliken i debatten med Anna-Karin Hatt på SvD Brännpunkt. Jag tycker det har varit det bästa meningsskiftet hittills med IT-ministern och det ger visst hopp för framtiden.

Netopias krönikör Waldemar Ingdahl mailar apropå Hatts hänvisning till Sveriges skydd för immaterialrätt i internationell jämförelse: ”Hatt och IPRI använder samma källa, d.v.s. WEF:s rapport (som IPRI sedan anpassat till sin skala). Diskussionen kring styrkorna och svagheterna i indexet finns i min tidigare krönika.”

Läs om Waldemars krönika! Det är stor skillnad på hur det formella skyddet ser ut och hur det fungerar i praktiken. Ett aktuellt exempel i Sverige är Ipred-lagen som av många politiker betraktas som lagstiftarens slutliga åtgärd mot olovlig spridning på internet. Men trots att lagen är två år gammal är det ingen som vet hur den kan tillämpas. Pilotfallet med ljudböckerna har fastnat i ett juridiskt limbo mellan Högsta domstolen och EG-domstolen och det dröjer många månader än innan något prejudikat kan väntas. På papperet finns lagen, i praktiken inget. Men det är glädjande att IT-ministern försvarar Ipred, den har ju varit minst sagt omdebatterad.

9

Kommentarer

  1. Att IPRED ännu inte hunnit längre är ju ett tecken på att vi har ett fungerande rättsystem i Sverige. Men du har ju tidigare sagt att du tycker att politiker som lyssnar på sina väljare är en dålig idé, så att du även är emot rättssamhället är kanske inte så konstigt.

    • Per Strömbäck

      Well, det var en rätt fri tolkning. Jag tycker att vi bör ha ett fungerande rättssystem som även omfattar internet. Det motarbetas tyvärr av telekomaktörer och andra. Politiker ska givetvis lyssna på sina väljare, hellre än t ex telelobbyn. Men alla väljares önskningar kan inte uppfyllas, gratis underhållning t ex.

      • Fri tolkning eller ej, jag lyssnar på vad du säger.

        Citat av Per några blogginlägg längre ner: ”I den här frågan står kommissionen för samhällsansvar och långsiktighet medan parlamentet är mer känsligt för tillfälliga opinioner.” Detta appropå utökningar i IPRED-lagen, Med dina ordval (”samhällsansvar & långsiktighet” som positiva och ”tillfälliga opinioner” som ett uppenbart negativt) blir det mycket tydligt att du tycker det vore bättre om politikerna inte lyssnade på sina väljare.

        Dessutom blundar du ju hårdare än en vettskrämd treåring för de argument vi ständigt för fram: Det är inte fildelningen i sig som är poängen, utan att de inskränkningar på människors fri- och rättigheter som måste göras för att komma till rätta med fildelningen som är problemet.

        I ditt blogginlägg beklagar du dig över att teleoperatörerna har lyssnat på sina kunder och dessutom vill ha ett tydligt svar på hur IPRED-lagen ska tolkas och därför överklagat det för att få fram prejudikat. Detta är normal gång när det gäller nya lagar och särsklit lagar som är så pass oklara som IPRED. Det behöver helt klart redas ut vilken nivå på ”brott” som ska krävas för att uppgifter ska lämnas ut.

        Sorry, Per. Det funkar helt enkelt inte att plocka lön från mediamaffian och driva på för en absurd lagstiftning, bli arg när politikerna inte vill detta och samtidigt göra sken av att du är en oberoende individ (”barfotablogg”, pfhhh) som värnar om sunda demokratiska system och rättssäkra lagar.

      • ”Jag tycker att vi bör ha ett fungerande rättssystem som även omfattar internet.”

        Per, i vilken annan del av rättsystemet kan privata aktörer få ut personuppgifter om någon som de misstänker för ett brott? Antag att jag misstänkte att någon använt mitt visakort olovligt. Kan jag då gå till Polisen och begära ut personuppgifter till denna misstänkta person för att kunna inleda en civilrättslig process mot dem? Givetvis inte.

        Jag håller helt med att vi behöver ha ett fungerande rättsystem, på Internet och i samhället i övrigt. Och i ett fungerande rättsystem låter vi polis, åklagare och domstolar sköta rättskipandet! Inte privata företag!

  2. ..jag önskar återkomma till min fråga om” IMR som ett privilegium”
    Waldemar, du skriver;”Se Milton Friedmans beskrivning av upphovsrätten(immaterialrätten) som ett privilegium. ”

    Är det det (filosofiskt sett) samma typ av privilegiesystem som slaveriet i nordamerika,aristokratin i frankrike innan 1789, de svenska skattefrälset och skråväsendet fram till 1800-talet, dessa privilegier sågs också gynna samhällsnyttan i stort.

    Oscar Swartz skriver utifrån Friedman ;
    Milton Friedman : Copyright och yttrandefrihet står i ett motsatsförhållande. Men för att förstå hela hans resonemang måste man nog känna till grundläggande rättighetsfilosofiska termer. Friedman säger att ”copyright” aldrig kan vara en ”right”, en rättighet. Copyright är i själva verket en inskränkning i andra människors rättigheter: Yttrandefriheten. Copyright är ett privilegium som utdelas av staten, inte en naturlig rättighet. Yttrandefriheten kräver bara att staten håller sig borta. Copyright kräver att staten tar till våld för att upprätthålla den och varje gång något sådant sker måste vi vara försiktiga. Fysisk egendom kan i princip försvaras i naturen medan intellektuell egendom inte kan det. Detta får vi aldrig glömma när vi funderar på ”intellektuell egendom”.
    Waldemar, Frågan blir då ; Har den nya tekniken blottlagt ett privilegiumsystem som skyddas av det statliga våldsmonopolet, för att vi tycker det gynnar samhället i stort?

    • ..i väntan…;
      svd.se/kultur/digital-kreativitet-delar-publiken_6213467.svd

      • ..i väntan…;
        idg.se/2.1085/1.388860/fega-programtillverkare-duckar-for-filmindustrin?articleRenderMode=listpostings#a19.1109324
        Läs gärna kommentarerna, mkt lärorikt.

    • @kjell

      Ingen liten fråga, det är egentligen en ny krönika att svara. Det korta svaret är att juryn fortfarande är ute, och att vi inte ser tydligt vilka förhållningssätt som fungerar bäst till den nya tekniken. Där tror jag att det bästa är att fler alternativ för samverkan hålls kvar (se även praxeologi).

Kommentera artikeln